Lärarstudentbloggen

Här bloggar lärarstudenter om livet som student och framtidens skola

Visa rutor

Let’s talk about sex…ualitet, samtycke och relationer

 

Jag har äntligen lyckats krypa ut ur min lilla grotta av plugg och stress för att ta mig in till stan. Den senaste veckan har jag suttit och skrivit på min uppsats från soluppgång till solnedgång som en galen vetenskapsman med böcker upp till knäna och håret på ända. Ibland så kommer livet utanför universitetet i vägen för pluggandet och då blir det lite stressigt. Därför tänkte jag idag följa mina egna råd och ta en dag för att ta hand om min urlakade hjärna och min trötta själ. Nu har jag hamnat på ett café i stan och ska skriva det där inlägget som jag gått och tänkt på de senaste veckorna, men inte haft tid att skriva ned.

Som kanske går att uttyda ur bilden här ovan tänkte jag prata om sex. Eller kanske snarare undervisningen om det; sexualhygien; sexualundervisning; sexualkunskap; sex och samlevnad; sexualitet, samtycke och relationer. Kärt barn har många namn. Eller ska jag säga kontroversiellt barn som ingen riktigt velat ta ansvar för har många namn. Det där kommer jag tillbaka till snart.

Det som har inspirerat mig att skriva om det här just nu är serien Sex Education på Netflix, som jag sett om för ungefär 5:e gången efter att säsong 3 nyss kommit ut. Serien handlar om 17-åriga Otis som bor i en liten pittoresk brittisk stad. Otis mamma är sexolog och i deras hem kryllar det av manualer, filmer och öppna konversationer om sex, men trots det finns det inget som skrämmer Otis som sex och allt vad det innebär. Men av en slump träffar Otis Maeve. Tillsammans startar de en sexklinik på skolan och blir överrösta av problem, funderingar och bekymmer från sina jämnåriga. Serien, tycker jag, presenterar sex och relationer och all den spänning och rädsla som det kan innebära för såväl tonåringar som vuxna på ett både allvarligt och humoristiskt, men trovärdigt, sätt. I den tredje säsongen får eleverna på Moordales skola en ny rektor som ska försöka mota bort de negativa ryktena som skolan fått. Den nya rektorn börjar långsamt införa skoluniform och förbud mot piercings och färgat hår, vilket slår hårt mot den färgglada och mångfaldiga skolan, men det eskalerar fort till utpekande av elever som inte följer de hårdare och hårdare reglerna på aulans scen. Dessutom övergår sexualundervisningen fort till könsindelad undervisning om avhållsamhet och farorna med homosexualitet, så eleverna börjar göra uppror.

När jag såg den scenen så tänkte jag först att det var överdrivet, och jag tror själv att många upplever det som något absurt, men det ligger egentligen inte så långt bort. I somras pratade jag med en tjej i min ålder som vuxit upp i USA. Vi kom att prata om just det här ämnet och hon berättade om hur hon blev undervisad om avhållsamhet och farorna med sex när hon gick på high school.

Men så ser det väl ändå inte ut i Sverige? Faktum är att den ”överdrivna och absurda” scenen skildrar en sexalundervisning som fanns i Sverige för inte alltför länge sedan. I min kandidat i historia undersökte jag sexualundervisningen i Sverige från 1945 och 50 år framåt. Jag läste lärarhandledningar i sexualundervisning från dessa år och jag önskar att jag kunde säga att jag blev chockad av innehållet. Men egentligen blev jag inte särskilt förvånad av synen på sex och relationer på den tiden. (Eller, i och för sig, delen där lärarna blev instruerade att  förespråka rashygien i skolorna fram till 1956 var lite av ett uppvaknande…).

Första gången som sexualupplysning tog plats i svenska skolor var precis i slutet av 1800-talet och kallades då för sexualhygien. Det var Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström, som började föreläsa för lärarinnestudenter, och senare på flickskolor. På den tiden ansåg man att bara flickor skulle undervisas, då man tyckte att det var viktigt att de skulle kunna skydda sig mot graviditet, men också för att de hade en lägre sexualdrift. Pojkarna, däremot, ansågs ha en oerhört stark sexualdrift och riskerade därför för tidigt ”sexuellt uppvaknande” om de undervisades om sex. Från denna tid fram till 1945 debatterades det intensivt om hur och huruvida undervisningen skulle gå till. Många ville att unga skulle lära sig om könssjukdomar, men rädslan för förtida sexuellt uppvaknande övervägde. Så, 1940 skrev 15 kvinnoorganisationer till Skolöverstyrelsen och begärde omedelbara åtgärder. 1942 kom äntligen en ändring av kursplanerna för folkskolan och därmed en rekommendation om sexualundervisning. Det visade sig dock att nästintill inga skolor faktiskt undervisade om ämnet, så 1954 beslutande till slut Skolöverstyrelsen att sexualundervisningen skulle bli obligatorisk. Men huruvida undervisningen faktiskt var obligatorisk i praktiken går att diskutera. Under mitt uppsatsskrivande kom jag att fråga flera om hur deras undervisning såg ut och svaret jag fick, från allt från 50-talister till 90-talister, var att de inte hade någon undervisning alls.

Med införandet av obligatorisk sexualundervisning gav skolöverstyrelsen ut handledningar till lärare och skolor och de ger en tydlig bild av hur man tyckte att undervisningen skulle gå till. Man kan säga att från 1945 och fram till 1970-talet så präglades riktlinjerna för undervisningen av traditionella värderingar om familjen och könen. Äktenskapet och familjen lyftes upp som oerhört viktiga och en förutsättning för sexuella relationer. Flickor och pojkar skildes strikt åt och mycket fokus låg på att flickorna inte skulle släppa pojkarna för nära inpå och göra det svårare för dem att ”stå emot driften”. De mer skrämmande delarna av styrdokumenten handlade om sådant som föll utanför de traditionella värderingarna och det som definieras som ”abnormt”, däribland onani och homosexualitet. Att läsa om den bild av homosexualitet som lärare skulle undervisa barn om gör ont i hjärtat. Homosexuella män varnades för och utpekades som direkt livsfarliga och likställdes med pedofiler, blottare och tidelag. Genom decennierna, och efter hand som homosexuella fick bättre rättigheter, förbättrades inställningen, men man pratade fortfarande om homosexualitet som en sjukdom. Däremot är en av de finare delarna av dessa handledningar upplyftandet av kärleken. I all den alarmism och biologi som präglade handledningarna så lyftes kärleken upp som som något vackert och nästintill ett mirakel. Tyvärr gällde det då bara kärlek mellan man och vinna.

1977 utgavs en kraftigt reviderad och gedigen handledning, baserad på år av undersökningar om svenskarnas sexualliv. Lärarna gavs, i sann 60- och 70-talsanda, mer frihet och innehållet som skulle undervisas om var oerhört mycket öppnare än tidigare. Äktenskapet var nu inte längre en förutsättning för sexuella relationer, men fortfarande förespråkades monogamt sexualliv med en stark gemenskap. Kärleken lyftes inte lika högt som tidigare, men man menade fortfarande att det var viktigt för ett tillfredsställande sexualliv.  Det är också med den här handledningen som man började erkänna att majoriteten av vuxna inte hade sex för reproduktion, utan också för njutning. Man började också inse att unga faktiskt hade sex och att det inte var rimligt att förespråka avhållsamhet. En annan oerhörd utveckling var att man nu förespråkade minskad diskriminering av homosexuella. Men trots det uppmanades lärare att avvärja sådana tankar hos eleverna. En annan aspekt, som kan tyckas chockerande, är att sådant som sadism och masochism lyftes i handledningen, vilket ju ännu en gång speglar 1970-talets frigörelse.

Med handledningen som utgavs 1995 kom en helt ny syn på undervisningen. Nu låg fokus på att förstå de unga och att möta dem i deras värld. Eleverna skulle själva ges chansen att bygga upp sina värderingar och åsikter. Eleverna skulle inte bara uppmuntras att utforska sina värderingar, utan också sin sexualitet och inte nödvändigtvis med en partner, utan också ensam eller med en tillfällig person. Kärleken lyfts fortfarande som viktig för sexuallivet, men inte avgörande. Den lyftes inte heller upp som något magiskt, utan fokus lades också på hur tuff kärleken kan kännas i unga år. För första gången fanns det också en medvetenhet om att inte alla elever i klassrummet är heterosexuella och homosexualitet var inte längre bara ett kapitel i slutet av boken som behandlades som något främmande.

Förespråkandet av avhållsamhet före äktenskapet och allmän försiktighet som präglade undervisningen i början kan låta inskränkt, men i ett samhälle med ekonomiska svårigheter, utmattade kvinnor som fött barn efter barn och stor spridning av könssjukdomar var det ett sätt att försöka hålla läget under kontroll. I handledningarna kan man se nära kopplingar till den samhällsutvecklingen som skedde i Sverige under 1900-talet och efter hand som Sverige förändrades, utbildningen förbättrades, preventivmedel legaliserades, och synen på sex och relationer utvecklades så var den typen av undervisning inte längre hållbar. Och det är den definitivt inte idag heller.

Förra året offentliggjorde regeringen ett beslut om att stärka sexualundervisningen i svenska skolor. Granskningar hade visat att många lärare tyckte att det var svårt att undervisa i frågor om sex och samlevnad och att det finns ett behov av ökad utbildning för lärare. Därför beslutade regeringen att alla blivande lärare ska utbildas i sex och samlevnad. Undervisningsområdet som de senaste åren har kallats för sex och samlevnad ska 2022 få namnet sexualitet, samtycke och relationer, har fått reviderade styrdokument, och ska genomsyra alla ämnen och skolformer. Skolverket förmedlar att undervisningen ska främja elevernas hälsa och välbefinnande. Undervisningen ska också stärka elevernas förmåga att göra medvetna val och få en ökad förståelse för sina egna och andras rättigheter. Med detta ska eleverna också lära sig om betydelsen av samtycke och att kunna se kritiskt på framställningar av relationer och sexualitet. Dessutom ska undervisningen omfatta maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck. Något annat som betonas är att undervisningen ska vara normmedveten, vilket innebär att den ska synliggöra och ifrågasätta normer som är begränsande, diskriminerande och exkluderande och i sin tur försöka skapa förståelse och öppenhet, så att alla elever ska kunna känna sig inkluderade. I grunden ska undervisningen genomsyras av den värdegrund som skolan vilar på.

Genomsyrande, måste jag säga, är elevernas egna självständighet och att undervisningen ska lära eleverna hur de kan ta goda beslut och känna sig trygga i dessa. Med de tidigare riktlinjerna i bakhuvudet, och Moordales nya rektor, tycker jag att dessa låter oerhört vettiga, och ligger i tiden för vad våra unga behöver. Jag hoppas att lärare nu och i framtiden kommer kunna känna sig trygga i att undervisa våra framtida vuxna om sex utan skam och utan tvång, om trygga och hälsosamma relationer och att det är okej att inte känna sig som alla andra. Vi kan inte längre sticka under stol med att våra tonåringar och unga vuxna både tänker på och har sex och det ligger på oss lärare att ge dem kunskap som förmedlar just det här. Internet kan vara ett oerhört bra sätt att lära sig om dessa ämnen, men genom vettiga och välvilliga källor, inte genom skeva bilder av sex genom porren eller genom rykten. Då är det vårt ansvar att bistå eleverna med dessa och fakta om vad som stämmer och inte stämmer, vad som är okej och inte okej. I alla de handledningar som jag läst nämns inte orden samtycke eller respekt en enda gång och det är på tiden att våra skolor tar upp just det ämnet. I min mening är det det enda i elevernas sexualliv och relationer som skolan ska ha något att säga till om. Utöver det anser jag att eleverna ska få bilda sina egna uppfattningar och i sin egen takt komma underfund med vad de känner. Jag tror att vi alla vet att den vägen kan vara lite krokig och det är där som vi vuxna i de ungas närhet kan agera guider. Och det är definitivt något jag ser fram emot. 

Har ni några tankar, funderingar eller tips kring det här ämnet? Dela gärna med er!

Jag önskar er alla en härlig vecka!

Jeanette

oktober 25, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Studietips

5 Must-Know Microsoft Teams Tips and Best Practices - AvePoint Blog

Som förstaårselev kan det vara svårt att komma in i studierna direkt, hur man ska göra för att plugga på ett givande, men även roligt sätt. Jag tänker därför ge lite studietips på hur man kan tänka och vad man kan göra, för att både lära sig och att ha roligt samtidigt.

Renskriv anteckningar  

Mitt första och bästa tips att ge är att renskriva sina anteckningar. Oavsett om man föredrar att anteckna på papper eller på datorn, så är det alltid bra att efteråt sätta sig ner för att samla all information som man har fått på föreläsningen. Både för att repetera det som gicks igenom, och för att strukturera upp sina anteckningar. Rekommenderat är att man ska göra detta under samma dag som föreläsningen, då informationen fortfarande är ny.

Studiegrupp

Hitta en studiegrupp. Oavsett om man föredrar att studera själv, så rekommenderar jag verkligen att man hittar någon att studera med. Man behöver inte vara fem personer, det räcker också vara två. Men att hitta någon att studera med, gör studierna roligare. Att bolla idéer med varandra och att få se olika synvinklar som man själv kanske inte hade tänkt på. Det är även ett väldigt bra tillfälle att träffa nya människor och vara social, speciellt som förstaårselev. Det finns en hel del grupprum på bland annat SOL och LUX som man kan boka i några timmar, om man inte har möjlighet att sitta i biblioteken eller på utsatta studieplatser.

Kurslitteratur

Som vi alla vet, kan det finnas en ganska stor litteraturlista som ska läsas under delkursens gång, och det kan vara svårt att veta hur man ska bearbeta läsningen. Om det inte står på körschemat specifika kapitel som ska läsas till varje föreläsning, kan man bearbeta litteraturen på andra sätt. Ett tips är att lägga upp en läsplan, där man läser x antal sidor varje dag och faktiskt håller sig till det schemat. Det andra tipset är att läsa på körschemat och se vad som ska diskuteras på föreläsningen, och antingen läsa kurslitteraturen som är relevant för det området, innan eller efter föreläsningen.

Flashcards

Beroende på vad delkursen innebär, så behöver man plugga på olika sätt. Ett exempel på hur man kan plugga på ett bra sätt, är att göra flashcards. Där man skriver en fråga eller ett begrepp på ena sidan, och sedan svaret på andra. Antingen på fysiskt papper eller via sidor som quizlet. Flashcardsen är bra att ha med sig, antingen om man pendlar eller om man har 20 minuter extra, och bara kan plocka upp och gå igenom dem.

 

Jag hoppas att ni får dessa fyra studietips till användning på något sätt och att studierna inte känns allt för tunga. Kom ihåg att det inte bara ska vara plugg utan man måste ha roligt också.

Ni får ha en fortsatt bra vecka.

Olivia

oktober 20, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ett par goda råd inför/under universitetet

God dag, läsare! Idag så kommer jag att ge er ett par goda råd som kan hjälpa under er tid i Lund. De kan vara rätt enkla, men de kommer vara till stor hjälp. 

1. Anteckna

Att anteckna under en föreläsning kommer hjälpa dig väldigt mycket, för du får ner innehållet och kan läsa igenom det. Det kommer även att gynna dig inför kommande tentor eller inlämningar, eftersom du kan ta en titt och repetera det som är nödvändigt. Om dina anteckningar blir rätt långa, då.. tja, försök att läsa igenom dem bit för bit. 

2. Skapa en lista med alla läxor och prov

Gör en lista med alla kommande tentor, läxor, quiz och seminarier. Skriv ner även datumet och klockslag de ska göras, så du kan prioritera de läxor som kommer först. Du kan använda kalendern (fysiskt eller på telefonen) och/eller appar som Google Keep som redskap. När du har skrivit klart och tryckt på lämna in-knappen på Canvas/skrivit klart tentan, så bockar du av den! Ta även en titt på TimeEdit samt Canvas, så du kan skriva ner andra läxor/inlämningar/tentor och när de ska vara gjorda. 

3. Gör uppgifterna/inlämningarna i tid

Det är bra att göra uppgifterna/inlämningarna i tid, och undvika att göra dem i sista minuten. Om du ska skriva till exempel en lång text med 3500 ord som gräns, gör inte allting på en gång! Istället så delar du upp den i mindre delar, så du skriver exempelvis inledningen och första stycket under en dag eller två. Sedan går du vidare till nästa stycke och gör samma sak, men allt beror på hur lång tid du har på dig att skriva din inlämning. Om du inte lyckas skriva ett stycke idag, pröva igen imorgon. 

4. Vila och var snäll mot dig själv!

Ja, studentlivet består inte bara av att anteckna, göra en presentation i sista minuten eller plugga inför en tenta timmar i sträck! Man måste även vila från pluggandet och medan man pluggar. Vilan måste inte vara jättelång, utan kan vara en 10 – 15 minuter lång paus, där du kanske hämtar en kopp te eller äter en frukt. Förutom det, behöver du även sova! Att sova hjälper dig rätt mycket, för du får bra återhämtning. Försök att vara snälla mot er själva, genom att kanske ha en dag där du inte gör några läxor alls (om möjligt)! Och om du inte kan skriva på en text på grund av bristande motivation, pröva att göra något annat och skriv senare under dagen. 

Var inte heller ledsen om det inte fungerar på direkten eller om du glömmer att göra någon/några av de nämnda sakerna. Det gör inget, det händer oss alla! I slutändan kommer det ändå förhoppningsvis att fungera. 

Ha en fortsatt bra vecka och kämpa på! 🙂

Leyla 

oktober 15, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Att få underkänt på en tenta

Inledningsvis kan bokstaven ’’U’’ på ens tenta kännas tungt och ta på krafterna. När det kommer till att man får underkänt på en tenta är detta på grund av två faktorer, antingen har man lagt ner blod, svett och tårar i studierna eller så har man bara gjort jobbet halvdant. Underkänt på en tenta behöver inte vara avgörande för ens utbildning men det kan kännas så. Det är viktigt att ta lärdom från sin underkända tenta, detta är något jag ska gå igenom i dagens inlägg samt vad som kan ha gått fel på vägen.

– Återkoppling

I princip alla tentor ger någon form av återkoppling eller feedback som motiverar underkännandet. Det är viktigt att förstå denna återkoppling för att kunna göra bättre ifrån sig inför sin omtenta. Se till att du förstår alla kommentarerna på din tenta, samla in frågor som dyker upp när du läser igenom dina kommentarer och boka in ett möte med din lärare för att få en helhetsbild. När detta är gjort kan man börja kartlägga vilka områden man behöver lägga mer tid på. 

– Tala ut

Det allra viktigaste när man blir underkänd är att prata ut om det känns tungt, det spelar ingen roll om det är en kompis, en klasskamrat eller en professor. Att tala ut kan även hjälpa en att få ett nytt perspektiv på sin tenta, det är också viktigt att komma ihåg att man inte är den enda som får underkänt, man är inte den första och inte den sista i den aktuella kursen. 

– Planera

Det är viktigt med en plan inför sin omtenta. När man genom feedback fått en helhetsbild av vilka områden man behöver studera på kan det vara bra att sätta sig ner och planera in när man ska sitta med det sagda ämnet. Det kan kännas svårt och stressigt i samband med alla andra kurser man läser men det lönar sig i längden. Det är inte värt att sitta bara en vecka innan. Genom att lägga upp en plan kan eventuella frågor dyka upp som man kan fråga sin lärare.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett ordspråk, ’’Alla är vi barn i början’’. Alla är vi nybörjare på olika vis och alla har sin inlärningskurva. Det viktiga är att man har viljan till att vilja fortsätta utvecklas. Kom även ihåg att det är en del av inlärningen.

Ta hand om er, glöm inte att ge er själva en klapp för axeln för dem små sakerna i livet!

Med varma kramar

Sandra

oktober 6, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

2 Kommentarer Lämna en kommentar

Att få ordning på vardagen

När man är student, kan man ibland känna att man sitter med näsan i antingen en bok, laptop eller bordsskiva. Att ha ett schema som man till cirka 80% kan, och är tvungen att planera på egen hand, är absolut lyxigt och att kunna sova till tolv eller att ha ett filmmaraton en onsdag är något jag uppskattar oerhört. Men med friheten att ta ledigt när du vill, kommer friheten att plugga när du vill. Med detta, kombinerat med ett konstant flöde av pluggmöjligheter, medföljer risken att plugg är det enda du gör. Jag vet inte, kanske finns det andra studenter där ute som är funtade lite annorlunda och kan göra utrymme för fritid och pauser, men för vissa andra (läs ”jag”) fungerar det inte riktigt så.

Något som jag har fått lära mig under de senaste åren som student är att det faktiskt finns fördelar med att inte plugga alla vakna timmar, alternativt hela nätterna. Däribland ett socialt liv, normal dygnsrytm och ledig tid. Jag må överdriva något, men jag har de senaste året insett jag mår mycket bättre när jag tar hand om mig själv och har både rutiner och variation. Båda dessa kan vara svåra att hålla fast vid med all frihet som kommer med studentlivet, särskilt under det senaste året med pandemi och allt vad det inneburit.

Så jag tänkte skriva ner lite saker som fått mig att hantera och balansera studentlivet lite bättre (läs ”inte bara plugga hela dagarna, men heller inte sluta plugga helt”), och att må lite bättre. Både som ett försök att hjälpa er som känner er lite vilse, men också mig själv, för just nu känner jag mig lite vilse i pluggandet.

1. Ha något att längta efter. Att ha något att längta efter, en ny hobby, en favoritplats, eller den där alldeles särskilda personen, är nog det bästa sättet att både få saker gjorda och att få en paus från allt det där jobbiga. Jag vet att åtminstone jag jobbar som bäst och blir klar som snabbast när jag har något jag längtar efter framför mig. Ibland kan det locka att bara göra det där man längtar efter direkt – varför vänta liksom? Men det kommer kännas så mycket bättre att göra det där roliga eller träffa den där speciella personen när du kan slappna av och känna att du inte har det där jobbiga flåsandes i din nacke. Har du något kul att hitta på eller längta efter så kommer du vilja göra annat än att plugga också. Jag lovar att det finns mycket roligare saker än att plugga.

2. Ha tråkiga saker att längta efter. Som nog de flesta kan relatera till, så får man ofta som mest gjort när man har något annat, lite jobbigare, att göra också. Det där skåpet ovanför städskrubben som du inte rört på två år behöver helt plötsligt organiseras och hade du inte ett recept på kanelbullar liggande som du alltid velat provbaka? Eller skulle det inte se bättre ut om din bokhylla var sorterad efter färg istället för i bokstavsordning? Bästa sättet att lura din hjärna att göra något du inte vill, plugga i det här fallet, är att komma på något du vill göra ännu mindre. Med lite tur kommer helt plötsligt plugga för att undvika den där andra, lite jobbigare grejen. Skämt åsido, men det fungerar faktiskt förvånansvärt bra att lura sin egna hjärna.

3. Ta hand om din knopp och kropp. Bland det tuffaste med att plugga på heltid är att det kanske inte verkar så ansträngande. Men att sitta hela dagarna och både ta in information och producera vettigt tal och skrift tar mycket på krafterna, särskilt i intensiva tentatider. Att ta pauser, äta ordentligt och komma ut i friska luften är inte bara viktigt för din kropp, men också för att du ska orka tänka. Dessutom, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, kan det vara hälsosamt att röra på kroppen lite då och då. Både för att vila hjärnan och för att röra på kroppen, vilket faktiskt kan hjälpa till att sparka igång hjärnan lite. Att äta ordentligt är också viktigt. Även om du kanske bara sitter ner vid en dator hela dagarna så kommer du behöva äta, för även hjärnan kräver energi. Dessutom kan lite snacks eller matlagning bli en trevligt paus i pluggandet. Ett ytterligare plus är att matlagning innebär disk, vilket är otroligt bra prokrastineringsmaterial. 

4. Vila hjärnan. Utöver att ta hand om din hjärna behöver du också ta små pauser och vila den. Att vila hjärnan kan både betyda att låta den faktiskt vila och att aktivera den med något annat. Många studenter runt mig ser jag har plockat fram virknålar och stickor att sysselsätta sig med, vissa kanske läser en bok, och själv har jag plockat fram ett pussel, är på god väg att nå nivå 2000 på Homescapes och försöker åstadkomma de ultimata kanelbullarna. Om det är att aktivera hjärnan eller ej tål att diskuteras, men om det distraherar dig från tankar på plugg skulle jag säga att du är på rätt väg.

5. Hitta en studieteknik. Det kanske vettigaste och mest seriösa av mina tips är att hitta en bra studieteknik som fungerar för just dig. Kanske är du den som sätter dig ner direkt och gör klart uppgifterna så att du kan ta vara på din lediga tid, eller så gör du allt det där roliga och sen jobbar på som ett jehu med andan i halsen fram till deadline. Oavsett så förespråkar jag starkt att hitta sättet som fungerar bäst för din livsstil, för ditt lärande och för ditt mående. Dessutom, att som lärarstudenter prova olika studietekniker och hitta rätt studieteknik för just oss kan hjälpa oss att stötta våra framtida elever i deras studier.

Dessa punkter må vara relativt grundläggande, men de är saker som har hjälpt mig att ta mig genom terminerna på ett sätt som är hälsosamt för mig och som hjälper mig att klara kurserna med livet i behåll, särskilt under de senaste tre terminerna. Har ni några bra tips som hjälper er i vardagen så dela gärna med er av dem!

Ta hand om er där ute i höstrusket och ha en fortsatt bra vecka!

Jeanette

september 24, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Att skriva uppsats

Nu har det nästan gått två veckor av den nya terminen och jag börjar komma tillbaka in i studentlivet igen. Terminen har börjat ganska lugnt och jag känner att jag har kunnat komma in i rutinerna relativt lindrigt och stillsamt. Att också få ha några föreläsningar på plats har definitivt varit höjdpunkten under dessa veckor och att få komma iväg lite från lägenheten har absolut underlättat pluggandet.

Jag hoppas att ni andra också har fått en lugn start på terminen. Jag kan tänka mig att särskilt ni som påbörjat er första termin har haft mycket att hålla i huvudet, både plugg och andra aktiviteter som följer med att vara ny student. Men jag hoppas att ni har haft två underhållande veckor. Ni andra hoppas jag också känner att ni någotsånär har börjat komma in i de normala rutinerna.

Den här terminen kommer mitt största fokus ligga på uppsatsskrivande. Jag ska nämligen skriva min kandidatuppsats i mitt förstaämne, vilket vi gör under termin 7 (åh herregud vad tiden går, jag började ju nyss termin 3). Att skriva uppsats är något jag börjar känna mig någotsånär bekväm med, eftersom det har blivit ett antal under mina år på universitetet, om än i varierande storlek. Att skriva uppsats kan ibland kännas som en oöverstiglig uppgift, särskilt när man står inför den för första gången. Därför tänkte jag försöka göra en liten guide om vad som kan vara bra att tänka på när man står inför sin första uppsats, eller tionde för den delen. Jag har tagit hjälp av personer omkring mig som har skrivit uppsats tidigare, för få lite olika perspektiv, men jag märkte fort att vi hade liknande tankar. Jag ska heller inte sticka under stol med att flera av punkterna är sådant som jag själv önskar att jag tänkt på innan jag började. Så det här är min chans att hjälpa er att undvika att göra samma misstag som jag.

1. Börja i tid. Jag vet att det är en enkel sak att säga och sen sitter man där sent ut på nätterna för att få ihop allt till deadline. Men när jag säger börja i tid så menar jag det. Men, det behöver inte betyda att du från dag ett måste sitta ner i timmar och skriva på din uppsats. Börja istället med att sätta av fem minuter här och en timme där till att bygga upp en idé. Många bäckar små, blir tillslut en hel uppsats, som man brukar säga.

2. Lägg alla bitar på plats. Jag rekommenderar att du som första steg läser igenom alla dokument och instruktioner som du fått av dina lärare på kursen. Att få en tydlig bild över vad du ska göra skulle jag säga är avgörande för att komma på rätt köl från första början. 

3. Skriv från dag 1. När du har börjat fundera på vad du vill skriva om och börjar få tankar och idéer, skriv ner allt som dyker upp i ditt huvud. Även om det inte låter som en bra idé i stunden så skriv ner det i ditt anteckningsblock eller telefon, för det är så enkelt att tappa bort bra idéer och tankebanor annars. Det är ett råd som även de jag pratat med betonade som viktigt under hela processen. Flera gånger kan man sitta och känna att man har kört fast och då är dessa anteckningar otroligt användbara, delvis för att minnas idéer, men också för att få ett gott skratt över de svamliga tankarna man haft i början. Att skriva ner svamliga eller osäkra tankar kan också hjälpa till att reda ut tankebanor och att få dem att klarna och se samband som fastnat halvvägs.

4. Välj ämne och frågeställning med omsorg. När jag skrev min B-uppsats i historia hade jag cirka tre veckor på mig att genomföra hela uppsatsen. Att jag hade så lite tid berodde inte på något annat än mig själv; halvvägs in insåg jag att jag var tvungen att byta uppsatsämne för idén jag hade inte gick att genomföra. Att göra det är något jag absolut inte rekommenderar och därför råder jag dig att noggrant tänka igenom ditt val och hur du ska gå tillväga så att du inte hamnar i samma sits. Med det sagt är det inte hela världen om du skulle behöva justera saker och ting under processen. Uppsatsskrivande är en dynamisk process och om något inte fungerar, du har kört fast eller hittat en ny idé så ska du inte vara rädd för att byta vinkel eller riktning. Allt det här är din handledare där för att stötta dig med.

5. Välj något du faktiskt är intresserad av (typ). Jag, och många andra, skulle argumentera för att verkligen fundera på vad man tycker är intressant och utgå från det när man väljer ämne och frågeställning. Jag skulle särskilt råda dig som skriver uppsats i historia att tidigt begränsa vad du skulle kunna tänka dig att skriva om, annars kommer du sannolikt bli överväldigad av alla alternativ. Jag skulle också rekommendera att välja något som du vill lära dig mer om och som du genuint tycker är underhållande, annars kommer processen bli tuff och motivationen sina. En annan uppsatsskrivare menade dock att man heller inte ska låsa sig vid ett ämne som man tycker är intressant, eftersom det är lätt att köra fast om just det alternativet inte blir möjligt. Dessutom kommer uppsatsskrivandet stundvis vara tufft och långtråkigt oavsett ämne. Jag skulle dock hävda att ett intressant ämne kan minska risken för alltför stor tristess.

6. Ta hjälp av dina kamrater. Som student har du en hel uppsjö av kollegor som sitter i samma båt som du. Det må kännas som att ni alla är lika gröna eller virriga, men ibland kan det vara nyttigt att dela tankar och idéer med någon som går igenom samma process som du. Säkerligen finns det också några som har erfarenhet av att skriva uppsats sedan tidigare som kan vara till stor hjälp.

7. Ta hjälp av universitetet. På samma spår skulle jag råda dig att ta all hjälp från universitetet som du kan få. Med det menar jag lärare, handledare, bibliotekarier, m.fl. Universitetets bibliotek är också fyllda av källmaterial och tidigare forskning, både för att hitta inspiration och för att använda i din uppsats. Det oerhört stora utbudet kan kännas avskräckande, men det är då universitetets alla bibliotekarier kan hjälpa dig att hitta just det du söker. Dessutom finns även din handledare där för dig och för att du ska ledas i rätt riktning. Så utnyttja de timmar du får med handledaren.

8. Gör ett schema. Något annat som många varit överens om är att det är väldigt värdefullt att göra ett schema över processen från det att du påbörjat den. Det här är något som du kan göra i samråd med din handledare eller på egen hand. Genom att från dag ett göra ett schema med alla delar som ska genomföras och alla deadlines kan du strukturera skrivandet och i sin tur veta om du är i fas. På så sätt kan du både undvika att halka efter och känna att du är i fas och med gott samvete ta ledigt när du behöver.

9. Hitta vilse. Om uppsatsskrivande är helt nytt för dig och du känner dig helt vilsen, att det aldrig kommer lösa sig, skulle jag vilja säga till dig att det är helt normalt. Många har fått känslan av att uppsatsskrivandet kommer från ingenstans och att man inte riktigt blivit förberedd på vad det faktiskt innebär förrän det är dags. Förberedelsen och stödet inför skrivandet varierar mycket mellan universitet och utbildning och därför kan det till viss del vara bra att ta saken i egna händer. Mitt, och kursares, tips är att söka upp och läsa andras uppsatser på samma nivå. Ofta finns de på fakultetens hemsida eller så tillhandahålls de av dina lärare. Att läsa gamla uppsatser kan hjälpa dig att få en förståelse för upplägget, strukturen och poängen med en uppsats och vad det faktiskt är du ska göra. Att läsa andras uppsatser kan också hjälpa dig att hitta inspiration och idéer till din uppsats. Att se hur någon annan har gjort innan gör det tydligt för dig vad det är tänkt att du ska göra. 

10. Ta hand om dig. Det tar mig till den sista och kanske viktigaste punkten; att ta pauser. För vissa är det kanske inte ett problem att vila upp sig mellan skrivandet. Men jag vet att det för många andra är lätt att känna sig stressad och fastna i skrivandet och inte låta hjärnan vila och kroppen röra på sig. Att gå ut och ta en promenad, gå till gymmet eller ta en fikastund med nära och kära är oerhört viktigt för att orka med att skriva en hel uppsats. Dessutom finns det inget som skapar nya idéer som lite distans från skrivandet. 

Allra sist vill jag önska er som ska skriva uppsats den här terminen all lycka till. Jag hoppas att några av punkterna kan hjälpa någon vilsen själ där ute! Ni som börjar bli rutinerade och som säkerligen har mer kunskap och erfarenhet kring uppsatsskrivande än jag har, dela gärna med er av era tips och tricks som ni lärt er längs vägen!

Ha en fortsatt fin vecka!

Jeanette

 

september 13, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sommarens sista dagar

Då var det dags igen.

Jag måste erkänna att det är med ett visst vemod som jag sätter mig ner och skriver det här inlägget. För ett år sedan satt jag utanför min lilla lägenhet en tidig morgon med en kopp kaffe i handen och fågelkvitter från träden och skrev mitt allra första inlägg på bloggen. Temat var spänningen och glädjen kring att få komma tillbaka till skolan och den där magiska känslan av annalkande höst. Men i år är det med andra tankar i bakhuvudet som jag slår mig ner och skriver läsårets första inlägg.

I år sitter jag inte på min vanliga bänk utanför min lägenhet i Lund och skriver. I år sitter jag och lyssnar på fiskmåsarnas skriande på en parkbänk på ett torg i Blekinge och känner Karl XI:s blick över axeln. (10 poäng till den som vet vilken stad jag befinner mig i.) Den där värmande och kittlande känslan av höst och skolstart i luften har inte nått mig än, utan det är snarare den värmande känslan av kaffe i solen en ledig eftermiddag som fortfarande gör mig sällskap. Jag tänker inte sticka under stol med att jag gärna hade levt kvar i det här några veckor till. Jag kan heller inte påstå att jag är särskilt sugen på att byta ut rofyllda morgnar med solstrålar som smyger genom gardinerna mot att kravla ur sängen okristligt tidigt mörka höstmorgnar, eller att byta ut myskvällar i solnedgången mot kvällar med näsan i en kursbok. Men, vare sig jag vill det eller inte så kommer jag behöva ta mig igenom ytterligare ett läsår. Och att vakna upp med stilla regnsmatter mot fönsterrutan och en kopp te eller en kväll i skenet av tända ljus är också ganska lockande om jag ska vara ärlig. Men jag tänker ta tillfället i akt och dedicera det här inlägget till dem som känner som jag gör just nu och inte tycker att det är särskilt lockande att påbörja ett nytt läsår. 

I sommar har jag jobbat på administrationen på en gymnasieskola och fått ta hand om förberedelserna inför de nya elevernas ankomst. Att på pappret få stifta bekantskap med dessa 16-åringar och sedan se dem under sin första dag på gymnasiet har fått mig att minnas tillbaka åtta år till min egen första dag på gymnasiet och hur tufft det kan vara att börja på en ny skola. För mig var det en blandad upplevelse att börja gymnasiet. Jag flackade mellan att se fram emot en nystart och att samtidigt vara livrädd för vad den där nystarten skulle kunna föra med sig. Som ni kanske kan förstå var det inte en självsäker 16-årig Jeanette som klev in genom de stora portarna. Hon smög längs med väggarna och satte sig längst bak i aulan och upprepade ordet ”ja” om och om igen tyst i huvudet medan hon spanade efter någon som hon kanske skulle känna igen eller någon som såg lika vilsen ut.

Hade det inte varit för den där tjejen som frågade om jag ville följa med till matsalen och äta lunch, som sen kom att vara en av de jag höll hand med när vi sprang ut från den där stora porten tre år senare, hade jag kanske aldrig krupit ur mitt skal. Så om du är den där orädda, pratglada personen och ser någon som stryker längs med väggarna – ta chansen och fråga om ni ska äta lunch ihop eller om stolen bredvid är ledig. Med lite tur kommer du få en introvert på halsen och vi är mot allmän förmodan faktiskt ganska trevliga och framförallt lättskötta. Och till dig som känner igen dig i min upplevelse och ännu inte hittat någon som du känner dig trygg med: ha tålamod, en dag kanske din trygga punkt dyker upp och om den inte gör det så varar gymnasiet eller universitetstiden inte för evigt. Du har otroligt mycket tid kvar där du har chansen att befinna dig där du trivs som bäst.

Så, till den som ska börja en ny skola, en ny utbildning eller ett nytt jobb och är nervös – bli inte orolig om det inte känns perfekt dag ett. Själv hittade jag de bästa vännerna jag kan tänka mig ett år in på lärarutbildningen och efter tre år på universitetet. Så känner du under första dagen, veckan, månaden, terminen att du inte hittat din plats eller ditt gäng så är det inte hela världen; de kanske står där på andra sidan hörnet och väntar på dig med kaffepauser i bunkern på SOL, helnätter med vin och hemtenta och andra äventyr som studentlivet kan ge dig. Och är du rutinerad lärare, student, elev eller bara allmänt utåtriktad och ser någon som ser lite vilsen ut – sträck ut en räddande hand!

För den som ska börja på lärarutbildningen i höst och som är något mer otålig skulle jag vilja tipsa om några andra sätt att hitta vänner om du är ny i Lund:

Ämneslärarutbildningens introduktionsdagar. När detta inlägg skrivs pågår redan dessa dagar, men jag hoppas att ni som deltar får eller har haft en trevlig vecka och kunnat lära känna några av era kursare, trots att det sker på distans i år. Men, om du är sugen på att träffa andra lundastudenter i fysisk form är följande tips kanske mer intressanta.

HTS Novishperiod. Som vanligt ordnar HTS (Humanistiska och teologiska kåren) en novishperiod för alla nya studenter på humanistiska och teologiska fakulteten. Här kan du träffa och lära känna andra nya studenter i Lund, inte bara lärarstudenter. Sista anmälningsdag är 3 september och mer info hittar du här

Studentlund. Du som sökt bostad i Lund har säkerligen redan hört talas om Studentlund och gått med där. Genom att gå med i Studentlund får du tillgång till boende genom AF Bostäder, men även kåren och Lunds alla nationer och alla aktiviteter det innebär. Glöm inte att gå med i en av nationerna för ett fullständigt medlemskap. Mer information hittar du här.

Med de orden vill jag välkomna alla nya lärarstudenter till Lund önska er och alla andra ett lyckosamt läsår och en härlig skolstart, trots att det kan kännas lite tufft i början.

Jeanette

augusti 27, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Några sista ord

Nu sitter jag här igen. Ett läsår senare och jag sitter här på bänken utanför min lilla studentlägenhet och skriver ett inlägg.

Den senaste veckan har jag spenderat på den här bänken och sugit åt mig all sol jag bara kan medan jag skrev klart mina sista inlämningsuppgifter för terminen. Nu är allt inlämnat och jag kan äntligen njuta av att faktiskt ha sommarlov igen.

På den här bänken satt jag och njöt av augustisolen när jag skrev mitt första inlägg till den här bloggen. Nu har ett helt läsår passerat och det känns för mig helt ofattbart. När jag satt där i augusti hade jag hopp om att få komma tillbaka till pluggstunder i källaren på SOL och kaffepauser och skvaller utanför föreläsningssalen på LUX. Det började bra med två månader av cykelturer till universitetet och kursare som inte var fast bakom en datorskärm. Men ett helt år av distansstudier hade jag nog aldrig trott skulle bli verklighet. Ännu mindre hade jag trott att jag skulle vänja mig vid det.

Det här läsåret har passerat mig så otroligt fort och det har hänt så oroligt mycket. Jag har skrivit en kandidatuppsats och blivit färdig med mitt andraämne, jag har haft min första VFU-period och överlevt, jag har kommit tillbaka till engelskan och faktiskt inte glömt alltihopa. Men jag har också skrivit väldigt mycket mindre här på bloggen än jag hade tänkt, men det är sånt som händer under ett stressigt läsår.

En sak som jag tror har hjälpt mig igenom det här läsåret är att jag har blivit bättre på att dela upp mitt pluggliv och mitt privatliv. Jag har alltid varit den som pluggar på helger och sena kvällar och jag ska inte sticka under stol med att studentlivet ibland tvingar en att göra sådant, hur väl man än planerar. Men under det här läsåret var det någon som fick mig att inse att om man går upp tidigt och faktiskt gör det man ska göra, så är det okej att inte spendera hela kvällarna och helgerna med näsan i en bok eller en hemtenta. Vad som också är okej, är att inte alltid göra det mesta och det allra bästa. Speciellt om det hindrar dig från att göra sånt som du vill göra, sånt som du mår bra av att göra. Speciellt om det hindrar dig från att vara med de som får dig att må sådär bra som 60/60 poäng eller en inlämning utan ett enda grammatiskt fel faktiskt inte kan, åtminstone inte i längden. För jag tror att under det här året av restriktioner och distansstudier så är det människorna omkring oss som är det viktigaste för att vi ska överleva

I skrivande stund är läget fortfarande osäkert och jag vet inte om vi kommer få komma tillbaka till klassrummen till hösten. Just nu känns distansstudierna okej och även om jag säkert hade mått bättre av att komma tillbaka till ”det normala” så känns livet som jag har nu som ”det normala”. Tanken på att komma tillbaka till hur det var förr känns till och med något skrämmande och det kommer att ta sin tid att vänja sig vid. Men en vacker dag kommer vi komma tillbaka ut i världen igen. Vi vet inte när, men när vi gör det så kommer vi vänja oss vid det också.

Nu ser jag fram emot tre veckor av ledighet innan jag börjar med mitt sommarjobb. Den här sommaren ska jag försöka njuta så mycket som jag bara kan och göra allt det där som jag inte kunde göra förra sommaren (inom restriktionernas gränser). Jag önskar de som har en hel ledig sommar framför sig, de som har några lediga veckor framför sig, och de studenter som är illa tvungna att jobba hela sommaren, en underbar sommar. Så ses vi till hösten!

Jeanette

juni 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Lärdomar från VFU:n

Nu har halva terminen officiellt passerat och den efterlängtade sommaren närmar sig med stormsteg. Jag har precis börjat läsa mitt förstaämne, engelska, igen och kommer göra det fram till jul. Trots att det känns som att min förmåga att prata engelska helt har lämnat mig i sticket efter två år av studier på svenska, så tycker jag att det är väldigt roligt att komma tillbaka till det ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat.

Men jag tänkte att jag skulle mjölka min VFU-period lite mer och dela med mig av några lärdomar som jag fått under veckorna. Så efter förra veckans mer allvarliga inlägg kommer här en gammal hederlig, lättsam top 10-lista av insikter jag fått under mina första VFU-veckor.

1. Att skriva på tavlan är skitsvårt. Du kanske kan skriva på papper. Du kanske till och med är stolt över din prydliga handstil. Men hur skicklig du än må vara så kommer du skriva som en 7-åring på tavlan. Att också kunna prata samtidigt är en konst jag inte besitter, och det gjorde mig otroligt imponerad av (och lite avundsjuk på) min stackars mellanstadielärare med sin svarta tavla och prydliga skrivstil. – Vore det möjligt att avvara några HP till tavelskrivande på utbildningen?

2. Du kan aldrig vara för tydlig. Det här är absolut inte en känga till eleverna jag har mött; de är ju faktiskt i skolan för att lära sig. Snarare handlar det om att du kommer ha så mycket kunskap och blivit så indoktrinerad i ett så akademiskt språk under de senaste åren att ingen vettig människa utanför universitetsbubblan skulle förstå dina resonemang. Skämt åsido så är det otroligt svårt att förenkla det man lärt sig på utbildningen och att göra en uppgift till en gymnasieklass eller att förklara orsakerna bakom Franska revolutionen och mötas av tomma blickar och vandrande tankar kan vara ganska nedslående. Så, försök hitta tillbaka till de vardagliga formuleringarna och gör alla beskrivningar så detaljerade som möjligt, för jag lovar att ingen elev kommer ta skada av det, inte ens de mest högpresterande.

3. Tekniken är din största fiende. När man är i min ålder och tillhör den generation som vuxit upp i takt med wifi, smartphones och powerpoint så tycker man sig känna sig relativt trygg i sina kunskaper om all den teknik som läraryrket kan innefatta. Men högmod går före fall, för jag lovar att tekniken kan lukta dina tankar. Minsta tvekan och du står där med en buffrande video eller utkastad ur ditt eget Zoom-möte och du kommer be till gudarna att overhead-apparaten fortfarande vore socialt accepterad. Så, se över minsta fel som skulle kunna dyka upp och du kanske kommer kunna undgå teknikens onda andar.

4. En tävling är alltid en vinnare. Vad vi inte ska glömma är att gymnasieelever, trots att vissa må vara myndiga,  fortfarande är just elever. Och är det något som de kan lockas med så är det en tävling. Vill de inte göra din uppgift om historiska kvinnor? Hota med en Kahoot! Bryr de inte sig om att plugga på sina glosor? Gör det till en quiz! Du kommer garanterat ha åtminstone en halv klass som engagerat svarar på dina frågor. Har du dessutom en vinst att locka med så kanske du har en hel engagerad klass.

5. Våld löser allt. Missförstå mig inte nu; jag tänker inte förespråka våld i klassrummet. Men, på samma tema som föregående punkt så kan du alltid locka med lite spänning. Har du en genomgång om Franska revolutionen? Berätta om huvudena som rullade från giljotinen! Vill dina elever inte prata om källkritik? Låt dem lösa ett mord! Ingenting kan locka tonåringar (och vuxna för den delen) som blod, mord och mysterium.

6. Fake it ’til you make it. Att hålla en lektion kan på sätt och vis liknas vid att agera skådespelare. Klassrummet är din scen och eleverna är din publik. Oavsett ditt humör så kommer du behöva kunna underhålla en klass och styra en lektion. Har du fått punktering på cykeln, har din granne spelat dunka-dunka hela natten ännu en gång eller är du livrädd för den där samhällsklassen på torsdagseftermiddagar? Varken din publik eller ditt läsårsschema bryr sig. Du kommer behöva klistra på ett stort leende och samla på dig energi och hålla den där lektionen ändå. Samma sak gäller nervositet eller rädsla. Jag var själv fruktansvärt rädd innan min första lektion, men på något vänster dök mitt lärar-alter ego fram och där stod jag och pratade inför en totalt ointresserad klass och verkade tydligen kolugn. Och kan jag, då kan du! Dessutom kan vissa elever lukta sig till din rädsla, så alla sätt du kan gömma den är din räddning.

7. Du kan inte förbereda dig. Eller…helt ärligt kan du förbereda dig, men jag kan lova att du enbart kommer följa hälften av det du har i huvudet. Först och främst befinner sig lärare i en annan tidsdimension. När du själv sitter bakom skolbänken må sekundvisaren verka ha bytt plats med timvisaren. Men bakom katedern springer tiden förbi dig som en gasell. För det andra så kan du inte kontrollera allt, varken eleverna eller andra fenomen (se punkt 3). Jag är den personen som skriver ordagranna manus och planerar minut för minut, men en sak som är säker är att jag över huvud taget inte följde det när jag väl stod framför tavlan. Så, trots att jag motvilligt måste erkänna det, så kan det ibland vara bra att släppa taget och ta saker som de kommer.

8. Din röst är ditt verktyg. Är det något som min handledare har betonat så är det att det är viktigt att tänka på rösten. Som lärare är rösten ditt viktigaste verktyg och att skapa goda förutsättningar är avgörande för dina stackars stämband. Så, för att ha kvar din röst hela din karriär är det viktigt att tänka på att ha ett lugnt och tyst klassrum och att använda din röst på bästa sätt, redan från dag ett.

9. Elever. Du kan inte leva med dem – och du kan inte leva utan dem. Ibland kan de få dina ögonglober att rulla långt bak i huvudet. Ibland kan de få dig att vilja gå in städskrubben och gråta. Men de kan också få dig att gråta av skratt. De kan få dig le upp till öronen och ge dig hopp om framtiden. Med varje generation som blir vuxna så hittar vi nya saker att klaga på om tonårsgenerationen. Men vi ska inte glömma att vi också varit tonåringar som de vuxna sett ner på en gång och känt oss missförstådda. Att få undervisa och spendera tid med de här människorna är för mig ett privilegium. För hur klyschigt det än må låta så är de ju också människor, och väldigt fina sådana, bakom allt det där andra.

10. Du är också viktig. Ibland kan jag undra hur jag, en introvert, fått för mig att bli lärare. Trots många timmar av planering och bedömning är en stor del av yrket socialt. Att många gånger kanske behöva klistra på ett leende och prata i timmar kan vara utmattande, särskilt om dagarna är kantrade av konflikter eller problem att lösa. Så, ge dig själv tid bara för dig själv där du får tänka på dig, ditt mående och vad du vill göra. Stäng av notiserna på mailen, fäll ihop datorn och gör det där som får dig att må extra bra. 

Självklart kunde jag inte låta bli att bli lite allvarlig på slutet ändå, men jag är starkt troende på att vi ska ge oss själva lite uppmärksamhet och unna oss det som vi verkligen behöver. 

Hoppas ni får en fin vecka!  Passa på att njuta av vårsolen när den kikar fram. Det ska jag i alla fall försöka göra!

Jeanette

april 7, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

En orolig själs första praktik

7,5 hp. 5 veckor. 35 dagar. 840 timmar. 50 400 minuter. 3 024 000 sekunder.

Det låter kanske mycket när jag säger det på det sättet. Speciellt när det är en tid jag fruktat sedan jag såg ANTAGEN i stora gröna bokstäver på antagning.se där i juli 2018. Men trots det har de här 5 veckorna passerat på ca 3 sekunder. Jag har alltså slutfört min första praktik – och jag överlevde.

VFU:n var inte något jag såg fram emot, vilket kanske märks, utan var snarare något som låg framför mig som jag betraktade med fruktan. Visst, det var det jag drömde om att göra i framtiden, och då måste väl chansen att få uppleva det för en stund vara inget annat än spännande och intressant? Eller?

Att höra sina kursare prata om hur kul det ska bli att komma ut på praktik, hur det ju är det här man väntat på hela tiden, kan kännas något nedslående när det för en själv känns som en sten som ligger och skaver där någonstans i framtiden. Som blivande lärare ska det ju vara kul att få komma ut på praktik. Det ska vara målet och drömmen. Vad ska du bli för lärare annars?

Jag ville inte säga något klyschigt om att alla är lika rädda under ytan och att det är en utmaning för alla – men helt ärligt tror jag att de flesta är ungefär lika oroliga, nervösa eller spända. Vissa är bara lite bättre på att hantera det. Jag tror att det är viktigt att visa att det är okej att vara orolig och att vi oroliga själar kan vara lika passionerade som de andra. För det är väl egentligen inte så konstigt att vara nervös över att kasta sig ut i något som man aldrig gjort? Det är väl inte så konstigt att vara orolig över att få det svart på vitt om man är på rätt väg i livet?

Samtidigt skulle jag inte förespråka att gå och oroa sig dag ut och dag in. Jag får ofta höra att ta ut olyckan i förskott är som att betala av ett lån jag ännu inte tagit, så någonstans försökte jag ändå se fram emot praktiken. Så, trots min övervägande negativa inställning gentemot sådant som skrämmer mig försökte jag hitta anledningar att inte bara se VFU:n som något skrämmande och som ett skyhögt hinder. VFU:n var ju faktiskt en chans att få uppleva det jag spenderat timtals på att lära mig om på riktigt och en chans att veta om läraryrket var rätt val för mig, om läraryrket var något jag skulle kunna klara av. Som nog alla känner ibland så kan det där tvivlet om man verkligen är på rätt stig komma krypande och dessa fem veckor var för mig chansen att få svar på de här frågorna.  

Så, hur gick det då? För att göra en lång lista med intryck kort så gick det bra. Över förväntan – men det kanske inte var så svårt med min negativa attityd. Kanske hade VFU:n till och med blivit en ännu bättre upplevelse utan den här onödiga oron.

Men med eller utan oro så är jag otroligt nöjd med min praktik, särskilt med tanke på att bara tre av dagarna var på plats i skolan och resterade skedde vid mitt köksbord. Under de här veckorna har jag fått prova på att göra sådant som vi inte får göra under de teoretiska kurserna. Jag har fått hålla i lektioner, skapa uppgifter, och – mest av allt – prata med och hjälpa eleverna, vilket jag tycker har varit bland det mest givande. Att få se eleverna som riktiga människor och inte bara en exempelklass i en kursbok och få lära mig om vad de behöver och hur jag kan göra mitt arbete på bästa sätt har varit otroligt givande och – här kommer klyschorna igen – inspirerande. För mig är eleverna och deras behov bland det viktigaste och mest intressanta med läraryrket och att plugga till lärare, så att få tid med dem har tänt den där glöden i mig igen och har påmint mig om varför jag ville bli lärare från första början. Så kanske kommer jag kunna gå in i min nästa VFU-period med lite mer hoppfullhet och entusiasm.

Jag skulle också vilja tacka mina handledare. Jag fick nöjet att ha två handledare under min VFU. Det är så klart inte bara vi studenter som påverkats av distansundervisningen, utan det har också givit våra handledare den svåra uppgiften att bidra med en lärorik praktik trots distansen. Mina handledare har gjort ett oerhört bra arbete med att ge mig en fullvärdig och lärorik praktik. Jag vill särskilt tacka handledaren som jag spenderat mest tid med för att du utmanade mig att våga göra sånt som jag inte trodde jag kunde klara och gav mig så många råd för framtiden. Plötsliga utmaningar och snabba svängar skrämmer livet ur mig, men med dessa fick du mig att tro på att jag faktiskt klarar av det här. Du sa den sista dagen att det är bra att se olika lärare under de olika VFU-perioderna för att hitta det sätt som jag vill lära ut på, den läraren som jag vill bli. Och helt ärligt tror jag att jag hittade just den läraren jag vill bli under de här veckorna. Men mest av allt hittade jag tillbaka till varför jag ville bli lärare från första början.

Jeanette

mars 24, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Första reflektioner kring VFU

När jag skriver detta är det slutet av min första vecka av min första VFU. Det är söndag kväll och jag har satt mig i min soffa efter en dag av inlämningsskrivande i vårsolen. Så slog mig tanken att jag borde skriva ner lite tankar kring veckan som jag har haft – både för att själv samla tankarna, men kanske också för någon annan som är nyfiken på hur VFU:n kan se ut.

Först kanske jag ska förklara vad VFU innebär. VFU står för VerksamhetsFörlagd Utbildning och innebär för oss lärarstudenter att vi får komma ut till en skola och följa en lärare i arbetslivet, men också själva prova på de olika arbetsuppgifterna som en lärare kan ha. VFU:n på Lunds universitet består av fyra perioder om 5 veckor och är jämnt fördelade under andra halvan av utbildningen. Mer detaljerad information om VFU:n kan ni hitta här och här.

Som med allt ”i dessa tider” har VFU:n blivit påverkad på olika sätt och försvårats för många. För min del innebär det att jag spenderar majoriteten av min VFU vid mitt eget köksbord och kommer bara ha ett fåtal dagar som jag får spendera på skolan och träffa min handledare och eleverna. Med praktiken på distans förlorar jag mycket av interaktionen med eleverna och min handledare, men även andra runt om på skolan, och jag missar mycket av bakgrundsarbetet som läraren har utanför lektionerna. Trots det gör vi så gott vi kan för att göra det bästa av situationen och jag tror att de här veckorna kommer lära mig otroligt mycket.

Eftersom jag bara har haft en veckas VFU har jag inte fått några större uppenbarelser eller lärdomar ännu, men istället tänkte jag göra en liten lista på tips och mina tankar kring att påbörja sin första VFU-period.

1. Köp ett anteckningsblock (eller tio)! Jag antar att alla studenter redan har anteckningsblock redo att fylla med mängder av oläsliga kråkor under föreläsningar och seminarier, men jag skulle inte kunna betona detta mer. Under första veckan av VFU:n kommer du få mängder av ny information, råd och idéer som du aldrig tidigare har tänkt på. När du helt plötsligt blir utkastad i verkligheten kommer inte huvudet vara där du önskar, särskilt när du är van vid att sitta hemma och läsa kurslitteratur hela dagarna, och du kommer inte komma ihåg det du tror att du ska komma ihåg. Så mitt största råd är att anteckna, anteckna, anteckna. De råd du får nu kommer du ha nytta av under hela utbildningen, men du kan också plocka fram dem när du börjar ditt framtida arbete.

2. Lämna tid för pauser! Den största fördelen med att ha VFU på distans är att du kan skapa distans till den. Med digital undervisning får jag mellan lektionerna en liten stund för mig själv där jag kan reflektera över vad jag fått se, göra eller höra eller bara lägga mig ner på sängen och titta genom Instagram. Oavsett kan jag få en liten stund för återhämtning för att kunna fokusera på nästa lektion. Om du har VFU på plats blir detta självklart svårare, men att göra kvällar och helger lediga från studier skulle jag säga är avgörande för att kunna vara alert under dagarna. Detta kan låta självklart, men det kan vara enkelt att vara exalterad och gå ”all in” direkt. Utifrån min upplevelse kan det vara ganska skönt att gå in långsamt i början och kunna smälta det du får vara med om.

3. Ta tillfället i akt! Under 5 veckor har du tillgång till en expert inom det område som du vill lära dig allt om. Så, passa på att fråga din handledare allt du kan komma på. Ibland kan det vara svårt att komma på frågor i stunden, men använd ditt anteckningsblock och skriv ner frågor när de dyker upp, hur dumma de än kan verka. Din handledare är där för att hjälpa dig och kommer bara uppskatta din nyfikenhet.

4. Våga! Jag var en av de studenter som skrämdes av VFU:n. Praktiken var självklart något som var spännande och en stor del i att bli redo för mitt framtida yrke, men det kändes trots det läskigt och lite överväldigande. ”Jag är väl inte redo att göra en lektionsplanering?” ”Jag har väl inte tillräckligt med ämneskunskaper att stå framför en klass och föreläsa?” Om det är någon som känner samma sak som jag kände så vill jag bara säga ”jo, det är du!”. Att mötas av en handledare som ger spontana uppgifter eller ber en att hålla en quiz för eleverna nästa lektion kändes skrämmande och fick mig att tvivla på mig själv otroligt mycket. Men att sen helt plötsligt klara av den där uppgiften eller att helt plötsligt tycka att det var roligt att snabbt ordna en aktivitet och leda den är verkligen motiverande, för att inte tala om lärorikt. Så, våga! Som min handledare brukar säga så är det nu du ska passa på att göra misstag.

Det var några av mina funderingar som jag fått kring att påbörja sin VFU som kanske kan vara till hjälp för någon där ute. Under de kommande veckorna kommer jag förhoppningsvis kunna dela med mig av fler lärdomar och funderingar kring läraryrket. 

Nu ska jag unna mig något gott och fira att jag har klarat min första vecka av praktik och njuta av mitt första sportlov på fyra år!

Jeanette

mars 3, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ljusglimtar i studentlivet

Så var det dags för ännu en terminsstart. När jag satt och skrev mitt blogginlägg inför terminsstarten i höstas kunde jag inte föreställa mig att vi nu skulle sitta i samma båt som vi gjorde då. Framför mig såg jag en tillbakagång till blåsiga cykelturer till LUX eller skvaller över en pappersmugg te eller kaffe i ett grupprum på SOL. Men nu sitter jag här ensam med min överdimensionerade porslinsmugg med te vid mitt köksbord. Vid den här punkten har jag faktiskt vant mig vid att resa mig ur soffan och klicka på zoom-länken fem minuter före start, men ack så tråkigt det är att inte få springa ner till toaletterna på LUX för att torka det värsta av regnskuren ur mitt hår den där kvarten innan föreläsningen börjar.

Ni som har varit med och pluggat under det här, snart, året av distansundervisning kanske känner igen vad jag pratar om. Kanske saknar ni nationslivet, pluggdagar på biblioteket eller kanske något annat som vår nya följeslagare har berövat oss. Trots att vi studenter har fått fortsätta med våra studier till stor del så har våra liv vänts på ända på flera sätt. Att studera på distans och dessutom skriva uppsats kan kännas otroligt ensamt, särskilt när man helt plötsligt sitter isolerad på sina 25 kvadrat för att man gått och blivit sjuk. Det är så min vinter sett ut och det är därför det varit så tyst här på bloggen. När världen ser ut som den gör just nu så krävs det inte mycket för att livet ska hamna på sniskan och då faller några saker åt sidan. Det tror jag att ni andra också kan känna igen er i.

Men jag ska inte skrämma iväg er som ännu inte är studenter eller ni som precis påbörjat er första termin. Studentlivet är fyllt av nöjen, lärdomar och härliga minnen. Men jag ska heller inte säga att det inte finns svårigheter, särskilt i en tid som denna. Ibland innebär studentlivet att sitta uppe halva natten för att bli klar med en hemtenta. Andra gånger innebär studentlivet att läsa uppsatser inför en opponering så att ögonen går i kors och hjärncellerna slår knut på sig själva. En annan gång innebär studentlivet att sparkontot fäller en tår när fakturan från Bokus dimper ner i inkorgen. Men studentlivet innebär också att få ta sovmorgon mitt i veckan. Studentlivet innebär också att få fira en färdig uppsats med en drink och sina vänner över zoom. Studentlivet innebär också att få lära sig så mycket man kan önska sig. Så jag ska inte ljuga och säga till er nya studenter att studentlivet är en dans på rosor och oändligt med skratt, för det är det inte, särskilt inte nu. Men vad jag ärligt kan säga är att det är värt det. För min egen del är dessa vakna nätter och det oändliga läsandet värt det, för i slutändan innebär det att jag kommer få göra det jag drömmer om att göra. Det är en av de saker som jag försöker minnas när jag tycker att det känns extra tungt att ta mig igenom en kurs. Vad brukar ni göra för att motivera er själva i sådana stunder?

Den här våren påbörjar jag min sjätte termin och har alltså kommit halvvägs genom utbildningen. Jag har nyss blivit färdig med min kandidatuppsats i historia (om sexualundervisning – något som jag gärna skulle vilja prata mer om en annan gång) och jag är därför också färdig med mitt andraämne. Att vara halvvägs genom utbildningen måste jag säga känns otroligt motiverande. Vad som också känns särskilt spännande är att äntligen komma tillbaka till de utbildningsvetenskapliga kurserna och att, om allt går som det ska, få komma ut på min första praktik. Om detta ska ni förhoppningsvis få läsa de kommande månaderna.

Så, trots att vardagen ännu inte ser ut som vanligt antar jag att vi får göra vårt bästa för att göra tiden så bra som möjligt. Vi får försöka se ljusglimtarna där de finns och hjälpa varandra att hitta dem när de tycks gömma sig som mest. 

Jeanette

januari 19, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Äldre inlägg