5 år, sammanfattade

För någon vecka sedan tog vi examen. Nu är vi helt klara med vår utbildning och i augusti ska jag börja jobba heltid som tysklärare på en skola utanför Malmö. Märkligt. Jobbsökandet, inlämning och opponering av uppsaten och examen hände ungefär samtidigt och nu, någon vecka senare, kanske jag börjar förstå. Jag ska försöka att inte vara världens klyscha men jag tycker ändå det känns rätt lämpligt med någon form av sammanfattning av mina år som lärarstudent. Jag börjar från början. 

Det jag framförallt minns från det första året var letandet efter ett sammanhang. Allt var nytt och eftersom jag bodde i Lund men pluggade i Helsingborg kände jag mig ofta rätt delad. Ganska snabbt hittade jag ändå till Västgöta Nation och där tillbringade jag väldigt mycket tid. Framför allt i köket där vi lagade mat till sittningar, luncher och bruncher. Jag minns också de litteraturvetenskapliga kurserna och alla böcker vi fick läsa första terminen.

Norah och jag träffades första dagen på utbildningen och sedan dess har vi hängt ihop. En dag matchade vi. Gulligt.

År två slapp jag pendlingen till Helsingborg då jag började läsa mitt andraämne tyska i Lund. Jag kämpade med att förstå grammatiken och för att få åka på utbyte till Tyskland. De båda sakerna var rätt svåra att få till.

Men! Hösten i år tre åkte jag till Heidelberg och jag vill rekommendera varenda en på ämneslärarutbildningen att åka. Det är värt varje mejl och telefonsamtal man lägger tid på innan man kommer iväg. Jag lovar.

Heidelberg är en drömstad att plugga i en termin enligt mig. 

När jag kom hem var det äntligen dags för praktikperiod ett. Det var nervösa veckor men det var en lättnad att komma ut och inse att man tycker det är kul att undervisa.

Under det fjärde och femte året har vi skrivit uppsatser, läst klart våra ämnen och några utbildningsvetenskapliga kurser och haft ytterligare tre praktikperioder. Tiden har gått så fort.

Examensdagen var så här fin. 

TACK Lund för studentlivet och för alla nya vänner och tack ämneslärarutbildningen för att jag nu känner mig ganska redo att börja jobba som högstadielärare. 

hej från Maike

 

Ämneslärarstudent Etiketter , | 0

En students syn på “lärarmarschen”.

I helgen hölls marscher runt om i landet. Målet var att visa ett motstånd mot budgeteringar, som lämnar 9 av 10 kommuner i hela Sverige med besparingar inom skolan. Jag var med i den som hölls i Malmö och det här är mina tankar kring det hela.

(Bilderna som används är också de tagna under dagen)

I min egen hemkommun, Trelleborg, så slår kommunen två flugor i en smäll. Man ska spara in 50 miljoner på skolan, samtidigt som den ska “utvecklas” och “effektiviseras”. Jag må vara en blåögd, smått naiv student, men för mig så låter det som att man försöker att gasa och bromsa samtidigt. Logiken säger en att man borde satsa på skolan, om man ska kunna utveckla den. Skolans drift, både nationellt och den i Trelleborg, har inte haft sina problem framhävda av en budget som är för vid, en mer rimlig förklaring kan bottna i att den har varit alldeles för stram.

Så om man som lärare eller annan skolpersonal får reda på att man ska spara in där det är möjligt och att man som en arbetstagare måste “deal with it”, så är det inte helt orealistiskt att en reaktion á lá “Lärarmarschen” blir verklig.

Utåt sett var den en “vanlig” demonstration. Hemmagjorda plakat blandade sig med skanderande slagord och en allmänt god stämning. Som en student mitt ibland så många som faktiskt måste hantera besparingen och kraven som ställs, så kändes all fakta som man hade läst, alla siffror plötsligt väldigt verkliga. Bakom den glada stämningen och det fina vädret infann sig en mer seriös ton. Arbetsbördan, yrkets status och framtida karriärer stod på spel. Själv önskar jag såklart att den yrkesroll jag studerar för kommer att bli sedd som något värt att satsa på, en investering för framtiden,  inte ett mål för ytterligare besparingar.

Ämneslärarstudent 0

Var hamnade din hemkommun i skolundersökningen?

Lärarnas riksförbund publicerade i veckan sin studie kring Sveriges kommuners förutsättningar för att bedriva skolverksamhet.
Studien i sig använder sig av fyra olika kriterier för sin granskning:

  1. Undervisningskostnad per elev
  2. Lärarlöner
  3. Lärarbehörighet
  4. Elevresultat

I studien kan man alltså ta del av data som relaterar till dessa fyra punkter. Dels är det av intresse för möjliga framtida arbtesplatser, dels på grund av att man kan få en simpel bild av hur läget ser ut runt om i landet.
Förutom läsningen tillgänglig på hemsidan kan man också enkelt ladda hem en excell-fil med den kompletta datan, för vidare läsning om ämnet och dess resultat.

– Oskar Wahldén

Källa: https://beta.lr.se/kommunjamforelse?fbclid=IwAR33agoxeBzZ9DmsF4BfYNfDYq1Yr1SVI_Gyw9JJXOKhNX78GHgkpaMU3q4

 

Ämneslärarstudent 0

fyra skrivtips

Veckan efter påsken var det svårt att komma in i examensarbetsskrivandet igen. Jag lyckades skriva två meningar på en vecka och Elin kanske någon mer. Vi bestämde oss därför för att isolera oss i min sommarstuga några dagar. Vi packade ner all litteratur, våra datorer, ett ombyte och raggsockar och sen åkte vi. Efter att ha skrivit x antal hemtentor, mindre uppsatser och nu kommit en bra bit in i examensarbetet tar Elin och jag oss nu friheten att ge er bloggläsare våra bästa skrivtips.

Skrivtips 1 handlar om att hitta en plats där du kan få vara ostörd och där du minimerar risken till prokrastinering. I min stuga finns inte så mycket mer än en kortlek och då det var för kallt för att bada fanns det inte så mycket kvar att göra förutom att skriva.

Skrivtips 2 handlar om att utföra ärenden när du tar paus. Veden tog slut så i en skrivpaus köpte vi ny. Vi har hört att det är bra att röra sig när man pausar och skaffa ved och hugga ved var en bra paus.

MEN! Med risk för motsägelse – ta en paus där du verkligen inte gör någonting också. Mellan hagelskurar tittade solen fram och då poppade vi popcorn och lapade sol. Det var precis så härligt som det ser ut.

Tips nummer 3 handlar om att man måste fylla på med energi med jämna mellanrum. Kaffe och soppa gillar vi. Låg blodsocker gillar vi mindre.

Tips 4 handlar om vad man ska göra när man kör fast. Jag tycker det bästa är att börja skriva på något annat stycke eller kanske läsa lite för att få omväxling. Lyxen med att vara två är att man kan hjälpas åt. Ibland har vi skrivit svåra stycken tillsammans. Läst högt, omformulerat, letat synonymer och bekräftat varandras tankar. 

Nu är det lite mindre än en månad kvar till deadline. oj. 

hej från Maike

 

 
Ämneslärarstudent 0

Bonjour vänner!

Roligt att du har tagit dig hela vägen till detta blogginlägg för att läsa om mina upplevelser och tankar kring vardagen i underbara Paris.

Jag heter Stephanie och går min åttonde termin på Campus Helsingborg. Just nu har jag min VFU på Svenska skolan i Paris och är ute i ämnet historia. Jag har årskurs 7-9 och alla årskurser på gymnasiet. Klasserna är mycket mindre än vad vi är vana vid hemma i Sverige. Årskurs 7-9 är en väldigt liten grupp där en årskursintegrerad undervisning sker. Det är ett intressant sätt att jobba på och jag kommer berätta mer om hur jag förbereder lektioner till dem och upplever undervisningen. Gymnasieklasserna är större, de är mellan 11-15 elever.

I skrivande stund har jag många idéer om vad jag vill skriva om. Jag vill skriva inlägg om hur jag tog kontakt med skolan och bestämde mig för att åka hit. Jag vill även berätta om årskursintegreringen och försöket till integrering mellan franska och svenska elever. Men vad vill du som läser detta inlägg veta mer om? Kommentera gärna med frågor eller skriv till mig privat på Facebook eller mejla a7915san@student.lu.se 

Vi hörs snart igen. 
Au revoir!

Ämneslärarstudent 0

Påsklovsfrukost

Hem-hemma äter vi frukost tillsammans. Vid bordet pratar mitt frukostsällskap lite löst om dokumentation kopplat till något de läst i tidningen och till sina jobb. Jag tar en klunk kaffe till. Tänker på diskussionen om lärarassistenter och funderar över om jag ska tillägga något. Förblir tyst. Tycker spontant att det känns jobbigt att vi har fått så mycket att skriva ner och dokumentera att vi behöver en assistent? Till vems nytta? Kan eleverna först något när vi dokumenterat det? Vad ska dokumenteras? Hur? I tabeller? Stapeldiagram eller grafer? Säkert finns fördelar men med mitt morgonhumör kan jag inte se dem. Tar upp del två med kultur och nöje. Brer en fralla med smör och ost. Läser ingressen till en essä ” Kan man bli miljömedveten genom att läsa skönlitterära berättelser? Att umgänget med böcker kan vara språk- och identitetsutvecklande är de flesta eniga om.” och tänker kul. Läser vidare. Tänker att boktitlarna som essäförfattaren Åsa Nilsson Skåve nämner borde skrivas upp så jag kan låta framtida elever läsa dem. Funderar över vilka böcker jag läste som barn som både gav mig en estetisk upplevelse och som stärkte mitt engagemang och min kunskap. För man kan få båda delarna, det menar författaren. En ö i havet och Ronja Rövardotter kanske. Känner att jag har massa att säga om detta. Mer än om dokumentation. Läser att det måste finnas hopp i berättelsen för att läsaren ska känna att det är meningsfullt att engagera sig politiskt eller personligt. Spännande?

När de andra lämnat bordet tar jag fram datorn och går in på Platsbanken på arbetsförmedlingens hemsida. Skriver in Skåne + lärare och får upp några hundra träffar, förfinar sökningen. Tar en klunk kaffe till. Ett bett av frallan. Kanske om jag kan hitta ett jobb där jag kan fundera mer över skönlitteratur och hur elever kan lära sig något av den än över hur jag ska dokumentera. Skrollar.

 

Hej från Maike

 

Klicka här är för att komma till essän.

Ämneslärarstudent Etiketter , | 0

Huvudet bland molnen och fötterna i klaveret.

En scen som ofta utspelat sig kanske ser ut någonting liknande det här:

“Så hur kan vi använda det här i klassrummet? Med eleverna?”, ekar en fråga ensamt ut i föreläsningssalen. Samma sak tänktes av många, och som svar tittar föreläsaren upp från berget av kurslitteratur.
“Jo, men, i teorin så säger ju forskning att …”

Konflikten och friktionen mellan det teoretiska och det didaktiska är ständigt närvarande för lärarstudenten. I samtal mellan mig och mina klasskamrater pratar vi ofta om en längtan till att komma ut i klassrummen och bara få vara lärare. Man längtar sig ofta bort från den tunga ämnesfokus som akademiska studier för med sig. Man undrar, som exemplet i introduktionen, hur allt man läser kan, bör, och måste arbetas med för att effektivt förmedlas till elever.

Som ett yrke, en profession, står man som lärare med ena benet i praktiken (studieron i klassrummet, mötet med elever, kopiatorn som bråkar och förmedlingen av informationen) och den andra i det teoretiskt-akademiska (ämnesmässig fakta, teorier och tolkningar, själva informationen).

För mig som elev, innan jag började på universitetet, såg jag framför mig att läraryrket handlade till hundra procent om just det pedagogiska. Att man hade som yrke att fånga ett intresse hos eleven, att få hen att känna en kunskapshunger som aldrig förr. Skräckexemplet var läraren som ständigt stirrade ner i böckerna eller anteckningarna, läsandes innantill. Vad skulle det tjäna till, om läraren var kunskapsmässigt briljant, men med en avsaknad karisma?

Med universitetets studier och fokus på forskning så ser jag det hela i ett annat ljus. Som lärare kan jag ta del av det teoretiska, den fakta som ständigt upptäcks och sen arbeta med att applicera det, få det att funka i klassrummet. En sorts gråzon, mellan de två extremer jag tidigare funderat över. Med ena foten i det praktiska, och andra i det teoretiska. Där man kan använda det bästa av bägge världar och jobba med att undvika problematiken i vardera.



Ämneslärarstudent 0

Tankar om ordningsbetyget (/omdömet)

Ena sidan av debatten buar, andra sidan hyllar förslaget. Någonstans i mitten står en lärarkår och ser sig förbryllat om. Själv, som lärarstudent känner jag mig kluven.

Det som känts som flera årtionden av diskussioner inom svenska skolan, har nu blivit en direkt aktion. Förslaget, att skaffa ett ordningsbetyg för elever i högstadiet och gymnasiet har i skrivande stund en majoritet i riksdagen.

Jag ser inte det hela som ett nollsummespel. Klart att studiero och arbetsmiljö är relevanta frågor som måste diskuteras och utvärderas runt om i landet. Samtidigt så vet jag inte helt säkert vad förslaget skulle leda till konkret, annat än fler arbetsuppgifter som man som lärare ska få in i ett schema som är fyllt sen länge.

Så om vi tittar lite närmare på vad en implementering skulle innebära, vad ser man då? I Dagens Nyheter beskriver Roger Haddad, vice ordf. i utbildningsutskottet, vad som kommer att gälla. Så, för att ordningsbetyget ska påverka en enskild individ ska följande först hända:

  • Högstadie-/gymnasieskolan själv måste välja om omdömet ska användas
  • Efter det, så är det frivilligt för individuella lärare att skriva ett omdöme eller inte
  • Om det då skrivs så blir omdömet “en bilaga till terminsbetygen. De ska alltså inte tas med i slutbetygen”.

Alltså: om en stökig elev ska få ett omdöme skrivet om sig så ska den alltså: (1) gå på en skola, vars ledning har valt att använda omdömet, (2) Ha en lärare som har tid, har viljan och har valt att skriva ett omdöme som (3) inte kommer påverka slutbetyget.

Vi vet inte säkert hur det kommer att implementeras. Vi vet inte heller hur det kommer användas. Jag vet inte själv hur jag ställer mig till det, men jag hoppas att jag kan ha belyst varför det kanske inte är en fråga om ett okritiskt “Ja” eller “Nej” när man frågar sig om det här faktiskt kommer hjälpa. Sen så finns det i nuläget ingen information om hur bedömningen skulle ske. Om två arbetskollegor har fritt fram att tolka formuleringarna så kan begreppet “gott beteende” skilja sig vitt och brett, till elevernas förvirring. Om det är standardiserat från centralt håll så riskerar kriterierna att bli för fyrkantiga för att effektivt kunna användas.

Tankarna går vidare till vad anledningen kan ha varit att just den här versionen av förslaget står på agendan. En elev som redan är bråkig, stör lektionerna och inte bryr sig om betyget i ämnet rasar, bryr den eleven sig om ett omdöme? Som inte kommer påverka slutbetyget dessutom? Om det används tidigt kan det ses som en varningsklocka för en elev vars studiemotivation eller fokus bör jobbas på, men bör inte detta ske redan via mentors- eller lärarkontakten?

Som det ser ut nu så verkar det få rollen av en sorts varning, en hänvisning om att eleven kan uppfattas som “stökig” eller “bråkig under lektionstid”.

Sammanfattningsvis, så hoppas jag att jag som en nykläckt lärare (om tre år…) kan komma ut i en arbetsmiljö som är hanterbar, både för mig och mina elever. En arbetsplats där jag får lov att lägga mitt fokus på lärandet.

-Oskar Wahldén

Källor:

https://www.dn.se/nyheter/politik/skriftliga-ordningsbetyg-i-skolan-har-fatt-majoritet-i-riksdagen/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7190526

Ämneslärarstudent Etiketter , , | 0

Att bedöma ett resonemang (och annat omätbart)

När man ställs inför att bedöma elevernas kunskaper i religion enligt Lgr11 tornar mörka moln upp sig på himlen. Många är de pannor som veckats i timmar och åter timmar över hur man ska definiera vad ett resonemang egentligen består av, vad som skiljer ett enkelt resonemang från ett välutvecklat och, om man nu lyckas få någon rätsida på detta dilemma själv, hur i hela världen det ska förmedlas till elever som inte ens vet vad ordet resonemang betyder. Det känns helt enkelt som ett omöjligt projekt att kunna definiera, skilja på och tydliggöra en kvalitetsprogression när det gäller begrepp som resonemang, reflektion, analys, sambandsbeskrivningar m.m.

Ett bra exempel på ett försök finner vi i Olof Francks och Malin Löfstedts (2015) diskussion om hur man bedömer ett etiskt resonemang. Det mynnar ut i ett förslag på ett antal kriterier man kan ställa för att ett resonemang ska kunna anses vara enkelt, utvecklad eller välutvecklat, alltså på E-, C- eller A-nivå.

Problemet med detta är att när man väl är färdig med definitionerna av vad ett resonemang på A-nivå ska innehålla, och eleverna skrivit provet, kommer helt säkert minst ett av svaren vara så bra att du med hela din varelse förstår att det är A-nivå, men ett av de formella kraven som du slitit så hårt för att definiera är inte uppfyllda. Det har åtminstone hänt mig ett par gånger redan. Jag har tampats med detta problem under hela min utbildning och under VFU-perioderna blir det alltid extra tydligt.

Vid flera tillfällen i utbildningen har bedömning av kunskaper som är svåra att mäta problematiserats och det finns en tydlig kritik från ämnesdidaktiken inom samhällsvetenskap och humaniora mot att försöka göra all kunskap mätbar. Även i den bredare samhällsdebatten har denna kritik vuxit på sistone med Jonna Bornemarks (2018) uppmärksammade bok Det omätbaras renässans som kanske det främsta exemplet.

Problemet är att det är ett långt steg från det akademiska problematiserandet vid universitetet till en förbättrad praxis i det faktiska arbetet som lärare. Att bara problematisera leder ofta till slutsatser som att viss kunskap helt enkelt inte passar för betygssättning, eller att samhället håller på att kvävas av mätbarhetsfixering, men sådana insikter hjälper föga för den lärare som i slutet av dagen ändå är ålagd att på ett likvärdigt sätt bedöma om resonemanget är enkelt, utvecklat eller välutvecklat.

Många beskriver det som att man skulle vilja gå på sin lärarmagkänsla när man ska göra ett omdöme om en elevtext. Jag tror också att det är vägen framåt men jag skulle inte vilja kalla det magkänsla och jag tror att det finns sätt att göra detta och ändå behålla en hög likvärdighet. Den så kallade magkänslan tycker jag bättre kan beskrivas som ett sammanfattande omdöme, baserat på variabler som läraren i stunden inte fullt ut kan redogöra för. En lika stor mängd variabler som det finns sätt att formulera en text på. För om vi på allvar ska identifiera alla variabler som kan bidra till ett bra resonemang måste vi även t.ex. ta hänsyn till rent textmässiga egenskaper som grammatik, meningsbyggnad och ordförråd. Vidare kan vi säga att ett bra resonemang kräver stringens, saklighet, förtydligande exempel m.m. Listan kan göras hur lång som helst. Det framstår genast meningslöst att försöka definiera ett fåtal tydliga, enkla kriterier i förväg.

En väg framåt skulle kunna vara att man vid bedömning först gör ett sådant sammanfattande omdöme av en elevtext och bestämmer den till en preliminär nivå, E, C eller A. Därefter försöker i efterhand definiera vad som gör den bra eller mindre bra. På så sätt tar man sig ändå an frågan vad som faktiskt är ett bra resonemang och som lärare blir man nog snart medveten om och uppmärksammad på de vanligaste bristerna och styrkorna i elevtexter. Men likvärdigheten då? Jag föreslår att man gör kontroller efter hand och jämför elevtexterna och deras bestämda nivåer för att se att man har ribban på samma nivå. Men man kan komma över samma ribba på olika sätt och så måste det vara om bedömningen ska kunna bli så bra som möjligt.

Detta lägger dock ett stort ansvar och ett stort krav på läraren att vara kunnig i sitt ämne och dedikerad till att göra ett bra och rättvist jobb. Ett ansvar som man verkligen måste fråga sig om man klarar av. Det är ju lätt att ropa efter större autonomi och tillit till professionen men klarar vi av det då? Men jag arbetar ändå hellre med de kraven på mig än med förenklade modeller som med exakthet kan säga vad ett välutvecklat resonemang ska innehålla.

/Josef Mineur

Referenser
– Bornemark, J. (2018) Det omätbaras renässans. Stockholm: Volante.
– Franck, O. & Löfstedt, M. (2015) Etikdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

Ämneslärarstudent 0

Alla gillar väl listor i punktform?

Här är några saker som hänt sen sist i punktform (!)

  • Elins och mitt examensarbete går framåt och vi skriver, läser, skriver, läser och läser. Och skriver. Nästa vecka ska vi börja samla in datan genom att ha vårt första undervisningspass med grafiska självbiografier och det gör i alla fall mig ganska nervös. Det är rätt mycket praktiska saker som ska klaffa men när första undervisningspasset är genomfört kan vi förhoppningsvis lugna oss lite. Eller vi kanske är rätt lugna? Det ser ut så på bilderna
  • Jag har jobbat och under den senaste tysklektionen så var det speciellt en övning som gick hem. Tycker väldigt mycket om musik och vill verkligen att mina elever ska få höra mer än 99 Luftballongs med Nena och Durch den Monsun med Tokio Hotel. Inget ont om dem egentligen, lyssnade själv sönder Durch den Monsun när jag var 14, men det finns ju så himla mycket mer. Och kanske kan jag så något litet frö hos någon elev med ett nytt band eller en ny låt? Hur som, övningen jag gjorde hittade jag på https://deutschmusikblog.de/ och gick ut på att de skulle titta på en film från WWF och varje gång det kom en ny tvådelad bild så stoppade jag och så skulle eleverna beskriva vad de såg. Sen lyssnade vi såklart på hela låten utan massa avbrott. Enkla instruktioner och övningen fungerade jättebra för att avsluta lektionen. Musiken till videon kommer från Clueso och det är något helt annat än Nena och Tokio Hotel.

  • Jag har faktiskt också gjort mer än att plugga och att jobba. I helgen hade studentnationen som jag har varit aktiv på och bott på de senaste åren bal på Grand hotell Lund. Det var ungefär så här fint

Detta blev kanske ett spretigt inlägg men hoppas punkterna gjorde det lite mer läsbart :):))) 

hej från Maike

 

 

 

Ämneslärarstudent 0