Family time in Shanghai!

I Måndags så kom mamma, pappa och min yngsta lillasyster Nikki till Shanghai! Så att så fort jag hade gjort klart mina två tentor för dagen, uppsatstentan 写作 och den muntliga tentan 口语så satte jag mig i första bästa taxin och åkte in till Marriot Hotel där vi bor nu när de är i Shanghai. Att säga att jag är glad är nog en riktigt stor underdrift! Så himla underbart att ha dem här i Shanghai hos mig!

Förutom att förmiddagarna måndag, tisdag och onsdag gått till mina tentor, har vi såklart sightseeat mycket, även om det kanske inte riktigt blivit som jag planerat då pappa är envisare än till och med mig, så har det ändå blivit riktigt bra! Vi har ätit gott och shoppat gott, både på marknader och i affärer. Vi har gjort studiebesök i mataffärer, fått traditionell kinesisk medicinsk massage och badat i den stora uppvärmda poolen på The Marriot. Åkt upp i The oriental Pearl Tower och gått på glasgolv har vi också hunnit göra!

Vi har även hunnit fira min födelsedag! 26 år har jag nu fyllt och solen sken ner på oss för första gången på hela veckan som de varit här. Vi åt Hot Pot till middag och den oundvikbara  matkoman kom smygandes. Vi satt och vilade magarna en liten stund innan Tårtan jag hade beställt kom in. Här i Kina kan man beställa sin födelsedagstårta via en app som sedan ser till att den levereras till den plats man är på, i detta fallet en restaurang, där jag sedan plockar upp den och lämnar in den till servitriserna/servitörerna som håller tårtan kyld tills vi säger att vi vill ha den. De förbereder tårtan, sätter ljus i den kommer sjungandes med tårtan till bordet.  Just på denna restaurang får man också en liten present från restaurangen! Ett par av deras ätpinnar 筷子 ”Kuai Zi” och en Coca Cola 可乐 ”Ke Le” med förklaringen att uttalen för ätpinnar har “kuai” och i cola finns ”le” och tillsammans skapar det ”Kuai le” vilket betyder ”Glädje”.  Tårtans utseende är nog precis så man tänker att en tårta i asien (typ kina, japan osv) skulle se ut, alltså så långt ifrån vår svenska ”less is more” attityd. Dock var den extremt god! En chokladglass och grädde med godis tårta. Och popcorn. Supergod! Är så himla taggad på att fira min mellansyrras födelsedag i december så vi kan beställa denna tårtan igen hahaha!

Imorgon åker vi till Peking! Det blir min andra gång i Peking och min familjs första gång!

Ämneslärarstudent 0

Tentaplugga och en vända till sjukhuset

Snart är det tentaperiod, midterms 期中考试, och det kommer bli extremt intensivt då vi kommer att ha fem tentor på bara tre dagar(mån-ons)! Så det gäller verkligen att börja i tid med pluggandet, speciellt för mig då mina föräldrar och ena syster kommer hit på dag 1 av mina tentor, vilket betyder att jag inte lär plugga speciellt mycket på varken måndagen eller tisdagen. Som tur är så verkar jag ha hittat en kompisgrupp som är likasinnad, dvs alla var redo att plugga ordentligt inför tentorna och hittills har vi verkligen det!

Igår blev det dock lite av en ofivillig paus. Jag satt på ett café och hade precis beställt en mangovåffla när min kompis ringer och säger att han skurit sig i fingret och det slutar inte blöda, han vet inte riktigt vad han ska göra och undrar om jag snälla kan komma över. Jag tar min våffla to-go och cyklar så snabbt jag kan, han lät väldigt väldigt orolig när han ringde så jag kände att jag nog skulle skynda mig.

När jag kommer dit har han virat kanske 3-4 plåster runt sin tumme och jag ser att blodet försöker ta sig igenom. Jag berättar att vi måste tvätta såret och desinficera det, men han vill inte för att det kommer ju att göra ont… vi kompromissar genom att gå till apoteket och köpa en svagare version då han inte ville ha min 85% alkoholsversion. Det visade sig vara rätt beslut för när vi sedan tog av plåsterna och sköljde av såret så var det ganska mycket värre än vad jag först trodde. Det var inte bara ett djupt hack men det var faktiskt en hel BIT av tummen som saknades! Det var som om någon tagit en liten spade och grävt bort en liten bit i mitten av tummen!! Och det blödde SÅ mycket! Efter att ha plåstrat om det på nytt så diskuterade vi ifall vi skulle åka in till sjukhuset för att få stygn eller ej, men problemet var att det fanns omöjligt tillräckligt med skinn för att sy ihop med. I slutändan åkte vi ändå in och kom till riktigt snabbt. Jag skickades ut ur rummet och de började sy.

När Simon kom tillbaka ut så hade både Shujun och Guo anlänt till sjukhuset och Simon berättade hur de hade haft svårt att sy ihop såret. De hade fått dra ihop skinnet från olika håll för att få det att räcka, och någon bedövning hade han inte fått. Läkaren hade bara sagt, ”ja asså, det kommer göra ont att få bedövning och det kommer att göra ont att sy, så vi kan lika gärna bara sy direkt”.  Stackars Simon säger jag bara…

Ämneslärarstudent 0

Spontanbesök från Sverige

När jag och en av mina bästa vänner Mathilda i somras pratade om att hon skulle komma och hälsa på mig i Kina kändes det ändå väldigt långt bort. Hon har ju trots allt en hel familj nu som ska tas hänsyn till, så även ifall jag verkligen ville att hon skulle komma och hälsa på så förstod jag också att det förmodligen inte skulle gå.

Plötsligt så får jag meddelande från henne om att hon hittat riktigt bra flygbiljetter och att Marcus gått med på att hon drar till andra sidan jorden och lämnar barnen med honom! Så himla fantastiskt att få vara i Kina tillsammans igen fast den här gången utan hatet och bitterheten.

Torsdag förmiddag landade Mathilda och Carina och jag satt i skolan och hade hörförståelse lektioner… Dock blev det rätt bra ändå, jag hade lektion fram till 14.15 och eftersom att de landade vid 11-12 tiden var det ganska lagom tid för dem att få sina bagage och ta sig in till Shanghai City.

De bodde på lyxens lyx, mitt i stan på ett riktigt flådigt Radisson med utsikt över skyskraporna. Önskar jag också kunde bott där haha! Men, har man lektioner på morgonen och de ändå är jetlaggade så får man bo kvar på campus.Den korta men intensiva visiten kan nog bäst beskrivas som en riktig mat och shopping weekend! Vi åt SÅ MYCKET GOTT, och shoppade riktigt smart och kanske mycket. Matresan började med Korean BBQ som var lika gott som vanligt, äter där varje vecka och börjar känna mig som en riktig stammis.

Dag två bjöds på alla våra favoritkinesisks rätter som vi minns från förra kinaresan, riktigt riktigt gott var det också! Det är nog bland de godare “vanliga kinesiska rätter” jag ätit sedan jag kom hit. Längtar redan till nästa gång jag går dit! Sedan åkte vi över floden och shoppade, shoppade shoppade. Min kinesiska är nog aldrig så bra som den är just när jag prutar haha! Vilket är en stor fördel här i Kina, jag hör ju vad de är för priser de vanliga turisterna får, det skiljer ganska många hundralappar och ibland tusenlappar från de priserna jag får, oftast med meningen “eftersom du pratar så bra kinesiska vet vi att vi inte kan lura dig”.  Som grädde på nosen av denna dagen åt vi på ett riktigt riktigt bra Malatang ställe, soppan som jag och Mathilda aldrig verkar få nog av! Vår sista måltid i Changchun för fyra år sedan, och nu äntligen fick hon äta det igen! (Jag har ju ätit det non-stop sedan jag kom hit 😉 )

Lördagen blev en mer sightseeing dag där vi efter lunch blev det lite shopping innan vi sedan fortsatte promenerade ner för Nanjing gatan 南京路 som leder till The Bund外滩 som vi följde i några kilometer innan vi svängde av mot Gamla Stan och Yu Garden 豫园. Innan middagen så mellanlandade vi på hotellet för att dels lämna saker och dels byta om till lite roligare kläder då vi efter middagen åkte till The Financial Tower, en av Shanghais högsta byggnader, för att dricka lite drinkar med den fantastiska utsikten över Shanghai.

Sista dagen blev en lugn och härlig dag som startade med brunch på mitt favoritpannkaksställe Pancake Day på University Avenue 大学路. Jag provade blåbärspannkakor som var helt gudomliga, vi blev sittande där med kaffe och intressanta samtalsämnen ett bra tag innan det blev storhandling på Walmart. Mathilda hade ju såklart en hel saker och snacks hon ville köpa med sig hem!

Den fantastiska långhelgen avslutades med ännu en av mina storfavoriter, HOT POT火锅. Ett sätt att äta som både jag och Mathilda hatade uppe i Changchun, vi förstod bara inte varför så många tyckte det var så himla gott och fantastiskt, det var så himla äckligt! DOCK så hade vi ju inte fått äta den riktiga typen av hot Pot, så jag var ju tvungen att visa Mathilda varför så många, inklusive mig nu, älskar hot pot, och nu gillar hon också det. Vi åt oss riktigt proppmätta, knappt så att man kunde andas efteråt.

Är verkligen så himla glad och tacksam för att hon åkte hela vägen till Shanghai för att träffa mig över bara en långhelg!

Ämneslärarstudent 0

麻辣烫 málàtàng- Gör din egen soppa

En av mina allra favoritsaker att äta här i Kina är en soppa som heter 麻辣烫 málàtàng. Man kan antingen få tag på málàtàng på restauranger men även i hål-i-väggen ”restauranger” som man sedan sitter ute på gatan och käkar vid små bord, båda typerna har ju sin egna charm och är förmodligen olika rena hehe.

Konceptet är dock likadant, man börjar med att ta en skål och en tång, sedan går man över till kyldisken där det finns alla möjliga grönsaker, nudlar och kött. Du plockar precis det du själv vill ha och hu mycket du vill ha, sedan vägs maten och du betalar då beroende på vikt. På de mer riktiga restaurangerna kan man sedan få göra sin egna sås/dipp att doppa sina tillbehör i för extra smak.

Restaurang

“Hål-i-väggen”

 

Ämneslärarstudent 0

Efter regn kommer solsken

Som ni vet så fick jag ju halsfluss i samma vända som en av mina närmsta vänner skulle komma till Shanghai. Jag mötte ju upp henne på flygplatsen direkt efter att ha varit på sjukhuset hela dagen haha. Men det gick hur bra som helst, jag åkte in till sjukhuset för att få min dopp tidigt på morgonen medan hon ändå sov bort jetlagen, så det blev rätt bra ändå! Sedan valde vi också att ta resan som ett stegringslopp – börja långsamt med lugna aktiviteter och jobba oss uppåt!

Trots att vi tänkte att det skulle vara lugnt så blev det ändå väldigt intensivt! Shanghai är en stor stad med MYCKET att se och göra, så det var ju bara att sätta igång och jag tror faktiskt att vi hann med allt som vi skulle. Det var nog bara någon maträtt som jag kände att det var synd att vi inte hann testa. Men annars gjorde vi allt från att strosa vid The Bund och i parker, besöka tempel, SPA dag, Yu Garden och Old Town, åka båt över Huangpu floden till Pudong- området med alla skyskraporna, åka upp till världens högsta observation deck, propaganda museum, french concession, festa vid en av Shanghais bästa rooftop bars- Bar Rouge, och shopping, shopping, shopping.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt plötsligt hade det redan gått 8 dagar och det var dags att lämna henne vid flygplatsen, svårt och tråkigt, men är så otroligt glad och tacksam över den fantastiska veckan vi hade!

Ämneslärarstudent/Utbytesstudier Etiketter , | 0

Sjukhusvistelse i Kina

Min resa till Moganshan blev inte riktigt som jag hade hoppats då jag blev sängliggandes med över 40 graders feber redan andra dagen.

Vi bodde i en liten liten by uppe i bergen där det knappt fanns ett ordentligt supermarket,så jag var tacksam över att jag i alla fall hade tagit med mig några ipren på resan. Jag är ganska säker på att jag måste haft viruset/bakterien i kroppen och att det var onsdagsaktiviteten som sedan satte spiken i kistan. Vi var nämligen på en Adventure Park, som förvisso var superkul, kanske eftersom att jag triggas av adrenalinfyllda aktiviteter och så fort jag fick höra att det fanns medaljer för de som klara hela banan så gick jag såklart in i “tävlings-Lynette-mode” och var en av två som faktiskt klarade hela banan (då var jag också den enda tjejen som klarade av det)

Jag vaknade mitt i natten till torsdag och febersvettades och insåg väl då att det inte skulle bli någon bergsklättring dagen därpå. Jag sov istället bort hela torsdagen och mådde riktigt dåligt, både pga hög feber och ont i halsen, samt att det kändes extrahemskt att vara på ett litet guesthouse mitt ute i ingenstans, sovande på en säng hård som en träbänk (rätt säker på att jag fick blåmärken från den sängen…). Fredagen kom och jag hade lite mindre feber men fortfarande jätteont i halsen, vilket tydde på att jag fått halsfluss. igen. Tror det är i alla fall tredje gången det här året. Det här betyder också att det enda sättet att bli av med det är genom att få penicillin, vilket jag i sitt led betyder att jag måste ta mig till ett sjukhus. Här i Kina.

Enda sedan min första vända till Kina, 4 år sedan, har jag endast hört mardrömshistorier om att vara på kinesiska sjukhus så jag var ju beredd på K-A-O-S men möttes av ett modernt och fräscht sjukhus, inte helt olikt ett svenskt – mer köande bara. Eller ja, det var så första halvan av besöket upplevdes.

Som tur är har jag ju en kompis som med kinesiska föräldrar är uppväxt i Nederländerna men som då pratar i princip flytande kinesiska och ändå varit fram och tillbaka i Kina hela sitt liv som ställde upp med att följa med mig till sjukhuset och hjälpa mig igenom det. Som sagt så gick första halvan av vistelsen bra, vi kom dit och fick vår nummerlapp och gick till rätt väntsal, det var plats 33 då vi kom dit och jag hade plats 116 så det var bara att sätta sig ner och vänta, vilket ändå var lugnt. Jag fick sedan träffa läkaren som då skickade mig för att ta blodprov, men först var vi tvungna att gå ner till första våningen igen för att betala för att ta blodprovet, sedan upp igen några våningar, ge dem lite blod, vänta 30 min och sedan skulle jag gå tillbaka till den första läkaren som konstaterade att “ja, du har halsfluss”.  Han skrev ut antibiotika och något annat och skickade iväg oss till apoteket. 1500kr senare hade jag betalt för några paket okänd medicin och blev återigen iväg skickad, nu till något nytt ställe i en byggnad bredvid.

 

 

 

 

 

 

 

Vi går in i den andra byggnaden och möts direkt av en tjock vägg av sjukdomslukt och av folk som verkligen inte såg att må bra… Folk låg på bårar med brutna ben för alla att se, gamla människor på bårar som inte såg ut att ha många dagar/timmar kvar i livet, och bara riktigt sjuka människor. Det var extremt obehagligt att vistas där inne och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Jag och Simon trodde fortfarande att jag bara skulle hämta

mina antibiotikatabletter, men blev istället skickade till “the infusion room” – ett stort rum med rad på rad av folk som satt och fick diverse dropp och det enda jag tänkte var att jag verkligen inte ville vara i det här rummet med dessa döende människorna och få okändmedicin insprutad direkt i min kropp, och när de sa att jag skulle vara där och få dropp i minst 2 timmar, höll jag på att krevera på riktigt. De skickade mig till stol nr 95 och där blev jag ledsamt sittandes tills de kom med FYRA påsar vätska/medicin/okänt som skulle in i min kropp. Klockan var ca 13.50 och utöver stressen av vad jag redan gått igenom så skulle jag vara på flygplatsen senast 16 för att hämta min kompis Linnéa som åkt hela vägen hit för att hälsa på mig. När jag då inser att jag ska vara sittande på sjukhuset till ca 16, plus då all den andra stressen så bröt jag ihop totalt och satt bara och grät. Stackars Simon som var tvungen att försöka lugna mig, han erbjöd till och med att åka ut till flygplatsen och möta min kompis ifall det verkligen skulle krisa. Snällare människa får man ju leta efter. 

Någon gång halvvägs igenom (eventuellt pga något av innehållen i medicinen?!) blev jag helt plötsligt jätteglad och positiv. Simon sa att det var som natt och dag, för bara några minuter tidigare hade jag ju suttit och gråtit?? – Som så mycket annat i kina, väljer jag att bara observera och acceptera. inte ifrågasätta. Jag blev klar med mina påsar, sattes i en taxi (av Simon) och åkte till flygplatsen där jag kunde möta min kompis med endast 15 min väntan för hennes del!

Nu kanske ni trodde att jag var färdig med sjukhuset? Men ICKE. Jag var sedan tvungen att åka tillbaka till sjukhuset varje morgon vid 07.30 i tre dagar för att få min dropp-medicin på samma sätt som den första dagen. Simon följde med andra dagen igen och höll mig sällskap och såg till att allt flöt på (ha..ha..) men sedan fixade jag de andra dagarna på egen hand. Men att behöva åka tillbaka in till den delen av sjukhuset och sitta i det rummet som verkligen bara luktade sjukdom och något som jag hoppas inte var död, var verkligen inte kul och jag hoppas innerligt att jag ska slippa behöva åka in igen. Den här upplevelsen rikare är ännu ett sådant moment där jag inser hur jäkla bra vissa saker ändå är Sverige…

Mvh,

En nu frisk men ärrad för livet Lynette

Ämneslärarstudent 0

Lektion på en lördag och bakåtsträvande klasskompisar

Ett mycket intressant och spännande fenomen här i Kina är lördagslektioner.

-Varför har man lektion på en lördag??

Grejen är den att, ifall en helgdag eller klämdag sker på en vardag så måste vi “make up for the lost lesson” på en annan dag, normalt sätt blir det då på en lördag. Man kan ju fråga sig då “är det ens lönt att ha den helgdagen/klämdagen då?!” asså, typ inte? Det enda är väl som i detta fallet, då vi nu har hela denna veckan ledig. Söndag 1 oktober – 8 oktober istället för att ha ledigt 30 sep – 5 oktober och sedan helg lö-sö.

Jag kommer ihåg den allra första gången läraren berättade om lördagslektionen (4 år sedan på min förra utbyte till Kina). Jag trodde helt seriöst att de skämtade med oss och som svensk att behöva gå till skolan på lördag…Det händer ju inte. Och det gjorde det inte heller. Jag stannade hemma i protest. Dock fanns det en hel del annat som redan låg och grodde ilske-mässigt under den utbytesterminen.

Den här vändan till Kina har varit ganska mycket bättre och jag har lärt mig från min förra runda till Kina att ifall man försöker slåss mot Kina så kommer du förlora. 100%. Den här gången så går jag med the flow istället och då fungerar saker mycket bättre.

Vi hade lektion 08.00-11.35, snabbläsningslektion och muntlig-färdighetslektion. På den första lektionen var inte ens vår lärare där, utan vi fick en vikarie istället. tycker att det känns kanske lite fel av läraren att ta ledigt men tvinga oss andra att vara i skolan? eller?? På den andra lektionen hade vi ingen vanlig lektion heller, endast en väldigt frustrerande debatt.

Det började med att läraren visade oss en video på en väldigt välutbildad kinesisk tjej som precis gift sig och hennes man vill att hon ska ge upp sin karriär och utbildning för att bli en hemmafru. Videon slutar med hon känner sig kluven över vilket beslut hon bör ta, hon har ju lagt så mycket tid, energi och pengar på sin utbildning ovh är extremt stolt över vad hon åstadkommit, men samtidigt vill hon göra sin man glad. Läraren skriver då på ena sidan av tavlan “waste (浪费)” och “not waste (不浪费)” på andra sidan tavlan och ber oss sätta os på den sidan vi identifierade oss mest med.

Frågeställningen: “Is it or isn’t it a waste if she gives up her education and career to become a stay at home wife?”

Jag trodde det skulle vara rätt uppenbart vilken sida som skulle ha flest människor då vår klass består av mestadels Europeér och västlänningar. Men oj så chockad jag blev. Majoriteten (blandat tjejer och killar) tyckte tydligen att “det är väl klart att det inte är en waste, det är så det skavara.”. Min haka var nere på golvet och jag har nog aldrig känt mig så engagerad och arg som då. De hade heöt seriöst argument som “kvinnor är som tjej djur, de finns för att föda barn och mannen ska vara den som fixar pengar osv”, en brittisk tjej sa på fullt allvar “men tänk så mycket bra kunskap hon kan ge barnen” – precis som om man kommer lära barnen så avancerade saker i den åldern?!

När vi kom med argument som gällde exempelvis jämställdhet, tyckte det inte att det hade med saken att göra. Och när vi diskuterade omvända roller så var det heller inte aktuellt då frågeställningen endast handlade om kvinnan. Det positiva var att vår lärare i alla fall var på vår sida – ovanligt med tanke på Kinas kultur och traditioner. I Kina är det här ett ämne som blir mer och mer aktuellt men som fortfarande har en lång väg att gå, men det har tydligen många länder i Europa också……. Jag skulle kunna älta denna ´debatten i ca 100 sidor till men väljer att avsluta där.

Vänder mig istället till er läsare, vad tycker ni?

Klassen, innan debatten – innan den härliga stämningen ändrades…

Nu tar jag i alla fall lov! Jag och en kompis åker imorgon till Moganshan 莫干山, ett berg norr om staden Hangzhou 杭州. Vi ska vara där i tre dagar och utforska gamla byar, bestiga berg, bada i fina turkosa sjöar och ha det allmänt trevligt!

Ämneslärarstudent 0

En dag i Suzhou 苏州

I söndags tog jag och några kompisar snabbtåget in till en närliggande stad i Kina som heter Suzhou. Staden kallas för Kinas Venedig och jag förstår absolut varför.

Vi möttes upp vid tågstationen där, surprise surprise, vi stod i en kö för att hämta våra biljetter, en annan kö för att gå igenom säkerhetskontroll, sen ytterligare en kö för att komma in till terminalen och en sista kö för att gå på tåget.

25 minuter senare var vi framme i Suzhou där vi möttes av sol, värme och en blandning av

moderna och traditionella byggnader. Vi tog en buss till Suzhous kända park “The Humble Administrator’s Garden”. Vi gick runt och njöt av grönska och små dammar innan vi gick till en Suzhou restaurang och åt en massa god kinesisk mat. Det var också vid den restaurangen vi verkligen fick se Venedig-delen och det var verkligen vackert!

Vi började snacka om göra en “boat tour” längs med floden och begav oss mot hamnen. Påväg dit stötte vi på en “阿姨-auntie (En äldre dam/tant i Kina kallas för Ah-yi)” som sålde biljetter till precis en sådan båttur som vi ville ta. Normaltvätt skulle det kosta 100RMB (ca 130kr)/person menför någon anledning så behövde vi bara betala 100RMB totalt och vi var fem så det kostade bara 20/person. Vi blev sedan ledda till en random buss på en parkering och då började man tänka “okej antingen blir det båttur eller så säger jag hejdå till mina njurar 😂”. Vi åkte som tur var ner till hamnen! Vad jag inte riktigt hade väntat mig var att vi skulle få en guide på köpet. En guide som inte var tyst en enda sekund. Jag har nog aldrig någonsin hört någon prata så snabbt, så mycket och framför allt så högt i en mikrofon förut. När vi gick av bussen trodde jag, naivt, att vi skulle slippa henne. Men nej, hon följde med på båtturen och pratade NON-STOP i 50 minuter. Den mysiga båtrundan blev helt plötsligt allt förutom mysig och fridfull. Jag försökte verkligen att njuta av den fina omgivningen och den vackra solnedgången men det var omöjligt att njuta på riktigt. När vi gick i hamn och lämnade båten kändes det precis som när man varit på en nattklubb en hel kväll där det spelats hög musik så att när man plötsligt möts av den tysta natten så känns det jättekonstigt i öronen. Precis så kändes det när hon äntligen slutade prata.

Resten av kvällen spenderade vi genom att promenera längs med floden i de fina (renoverade) grönområdena och de stora runda broarna som man ofta förknippar med Kina och Asien. Vi åt lite street food i form av en “pannkaka” med lite grönsaker med stark sås, grillad majs och grillad sötpotatis innan vi tog tåget tillbaka till Shanghai.

Om ni någonsin är i Shanghai eller reser runt i Kina, så är Suzhou 苏州 definitivt värt att åka till! Ovanligt rent för att vara Kina, vacker natur och god mat!

Utbytesstudier 0

Vad är logik? Vad är effektivitet? Vad är en kö?

Man hade kunnat tro att administrativa saker och organisation borde fungera riktigt bra i ett så stort land som Kina, Dock är det inte så. Det är ofta som jag går runt och undrar hur det här landet överhuvudtaget kan fungera. Saker som “logik” och “planering” verkar vara helt obefintliga.

Ett aktuellt exempel var under registreringsprocessen vid universitetet förra veckan. Redan innan jag åkte till Kina hade jag fått ett “välkomstpaket” – några sidor med information kring hur man bokar boende på campus, lite basic info kring första dagarna , och en karta på campusområdet (som är superstort!). I informationspaketet stod det att jag skulle ha Orientation 4 September och registrering 05.09.17-05-09-17

Registrering, dag 1

När jag sen väl var på orientation så sa de att vi skulle gå nu direkt efteråt och att vi hade fram till 6e på oss att registrera oss. Redan där, var det helt plötsligt något annat som gällde. Jag och en annan student begav oss mot (vad jag trodde skulle vara ett rum) för registreringen men halvvägs dit möter vi andra studenter som precis varit där men blivit bortskickade för nu var det lunchpaus (11.30-13.30) de hade fått varsin hastigt gjord lapp med en siffra på så de skulle kunna få behålla sin plats i “kön”.

“Att köa” är inte ett koncept som fungerar i Kina.

Eftersom det var lunchstängt tänkte jag att jag kunde passa på att fixa mitt e-card, ett campuskort som man använder för allt på campus (allt från att köpa mat i matsalarna till att skriva ut eller kopiera saker i kopieringsaffären). Jag kommer dit och möts av en superlång kö i ett varmt och fuktskadat hus (pga, Kina), ingen AC och bara folk. En timme senare var jag och mina nyfunna vänner (jag tror nog jag har träffat alla mina vänner här genom att ha stått i diverse köer på campus) nästan framme och vi ser att det finns en lapp där det står att de stänger om 10 minuter och jag bara tänker att “nej, vi kommer aldrig hinna fram tills dess…. inte med tanke på hur lång tid det redan har tagit.” MEN som tur var så hann vi precis in för att ta våra bilder och blev sedan slussade till rummet bredvid. Normalt sett hade man tänkt att rummet vi blev skickade till skulle ligga efter rummet där vi fotograferades men icke. Det rummet låg INNAN, vilket betydde att man var tvungen att trängas MOT strömmen av de köande, svettiga och trötta studenterna för att nå nästa rum där man plockade upp sitt kort och det här betydde nya köer.

Näst på tur var en runda till banken för att fixa ett kinesiskt bankkonto. Om du tror att du kan resa till Kina med dina vanliga bankkort (VISA/Mastercard osv) och betala med dem här, så är svaret nej. De flesta ställena tar inte emot utländska bankkort. Därför måste man antingen ha cash eller ett kinesiskt bankkort som du sedan kopplar till deras “facebook/instagram/swish/messenger/whatsapp/e-wallet- allt i ett appen WeChat som man sedan kan använda för att betala för i princip allt överallt. När vi anlände till banken väntade kaos. Det var så himla mycket folk, och så himla lite plats och alla skulle fylla ut former som var helt på kinesiska och det var i alla fall mer än 80% som inte förstod kinesiska där inne. Tillslut kommer det fram någon som jobbar där och kan liiiiiite engelska och börjar snacka om att man ska fylla ut tre olika former och så gav han oss mallar och en nummerlapp (man fick inte ta nummerlappen själv-oklart.) Sedan sa han att det var en ca 3 timmar lång väntetid så vi kunde komma tillbaka om en stund om vi ville.

I väntan på att gå tillbaka till banken bestämde jag mig för att gå till registreringen. Trots att jag redan hade köat en hel del under dagen så var jag inte beredd på den kön som väntade uppe på 4e våningen av Guanghua Towers (se bild nedan). Om det var kaos på banken, så var det ingenting jämfört med den här våningen. Folk stod överallt och det var i princip omöjligt att veta vilken kö som ledde till vilket rum och var vissa köer ens började. Jag hittade tillslut någon typ av “kö” som ledde till rummet “registration” och ställde mig där, och där blev jag stående i 2 1/2 timmar, sen kom jag äntligen in till rummet och då kändes det rätt bra, jag fyllde i några papper, gick vidare till nästa station där de skrev något i sin dator och sedan så skickade mig till steg 3. Steg 3 låg i rummet bredvid, där kön som hade lett in till rum 1 började på nytt. Med endast 20 minuter kvar till stängning insåg jag att det inte var lönt att stå kvar så jag gick tillbaka till banken istället.

Endast 10 personer framför mig! “Perfekt” tänkte jag. Men nej, där blev jag sittande i en hel timme till innan det äntligen var min tur och efter lite om och men med att behöva göra om formen då han som hjälpte oss innan hade gett oss fel information, fick jag mitt bankkonto och bankkort!

Registrering, dag 2

Dags att gå tillbaka till våning 4 och hoppas att köerna skulle vara mindre.

De var inte mindre.

Jag började kolla runt för att se om jag kunde göra klart de andra stegen så länge. Det var nämligen i princip tomt vid steg 4, 5, 6 och 7. Vissa av stegen var inte ens nödvändiga för mig. Eftersom att jag är utbytesstudent från Lunds universitet behöver jag inte betala för att gå på universitetet (steg3), det fanns även ett steg där man skulle beställa tid för “the physical examination” för de som ska vara här i över ett år. I min naiva värld trodde jag då att jag inte skulle behöva köa för de sakerna, men icke. Jag var tvungen att stå i alla köerna, i rätt ordning för att de skulle skriva en signatur på just deras steg. Med andra ord så var jag kvar på våning 4 i nästan 3 timmar.

Nu tänker man kanske “åh skönt, då var det äntligen färdigt”, men igen, nej. Nästa dag mellan 08.30-11.30 skulle jag göra ett placement test för att veta vilken nivå jag kommer att studera kinesiska på här.

Registrering, dag 3

Jag kommer dit ca 08.35 och hamnar på plats 68 i väntelistan, så där blev jag sittande i en timme innan jag faktiskt fick göra provet. Provet gick över förväntan och jag hamnade i en avancerad nivå. De berättade sen att kl 13.30 skulle jag komma tillbaka för att även göra ett muntligt prov. Jag kom dit ca 12.45 och hoppades att det inte redan skulle vara långa köer, men det var såklart väldigt naivt av mig att tro för det blev ändå ytterligare 45 minuters väntetid där… Men efter de senaste dagarna kändes 45 minuter som ingenting.

En process som skulle ha kunnat tagit max en dag har alltså helt plötsligt tagit 3 dagar. HUR?! VARFÖR?! Vissa saker här i Kina kan man bara inte förstå sig på och det är knappt lönt att ifrågasätta det heller.

Det allra bästa man kan göra i Kina är ibland att bara acceptera de knäppa situationerna, ta ett DJUPT andetag och bara acceptera det som “China things”.

Men det är vid dessa tillfällena man verkligen uppskattar Sverige.

Ämneslärarstudent/Engelska/VFU i Kina 0

Första veckan i Kina

WOW säger jag bara! Kan knappt förstå att det redan har gått en hel vecka sedan jag satte mig på flyget ner hit och allt har verkligen gått i ett! Säger också “WOW” för att Shanghai är så himla fantastiskt! Jag har bara varit här i en vecka är jag helt såld, mina 5 månader här kommer att gå alldeles för fort.

Vad har jag sysslat med i en hel vecka då?

Mina första dagar så bodde jag på ett hotell mitt i stan. Efter att ha bott i Kina tidigare var jag redan väl medveten om att man måste kasta bort alla sina vanliga krav och förväntningar och sätta på sig sina “China-goggles” (filtret som gör att man bara observerar vissa saker och sen accepterar det och går vidare). I detta fallet, mitt lilla hotellrum som inte riktigt såg ut som på bilderna och som var extremt fuktskadat. Jag hade till och med svårt att andas på natten då luftkonditioneringen inte riktigt fungerade heller. Men bortsett från det var det perfekt att bo så nära staden och bara kunna snöra på sig skorna och gå ner till The Bund.

Shanghai skyline as seen from The Bund

Då under de första dagarna innan jag flyttade in på campus (mer om det i nästa blogginlägg!) gick jag totalt 52,1 km. Att säga att jag hade ont i fötterna är nog en rejäl underdrift! Men så himla värt att bara gå runt och njuta av en stad som erbjuder allt från höga skyskrapor till små trånga gränder i sann Asien anda. Det finns alltid en ny gränd att upptäcka eller en ny marknad som man hittar inne i de mest osannolika byggnaderna, riktigt häftigt är det! Onekligen har jag ju då redan lyckats köpa en ryggsäck, en klocka och kläder, allt under 300kr!

I övrigt har det varit värdigt varmt och skönt, ca 30 grader varje dag dock molnigt, så det är väldigt fuktigt här. Mig gör det dock inget! Jag tycker bara att det är så otroligt skönt att kunna gå runt i shorts och linne hela dagen och kvällen utan att behöva tänka på att ta med sig en tjock tröja!

I Kina kan till och med jag se lång ut! Eller i alla fall normal-storlek 😉

I Kina är det väldigt speciellt att vara utlänning “老外 Lao wai”, det kommer fram random kineser på gatan och frågar ifalll de snälla kan få ta en bild tillsammans. Den här kvinnan ville så gärna att jag också skulle ha en bild så vi fick ta en bild med min kamera också helt enkelt. För övrigt så såg jag henne smygfota mig en stund innan, så det var ju bra att hon tillslut kom fram och frågade.

I nästa inlägg, (som jag lovar inte kommer dröja) kommer ni att få följa med in på campus, mitt dorm room och få läsa om den mest ologiska registreringsprocessen någonsin!

Utsikten från The Bund på kvällen

Engelska/Gymnasieskola/Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Kina 0