Efter två timmar på Youtube

Efter veckan som gick försvann ett gäng lärarkandidater från min VFU, vilket såklart är tråkigt. Vi har lyxen att sitta i ett eget arbetsrum på skolan, så det är enkelt att peppa och hjälpa varandra. Det är skönt att ha personer som sitter i samma sits som en själv att prata med. I allmänhet tycker jag att det funkar som allra bäst när det finns ett utbrett samarbete lärare (eller lärarstudenter) emellan. Självklart är alla olika. Mina tre olika handledare har visat att man verkligen kan vara lärare på många olika sätt! Men vi behöver ju varandra ändå. Ibland blir jag frustrerad när det känns som att lärare sitter och försöker uppfinna hjulet var och en vid sitt skrivbord. Men jag har såklart också sett exempel på lärare som delar friskt med varandra. Jag får en känsla av (och hoppas) att läraryrket går mot att bli allt mindre individualistiskt, inte minst tack vare internet. Det finns mycket material och många idéer att ta del av om man bara vet var man ska leta.

Jag har turen att praktisera bredvid detta vackra. Under en snabb lunch-promenad kan man kläcka många bra undervisningsidéer!

Jag tror inte att jag är ensam om att ha lagt ner mycket tid på att leta material och fundera över lektionsinnehåll. Speciellt under min första VFU kunde jag sitta länge. Ibland slösade jag bort timmar på Youtube för att försöka hitta en video som passade ett visst tema, var lagom lång och lagom svår. Sedan frågade jag min handledare om hjälp. Han gav mig två sökord som gjorde att jag hittade vad jag sökte inom en minut. Nu har jag lärt mig att ta en paus om jag fastnar, kanske fråga någon om hjälp. Det blir liksom så mycket enklare om vi hjälps åt. Och har man väl fått ta del av en uppgift kan man ju enkelt anpassa den efter sina egna preferenser. Här kommer några av mina tips:

  • UR Skola finns skolans alla ämnen och olika utbildningsnivåer representerade. Jag brukar använda mig av kortfilmer från Kortfilmsklubben eller korta program med olika teman eller nyheter. Ibland finns det även arbetsblad till som man kan ladda ner och skriva ut. Speciellt för moderna språk, svenska som andraspråk och SFI är det superbra med film tycker jag, eftersom det är mycket lättare att förstå något man också får se på bild och inte bara läsa eller höra. UR Skola har räddat mig många gånger!
  • Om jag inte vet vad jag ska göra under en lektion brukar jag försöka koppla undervisningen till något aktuellt. På alla hjärtans dag lyssnade vi till exempel på en del av ett podavsnitt om det. När jag har undervisat i SFI har jag ibland använt mig av radionyheter från Radio Sweden på lätt svenska  som dessutom har transkriptioner till sina inspelningar. Även SVT har nyheter på lätt svenska
  • “ELE” står för “Español como lengua extranjera” (= spanska som främmande språk) och är toppen som sökord. Det gäller helt enkelt att hitta de ord inom ens ämne som andra lärare använder när de publicerar sitt material online. På spanska kan man kan till exempel söka på “ELE” och “sång” eller “video”, så kommer det upp en massa bra material, ibland med färdiga arbetsblad till. Jag samlar på sånger som innehåller en viss grammatik eller vokabulär. De är ett bra sätt att variera undervisningen tycker jag.

 

 

  • Språktidningens hemsida hämtar jag ofta material. Det är lätt att söka på hemsidan och artiklarna brukar beröra intressanta, aktuella ämnen och vara relativt lättlästa.
  • Det är bra att samla på sig uppgifter som enkelt kan anpassas till olika nivåer och som inte kräver förberedelser. En av mina sådana är “Ekorrn satt i granen”, som jag fick av min förra handledare. En typisk “vikarie-uppgift”. Du delar helt enkelt ut texten till visan och sedan får eleverna i uppgift att skriva om berättelsen i form av en specifik texttyp: nyhetsartikel, reportage eller kanske ett blogginlägg där ekorren berättar om händelsen från sjukhussängen. Om du inte hinner eller vill skriva ut texten kan du snabbt leta upp den på internet och visa den med hjälp av projektorn (om det finns en sådan). Uppgiften går att anpassa och variera i oändlighet!

 

Det var några enkla tips. Fyll gärna på med fler i kommentarerna!

Vi ses på Youtube.

/Gabriella

Ämneslärarstudent/Gymnasieskola/Språk Etiketter , , , , | 0

Morot, piska och drömmar om spansk sol

En fördel med VFU (praktik), förutom att man får lära sig undervisa då, är att man får ta del av de verksamma lärarnas åsikter i den ständigt pågående skoldebatten. Jag tycker att det är så intressant att höra hur debatten går bland dem som det verkligen berör. Just nu verkar det talas mycket om avskaffandet av meritpoäng och införandet av ämnesbetyg.

Att meritpoängen för de högre språkkurserna i spanska, tyska och franska lockar elever att välja att fortsätta med språken är nog alla överens om. En del menar att detta innebär att eleverna bara fortsätter av taktiska skäl och att detta är negativt. Andra oroar sig över om det blir några elever kvar utan meritpoäng, speciellt om man dessutom inför ämnesbetyg. Ett ämnesbetyg skulle ju i så fall innebära att det blir lättare att uppnå höga resultat om man stannar på en lägre nivå i språket än om man fortsätter. Kanske skulle man ta hänsyn till detta på något sätt, så att ett E i steg fyra blir mer värt än ett E i steg tre? Det sitter säkert politiker och klurar på detta. Eller är det bara jag som missat något förslag på ett system för det här?

Nu sägs det även att man ska dra in på språkresor. Språkresor är ju annars något som skolor gärna stoltserar med och använder för att locka elever till sig. De fungerar även som lockbeten till språkkurser. Äntligen höjs det dock röster, bland annat från fackligt håll, som ifrågasätter bortprioriteringen av andra språk än svenskan och engelskan i Sverige.

Just det med språkresorna gör så ont i hjärtat, för jag vet betydelsen som en enda resa, en enda kontakt, kan ha för språkintresset. Det är uppenbart hur meningsfullt och autentiskt lärandet blir både inför, under och efter en sådan resa. Jag skulle säga att det är mycket väl spenderade skattemedel.

Jag kan inte låta bli att tänka att det råder ett tabu att tala om vikten av “morot och piska”. Självklart ska vi inte tvinga någon. Men kanske är inte den inre tillfredsställelsen alltid nog för att motivera till lärande? Det är klart att många önskar att de hade fortsatt med det där språket som tonåring och inte låtit det falla i glömska; det går kanske lite trögare senare i livet. Men hur många tänkte på det när de var tonåringar? Hur ska man kunna veta när man fortfarande är ett barn att man kanske inte ska välja svensk/engelska och därmed välja bort ett nytt språk om man inte behöver det, eller svenska som andraspråk om man i själva verket har svenska som förstaspråk. Kan vi kräva av eleverna att de ska kunna se tre år fram i tiden och arbeta effektivt mot det betyg som ska sättas då? Kan vi kräva att de alltid ska dyka upp på lektionen klockan åtta en fredag av ren lust att lära? Kanske är det att lägga ett väl stort ansvar på eleverna. Eller är det föräldrarna som ska förmå sina barn att inte ta några genvägar? Och vilka elever är det egentligen som gynnas av detta? Eller är det kanske bara jag som behöver lite morot och piska för att få saker gjorda då och då. Som behöver den där resan med solgaranti att se fram emot. 

Vad tycker ni?

Gabriella

Ämneslärarstudent/Franska/Gymnasieskola/Spanska/Språk 2

Reflektioner om lektioner med ett ögonkast på klockan

Här kommer mitt första blogginlägg! Jag tänkte att det skulle få handla om det jag gör just nu; man ska väl gräva där man står? Under min VFU (praktik) har jag i regel tre och en halv intensiva dagar i början av veckan. Sedan, från och med torsdag eftermiddag, har jag mer tid att reflektera över det jag gör. Jag tror att det är ganska bra att ha det så: några dagar med intensiv undervisning och några dagar där det finns mer tid att stanna upp och samla ihop sig. Just nu grubblar jag över hur man använder lektionstiden så effektivt som möjligt. Detta är en fråga som jag, och säkert många andra lärare med mig, återkommer till.

Det är främst moderna språk och i mitt fall spanskan jag tänker på. På två timmar och tjugo minuter i veckan ska vi hinna öva på de fyra färdigheterna: tala, lyssna, skriva och läsa. Vi måste arbeta med grammatik och öva tills det sätter sig. Vi måste jobba med uttal och ordförråd. Därtill ska vi få en glimt av den spanskspråkiga världen och dess kulturer. Det är viktigt att eleverna får höra språket talas eller sjungas, eftersom det finns en stor risk att de inte kommer i kontakt med det alls utanför klassrummets fyra väggar.

Jag trycker in nya saker i planeringen, och det är liksom alltid något annat som trillar ur. Hur jag än vänder mig har jag rumpan bak. Detta gör mig frustrerad, men också sporrad. Jag inspireras av min handledare och söker hela tiden nya tips på hur man kan få lektionerna att flyta bättre och maximera mängden spanska vi kan få ut av varje lektion, göra dosen så koncentrerad som möjligt. Det är roligt med ett ämne där det är tvära kast och högt tempo. Det hjälper eleverna att hålla sig på tårna.

Som ny lärare kan man vara rädd att lämna någon efter sig, men jag övar mig på att våga ha ett högt tempo samtidigt som jag försöker få med mig eleverna. En enkel sak man kan göra är att ange en tidsgräns för varje uppgift, jag upplever att det skapar tydlighet och aktiverar eleverna. Man kan också ge olika uppgifter till eleverna, så att varje grupp till exempel översätter ett stycke var av en låttext. Sedan pusslar man ihop arbetet som de olika grupperna har utfört. En annan sak jag ofta gör är att låta eleverna komma fram och skriva sina svar på tavlan. Då kan de som blir klara fort göra det under tiden som de andra fortsätter arbeta. Sedan går det smidigt att gå igenom svaren tillsammans, eftersom allt redan står på tavlan. Jag får nog fundera lite till på hur jag ska få med så mycket som möjligt i nästa veckas lektioner, det står nämligen både imperfekt och skriftlig produktion på att-göra-listan. Har ni några tips att dela med er av?

Gabriella

Ämneslärarstudent/Franska/Gymnasieskola/Spanska/Språk/Tyska 0

Family time in Shanghai!

I Måndags så kom mamma, pappa och min yngsta lillasyster Nikki till Shanghai! Så att så fort jag hade gjort klart mina två tentor för dagen, uppsatstentan 写作 och den muntliga tentan 口语så satte jag mig i första bästa taxin och åkte in till Marriot Hotel där vi bor nu när de är i Shanghai. Att säga att jag är glad är nog en riktigt stor underdrift! Så himla underbart att ha dem här i Shanghai hos mig!

Förutom att förmiddagarna måndag, tisdag och onsdag gått till mina tentor, har vi såklart sightseeat mycket, även om det kanske inte riktigt blivit som jag planerat då pappa är envisare än till och med mig, så har det ändå blivit riktigt bra! Vi har ätit gott och shoppat gott, både på marknader och i affärer. Vi har gjort studiebesök i mataffärer, fått traditionell kinesisk medicinsk massage och badat i den stora uppvärmda poolen på The Marriot. Åkt upp i The oriental Pearl Tower och gått på glasgolv har vi också hunnit göra!

Vi har även hunnit fira min födelsedag! 26 år har jag nu fyllt och solen sken ner på oss för första gången på hela veckan som de varit här. Vi åt Hot Pot till middag och den oundvikbara  matkoman kom smygandes. Vi satt och vilade magarna en liten stund innan Tårtan jag hade beställt kom in. Här i Kina kan man beställa sin födelsedagstårta via en app som sedan ser till att den levereras till den plats man är på, i detta fallet en restaurang, där jag sedan plockar upp den och lämnar in den till servitriserna/servitörerna som håller tårtan kyld tills vi säger att vi vill ha den. De förbereder tårtan, sätter ljus i den kommer sjungandes med tårtan till bordet.  Just på denna restaurang får man också en liten present från restaurangen! Ett par av deras ätpinnar 筷子 ”Kuai Zi” och en Coca Cola 可乐 ”Ke Le” med förklaringen att uttalen för ätpinnar har “kuai” och i cola finns ”le” och tillsammans skapar det ”Kuai le” vilket betyder ”Glädje”.  Tårtans utseende är nog precis så man tänker att en tårta i asien (typ kina, japan osv) skulle se ut, alltså så långt ifrån vår svenska ”less is more” attityd. Dock var den extremt god! En chokladglass och grädde med godis tårta. Och popcorn. Supergod! Är så himla taggad på att fira min mellansyrras födelsedag i december så vi kan beställa denna tårtan igen hahaha!

Imorgon åker vi till Peking! Det blir min andra gång i Peking och min familjs första gång!

Ämneslärarstudent 0

Tentaplugga och en vända till sjukhuset

Snart är det tentaperiod, midterms 期中考试, och det kommer bli extremt intensivt då vi kommer att ha fem tentor på bara tre dagar(mån-ons)! Så det gäller verkligen att börja i tid med pluggandet, speciellt för mig då mina föräldrar och ena syster kommer hit på dag 1 av mina tentor, vilket betyder att jag inte lär plugga speciellt mycket på varken måndagen eller tisdagen. Som tur är så verkar jag ha hittat en kompisgrupp som är likasinnad, dvs alla var redo att plugga ordentligt inför tentorna och hittills har vi verkligen det!

Igår blev det dock lite av en ofivillig paus. Jag satt på ett café och hade precis beställt en mangovåffla när min kompis ringer och säger att han skurit sig i fingret och det slutar inte blöda, han vet inte riktigt vad han ska göra och undrar om jag snälla kan komma över. Jag tar min våffla to-go och cyklar så snabbt jag kan, han lät väldigt väldigt orolig när han ringde så jag kände att jag nog skulle skynda mig.

När jag kommer dit har han virat kanske 3-4 plåster runt sin tumme och jag ser att blodet försöker ta sig igenom. Jag berättar att vi måste tvätta såret och desinficera det, men han vill inte för att det kommer ju att göra ont… vi kompromissar genom att gå till apoteket och köpa en svagare version då han inte ville ha min 85% alkoholsversion. Det visade sig vara rätt beslut för när vi sedan tog av plåsterna och sköljde av såret så var det ganska mycket värre än vad jag först trodde. Det var inte bara ett djupt hack men det var faktiskt en hel BIT av tummen som saknades! Det var som om någon tagit en liten spade och grävt bort en liten bit i mitten av tummen!! Och det blödde SÅ mycket! Efter att ha plåstrat om det på nytt så diskuterade vi ifall vi skulle åka in till sjukhuset för att få stygn eller ej, men problemet var att det fanns omöjligt tillräckligt med skinn för att sy ihop med. I slutändan åkte vi ändå in och kom till riktigt snabbt. Jag skickades ut ur rummet och de började sy.

När Simon kom tillbaka ut så hade både Shujun och Guo anlänt till sjukhuset och Simon berättade hur de hade haft svårt att sy ihop såret. De hade fått dra ihop skinnet från olika håll för att få det att räcka, och någon bedövning hade han inte fått. Läkaren hade bara sagt, ”ja asså, det kommer göra ont att få bedövning och det kommer att göra ont att sy, så vi kan lika gärna bara sy direkt”.  Stackars Simon säger jag bara…

Ämneslärarstudent 0

Spontanbesök från Sverige

När jag och en av mina bästa vänner Mathilda i somras pratade om att hon skulle komma och hälsa på mig i Kina kändes det ändå väldigt långt bort. Hon har ju trots allt en hel familj nu som ska tas hänsyn till, så även ifall jag verkligen ville att hon skulle komma och hälsa på så förstod jag också att det förmodligen inte skulle gå.

Plötsligt så får jag meddelande från henne om att hon hittat riktigt bra flygbiljetter och att Marcus gått med på att hon drar till andra sidan jorden och lämnar barnen med honom! Så himla fantastiskt att få vara i Kina tillsammans igen fast den här gången utan hatet och bitterheten.

Torsdag förmiddag landade Mathilda och Carina och jag satt i skolan och hade hörförståelse lektioner… Dock blev det rätt bra ändå, jag hade lektion fram till 14.15 och eftersom att de landade vid 11-12 tiden var det ganska lagom tid för dem att få sina bagage och ta sig in till Shanghai City.

De bodde på lyxens lyx, mitt i stan på ett riktigt flådigt Radisson med utsikt över skyskraporna. Önskar jag också kunde bott där haha! Men, har man lektioner på morgonen och de ändå är jetlaggade så får man bo kvar på campus.Den korta men intensiva visiten kan nog bäst beskrivas som en riktig mat och shopping weekend! Vi åt SÅ MYCKET GOTT, och shoppade riktigt smart och kanske mycket. Matresan började med Korean BBQ som var lika gott som vanligt, äter där varje vecka och börjar känna mig som en riktig stammis.

Dag två bjöds på alla våra favoritkinesisks rätter som vi minns från förra kinaresan, riktigt riktigt gott var det också! Det är nog bland de godare “vanliga kinesiska rätter” jag ätit sedan jag kom hit. Längtar redan till nästa gång jag går dit! Sedan åkte vi över floden och shoppade, shoppade shoppade. Min kinesiska är nog aldrig så bra som den är just när jag prutar haha! Vilket är en stor fördel här i Kina, jag hör ju vad de är för priser de vanliga turisterna får, det skiljer ganska många hundralappar och ibland tusenlappar från de priserna jag får, oftast med meningen “eftersom du pratar så bra kinesiska vet vi att vi inte kan lura dig”.  Som grädde på nosen av denna dagen åt vi på ett riktigt riktigt bra Malatang ställe, soppan som jag och Mathilda aldrig verkar få nog av! Vår sista måltid i Changchun för fyra år sedan, och nu äntligen fick hon äta det igen! (Jag har ju ätit det non-stop sedan jag kom hit 😉 )

Lördagen blev en mer sightseeing dag där vi efter lunch blev det lite shopping innan vi sedan fortsatte promenerade ner för Nanjing gatan 南京路 som leder till The Bund外滩 som vi följde i några kilometer innan vi svängde av mot Gamla Stan och Yu Garden 豫园. Innan middagen så mellanlandade vi på hotellet för att dels lämna saker och dels byta om till lite roligare kläder då vi efter middagen åkte till The Financial Tower, en av Shanghais högsta byggnader, för att dricka lite drinkar med den fantastiska utsikten över Shanghai.

Sista dagen blev en lugn och härlig dag som startade med brunch på mitt favoritpannkaksställe Pancake Day på University Avenue 大学路. Jag provade blåbärspannkakor som var helt gudomliga, vi blev sittande där med kaffe och intressanta samtalsämnen ett bra tag innan det blev storhandling på Walmart. Mathilda hade ju såklart en hel saker och snacks hon ville köpa med sig hem!

Den fantastiska långhelgen avslutades med ännu en av mina storfavoriter, HOT POT火锅. Ett sätt att äta som både jag och Mathilda hatade uppe i Changchun, vi förstod bara inte varför så många tyckte det var så himla gott och fantastiskt, det var så himla äckligt! DOCK så hade vi ju inte fått äta den riktiga typen av hot Pot, så jag var ju tvungen att visa Mathilda varför så många, inklusive mig nu, älskar hot pot, och nu gillar hon också det. Vi åt oss riktigt proppmätta, knappt så att man kunde andas efteråt.

Är verkligen så himla glad och tacksam för att hon åkte hela vägen till Shanghai för att träffa mig över bara en långhelg!

Ämneslärarstudent 0

麻辣烫 málàtàng- Gör din egen soppa

En av mina allra favoritsaker att äta här i Kina är en soppa som heter 麻辣烫 málàtàng. Man kan antingen få tag på málàtàng på restauranger men även i hål-i-väggen ”restauranger” som man sedan sitter ute på gatan och käkar vid små bord, båda typerna har ju sin egna charm och är förmodligen olika rena hehe.

Konceptet är dock likadant, man börjar med att ta en skål och en tång, sedan går man över till kyldisken där det finns alla möjliga grönsaker, nudlar och kött. Du plockar precis det du själv vill ha och hu mycket du vill ha, sedan vägs maten och du betalar då beroende på vikt. På de mer riktiga restaurangerna kan man sedan få göra sin egna sås/dipp att doppa sina tillbehör i för extra smak.

Restaurang

“Hål-i-väggen”

 

Ämneslärarstudent 0

Efter regn kommer solsken

Som ni vet så fick jag ju halsfluss i samma vända som en av mina närmsta vänner skulle komma till Shanghai. Jag mötte ju upp henne på flygplatsen direkt efter att ha varit på sjukhuset hela dagen haha. Men det gick hur bra som helst, jag åkte in till sjukhuset för att få min dopp tidigt på morgonen medan hon ändå sov bort jetlagen, så det blev rätt bra ändå! Sedan valde vi också att ta resan som ett stegringslopp – börja långsamt med lugna aktiviteter och jobba oss uppåt!

Trots att vi tänkte att det skulle vara lugnt så blev det ändå väldigt intensivt! Shanghai är en stor stad med MYCKET att se och göra, så det var ju bara att sätta igång och jag tror faktiskt att vi hann med allt som vi skulle. Det var nog bara någon maträtt som jag kände att det var synd att vi inte hann testa. Men annars gjorde vi allt från att strosa vid The Bund och i parker, besöka tempel, SPA dag, Yu Garden och Old Town, åka båt över Huangpu floden till Pudong- området med alla skyskraporna, åka upp till världens högsta observation deck, propaganda museum, french concession, festa vid en av Shanghais bästa rooftop bars- Bar Rouge, och shopping, shopping, shopping.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt plötsligt hade det redan gått 8 dagar och det var dags att lämna henne vid flygplatsen, svårt och tråkigt, men är så otroligt glad och tacksam över den fantastiska veckan vi hade!

Ämneslärarstudent/Utbytesstudier Etiketter , | 0

Sjukhusvistelse i Kina

Min resa till Moganshan blev inte riktigt som jag hade hoppats då jag blev sängliggandes med över 40 graders feber redan andra dagen.

Vi bodde i en liten liten by uppe i bergen där det knappt fanns ett ordentligt supermarket,så jag var tacksam över att jag i alla fall hade tagit med mig några ipren på resan. Jag är ganska säker på att jag måste haft viruset/bakterien i kroppen och att det var onsdagsaktiviteten som sedan satte spiken i kistan. Vi var nämligen på en Adventure Park, som förvisso var superkul, kanske eftersom att jag triggas av adrenalinfyllda aktiviteter och så fort jag fick höra att det fanns medaljer för de som klara hela banan så gick jag såklart in i “tävlings-Lynette-mode” och var en av två som faktiskt klarade hela banan (då var jag också den enda tjejen som klarade av det)

Jag vaknade mitt i natten till torsdag och febersvettades och insåg väl då att det inte skulle bli någon bergsklättring dagen därpå. Jag sov istället bort hela torsdagen och mådde riktigt dåligt, både pga hög feber och ont i halsen, samt att det kändes extrahemskt att vara på ett litet guesthouse mitt ute i ingenstans, sovande på en säng hård som en träbänk (rätt säker på att jag fick blåmärken från den sängen…). Fredagen kom och jag hade lite mindre feber men fortfarande jätteont i halsen, vilket tydde på att jag fått halsfluss. igen. Tror det är i alla fall tredje gången det här året. Det här betyder också att det enda sättet att bli av med det är genom att få penicillin, vilket jag i sitt led betyder att jag måste ta mig till ett sjukhus. Här i Kina.

Enda sedan min första vända till Kina, 4 år sedan, har jag endast hört mardrömshistorier om att vara på kinesiska sjukhus så jag var ju beredd på K-A-O-S men möttes av ett modernt och fräscht sjukhus, inte helt olikt ett svenskt – mer köande bara. Eller ja, det var så första halvan av besöket upplevdes.

Som tur är har jag ju en kompis som med kinesiska föräldrar är uppväxt i Nederländerna men som då pratar i princip flytande kinesiska och ändå varit fram och tillbaka i Kina hela sitt liv som ställde upp med att följa med mig till sjukhuset och hjälpa mig igenom det. Som sagt så gick första halvan av vistelsen bra, vi kom dit och fick vår nummerlapp och gick till rätt väntsal, det var plats 33 då vi kom dit och jag hade plats 116 så det var bara att sätta sig ner och vänta, vilket ändå var lugnt. Jag fick sedan träffa läkaren som då skickade mig för att ta blodprov, men först var vi tvungna att gå ner till första våningen igen för att betala för att ta blodprovet, sedan upp igen några våningar, ge dem lite blod, vänta 30 min och sedan skulle jag gå tillbaka till den första läkaren som konstaterade att “ja, du har halsfluss”.  Han skrev ut antibiotika och något annat och skickade iväg oss till apoteket. 1500kr senare hade jag betalt för några paket okänd medicin och blev återigen iväg skickad, nu till något nytt ställe i en byggnad bredvid.

 

 

 

 

 

 

 

Vi går in i den andra byggnaden och möts direkt av en tjock vägg av sjukdomslukt och av folk som verkligen inte såg att må bra… Folk låg på bårar med brutna ben för alla att se, gamla människor på bårar som inte såg ut att ha många dagar/timmar kvar i livet, och bara riktigt sjuka människor. Det var extremt obehagligt att vistas där inne och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Jag och Simon trodde fortfarande att jag bara skulle hämta

mina antibiotikatabletter, men blev istället skickade till “the infusion room” – ett stort rum med rad på rad av folk som satt och fick diverse dropp och det enda jag tänkte var att jag verkligen inte ville vara i det här rummet med dessa döende människorna och få okändmedicin insprutad direkt i min kropp, och när de sa att jag skulle vara där och få dropp i minst 2 timmar, höll jag på att krevera på riktigt. De skickade mig till stol nr 95 och där blev jag ledsamt sittandes tills de kom med FYRA påsar vätska/medicin/okänt som skulle in i min kropp. Klockan var ca 13.50 och utöver stressen av vad jag redan gått igenom så skulle jag vara på flygplatsen senast 16 för att hämta min kompis Linnéa som åkt hela vägen hit för att hälsa på mig. När jag då inser att jag ska vara sittande på sjukhuset till ca 16, plus då all den andra stressen så bröt jag ihop totalt och satt bara och grät. Stackars Simon som var tvungen att försöka lugna mig, han erbjöd till och med att åka ut till flygplatsen och möta min kompis ifall det verkligen skulle krisa. Snällare människa får man ju leta efter. 

Någon gång halvvägs igenom (eventuellt pga något av innehållen i medicinen?!) blev jag helt plötsligt jätteglad och positiv. Simon sa att det var som natt och dag, för bara några minuter tidigare hade jag ju suttit och gråtit?? – Som så mycket annat i kina, väljer jag att bara observera och acceptera. inte ifrågasätta. Jag blev klar med mina påsar, sattes i en taxi (av Simon) och åkte till flygplatsen där jag kunde möta min kompis med endast 15 min väntan för hennes del!

Nu kanske ni trodde att jag var färdig med sjukhuset? Men ICKE. Jag var sedan tvungen att åka tillbaka till sjukhuset varje morgon vid 07.30 i tre dagar för att få min dropp-medicin på samma sätt som den första dagen. Simon följde med andra dagen igen och höll mig sällskap och såg till att allt flöt på (ha..ha..) men sedan fixade jag de andra dagarna på egen hand. Men att behöva åka tillbaka in till den delen av sjukhuset och sitta i det rummet som verkligen bara luktade sjukdom och något som jag hoppas inte var död, var verkligen inte kul och jag hoppas innerligt att jag ska slippa behöva åka in igen. Den här upplevelsen rikare är ännu ett sådant moment där jag inser hur jäkla bra vissa saker ändå är Sverige…

Mvh,

En nu frisk men ärrad för livet Lynette

Ämneslärarstudent 0

Lektion på en lördag och bakåtsträvande klasskompisar

Ett mycket intressant och spännande fenomen här i Kina är lördagslektioner.

-Varför har man lektion på en lördag??

Grejen är den att, ifall en helgdag eller klämdag sker på en vardag så måste vi “make up for the lost lesson” på en annan dag, normalt sätt blir det då på en lördag. Man kan ju fråga sig då “är det ens lönt att ha den helgdagen/klämdagen då?!” asså, typ inte? Det enda är väl som i detta fallet, då vi nu har hela denna veckan ledig. Söndag 1 oktober – 8 oktober istället för att ha ledigt 30 sep – 5 oktober och sedan helg lö-sö.

Jag kommer ihåg den allra första gången läraren berättade om lördagslektionen (4 år sedan på min förra utbyte till Kina). Jag trodde helt seriöst att de skämtade med oss och som svensk att behöva gå till skolan på lördag…Det händer ju inte. Och det gjorde det inte heller. Jag stannade hemma i protest. Dock fanns det en hel del annat som redan låg och grodde ilske-mässigt under den utbytesterminen.

Den här vändan till Kina har varit ganska mycket bättre och jag har lärt mig från min förra runda till Kina att ifall man försöker slåss mot Kina så kommer du förlora. 100%. Den här gången så går jag med the flow istället och då fungerar saker mycket bättre.

Vi hade lektion 08.00-11.35, snabbläsningslektion och muntlig-färdighetslektion. På den första lektionen var inte ens vår lärare där, utan vi fick en vikarie istället. tycker att det känns kanske lite fel av läraren att ta ledigt men tvinga oss andra att vara i skolan? eller?? På den andra lektionen hade vi ingen vanlig lektion heller, endast en väldigt frustrerande debatt.

Det började med att läraren visade oss en video på en väldigt välutbildad kinesisk tjej som precis gift sig och hennes man vill att hon ska ge upp sin karriär och utbildning för att bli en hemmafru. Videon slutar med hon känner sig kluven över vilket beslut hon bör ta, hon har ju lagt så mycket tid, energi och pengar på sin utbildning ovh är extremt stolt över vad hon åstadkommit, men samtidigt vill hon göra sin man glad. Läraren skriver då på ena sidan av tavlan “waste (浪费)” och “not waste (不浪费)” på andra sidan tavlan och ber oss sätta os på den sidan vi identifierade oss mest med.

Frågeställningen: “Is it or isn’t it a waste if she gives up her education and career to become a stay at home wife?”

Jag trodde det skulle vara rätt uppenbart vilken sida som skulle ha flest människor då vår klass består av mestadels Europeér och västlänningar. Men oj så chockad jag blev. Majoriteten (blandat tjejer och killar) tyckte tydligen att “det är väl klart att det inte är en waste, det är så det skavara.”. Min haka var nere på golvet och jag har nog aldrig känt mig så engagerad och arg som då. De hade heöt seriöst argument som “kvinnor är som tjej djur, de finns för att föda barn och mannen ska vara den som fixar pengar osv”, en brittisk tjej sa på fullt allvar “men tänk så mycket bra kunskap hon kan ge barnen” – precis som om man kommer lära barnen så avancerade saker i den åldern?!

När vi kom med argument som gällde exempelvis jämställdhet, tyckte det inte att det hade med saken att göra. Och när vi diskuterade omvända roller så var det heller inte aktuellt då frågeställningen endast handlade om kvinnan. Det positiva var att vår lärare i alla fall var på vår sida – ovanligt med tanke på Kinas kultur och traditioner. I Kina är det här ett ämne som blir mer och mer aktuellt men som fortfarande har en lång väg att gå, men det har tydligen många länder i Europa också……. Jag skulle kunna älta denna ´debatten i ca 100 sidor till men väljer att avsluta där.

Vänder mig istället till er läsare, vad tycker ni?

Klassen, innan debatten – innan den härliga stämningen ändrades…

Nu tar jag i alla fall lov! Jag och en kompis åker imorgon till Moganshan 莫干山, ett berg norr om staden Hangzhou 杭州. Vi ska vara där i tre dagar och utforska gamla byar, bestiga berg, bada i fina turkosa sjöar och ha det allmänt trevligt!

Ämneslärarstudent 0