Så var det dags för ännu en terminsstart. När jag satt och skrev mitt blogginlägg inför terminsstarten i höstas kunde jag inte föreställa mig att vi nu skulle sitta i samma båt som vi gjorde då. Framför mig såg jag en tillbakagång till blåsiga cykelturer till LUX eller skvaller över en pappersmugg te eller kaffe i ett grupprum på SOL. Men nu sitter jag här ensam med min överdimensionerade porslinsmugg med te vid mitt köksbord. Vid den här punkten har jag faktiskt vant mig vid att resa mig ur soffan och klicka på zoom-länken fem minuter före start, men ack så tråkigt det är att inte få springa ner till toaletterna på LUX för att torka det värsta av regnskuren ur mitt hår den där kvarten innan föreläsningen börjar.
Ni som har varit med och pluggat under det här, snart, året av distansundervisning kanske känner igen vad jag pratar om. Kanske saknar ni nationslivet, pluggdagar på biblioteket eller kanske något annat som vår nya följeslagare har berövat oss. Trots att vi studenter har fått fortsätta med våra studier till stor del så har våra liv vänts på ända på flera sätt. Att studera på distans och dessutom skriva uppsats kan kännas otroligt ensamt, särskilt när man helt plötsligt sitter isolerad på sina 25 kvadrat för att man gått och blivit sjuk. Det är så min vinter sett ut och det är därför det varit så tyst här på bloggen. När världen ser ut som den gör just nu så krävs det inte mycket för att livet ska hamna på sniskan och då faller några saker åt sidan. Det tror jag att ni andra också kan känna igen er i.
Men jag ska inte skrämma iväg er som ännu inte är studenter eller ni som precis påbörjat er första termin. Studentlivet är fyllt av nöjen, lärdomar och härliga minnen. Men jag ska heller inte säga att det inte finns svårigheter, särskilt i en tid som denna. Ibland innebär studentlivet att sitta uppe halva natten för att bli klar med en hemtenta. Andra gånger innebär studentlivet att läsa uppsatser inför en opponering så att ögonen går i kors och hjärncellerna slår knut på sig själva. En annan gång innebär studentlivet att sparkontot fäller en tår när fakturan från Bokus dimper ner i inkorgen. Men studentlivet innebär också att få ta sovmorgon mitt i veckan. Studentlivet innebär också att få fira en färdig uppsats med en drink och sina vänner över zoom. Studentlivet innebär också att få lära sig så mycket man kan önska sig. Så jag ska inte ljuga och säga till er nya studenter att studentlivet är en dans på rosor och oändligt med skratt, för det är det inte, särskilt inte nu. Men vad jag ärligt kan säga är att det är värt det. För min egen del är dessa vakna nätter och det oändliga läsandet värt det, för i slutändan innebär det att jag kommer få göra det jag drömmer om att göra. Det är en av de saker som jag försöker minnas när jag tycker att det känns extra tungt att ta mig igenom en kurs. Vad brukar ni göra för att motivera er själva i sådana stunder?
Den här våren påbörjar jag min sjätte termin och har alltså kommit halvvägs genom utbildningen. Jag har nyss blivit färdig med min kandidatuppsats i historia (om sexualundervisning – något som jag gärna skulle vilja prata mer om en annan gång) och jag är därför också färdig med mitt andraämne. Att vara halvvägs genom utbildningen måste jag säga känns otroligt motiverande. Vad som också känns särskilt spännande är att äntligen komma tillbaka till de utbildningsvetenskapliga kurserna och att, om allt går som det ska, få komma ut på min första praktik. Om detta ska ni förhoppningsvis få läsa de kommande månaderna.
Så, trots att vardagen ännu inte ser ut som vanligt antar jag att vi får göra vårt bästa för att göra tiden så bra som möjligt. Vi får försöka se ljusglimtarna där de finns och hjälpa varandra att hitta dem när de tycks gömma sig som mest.
Jeanette