Lärarstudentbloggen

Den här veckan ska ni få möta ännu en lärarstudent och följa hennes väg till lärarutbildningen. Denna gång är det Caroline, som också är en nära vän till mig. Hon är den mest omhändertagande personen jag känner, men om du skulle göra illa någon hon bryr sig om skulle jag råda dig att springa så fort du kan.

Carolines väg till lärarutbildningen var inte lika rak och precis som den som ni kunde läsa om förra veckan. För Caroline dröjde det lite och innebar en del sidospår, men trots det visste hon tidigt att hon ville bli lärare.

– Jag har vetat sedan jag gick på högstadiet tror jag, men det blev en liten paus efter gymnasiet ändå, börjar Caroline förklara.

Hon berättar att när hon gick i skolan så brukade hon alltid hjälpa sina klasskamrater med de olika uppgifterna och att sitta ner och förklara och hjälpa  sina vänner tyckte Caroline var hur roligt som helst.

– Jag ville ju att de skulle förstå och lyckas, förklarar Caroline. 

Det var alltså viljan att lära andra och att hjälpa dem att lyckas, men också nöjet i att förklara och berätta som gjorde att Caroline fick upp ögonen för läraryrket. Något annan som särskilt har inspirerat Caroline är också de lärare som hon själv har haft under skolåren. Alla har vi väl haft den där läraren som har inspirerat oss särskilt mycket. Den som lyckades göra lektionerna sådär särskilt intressanta och som fick alla elever att förstå. Men vi har nog alla också haft den där läraren som inte fick eleverna att lyssna eller som inte verkade bry sig. Caroline menar att det är just de lärarna som särskilt har inspirerat henne att vilja bli lärare.

– Man har väl den bilden att man vill bli bättre än vissa lärare som man har haft, menar Caroline.

Caroline förklarar att hon vill att alla elever ska få den hjälp de behöver för att lyckas, att alla elever förtjänar mer än en chans att nå sina mål. Till exempel ska alla kunna få en extra uppgift för att kunna få det betyg som de är nära att nå.

Som jag nämnt tidigare så visste Caroline redan under högstadiet och gymnasiet att hon ville bli lärare, men ändå dök det upp några hinder på vägen.

– Jag på var på inspirationsdagarna i Lund och såg en presentation om kriminologiprogrammet och bara totalvände. Jag kände bara ”detta vill jag göra, detta låter spännande!”.

Och det var det hon valde. Direkt efter gymnasiet hoppade Caroline på kriminologiprogrammet. Men ändå var det något som skavde. Mitt i sommaren, efter ett år av studier, så dök det upp en tanke som hon inte kunde jaga bort.

– Då insåg jag att detta vill jag inte göra, detta känns inte rätt, detta kan jag inte jobba med sen, förklarar Caroline.

Men hon bestämde sig för att vänta och fortsätta två terminer till och sen sökte hon och kom in på lärarutbildningen. För Caroline kändes det då äntligen sådär rätt som hon hade hoppats.

– Det bara kändes rätt helt plötsligt. Jag gick från en utbildning som jag visste inte kändes rätt till att bara känna att jag hörde hemma, förklarar Caroline med ett leende.

Men att bestämma sig för att börja på lärarutbildningen innebär också att välja vilka ämnen man vill undervisa i. För Caroline var det dock inte särskilt svårt.

– Engelska var ju väldigt naturligt för mig, det har alltid varit mitt favoritämne och det var det som jag tyckte var som roligast att hjälpa mina vänner med!

Det var alltså intresset och kärleken för engelska som lockade Caroline, men hon menar också att engelska är ett så viktigt ämne och att hon därför vill vara en del i att lära ut det.

– Engelska är ett så viktigt språk och man har väldigt stor användning av att kunna det. Jag vill att mina elever ska ha de bästa chanserna att gå vidare i livet och ha användning av det jag har lärt dem. 

När det kom till andraämnet, historia, så var det inte ett lika naturligt val.

– Men historia däremot, det hade kanske kunnat bli något annat, säger Caroline fundersamt.

Caroline förklarar att historia var det som hon tyckte var mest intressant av de valmöjligheter som faktiskt fanns. Det som också inspirerade henne att välja historia var att det är ett så brett ämne fyllt av intressanta händelser och personer som man kan lära sig mycket av, vare sig man anser att vi kan dra lärdom av historien eller ej.

– Sen är det så intressant för det finns så många historieintresserade, men alla har helt olika saker de intresserar sig för. Som olika epoker, individer eller teman, förklarar Caroline glatt.

Att plugga historia på just Lunds universitet tycker hon också är särskilt roligt. Hon förklarar att de som undervisar i historia ju är bland de främsta forskarna i sitt fält, vilket både gör det ännu mer intressant, men man vet också att de är väldigt kunniga, att de är experter på sina områden.

– Man känner ju sig trygg i att man får den senaste forskningen och en bra utbildning, konstaterar Caroline.

När jag pratar med Caroline om studierna så är det ju, som nog alla studenter skulle hålla med om, inte guld och gröna skogar alltid.

– Men det finns ju verkligen positiva delar också måste jag ju säga, så jag ska inte skrämma bort alla blivande studenter, skrattar Caroline.

Caroline berättar att det hon tycker är roligast med att plugga är att träffa så många andra som har samma intresse som hon. Särskilt som lärarstudent får du träffa en massa människor som är intresserade av samma ämnen och som du kan dela dina tankar med. Utöver det menar Caroline att det absolut bästa är att du träffar vänner för livet och kan ha roligt mellan de mer tuffa pluggperioderna. Lund, menar Caroline, är också en särskilt bra stad för att det finns så mycket att göra och engagera sig i.

– Vill du göra något så finns ju allt möjligt. Du kommer aldrig vara ensam. Det finns alltid något för alla.

Till de som står och väger mellan att söka till lärarutbildningen eller inte menar Caroline att man inte ska vara rädd att ta sin tid att fundera på om det är rätt val. Hon menar att du inte behöver inte söka direkt. Du kan till exempel vikariera på en skola först, för då kommer du få känna av om det känns rätt; om det passar dig och om du passar in i en skolmiljö. Samtidigt menar hon också att du inte ska vara rädd att testa!

– Det är inte mer än att det inte skulle kännas rätt och då kan du hoppa av. Av egen erfarenhet så kan du hoppa av en utbildning om det inte känns rätt, du behöver inte stanna kvar bara för att du sökt. Ibland tror man att det är rätt, men så visar det sig att det inte var det, och det är okej.

Och med de orden skulle jag vilja avsluta det här inlägget och också temat som bloggen har haft under höstens antagningsperiod. Hoppas att det har givit inspiration till någon och att det kanske har inspirerat en blivande lärare där ute!

Glöm nu inte bort sista dagen för antagningen den 15 oktober om du är sugen på att hoppa på en utbildning. Tyvärr måste ni som är sugna på lärarutbildningen i Lund vänta tills vårens antagning, men däremot är ansökningen till KPU öppen! 

Lycka till med era ansökningar!

Jeanette

Ps. Caroline nämnde att hon besökte inspirationsdagarna i Lund. Årets inspirationsdagar har tråkigt nog blivit inställda pga Covid-19, men ni är varmt välkomna till nästa års som (förhoppningsvis) äger rum 9–10 november. Mer information hittar ni här!