Lärarstudentbloggen

Här bloggar lärarstudenter om livet som student och framtidens skola

Visa rutor

”Jag gick från en utbildning som jag visste inte kändes rätt till att bara känna att jag hörde hemma”

Den här veckan ska ni få möta ännu en lärarstudent och följa hennes väg till lärarutbildningen. Denna gång är det Caroline, som också är en nära vän till mig. Hon är den mest omhändertagande personen jag känner, men om du skulle göra illa någon hon bryr sig om skulle jag råda dig att springa så fort du kan.

Namn: Caroline Tiihonen
Ålder: 23
Utbildning: Ämneslärarutbildning med inriktning mot gymnasiet
Ämnen: Engelska och historia

Carolines väg till lärarutbildningen var inte lika rak och precis som den som ni kunde läsa om förra veckan. För Caroline dröjde det lite och innebar en del sidospår, men trots det visste hon tidigt att hon ville bli lärare.

– Jag har vetat sedan jag gick på högstadiet tror jag, men det blev en liten paus efter gymnasiet ändå, börjar Caroline förklara.

Hon berättar att när hon gick i skolan så brukade hon alltid hjälpa sina klasskamrater med de olika uppgifterna och att sitta ner och förklara och hjälpa  sina vänner tyckte Caroline var hur roligt som helst.

– Jag ville ju att de skulle förstå och lyckas, förklarar Caroline. 

Det var alltså viljan att lära andra och att hjälpa dem att lyckas, men också nöjet i att förklara och berätta som gjorde att Caroline fick upp ögonen för läraryrket. Något annan som särskilt har inspirerat Caroline är också de lärare som hon själv har haft under skolåren. Alla har vi väl haft den där läraren som har inspirerat oss särskilt mycket. Den som lyckades göra lektionerna sådär särskilt intressanta och som fick alla elever att förstå. Men vi har nog alla också haft den där läraren som inte fick eleverna att lyssna eller som inte verkade bry sig. Caroline menar att det är just de lärarna som särskilt har inspirerat henne att vilja bli lärare.

– Man har väl den bilden att man vill bli bättre än vissa lärare som man har haft, menar Caroline.

Caroline förklarar att hon vill att alla elever ska få den hjälp de behöver för att lyckas, att alla elever förtjänar mer än en chans att nå sina mål. Till exempel ska alla kunna få en extra uppgift för att kunna få det betyg som de är nära att nå.

Som jag nämnt tidigare så visste Caroline redan under högstadiet och gymnasiet att hon ville bli lärare, men ändå dök det upp några hinder på vägen.

– Jag på var på inspirationsdagarna i Lund och såg en presentation om kriminologiprogrammet och bara totalvände. Jag kände bara ”detta vill jag göra, detta låter spännande!”.

Och det var det hon valde. Direkt efter gymnasiet hoppade Caroline på kriminologiprogrammet. Men ändå var det något som skavde. Mitt i sommaren, efter ett år av studier, så dök det upp en tanke som hon inte kunde jaga bort.

– Då insåg jag att detta vill jag inte göra, detta känns inte rätt, detta kan jag inte jobba med sen, förklarar Caroline.

Men hon bestämde sig för att vänta och fortsätta två terminer till och sen sökte hon och kom in på lärarutbildningen. För Caroline kändes det då äntligen sådär rätt som hon hade hoppats.

– Det bara kändes rätt helt plötsligt. Jag gick från en utbildning som jag visste inte kändes rätt till att bara känna att jag hörde hemma, förklarar Caroline med ett leende.

Men att bestämma sig för att börja på lärarutbildningen innebär också att välja vilka ämnen man vill undervisa i. För Caroline var det dock inte särskilt svårt.

– Engelska var ju väldigt naturligt för mig, det har alltid varit mitt favoritämne och det var det som jag tyckte var som roligast att hjälpa mina vänner med!

Det var alltså intresset och kärleken för engelska som lockade Caroline, men hon menar också att engelska är ett så viktigt ämne och att hon därför vill vara en del i att lära ut det.

– Engelska är ett så viktigt språk och man har väldigt stor användning av att kunna det. Jag vill att mina elever ska ha de bästa chanserna att gå vidare i livet och ha användning av det jag har lärt dem. 

När det kom till andraämnet, historia, så var det inte ett lika naturligt val.

– Men historia däremot, det hade kanske kunnat bli något annat, säger Caroline fundersamt.

Caroline förklarar att historia var det som hon tyckte var mest intressant av de valmöjligheter som faktiskt fanns. Det som också inspirerade henne att välja historia var att det är ett så brett ämne fyllt av intressanta händelser och personer som man kan lära sig mycket av, vare sig man anser att vi kan dra lärdom av historien eller ej.

– Sen är det så intressant för det finns så många historieintresserade, men alla har helt olika saker de intresserar sig för. Som olika epoker, individer eller teman, förklarar Caroline glatt.

Att plugga historia på just Lunds universitet tycker hon också är särskilt roligt. Hon förklarar att de som undervisar i historia ju är bland de främsta forskarna i sitt fält, vilket både gör det ännu mer intressant, men man vet också att de är väldigt kunniga, att de är experter på sina områden.

– Man känner ju sig trygg i att man får den senaste forskningen och en bra utbildning, konstaterar Caroline.

När jag pratar med Caroline om studierna så är det ju, som nog alla studenter skulle hålla med om, inte guld och gröna skogar alltid.

– Men det finns ju verkligen positiva delar också måste jag ju säga, så jag ska inte skrämma bort alla blivande studenter, skrattar Caroline.

Caroline berättar att det hon tycker är roligast med att plugga är att träffa så många andra som har samma intresse som hon. Särskilt som lärarstudent får du träffa en massa människor som är intresserade av samma ämnen och som du kan dela dina tankar med. Utöver det menar Caroline att det absolut bästa är att du träffar vänner för livet och kan ha roligt mellan de mer tuffa pluggperioderna. Lund, menar Caroline, är också en särskilt bra stad för att det finns så mycket att göra och engagera sig i.

– Vill du göra något så finns ju allt möjligt. Du kommer aldrig vara ensam. Det finns alltid något för alla.

Till de som står och väger mellan att söka till lärarutbildningen eller inte menar Caroline att man inte ska vara rädd att ta sin tid att fundera på om det är rätt val. Hon menar att du inte behöver inte söka direkt. Du kan till exempel vikariera på en skola först, för då kommer du få känna av om det känns rätt; om det passar dig och om du passar in i en skolmiljö. Samtidigt menar hon också att du inte ska vara rädd att testa!

– Det är inte mer än att det inte skulle kännas rätt och då kan du hoppa av. Av egen erfarenhet så kan du hoppa av en utbildning om det inte känns rätt, du behöver inte stanna kvar bara för att du sökt. Ibland tror man att det är rätt, men så visar det sig att det inte var det, och det är okej.

Och med de orden skulle jag vilja avsluta det här inlägget och också temat som bloggen har haft under höstens antagningsperiod. Hoppas att det har givit inspiration till någon och att det kanske har inspirerat en blivande lärare där ute!

Glöm nu inte bort sista dagen för antagningen den 15 oktober om du är sugen på att hoppa på en utbildning. Tyvärr måste ni som är sugna på lärarutbildningen i Lund vänta tills vårens antagning, men däremot är ansökningen till KPU öppen! 

Lycka till med era ansökningar!

Jeanette

Ps. Caroline nämnde att hon besökte inspirationsdagarna i Lund. Årets inspirationsdagar har tråkigt nog blivit inställda pga Covid-19, men ni är varmt välkomna till nästa års som (förhoppningsvis) äger rum 9–10 november. Mer information hittar ni här!

oktober 12, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

”Jag vill hjälpa elever att förstå att de kan!”

För er läsare som börjar tröttna på att höra om mig så kommer här goda nyheter! Denna vecka och nästa kommer ni få möta två andra lärarstudenter. Temat nu under ansökningsperioden är just vägen till universitetet och nu ska ni få möta Sarah och höra om hennes upplevelse av universitetslivet. Sarah, liksom jag, pluggar till lärare i engelska och historia. Sarah är en nära vän till mig och jag ser verkligen upp till hennes oupphörliga flit, kunnighet och stora hjärta.

Namn: Sarah Liljeblad
Ålder: 21
Utbildning: Ämneslärarutbildning med inriktning mot gymnasiet
Ämnen: Engelska & historia

Sarahs väg till lärarutbildningen har varit mycket rakare än min egen. Sarah valde att söka till lärarutbildningen direkt efter studenten och det var ett beslut som hon inte tvekade kring. Hon menar att eftersom hon visste att hon ville bli lärare så fanns det ingen tvekan om att söka direkt.  

– Jag visste vad jag ville och jag har alltid varit ambitiös, så då var det lika bra att bara ”go get ’em”, säger Sarah med ett skratt.

För det var just i gymnasiet som Sarah fick upp intresset för att bli lärare och det var också där som hon bestämde sig för att det var det hon ville göra resten av livet. Sarah förklarar att hon alltid tyckt om skolan och trivts där. Delvis var det just det som fick henne att fundera på läraryrket, men det var också en annan starkare passion att lära ut som lockade. Vad som starkt speglas i hennes syn på sig som lärare är att just ge alla ungdomar chansen att lyckas. Med ett allvar i rösten och en växande glöd i blicken förklarar hon att alla unga förtjänar att nå sina mål och att alla ska få chansen att förstå att de kan.

– Jag skulle säga att min passion kommer från att jag vill hjälpa elever att fatta att de kan. Det är så många ungdomar och barn idag som inte tror att de kan någonting och skiter i det för att de inte får något stöd hemifrån eller från läraren. Då hoppas jag att jag kommer kunna hjälpa mina elever att nå sina mål, förklarar Sarah allvarligt.

Sarah menar att alla elever ska veta att de är bra och att de kan, att man ibland måste jobba för att nå sina mål, men att man kan komma i mål till slut.

När det kommer till valet av ämnen fanns det ingen tvekan. Sarahs ögon lyser ännu en gång upp när hon berättar om sin passion för sina ämnen, särskilt historia.

– Åh! Alltså jag har alltid varit en historienörd, sedan jag var jätteliten faktiskt!

Sarah berättar att det började med en passion för egyptisk historia och egyptisk mytologi. Historieintresset har fortsatt växa sig större under åren och när Sarah stod inför gymnasievalet var valet att söka till historieprogrammet i Lund helt naturligt. Under de tre åren på gymnasiet med passionerade lärare och mer kunskaper om olika sätta att se på och arbeta med historia växte intresset ytterligare. Just det stora intresset för historia menar Sarah också utgjorde en stor del i att hon valde att söka till lärarutbildningen och därför var det ingen tvekan om historia som ett av ämnena. Sarah berättar nästan lika passionerat om sitt val av förstaämne, engelska.

– Jag har alltid älskat engelska språket, kulturen och litteraturen. Det är helt underbart!

Det är alltså utan tvekan Sarahs passion och intressen som ledde henne till sina val av ämnen att undervisa i. Det råder heller ingen tvekan om att hon har en stark passion kring läraryrket. Men vad tycker hon egentligen om att plugga?

– Ehh…jag vet inte om det finns så mycket bra med att plugga, skrattar Sarah med skämtsam panik i blicken.

Men det är ändå tydligt att det finns mycket bra med studentlivet och att plugga till lärare.

– Om man ska välja några bra saker med att plugga är det väl att man utvecklar sina kunskaper och ibland kan man faktiskt känna sig lite smart, förklarar Sarah och skrattar.

Sarah beskriver hur det bästa med att plugga är just lärandet, men samtidigt också lärarna. Hon menar att särskilt lärarna i historia gör ämnet så intressant.

– Det finns så många duktiga lärare som delar med sig av sina expertområden, till exempel historiedidaktik, så det är jättekul att få olika perspektiv och tillvägagångssätt att möta historien på.

Utöver just ämneskunskaper säger Sarah att det roligaste är att det finns så mycket som kommer med studentlivet. Att få träffa vänner på föreläsningar eller att plugga ihop är bland det roligaste med att studera menar hon, men att man också kan göra annat som att gå på nation eller andra aktiviteter.

Att plugga just i Lund menar Sarah också känns särskilt bra. Hon menar att det är ett så gammalt universitet och att så många har passerat igenom under åren att om det inte vore ett bra universitet så hade det inte funnits kvar.

– Det är kvalificerade lärare som är experter på sina områden, man vet att det är bra grejer, ler Sarah.

Som slutkläm ger Sarah några tips till de som funderar på om de ska söka till lärarutbildningen eller ej. Hon menar att det viktigaste är att du fungerar bra med människor. Om du inte gör det så finns det nog andra yrken som passar dig bättre. Sarah menar också att du ska känna att du vill spendera hela livet med just detta.

– Om du känner att du kan spendera hela ditt yrkesliv med att hjälpa ungdomar att hitta rätt i livet, att hjälpa ungdomar att förstå att de är underbara precis som de är, bara att de behöver jobba lite hårdare för att nå det de vill och att det inte är omöjligt oavsett var de kommer ifrån eller vad de har för förutsättningar – då är läraryrket säkerligen rätt för dig. Så kör på!

Med de upplyftande orden vill jag avsluta veckans inlägg. Kanske har Sarahs berättelse inspirerat någon av er att ta ett steg mot läraryrket. Nästa vecka kommer ni att få möta en annan lärarstudent med en lite annorlunda väg.

Jeanette

Ps. Du som just nu är student på lärarutbildningen har väl inte glömt att göra din ansökan till vårens kurser? Och du som är intresserad av kompletterande pedagogisk utbildning har väl inte missat att du kan söka in till våren? Sista ansökningsdag är 15 oktober!

oktober 5, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

När viljan är starkare än rädslan

Ni som läste förra veckans inlägg fick följa hur det kan se ut att ta sig in i universitetsvärlden och hur krokig vägen igenom den kan vara. Idag tänkte jag specifikt prata om hur vägen till lärarutbildningen och läraryrket kan se ut.

Min väg till lärarutbildningen var definitivt inte en rak väg från en barndomsdröm till universitetet. För mig var läraryrket inte något jag drömde om som liten, även om det finns de som hävdar finns bevis på att jag gjorde just det i en mina vänner-bok från tidigt 2000-tal. Något minne av detta har jag däremot inte, men det fanns kanske ändå en dröm om det dolt någonstans. Medan mina vänner drömde om att bli frisörer, brandmän eller skådespelare tror jag aldrig att jag egentligen hade något drömyrke. Det var först i gymnasiet när det började frågas om och förväntas att jag skulle veta vad jag skulle göra efter studenten som tankarna började dyka upp. Skulle jag börja jobba? Skulle jag plugga vidare? Vad skulle jag plugga? Jag hade ingen aning. Förutom en djupt liggande tanke om att jag ju faktiskt tyckte om att vara i skolans värld och att jag hade en hemlig dröm om att förändra världen.

Dessa tankar speglas antagligen ganska mycket i att jag först valde att börja på socionomprogrammet med tankar om att bli kurator. Jag hade en vilja att hjälpa unga. Att på något sätt bli den personen som jag önskade att jag hade haft där i tonåren och som jag vet att så många runt om mig säkerligen önskade att de hade. Även om första terminen gick bra så var det något som fattades. Jag kunde bara inte släppa tanken om vad som hade hänt om jag hade vågat söka till lärarutbildningen, om jag hade släppt osäkerhetstankarna, om jag bara hade gjort det som kändes rätt där djupt inne. Men en dag i april så slog det bara mig. Jag skulle bli lärare, hur skrämmande det än kändes. På något sätt skedde den här uppenbarelsen just på sista ansökningsdagen den våren. Om det inte var ett tecken så vad annars? Så jag sökte…och spenderade varje dag fram till augusti med att trakassera mina vänner och min stackars mamma med mina funderingar kring huruvida jag skulle tacka ja eller nej. Det är ju nu ganska uppenbart att jag till slut tackade ja och som jag sagt tidigare så är jag idag så nöjd med mitt val.

Jag nämnde tidigare de osäkerhetstankar som under den här tiden alltid väntade på mig runt hörnet och jag tänkte prata lite mer kring dessa, särskilt eftersom jag tror att många andra också kan påverkas av dem då och då. Som jag nämnde så dök mina tankar om att bli lärare upp någonstans på gymnasiet. Men jag sköt ganska aktivt undan dessa tankar. Dels var jag osäker om det faktisk var rätt val för mig, men samtidigt vågade jag bara inte. Jag var helt enkelt rädd att jag inte skulle klara av det, att jag inte skulle bli tillräckligt bra på det.

Ibland kanske tankar som dessa är legitima. Ibland är man kanske inte rätt person för ett särskilt yrke. Men jag vill också tro att alla kan klara det som vi verkligen vill göra och om vi verkligen vill göra något så kommer vi göra vad som behövs för att klara det. Jag struntade i min osäkerhet den där sommaren och litade på att jag under de kommande fem åren skulle bli redo. Jag är nu snart halvvägs genom utbildningen och jag är då och då fortfarande rädd att jag inte kommer klara det, att det inte kommer vara rätt för mig. Men jag antar att det är okej. Någonstans vill jag tro att alla känner så ibland, även om det inte alltid verkar så. Och att jag är halvvägs igenom betyder också att jag har 5 terminer kvar att bli helt redo.

Som jag nämnt tidigare så var det som lockade mig till läraryrket tanken på att kunna inspirera och kunna finnas där för mina elever. Huruvida lärare ska ta på sig att hjälpa och stötta elever utöver undervisningen är en fråga som kan diskuteras fram och tillbaka och som jag skulle vilja återkomma till en annan gång. För mig var det dock just tanken på att kunna vara en del i och påverka en ung människas väg in i vuxenlivet. Om det så är genom att intressera en elev för litteraturhistoria, ge en elev en bättre människosyn, eller att vara en trygghet för en elev som har det svårt hemma. Jag tror att det är viljan att göra just detta som väger över mina rädslor. Min vilja är starkare än min rädsla och jag tror att just det är det viktigaste.

Nästa vecka tänkte jag fortsätta på samma tema, så kom tillbaka då om du vill läsa om hur vägen till lärarutbildningen kan se ut utifrån ett annat perspektiv.

Om du är lärare eller lärarstudent, vad var det som fick dig att vilja bli just lärare?

Jeanette

september 20, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Att studera eller att icke studera, det är frågan…

Nu har höstterminen sparkat igång på riktigt igen. Kanske har du precis påbörjat din utbildning, kanske kämpar du på mitt i din utbildning som jag, kanske är du i slutspurten och kan inte vänta på att bli färdig, eller så kanske du gör något helt annat! Hur som helst är det helt plötsligt redan september igen. September är nog en av mina favoritmånader. Det är den där tiden där känslan av sommar fortfarande hänger kvar, samtidigt som hösten börjar nästla sig in i våra liv. Det börjar bli sådär mysigt mörkt på kvällarna, men solen kan fortfarande göra det lite lättare att ta sig upp på morgnarna. Du kan fortfarande gå ut utan att klä på dig hela vintergarderoben, men ingen ifrågasätter dig om du kryper ner under en filt med en kopp te och en stickad tröja på kvällarna.

Innan jag blir alltför sentimental så ska jag komma in på det som jag egentligen skulle vilja prata om idag. September betyder ju inte bara starten på höstterminen; det betyder också att antagningen till vårterminens utbildningar öppnas! Även om det inte går att söka in till lärarutbildningen förrän i mars (om du inte kan och vill läsa den kortare, så kallade Kompletterande pedagogiska utbildningen, som du kan söka till i höst), så skulle jag vilja dedicera den här antagningsperioden till att prata om och kring att välja utbildning. För att inleda skulle jag vilja berätta om min väg till universitetet.

Tanken på universitet dök inte upp för mig förrän i slutet av gymnasiet. Jag kommer inte från en värld där universitet är en lika naturlig del av livet som det nog är för många. Universitetsvärlden kändes därför så främmande och avlägsen och som något lilla jag ju inte skulle kunna bli en del av. För många låter det säkert överdrivet när det ju är en så normal del av samhället och mångas livsväg. Men jag vill också tro att några av er känner igen er i den här känslan av universitet som avlägset och lite skrämmande. Till er vill jag säga att ja, det är ganska stort och kan vara ganska främmande, men det är också väldigt normalt och till och med du kan bli en del av den världen.  När jag väl hade bestämt mig för att ta steget att söka till universitetet och våga mig ut ur min lilla, lilla hemort var det bland det bästa jag kunde göra.

Mitt liv på universitetet började trevande och har efter dessa snart fyra år varit något krokig. Jag började som en lite vilsen student på en fristående kurs i engelska. Jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville, men jag visste att jag hade ett särskilt stort intresse för språk och översättning. Det blev ett år av engelska innan jag till slut vågade mig ut till att söka till ett program. Man kan kanske se detta året som slöseri med tid, men att påbörja sin utbildning med en fristående kurs är faktiskt något jag rekommenderar. Personligen kände jag att det gav mig en introduktion till universitetsstudierna och tid att skapa en fungerade studieteknik innan jag började ”på allvar”. Jag är också glad att jag valde just den kursen. Att få lära sig akademiskt skrivande och bygga upp vanan att läsa på engelska är guld värt, särskilt för framtida universitetsstudier där mycket av kurslitteraturen är på engelska.

Min nästkommande termin hamnade jag på socionomprogrammet och det var då jag bestämde mig att bli lundastudent på riktigt. Jag flyttade hit och tänkte ta del av studentlivet på riktigt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt dock. Jag flyttade till Lund och jag provade på studentlivet genom nollningen, men det blev bara en termin på programmet. När jag valde program valde jag mellan två olika. Det visade sig att jag hade valt fel. Men det var ändå självklart för mig att inte fortsätta på en utbildning som inte kändes 100% rätt, så jag hoppade av. Jag skulle säga att mitt största råd när det kommer till att välja utbildning är att inte vara rädd för att lyssna när det inte känns rätt och inte heller vara rädd för att ändra sig. Min väg genom universitetet har som sagt varit väldigt krokig, men jag ångrar inga val som jag gjort. Det kan ibland vara frustrerande när inget känns rätt och kännas som slöseri med tid att byta mellan utbildningar. Men i min mening förlorar du ingenting på att gå en utbildning. En termin av studier är aldrig förlorad tid, för du kommer alltid ha lärt dig någonting som kommer gynna dig. Att tänka extra på är dock dina veckor hos CSN, särskilt om du väljer en lång utbildning som lärarutbildningen. Det gjorde inte jag.

Vad jag vill säga är att vägen genom en universitets- eller högskoleutbildning inte behöver vara en rak väg, även om den säkerligen i många fall är det. För vissa är utbildning ett naturligt och enkelt val, för andra är det lite mer oklart. Så om du sitter där och funderar över om du ska eller inte, om du ska välja det ena eller det andra – fundera lite till, eller chansa. För om du skulle ångra dig skulle det inte vara hela världen.

Tänk vilken lyx att få studera – ska du inte ta den chansen?

Funderar du på att söka till lärarutbildningen? Titta in nästa vecka för då  tänkte jag fokusera på lärarutbildningen och hur vägen dit kan se ut.

Jeanette

september 15, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tankar om distansundervisning

Jag övervägde att inte prata om det här, men jag har också insett att även om det mesta nog har sagts och diskuterats så är det också nästintill oundvikligt. Distansundervisningen har blivit en ofrivillig kompanjon för alla i utbildningsvärlden, på gott och ont. Efter en vår av distansstudier så har jag fått uppleva både det positiva och det negativa med att förflytta föreläsningar och seminarier till mitt köksbord. Å ena sidan slipper jag cykla hemifrån i regnet tidigt på morgonen, men samtidigt så börjar jag bli himla trött på min lägenhet. Skämt åsido så har distansundervisningen vänt upp och ner på mångas liv, men det har också hjälpt många som hemstudier passat mycket bättre. Jag har dock upplevt att många har haft en betydligt mer negativ uppfattning av den här tiden. Distansstudier behöver såklart inte nödvändigtvis vara något dåligt, mängder av kurser och utbildningar sker på distans. Men det är när det sker så plötsligt och kurser måste förändras och planeras om som det blir ett större problem.

Jag är långt ifrån en expert på distansstudier, men jag tänkte ändå dela med mig av några tankar jag har haft kring att få just detta att fungera. För min del har det viktigaste varit att hålla kvar rutinerna och att på något vis åtskilja fritiden och studierna. Jag märkte själv hur de linjerna började suddas ut mer och mer och till slut hade jag skrivit min B-uppsats enbart från sängen. Även om jag fick klart uppsatsen så är det definitivt inte något jag rekommenderar. Istället tycker jag att det fungerar att göra en del av sitt hem till en plats för enbart studier. Studentboenden må vara begränsade och ibland får man vara kreativ, men att ha en särskild plats enbart för pluggtid kan hjälpa till att strukturera sin tid, men också att ge särskilt utrymme åt både fritid och studier.

När det kommer till motivation kring studierna så har jag själv känt att den har sinat ordentligt under den här tiden. Att inte ha tider att passa och att inte ha anledning att ta sig hemifrån på samma sätt har definitivt tagit på studiemotivationen. Men när jag under våren klagade på att jag inte hade någon motivation så var det någon som ifrågasatte varför jag letade efter den här motivationen som ändå inte kom till mig. ”Skit i motivationen! Du behöver inte den för att kunna göra det du behöver göra. Bara gör det!”. På någon vänster fick det mig att inse att motivation bara är en ursäkt. Att göra saker som vi inte vill göra eller som vi saknar motivation för må vara svårt, men att titta den obefintliga motivationen rakt i ansiktet och säga ”jag behöver inte dig” kan faktiskt vara ganska motiverande.

Jag vet också att distansstudierna har tagit hårt på mångas mentala hälsa, på flera olika sätt. Till er vill jag säga att ni inte ska vara rädda för att ta hjälp av de omkring er. Tro mig, det är faktiskt värt det. Och om det inte känns tillräckligt finns det flera andra resurser. Universitetet erbjuder exempelvis hjälp genom Studenthälsan, som är en resurs som kan hjälpa dig när du mår dåligt. De erbjuder både kurser och föreläsningar, men också enskilda samtal och KBT. Ni kan läsa mer om Studenthälsan här. För er som inte är studenter finns det flera andra resurser genom er lokala vårdcentral eller resurser som Unga Vuxna i Lund. Till er alla vill jag säga, hör av er till era nära och kära. Både ett ”hur är det med dig idag” och ett ”ska vi ta en fika idag” kan göra skillnad i någons dag.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det mesta vi kan göra just nu är det bästa av situationen. Den är definitivt inte perfekt, men i en situation som denna får vi ofta ta det som det kommer och vänja oss vid att spendera lite extra tid på att få vardagen att fungera och se fram emot en mer ”normal” framtid.

Ni som också har tillbringat våren på distans – både genom distansstudier och arbete hemifrån – får gärna dela med er av era erfarenheter och era tips!

Jeanette

september 1, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Skolstart i pandemins fotspår

När jag skriver detta är det tidig söndagsmorgon. Solen har nyss tittat över horisonten och de morgonpigga småfåglarna kvittrar i kör med de något mer sorgsna hoandena från duvorna. Jag har satt mig med en kopp te och min frukost på en bänk utanför min lägenhet och njuter av de där första timmarna av tystnad och stillhet. Den här tystnaden och känslan av att vara vaken innan världen har kommit igång får mig att tänka på den där första dagen efter sommarlovet. Missförstå mig inte, detta må låta idylliskt, men jag är vanligtvis inte den som är vaken tidigt på morgnarna och startar dagen ute i friska luften. Men kanske är det just därför som den där första skoldagen var så speciell. Den dagen då man blev dragen ur sängen vid gryningen, itvingad frukost innan man öppnat ögonen och ivägskickad till bussen medan solen fortfarande kämpade sig upp över horisonten. Det var något i luften den där dagen. Solen sken klarare, luften kändes lättare. Det var skolstart i luften helt enkelt.

För mig har början på ett nytt läsår alltid varit mer spännande än början på ett nytt år, till och med mer spännande än skolavslutningen. Att få träffa sin klass igen, att se vem som hade blivit mest solbränd och vem som hade vuxit en decimeter över sommaren var alltid lika pirrigt. Kanske hade man fått ett nytt pennskrin med en särskilt häftig penna att visa upp för sina vänner, eller kanske till och med en ny skolväska. Som universitetsstudent innebär kanske början på höstterminen inte att se vilka kursare som vuxit på längden, men den där känslan av skolstart i luften finns ändå kvar. Jag kan fortfarande njuta av att köpa nya pennor och att känna morgonluften när jag cyklar ner till stan för att träffa alla igen, om så bara för att få behålla nostalgin från skolstarterna från min barndom.

I år blir det tyvärr inte någon vanlig skolstart, tack vare ett särskilt virus som vält omkull allas vår värld. Vi har alla påverkats på olika sätt och för oss studenter har distansundervisningen blivit ett faktum. Efter en vårtermin av distansstudier har jag fått se både det goda och det onda med just detta och det är i dagar som dessa som vi får göra det bästa av situationen och stötta varandra så gott det går. Jag tänker särskilt på er lärarstudenter som nu börjar er första termin, i synnerhet ni som är nyinflyttade i Lund. Att flytta till en ny stad kan ofta kännas ensamt och lite läskigt och att flytta mitt under en pandemi gör säkerligen inte saken bättre. Men jag vill inte skrämma upp er alltför mycket. En studentstad som Lund kan vara en av de bästa platserna att flytta till, med tanke på de nästintill oändliga möjligheterna för sysselsättning och nöjen. Här kommer tre tips på möjligheter att lära känna både Lund och dess studenter!

Ämneslärarutbildningens introduktionsdagar 25-28 augusti: Som ni nya ämneslärarstudenter säkert vet anordnar institutionen för utbildningsvetenskap en introduktionsvecka där ni får veta allt ni kan behöva veta kring lärarutbildningen och att studera i Lund. I år sker denna över Zoom, men är ändå en ypperlig chans att lära känna några av era kursare – och glöm inte att delta på uppropet för att behålla er plats på utbildningen! Mer information finns på uvet.lu.se.

HTS Novishperiod 3-12 september: Missa inte Humanistiska och teologiska studentkårens novishperiod där ni kan få en chans att lära känna studenter från hela humanistiska och teologiska fakulteten och känna på studentlivet med lekar, sittningar och en massa annat, självklart anpassat efter rådande omständigheter. Sista anmälningsdag är 3 september, men var ute i god tid då platserna är begränsade! Mer information finns på HTS facebooksida.

Studentlund: Att bli medlem i Studentlund är nyckeln till Lunds studentliv. Där kan du få tillgång till boende genom AF Bostäder, möjlighet att påverka din utbildning genom kårerna eller få tillgång till ett brett utbud av aktiviteter och nöjen genom nationerna. På Lunds 13 nationer finns det något för alla och att engagera sig i en nation är ett perfekt sätt att lära känna andra studenter. Mer information finns på studentlund.se.

Detta är bara en bråkdel av det som Lund kan erbjuda, men det är tre små steg mot att lära känna staden, universitetet och dess människor, särskilt när dagens omständigheter kan göra detta särskilt svårt.

Jag önskar er nya studenter varmt välkomna och ett stort lycka till! Till er som redan studerar i Lund och alla er andra önskar jag också ett lycka till på det nya läsåret!

Jeanette

augusti 21, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En kurs i verksamhetsutveckling på KPU

Det har gått en månad nu sen jag senast skrev här på bloggen. Under denna månad har vi lärarstudenter på Kompletterande pedagogisk utbildning VT19 haft en kurs i verksamhetsutveckling inom skolan. Skollagen nämligen ger skolors huvudmän ansvar för att ”kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.” Jag kan medge att jag var till stor del tveksam till nyttan av en kurs i verksamhetsutveckling. I dagens pressade skola, tänkte jag, hur ska man ha tid att bedriva systematiskt kvalitetsarbete som är värt namnet?

Analysera utvecklingsprojekt

Men jag var mycket förvånad över det arbete som sker ute på skolorna. Vi studenter fick nämligen i uppgift att hitta och analysera genomförda utvecklingsprojekt. Projekten var mycket olika, till exempel om ordning i klassrum, hållbar utveckling och lässtrategier. Ändå hade alla de gemensamma dragen att identifiera förbättringsmöjligheter och testa någonting nytt. Iband lyckas man, och ibland inte, men alla gånger har man lärt sig någonting och vågat dela med sig till alla.

Inspiration för framtiden

Jag tar med mig några guldkorn från utvecklingsprojekten och stoppar in dem i min idélåda för att använda senare, och tackar tyst alla fina lärare där ute i den gemenskap som jag håller på att bli en del av.

/Amanda Morrill  

Spara goda idéer!
december 9, 2019

Inlägget postades i

Lund

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tips från lärarstudenter om hur man klarar sig som lärarstudent i den svenska skolan

Termin 2 av Kompletterande pedagogiskt utbildning har passerat mittpunkten, vilket betyder att jag har kommit exakt halvvägs genom programmet!

Mina klasskamrater och jag har nu kommit tillbaka från vår andra omgång verksamhetsförlagd utbildning (VFU) med massor av spännande, ibland utmanande, och mestadels lärorika erfarenheter att dela med sig av. Men det kan vara svårt att navigera relationen mellan elever och handledare.

Tips till lärarstuderande

Här kommer några tips från mina kurskamrater i KPU efter sin andra omgång VFU:

”… be att få titta igenom undervisningsmaterialet innan själva VFUn, så man vet vad som väntas och på vilken nivå böckerna är”

”Mitt tips är att aldrig gå med på att vikariera under vfu-tiden utan att få betalt.”

“ Min är att inte gå in i diskussioner med eleverna när en konflikt uppstår. Och att inte ta deras gnällande personligt.”

”… våga säga ifrån om man anser att ens handledare har orimliga krav gällande lektioner”

Lycka till till alla mina med-lärarstuderande där ute på er VFU 🙂

Med vänlig hälsning/Amanda

december 3, 2019

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En blivande lärares syn på lågaffektivt bemötande

Som den verkar göra då och då har debatten om lågaffektivt bemötande blåst upp i media igen. Som lärarstuderande har jag följt debatten i olika mediekanaler och försökt reda ut vad jag som blivande lärare tycker om denna omstridda metod.

Ett inslag i lärarutbildningen

Under lärarutbildningen har jag och mina klasskamrater undervisats om lågaffektivt bemötande, och Bo Hejlskov Elvéns bok Beteendeproblem i skolan har ingått i kurslitteraturlistan. Jag har, som nämnts, följt debatten som pågår nu i media med stort intresse. Trots det känner jag inte att jag kan så jättemycket om metoden – eller förhållningssättet? – lågaffektivt bemötande. Handlar det om att lärare ska göra sig underlägsna, som vissa hävdar? Eller är det ett kraftfull ledarskapsverktyg, som andra framhåller?

Bygga en egen uppfattning

Som blivande lärare vill man ta med det bästa från vetenskap och beprövad erfarenhet i klassrummet. Man vill veta vad som fungerar inom ramen för de lagar och riktlinjer som skolan lyder under. Samtidigt kan man bli vilseledd genom medias och politikens hårda och ofta svartvita skildring av vissa ämnen – till exempel lågaffektivt bemötande. Någonstans i detta myller måste man våga bygga en egen uppfattning.

För eller emot?

Så var står jag då nu? Är lågaffektivt bemötande en mirakellösning eller ett misstag? Det tråkiga svaret är, jag vet inte. Det är komplicerat. Det beror på. I varje undervisningssituation – för att inte tala om ute i korridorerna, i matsalen eller ute på rast – finns det en mängd faktorer som inte låter sig enkelt renodlas till ett gäng fasta principer eller enkla förhållningssätt. Vi pratar, trots allt, om en verksamhet som byggs upp kring relationer, det mellanmänskliga. I min mening ligger det i professionens uppdrag att styra detta samspel, och lärare ska tillåtas detta handlingsutrymme. Med stöttning, så klart, av kollegor, lärare och elevernas vårdnadshavare. Det är upp till varje lärare att avgöra om och hur lågaffektivt bemötande passar in i deras klassrum.

 

 Som ny lärare tar jag gärna emot alla tips och tricks som jag får – med en nypa eller två salt 😉

november 9, 2019

Inlägget postades i

Gymnasieskola Lund

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Elefanten i rummet (eller, för att vara mer exakt, bloggen)

Ja det är något som ekar i sin frånvaro har på bloggen. Ett ämne som jag har velat undvika men som jag känner att jag kanske borde konfrontera.

Nedskärningar.

Ja, det är ingen hemlighet att skolväsendet brottas med ett tufft ekonomisk läge. För bara några veckor sen organiserades ”skolmarscher” runt om i landet för att protestera mot nedskärningar i de kommunala budgetarna riktade till skolan. Jag var på plats den regniga dagen för protesten i Lund och stämningen var lika nedslående som vädret.

Ett hot som alltid finns med

På den skola jag praktiserar är den ekonomiska realiteten närvarande, ett hot som ständigt finns med i bakgrunden. I lärarrummet pratas det om vilka anslag man får behålla till nästa år och vilka som ska ryckas bort. Skolledarna påminner arbetslaget om att vara sparsamma med resurserna på stormötet. Eleverna är medvetna om läget men knappast bekymrade – de har trots allt inga andra erfarenheter att jämföra med, och inte heller mycket val.

Ett problem för hela landet

Skolan jag praktiserar på är så klart inget isolerat fenomen. Sveriges kommuner kämpar med ett tufft ekonomiskt läge. I nyheterna kan man läsa om den praktiska verklighet som börjar synas runt om i landet. I Lund kan man läsa om större klasser och inga vikarier vid sjukdom. I Skövde får personal swisha för sitt kaffe. I Salem försvinner lärartjänster. Jag hade kunnat fortsätta. Men budskapet är att det inte går att komma ifrån besparingarna inom skolan.

Vart är vi på väg?

Som en lärarstuderande på väg in i yrket, som en framtida kollega i en lärarkår som lider, och inte minst som förälder till ett barn som precis bara börjat sin resa genom skolsystemet, undrar jag var gränsen går. När ska vi som samhälle säga stopp, vi kan inte spara mer? Det är bara att vänta och se. Och inte vara rädd för att stirra nedskärningselefanten i ögonen.

/Amanda Morrill

Nedskärningselefanten besöker bloggen

Tiden utmanar i den svenska gymnasieskolan

Tiden utmanar i den svenska gymnasieskolan

Berättelser ur en lärarstudents vfu-vardag:

Eleverna sitter med huvudena böjda över pappret med övningen, tio minuter har redan gått och de flesta har bara hunnit halvvägs. Ska jag kapa övningen här? Skippa sista uppgiften? Fortsätta nästa lektion? Lektionens minuter rinner genom mina fingrar…

Tio flikar öppna i webbläsaren. Bilder, text, frågor läggs till på Power-Point:en. Slides adderas, tas bort. Jag tittar upp från datorn och ser att nästa lektion ska börja snart. Att göra färdigt presentationen får vänta tills senare…

Vi får börja med filmen redan nästa vecka, säger handledaren. Denna klass missar en av sina lektioner på grund av planeringsdag. Då hinner vi inte läser texterna, tänker jag högt…

Konkurrens om tid och uppmärksamhet

Tiden är en bristvara på en gymnasieskola. Ditt eller dina ämnen, hur viktiga du än tror de är, är bara en av elevernas många kurser. Det är mycket som ska hinnas med, men bara så många timmar på en dag, både för eleverna och läraren.

Så hur får man tiden att räcka? 

Det är mycket som sägs kunna lösa lärares tidsbrist. Fler undervisningstimmar i ett ämne. Bättre ordning i klassrummet. Lärarassistenter. Men mycket av det ligger utanför lärarens – och en lärarstudents – händer.

Det finns ändå vissa saker man kan göra för att se till att tiden inte rinner iväg:

  • Planera väl: kom förberedd till lektionerna – men var ändå flexibel för alla planer behöver ibland ändras.
  • Ge tydliga instruktioner: gör eleverna medvetna om hur lång tid du förväntar dig att en aktivitet ska ta, och uppmärksamma dem på när tiden är snart slut.
  • Skriv listor för dig själv! Organisera dina tankar och ha för vana att skriva ner detaljer.
  • Återanvänd lektionsplaneringar: använd dig av tidigare planeringar, både dina egna, kollegornas och från internet. Gör dem till dina egna!  

Mitt bästa råd är ändå att vara beredd på att släppa kontrollen över tiden när det uppstår ett gyllene ögonblick i klassrummet som blir som bäst när man låter det utvecklas i egen takt. Lärande handlar trots allt inte om att hålla sig till sina planeringar, utan om att skapa möjligheter för elevernas lärande.

/Amanda Morrill

oktober 23, 2019

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En verksam lärares informationskanaler

Här ute i det verkliga livet är det ingen som serverar de senaste nyheterna eller forskning inom skolsverige på fat. Hur håller då den verksamma läraren sig uppdaterad?

Tidningar

De två fackförbunden har varsin tidning som kan läsas online:

Vill man ha sina nyheter samlade på ett ställe finns Skolportens hemsida. Skolporten drivs av ett företag inriktad på omvärldsbevakning och fortbildning för verksamma inom skolan.

Nyhetsbrev

Enligt mina handledare och övriga lärare i lärarrummet är nyhetsbrev från epostlistor en viktig källa.

Hos Skolporten kan man prenumerera på nyhetsbrev där man även kan ställa in hur ofta man vill få dem samt inom vilken skolform, ämne och yrkeskategorier man jobbar.

Man kan även prenumerera på nyhetsbrev från fackförbunden och deras tidningar samt myndigheterna inom skolan:

Podcasts

Vill man lyssna på nyheterna kan man hitta många bra podcasts inom skolområdet. Skolporten har sammanställt en lista här.

Sociala medier

Passa också på att like:a eller följa dina favorittidningar eller fackförbund på sociala medier.

Fika

En viktig erfarenhet från praktik är dock att den bästa omvärldsbevakningen sker vid fikabordet 😉

Har jag missat några viktiga kanaler får ni gärna skriva om dem i kommentarsfältet!

/Amanda Morrill

oktober 14, 2019

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg