Nu har höstterminen sparkat igång på riktigt igen. Kanske har du precis påbörjat din utbildning, kanske kämpar du på mitt i din utbildning som jag, kanske är du i slutspurten och kan inte vänta på att bli färdig, eller så kanske du gör något helt annat! Hur som helst är det helt plötsligt redan september igen. September är nog en av mina favoritmånader. Det är den där tiden där känslan av sommar fortfarande hänger kvar, samtidigt som hösten börjar nästla sig in i våra liv. Det börjar bli sådär mysigt mörkt på kvällarna, men solen kan fortfarande göra det lite lättare att ta sig upp på morgnarna. Du kan fortfarande gå ut utan att klä på dig hela vintergarderoben, men ingen ifrågasätter dig om du kryper ner under en filt med en kopp te och en stickad tröja på kvällarna.
Innan jag blir alltför sentimental så ska jag komma in på det som jag egentligen skulle vilja prata om idag. September betyder ju inte bara starten på höstterminen; det betyder också att antagningen till vårterminens utbildningar öppnas! Även om det inte går att söka in till lärarutbildningen förrän i mars (om du inte kan och vill läsa den kortare, så kallade Kompletterande pedagogiska utbildningen, som du kan söka till i höst), så skulle jag vilja dedicera den här antagningsperioden till att prata om och kring att välja utbildning. För att inleda skulle jag vilja berätta om min väg till universitetet.
Tanken på universitet dök inte upp för mig förrän i slutet av gymnasiet. Jag kommer inte från en värld där universitet är en lika naturlig del av livet som det nog är för många. Universitetsvärlden kändes därför så främmande och avlägsen och som något lilla jag ju inte skulle kunna bli en del av. För många låter det säkert överdrivet när det ju är en så normal del av samhället och mångas livsväg. Men jag vill också tro att några av er känner igen er i den här känslan av universitet som avlägset och lite skrämmande. Till er vill jag säga att ja, det är ganska stort och kan vara ganska främmande, men det är också väldigt normalt och till och med du kan bli en del av den världen. När jag väl hade bestämt mig för att ta steget att söka till universitetet och våga mig ut ur min lilla, lilla hemort var det bland det bästa jag kunde göra.
Mitt liv på universitetet började trevande och har efter dessa snart fyra år varit något krokig. Jag började som en lite vilsen student på en fristående kurs i engelska. Jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville, men jag visste att jag hade ett särskilt stort intresse för språk och översättning. Det blev ett år av engelska innan jag till slut vågade mig ut till att söka till ett program. Man kan kanske se detta året som slöseri med tid, men att påbörja sin utbildning med en fristående kurs är faktiskt något jag rekommenderar. Personligen kände jag att det gav mig en introduktion till universitetsstudierna och tid att skapa en fungerade studieteknik innan jag började ”på allvar”. Jag är också glad att jag valde just den kursen. Att få lära sig akademiskt skrivande och bygga upp vanan att läsa på engelska är guld värt, särskilt för framtida universitetsstudier där mycket av kurslitteraturen är på engelska.
Min nästkommande termin hamnade jag på socionomprogrammet och det var då jag bestämde mig att bli lundastudent på riktigt. Jag flyttade hit och tänkte ta del av studentlivet på riktigt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt dock. Jag flyttade till Lund och jag provade på studentlivet genom nollningen, men det blev bara en termin på programmet. När jag valde program valde jag mellan två olika. Det visade sig att jag hade valt fel. Men det var ändå självklart för mig att inte fortsätta på en utbildning som inte kändes 100% rätt, så jag hoppade av. Jag skulle säga att mitt största råd när det kommer till att välja utbildning är att inte vara rädd för att lyssna när det inte känns rätt och inte heller vara rädd för att ändra sig. Min väg genom universitetet har som sagt varit väldigt krokig, men jag ångrar inga val som jag gjort. Det kan ibland vara frustrerande när inget känns rätt och kännas som slöseri med tid att byta mellan utbildningar. Men i min mening förlorar du ingenting på att gå en utbildning. En termin av studier är aldrig förlorad tid, för du kommer alltid ha lärt dig någonting som kommer gynna dig. Att tänka extra på är dock dina veckor hos CSN, särskilt om du väljer en lång utbildning som lärarutbildningen. Det gjorde inte jag.
Vad jag vill säga är att vägen genom en universitets- eller högskoleutbildning inte behöver vara en rak väg, även om den säkerligen i många fall är det. För vissa är utbildning ett naturligt och enkelt val, för andra är det lite mer oklart. Så om du sitter där och funderar över om du ska eller inte, om du ska välja det ena eller det andra – fundera lite till, eller chansa. För om du skulle ångra dig skulle det inte vara hela världen.
Tänk vilken lyx att få studera – ska du inte ta den chansen?
Funderar du på att söka till lärarutbildningen? Titta in nästa vecka för då tänkte jag fokusera på lärarutbildningen och hur vägen dit kan se ut.
Jeanette