Nu har halva terminen officiellt passerat och den efterlängtade sommaren närmar sig med stormsteg. Jag har precis börjat läsa mitt förstaämne, engelska, igen och kommer göra det fram till jul. Trots att det känns som att min förmåga att prata engelska helt har lämnat mig i sticket efter två år av studier på svenska, så tycker jag att det är väldigt roligt att komma tillbaka till det ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat.
Men jag tänkte att jag skulle mjölka min VFU-period lite mer och dela med mig av några lärdomar som jag fått under veckorna. Så efter förra veckans mer allvarliga inlägg kommer här en gammal hederlig, lättsam top 10-lista av insikter jag fått under mina första VFU-veckor.
1. Att skriva på tavlan är skitsvårt. Du kanske kan skriva på papper. Du kanske till och med är stolt över din prydliga handstil. Men hur skicklig du än må vara så kommer du skriva som en 7-åring på tavlan. Att också kunna prata samtidigt är en konst jag inte besitter, och det gjorde mig otroligt imponerad av (och lite avundsjuk på) min stackars mellanstadielärare med sin svarta tavla och prydliga skrivstil. – Vore det möjligt att avvara några HP till tavelskrivande på utbildningen?
2. Du kan aldrig vara för tydlig. Det här är absolut inte en känga till eleverna jag har mött; de är ju faktiskt i skolan för att lära sig. Snarare handlar det om att du kommer ha så mycket kunskap och blivit så indoktrinerad i ett så akademiskt språk under de senaste åren att ingen vettig människa utanför universitetsbubblan skulle förstå dina resonemang. Skämt åsido så är det otroligt svårt att förenkla det man lärt sig på utbildningen och att göra en uppgift till en gymnasieklass eller att förklara orsakerna bakom Franska revolutionen och mötas av tomma blickar och vandrande tankar kan vara ganska nedslående. Så, försök hitta tillbaka till de vardagliga formuleringarna och gör alla beskrivningar så detaljerade som möjligt, för jag lovar att ingen elev kommer ta skada av det, inte ens de mest högpresterande.
3. Tekniken är din största fiende. När man är i min ålder och tillhör den generation som vuxit upp i takt med wifi, smartphones och powerpoint så tycker man sig känna sig relativt trygg i sina kunskaper om all den teknik som läraryrket kan innefatta. Men högmod går före fall, för jag lovar att tekniken kan lukta dina tankar. Minsta tvekan och du står där med en buffrande video eller utkastad ur ditt eget Zoom-möte och du kommer be till gudarna att overhead-apparaten fortfarande vore socialt accepterad. Så, se över minsta fel som skulle kunna dyka upp och du kanske kommer kunna undgå teknikens onda andar.
4. En tävling är alltid en vinnare. Vad vi inte ska glömma är att gymnasieelever, trots att vissa må vara myndiga, fortfarande är just elever. Och är det något som de kan lockas med så är det en tävling. Vill de inte göra din uppgift om historiska kvinnor? Hota med en Kahoot! Bryr de inte sig om att plugga på sina glosor? Gör det till en quiz! Du kommer garanterat ha åtminstone en halv klass som engagerat svarar på dina frågor. Har du dessutom en vinst att locka med så kanske du har en hel engagerad klass.
5. Våld löser allt. Missförstå mig inte nu; jag tänker inte förespråka våld i klassrummet. Men, på samma tema som föregående punkt så kan du alltid locka med lite spänning. Har du en genomgång om Franska revolutionen? Berätta om huvudena som rullade från giljotinen! Vill dina elever inte prata om källkritik? Låt dem lösa ett mord! Ingenting kan locka tonåringar (och vuxna för den delen) som blod, mord och mysterium.
6. Fake it ’til you make it. Att hålla en lektion kan på sätt och vis liknas vid att agera skådespelare. Klassrummet är din scen och eleverna är din publik. Oavsett ditt humör så kommer du behöva kunna underhålla en klass och styra en lektion. Har du fått punktering på cykeln, har din granne spelat dunka-dunka hela natten ännu en gång eller är du livrädd för den där samhällsklassen på torsdagseftermiddagar? Varken din publik eller ditt läsårsschema bryr sig. Du kommer behöva klistra på ett stort leende och samla på dig energi och hålla den där lektionen ändå. Samma sak gäller nervositet eller rädsla. Jag var själv fruktansvärt rädd innan min första lektion, men på något vänster dök mitt lärar-alter ego fram och där stod jag och pratade inför en totalt ointresserad klass och verkade tydligen kolugn. Och kan jag, då kan du! Dessutom kan vissa elever lukta sig till din rädsla, så alla sätt du kan gömma den är din räddning.
7. Du kan inte förbereda dig. Eller…helt ärligt kan du förbereda dig, men jag kan lova att du enbart kommer följa hälften av det du har i huvudet. Först och främst befinner sig lärare i en annan tidsdimension. När du själv sitter bakom skolbänken må sekundvisaren verka ha bytt plats med timvisaren. Men bakom katedern springer tiden förbi dig som en gasell. För det andra så kan du inte kontrollera allt, varken eleverna eller andra fenomen (se punkt 3). Jag är den personen som skriver ordagranna manus och planerar minut för minut, men en sak som är säker är att jag över huvud taget inte följde det när jag väl stod framför tavlan. Så, trots att jag motvilligt måste erkänna det, så kan det ibland vara bra att släppa taget och ta saker som de kommer.
8. Din röst är ditt verktyg. Är det något som min handledare har betonat så är det att det är viktigt att tänka på rösten. Som lärare är rösten ditt viktigaste verktyg och att skapa goda förutsättningar är avgörande för dina stackars stämband. Så, för att ha kvar din röst hela din karriär är det viktigt att tänka på att ha ett lugnt och tyst klassrum och att använda din röst på bästa sätt, redan från dag ett.
9. Elever. Du kan inte leva med dem – och du kan inte leva utan dem. Ibland kan de få dina ögonglober att rulla långt bak i huvudet. Ibland kan de få dig att vilja gå in städskrubben och gråta. Men de kan också få dig att gråta av skratt. De kan få dig le upp till öronen och ge dig hopp om framtiden. Med varje generation som blir vuxna så hittar vi nya saker att klaga på om tonårsgenerationen. Men vi ska inte glömma att vi också varit tonåringar som de vuxna sett ner på en gång och känt oss missförstådda. Att få undervisa och spendera tid med de här människorna är för mig ett privilegium. För hur klyschigt det än må låta så är de ju också människor, och väldigt fina sådana, bakom allt det där andra.
10. Du är också viktig. Ibland kan jag undra hur jag, en introvert, fått för mig att bli lärare. Trots många timmar av planering och bedömning är en stor del av yrket socialt. Att många gånger kanske behöva klistra på ett leende och prata i timmar kan vara utmattande, särskilt om dagarna är kantrade av konflikter eller problem att lösa. Så, ge dig själv tid bara för dig själv där du får tänka på dig, ditt mående och vad du vill göra. Stäng av notiserna på mailen, fäll ihop datorn och gör det där som får dig att må extra bra.
Självklart kunde jag inte låta bli att bli lite allvarlig på slutet ändå, men jag är starkt troende på att vi ska ge oss själva lite uppmärksamhet och unna oss det som vi verkligen behöver.
Hoppas ni får en fin vecka! Passa på att njuta av vårsolen när den kikar fram. Det ska jag i alla fall försöka göra!
Jeanette
Elias
Tack för det här inlägget. Det är nu flera år sedan jag pluggade till lärare, men allt du säger ger igenkänningsfaktor oavsett om en är lärare eller student. Lycka till med din utbildning.