Lärarstudentbloggen

Här bloggar lärarstudenter om livet som student och framtidens skola

Visa rutor

VFU på Olympiaskolan – del 2

I förra inlägget gav jag en ganska generell bild över hur jag upplevde mina första veckor som lärarkandidat ute på fältet. Nu borde det ju för de hugade också vara på sin plats att berätta lite mer om vad jag faktiskt använde min lektionstid till, och hur jag fick utlopp för mitt starka språk- och litteraturintresse.

Till en början var jag faktiskt lite försiktig när min handledare ville avsätta hela lektioner åt mig. Man vill ju inte gärna som liten lärarkandidat komma och stjäla värdefull tid från en erfaren lärare som säkerligen planerat och funderat kring sitt upplägg sedan länge. Men där misstog jag mig! Min gode förebild hade minsann räknat friskt med att jag skulle hålla i åtminstone sex eller sju lektioner på egen hand, och ytterligare ett gäng tillsammans med övriga kandidater. Naturligtvis vände detta min försiktighet till ett mycket inspirerat tillstånd, och jag började forma mitt upplägg genast.

Med utbytesterminen på Island i ryggsäcken, tillsammans med ett flerårigt intresse för de germanska språken, de nordliga i synnerhet, var valet av tema ganska självklart. I läroplanen för gymnasieskolans svenskämne finns till min stora förtjusning sedan LGy11 en mycket god förankring för undervisning om Norden och dess språk, kulturer och samhällen. Det faktum att många av dagens lärare inte verkar ge så hemskt mycket utrymme för detta område i sin lektionsplanering tycker jag förstås är ganska synd, men just i det här fallet var det nog till min fördel. Får man, precis som jag fick, chansen att introducera och arbeta med någonting relativt nytt för vetgiriga gymnasieklasser är det minst sagt bäddat för framgång.

För att på ett lättsamt sätt kolla av lite vad mina kära elever redan kunde om Norden i lite grundläggande fakta, lekte vi tillsammans på tavlan en stund. Jag målade upp en tabell med dimensionen åtta rutor bred och fyra rutor hög, varpå jag fyllde i de fyra rutorna längst till vänster med ”Sverige”, ”Stockholm”, ”9.5 miljoner” samt ”svenska”. Ni förstår nog upplägget, där jag bland annat fick möjlighet att snabbt förklara varför Norge faktiskt har två olika skriftspråk (bokmål och nynorsk), samt att Norden innefattar åtta landområden, om man räknar med Grönland, Färöarna och Åland, som alla har olika grader av autonomi. Medelst en livlig budgivning högljudda gissningar lyckades vi till slut fylla i hela nätet, och blev således lite klokare på detta fält. Att till en sådan grad ta hjälp av tavlan verkade dessutom krydda tilltaget ytterligare.

Följande lektioner fyllde jag med ett antal olika berättelser och övningar, både genom filmer, musik och den traditionella klassrumskartan man med lite ansträngning kan rulla ned från taket. Ofta tog jag hjälp av Skolverket, som på sin hemsida har många bra övningar färdiga för de som undervisar om våra grannspråk, och andra internetbaserade plattformar som på ett eller annat sätt kan stå till tjänst inom detta område. En del inspiration fick jag dessutom från de mycket pedagogiska böckerna ”Nordens språk med rötter och fötter” och ”Expedition: Språk i Norden”, samt antologin ”Nordisk litteratur till tjeneste”, där kanoniska texter på originalspråk från hela Norden är samlade.

Dagens stora visdomsord är helt enkelt de, att man som lärare så långt det bara går i första hand borde undervisa om det som intresserar en själv mest. Under mina sammanlagt sex lektioner på tema Norden fick jag chansen att arbeta med något som ligger mig varmt om hjärtat, och dessutom förhoppningsvis locka ungdomarna att vända blicken mot våra grannar här uppe i norr lite oftare än innan jag gjorde entré på Olympiaskolan. Att inspirera sina elever är i sanning viktigt för läraren!

Norden i klassrummet

mars 11, 2014

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Våga

För cirka 3 år sedan tog jag ett beslut som skulle komma att påverka hela mitt liv, min vardag, mitt humör, min familj och inte minst min ekonomi, vår ekonomi. Jag sa upp mig från mitt arbete och började studera på Campus Helsingborg, ämneslärarutbildningen. Det beslutet var ett fantastiskt beslut och jag har inte ångrat det en enda sekund. Att få studera vid min ålder är ett privilegium; Sverige är fantastiskt!

Nu har vi precis avslutat 5 veckors VFU (Verksamhets förlagd utbildning) och de veckorna har varit den bästa tiden under hela min utbildning, vilket inte säger lite eftersom jag verkligen älskar min utbildning. Beslutet jag tog för snart 3 år sedan har varje dag under dessa 5 veckor utmynnat i euforirus! Euforirus av att känna att man har ”kommit hem” och då menar jag inte att komma hem efter en dag på arbetet utan att övertygelsen att man är i sitt rätta element när man står och undervisar är så stark att den skapar ett euforirus.

Min handledare var en fantastisk resurs på alla sätt och vis. Från dag 2 fick jag undervisa så mycket jag ville, vilket ledde till att jag mer eller mindre tog över hennes svensklektioner. Hon fanns hela tiden på plats och fungerade som den spegel alla lärare borde ha tillgång till. Hon kom med konstruktiv respons och utmanande frågor efter varje lektionspass, något som har lett till att jag kände att jag fick den bästa utvecklingsmöjligheten man kan få. Det härliga var att hon skapade en liten bok som hon kallade för ”Petra-boken” där hon skrev saker som jag kommer bära med mig i min framtida yrkesroll. Det kunde vara saker som hon tyckte att jag gjorde extra bra, frågor som dyker upp under de flesta lärares lektioner, konstruktiva råd och så vidare.

Dessa veckor har bjudit på många känslostormar ska ni veta. Jag har skrattat hjärtligt, gråtit och skämts men inte en enda gång har jag känt mig arg eller irriterad. Inte heller har jag känt den där typiska söndagsångesten som man lätt annars gör när man arbetar. Det bådar gott för framtiden!

Gråtit? Ja, jag hörde din fråga… Jo, grät gjorde jag och dessutom inför eleverna. Va?! Får man det? Jovisst får man det. Jag gjorde en övning med årskurs 2 på gymnasieskolan. En övning som gick ut på att de skulle sätta sig in i en annan persons situation, känslor och tankar och utifrån det hålla ett tal. Övningen kallas karaktärisering och är nyttig inte bara för att eleverna skall lära sig empati utan är också en bra övning i att hålla tal inför andra. I den övningen väljer man själv om man vill vara en kändis, en historisk person, en släkting eller någon annan karaktär. En av eleverna hade valt att hålla ett tal utifrån en släkting som helgen innan fått en stroke. Jag avrådde henne givetvis å det starkaste eftersom det skulle bli en känslomässig stress. Hon valde ändå att genomföra sitt tal…

En annan elev valde att hålla ett tal utifrån sin brors perspektiv. Brodern som varit kritiskt sjuk i cancer. Samma sak här – jag förklarade för henne vilken känslostorm det skulle innebära. Men hon ville verkligen. Ja resten förstår ni säkert. Det blev stora känslostormar för oss alla, men så fantastiska tal! Så fantastiska elever!

Efteråt bad jag en elev som hade gjort ett tal vi alla kunde skratta hjärtligt till att hålla sitt tal igen så att vi fick chansen att vända tårarna till skratt. Han gjorde det gärna och stämningen lättades upp. Härligt härligt härligt!

Dagens ungdomar får ofta ta mycket kritik, men det må jag säga: Dagens ungdomar är fantastiska! Våga lyssna – våga se – våga tro!

Jag vågar – Vågar du?

Och ja jag lovar berätta varför jag skämdes – det kan lätt bli en lärarrums-skröna om ett pinsamt undervisnings-ögonblick.  😉

Allt gott

Petra

mars 10, 2014

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tillbaka från verkligheten

Hej!

Livet går på i 190 kilometer i timmen som vanligt och vi har gått in i den första vårmånaden. Jag fryser lika mycket som jag har gjort hela vintern men ordet vår klingar så vackert så jag kör på det. Jag har likt mina kollegor här på bloggen varit ute på min VFU. Därför tänkte jag delar med mig av tre lärdomar som jag fått under perioden. Jag älskar universitetslivet men praktiken var verkligen något annat! Det är ju detta jag vill göra, detta som jag brinner för och vill arbeta med!

Mina tre lärdomar.

1. Hur gör jag om klassen är stökig?
Jag upplevde det till en början svårt att få en klass att vara tyst och lyssna. Det räcker inte bara att vara entusiastisk och att älska sitt ämne, en lärarstudent måste också lära att hantera en klass. Jag har fått några bra knep som jag tänkte dela med mig av. Prova att säga till. Här är en fördel om du har lärt dig namnen på eleverna så du kan tilltala dem. Du kan också försöka att cirkulera i klassrummet för att komma närmare de som pratar om de till exempel sitter längst bak. Få ögonkontakt kan också räcka ibland för att de ska förstå. Viktigt är att själv veta sin gräns och om den är nådd att du vet hur du själv kommer att reagera. Detta är självklart omöjligt att veta under sin första VFU, men viktigt att betänka och fundera över. Jag testade under en lektion att bara bli helt knäpptyst. Det var en plåga för mig som osäker men till slut började eleverna tysta varandra och på så sätt kunde jag sen fortsätta lektionen. När man som färdig lärare sedan har en klass under ett helt läsår är det bra att i början av terminen diskutera med eleverna vad de tycker är rimliga regler. När de sedan inte efterföljs är det lättare att tycka på att reglerna sattes tillsammans och inte bara är något som jag som lärare hittat på.

2. Hjälp, tänk om jag inte får en fråga jag inte kan svara på?
Här måste läraren vara så pass säker i sig själv och kunna tänka att det inte gör någonting. Jag fick en fråga om första världskriget som jag inte kunde under min VFU och blev först helt skräckslagen. Nu kommer de ifrågasätta mitt kunnande och tappa förtroendte för mig, tänkte jag. Men jag valde att försöka vända på det och sa ungefär ”Gud vad spännande det där låter, jag har faktiskt ingen aning men det stämmer alldeles säkert.” Sedan bad jag eleven googla sitt påstående på sin i-pad och fick sedan läsa högt för klassen. Eleven kände då sig sedd och tyckte det var väldigt roligt att kunna bidra till undervisningen. Alla kan något och en lärare kan inte allt, det är viktigt att tänka att vi lärare bara är människor. Tänk vad tråkigt om vi var robotar!? Det blir också ett ökat samspel med eleverna om de känner att de även kan lära mig saker och inte bara tvärt om!

never forget
Såhär introducerade jag varför man ska kunna saker om första världskriget 🙂

3. Våga ändra i din lektionsplanering!
Min första lektion som jag fick hålla var jag otroligt bunden till mitt material som jag hade satt ihop. Jag var fast besluten om att jag skulle gå igenom allt och snabbt skulle det gå. Sedan sa min handledare att jag skulle försöka vara friare. Desto fler lektioner jag höll desto mer säker blev jag och vågade släppa. Strunt samma om jag inte hinner med allt jag tänk! Jag ska ge ett exempel. Vi pratade om första världskriget och det kom upp att Hitler varit soldat. Det märktes att intresset steg och en annan elev berättade att dennes släkting suttit i koncentrationsläger. Då gick vi över en stund till att prata om detta med paralleller och jämförelser med första världskriget. Eleverna hade så mycket att berätta och sken verkligen upp av att få delge sina historier. Så våga ändra i lektionsplaneringen, låt lektionen ta er dit den går!

Papperskorg220_1
Våga skota din lektionsplanering!

Detta var tre av mina erfarenheter från min VFU. Jag har verkligen haft så roligt på min praktik och längtar till nästa gång jag ska få komma ut!

Jag tänkte avsluta med lite information om våren!
Till studenter:
Sittning på Villan 4 april! Temat är tidsmaskin!
Årsmöte med U-rådet 13/3 16.00 där vi ska diskutera ny ordförande, mobbning, event, vad man som ny student behöver veta och vad vi i rådet ska fokusera på med mera!
Vi kommer även ha evenemang kring valborg och lundakarnevalen!

sittning
Jag och Amalia på förra sittningen. Så tjusiga!

Till er som funderar på att bli ämneslärarstudenter:
Först och främst, grattis! Ni är på väg att börja världens roligaste utbildning!
14 mars är det öppethus på Campus. Vi kommer informera om utbildningen och mycket mer. 15-17 är tiden.
15 april är sista dagen att ansöka om att börja plugga hos oss till hösten!
Håll koll på www.uvet.lu.se för mer info!

Ha det bäst!

mars 5, 2014

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

L’École Suédoise

Dagen med stort D var kommen. Idag skulle jag för första gången någonsin besöka min praktikplats och påbörja mitt arbete. Det kändes häftigt att åka metron med alla andra morgonstressade franska kostymklädda/kontorsklädda människor. Vi trängdes rejält på tåget men vad gjorde det en dag som denna? Det var två byten som gällde för att ta mig till min praktikplats.

Väl framme hittade jag skolan direkt och den såg inte ut som någon vanlig svensk skola. Hela skolgården var omringad av en hög stenmur så man kunde inte ens ana att det fanns en skola där bakom. För att komma in ringde man på en klocka vid en stor grön järndörr där en tillhörande kamera fanns. Kameran skulle man titta i så att personen som satt på kontoret och öppnade dörren skulle kunna känna igen personen i fråga. Efter en lång stund öppnades dörren och jag ryckte till av det industriella ljudet.

blogg 3

Skolgården bestod av diverse stenlagda gångbanor med lite små gräsplättar och träd här och där. Det fanns även en basketplan och en grusfotbollsplan. I övrigt tyckte jag att skolgården var liten för de cirka 4000 eleverna som gick på skolan.

 När jag steg in i en av byggnaderna på Saint Dominique (skolan består av tre stora byggnader) så slogs jag av hur gammal byggnaden var. Det såg ut som ett gammalt kloster och det luktade avsevärt gammalt. Skolan hade även en kyrka inbyggd i sina lokaler och innanför varje klassrum hängde det ett kors ovanför dörren. Många synliga tecken på att det var en katolsk skola, med andra ord.Det fanns en byggnad som var lite större än de andra två som var mer modern än de andra.

Skolans matsal låg i källaren och där serverades det trerätters varje dag. Lärarna och eleverna fick betala för maten årsvis eller per gång om man inte åt där under en längre period (som blev fallet för mig). Lärarnas avledning i matsalen var i ett separat rum längst ner i matsalen så lärarna gick förbi elevernas avdelningar innan de nådde rätt ställe. Detta var en självklarhet för de franska lärarna då de är lite över eleverna rent klassmässigt i de franska skolorna. Det roliga med maten var att det serverades vin (hör och häpna inte alkoholfritt) under lunchen till lärarna. Själv höll jag mig till vatten då jag ansåg det konstigt att dricka alkohol under arbetstid.

Jag samtalade med några lärare från den franska skolan under några luncher och de var mycket trevliga och berömde min franska (!). Lite skryt får man allt ägna sig åt. De franska lärarna förstod heller inte varför de skulle integrera sig med eleverna utanför lektionerna som under lunchen och rasterna etc. När jag under en lunch valde att lämna läraravdelningen för att sitta med mina gymnasieelever fick jag blandade blickar och lite rynkade pannor.

 

ny bloggbild

 

På Médéric deltog jag under fransklektionerna på mellanstadiet. Här var miljön mycket mer lik den i de svenska skolorna med mycket färg och prylar i klassrummen så som teckningar o.s.v.

Eleverna var integrerade med lärarna på ett helt annat sätt och hade tillgång till lärarrum och reception. I matsalen satt även elever och lärare och åt tillsammans och maten var betydligt mer svensk här. Det serverades bara varmrätt, som hemma i Sverige.

Dock var säkerheten betydligt mer avancerad än i de svenska skolorna. Eleverna och lärarna behövde en kod för att överhuvudtaget ta sig in i byggnaden och sedan skulle man ringa på en ringklocka för att komma in på rätt våning. Denna säkerhet kanske behövs i en sådan stor stad som Paris för att inga ovälkomna gäster ska kunna ta sig in.

Jag undrar om vi i Sverige på våra skolor har alldeles för lite säkerhet så att ovälkomna lätt kan slinka in i lokalerna? Det är en tanke värd att tänka på.

Fakta om skolan: Skolans namn är Saint Dominique och är en helfransk katolsk skola med elever i många åldrar alltifrån grundskola till gymnasium. L’École Suédoise hyr in sig på denna skola och använder deras lokaler. Eleverna integrerar sig även med varandra för att gynna de svenska elevernas franska och för att gynna de franska elevernas engelska. Det är L’École Suédoise’s högstadieelever och gymnasieelever som studerar här. De andra, yngre eleverna d.v.s. förskolan, lågstadiet och mellanstadiet är i en annan byggnad som ligger cirka 20 minuters metrofärd därifrån, integrerade i Svenska Kyrkans byggnad, som heter Médéric.

Skrivet av Amanda Fischer Jenssen

mars 3, 2014

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

VFU på Olympiaskolan – del 1

Efter lite drygt två månaders uppehåll från bloggen kunde jag inte hålla mig längre – livet som lärarstudent är alldeles för spännande för att inte låta berättas om!

Under hösten var det utbytesstudier på tapeterna, nu är det utbildningens första VFU-period (Verksamhetsförlagd utbildning, alltså praktik) som först får stå i fokus. Efter fem terminer fulla av teori hemma på högskolan har vi de senaste veckorna alltså fått chansen att pröva våra färdigheter ute i fältet. Och tro mig, jag är väldigt glad att ha såpass mycket kunskap med mig innan jag går ut, för man sätts verkligen på prov dagarna i ända. Men ack, så stimulerande det är!

I skrivande stund har jag bara en enda dag kvar av denna period, vilket förstås känns väldigt vemodigt. Under sammanlagt fyra veckor har jag getts chansen att få en ordentlig inblick i lärarnas vardag på gymnasiet Olympiaskolan i Helsingborg, med nästan allt vad det innebär. Min härliga handledare Eva, som undervisar i svenska och religionskunskap, har gjort allt hon kunnat för att visa mig åtminstone delar av den djungel av uppgifter och ansvar som yrket för med sig. För som lärare är det verkligen en hel massa olika grejer att tänka på om dagarna.

Förutom de enkla sysslorna, som att dricka kopiösa mängder kaffe (eller té, för den ohärdade) och lyssna på rövarhistorier i lärarrummet om rasterna, är vardagen full av händelser. Det är stress, skratt, svett och planering, men också elevsamtal, teknikstrul, rättande samt en och annan uppläxning av pratglada ungdomar som fyller ut tiden. Och då misstänker jag att vi ändå bara skrapat på ytan.

Men – måste jag bara säga i ett avslutande stycke – fördelarna med att arbeta som lärare är åtminstone i mina ögon så oerhört mycket större än de till synes ganska slitsamma baksidorna. Den stimulans, inspiration och glädje man får av att arbeta med det man finner extra intressant, och samtidigt befinna sig i en omåttligt social och utvecklande miljö är helt enkelt ovärderlig. Efter dessa fyra veckor förstår jag nu dessutom verkligen på riktigt vad man menar med att lärare är världens viktigaste yrke. Det ni!

februari 27, 2014

Inlägget postades i

Gymnasieskola

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Paris, ack vilken stad & vilka människor!

*Pip, pip, pip, piiiip*, ljuder det från min väckarklocka. Klockan är bara 02:30. Alldeles för tidigt för att stiga upp. Jag trycker på snooze-knappen och somnar om. Två minuter senare skär de starka signalerna i mina öron återigen. ”Vad vill du mig?!”. Då slår det mig att det är idag jag ska åka till Paris och genast springer jag upp ur sängen pigg som en lärka. Trettio minuter senare anländer min skjuts till Kastrups Lufthavn. Jag stiger på planet kl.06:30 och pirret i magen är större än någonsin. Planet anländer på Charles du Gaulle (flygplatsen i Paris) cirka kl.9:30. Pendlingskort fixar jag så fort jag kan. Nu vill jag bara komma fram till min lägenhet i Paris.Pendlingskortet i Paris som blev min bästa vän under dessa veckor.

Bild: Pendlingskortet i Paris som blev min bästa vän under dessa veckor.

 De underjordiska gångarna i metron gav inte så mycket smakprov vad gäller staden men jag fick se många intressanta och hjälpsamma människor. Så fort det kom en trappa och jag var tvungen att kämpa för att bära mina två tunga resväskor så kom det fram en trevlig fransman som frågade om jag ville ha hjälp. Redan här insåg jag att staden är fantastisk med fantastiskt snälla och hjälpsamma människor.

Jag anlände till min lägenhet runt lunchtid. Chocken blev stor när jag insåg hur liten den var. Det var en etta med kokvrå på 18 kvm och när de säger kokvrå så menar de verkligen det. Hade till och med lite svårt att hitta kokvrån då den var i ett skåp. Badrummet var dock lite större med golvvärme och en rejäl dusch. Kokvrån hade endast två kokplattor och en micro så jag levde på Pasta Rouge, d.v.s. pasta med ketchup under mina fyra veckors period. Boendet vande jag mig vid på nolltid och trivdes sedan riktigt bra på mina 18kvm. Den mesta tiden spenderades ju trots allt inte inomhus.

Eftersom jag anlände till Paris en lördag så hade jag ett par dagar att göra mig hemmastadd innan jag skulle anlända till skolan där min praktikplats skulle äga rum. Passade på att utforska området där jag bodde och vips så stötte jag ihop med Eiffeltornet. Tydligen så bodde jag endast sju minuters promenad från denna fina skulptur. Jag passade givetvis på att ta en bild. Så vackert.

Ett nytt kapitel i mitt liv hade just börjat. Detta skulle bli ett riktigt äventyr som jag alltid kommer minnas och mina förväntningar inför måndagens första möte med skolan, eleverna och lärarna blev bara högre och högre.

Skrivet av: Amanda Fischer-Jensen

 

 

februari 26, 2014

Inlägget postades i

VFU i Paris

Kommentarer

2 Kommentarer Lämna en kommentar

Så var den isländska sagan all

Igår fredag, cirka 03.30 lokal tid, lämnade jag lägenheten på Laugavegur i Reykjavík för sista gången. Jag släpade min över 30 kg tunga packning längs den i stort sett öde huvudgatan för att ta mig till flygbussen. Endast några sent hemgångna krogbesökare och en trött arbetarsjäl kunde skymtas, och snön låg lätt och tunn på hustaken. Sen var jag helt plötsligt hemma hos min efterlängtade familj igen, i föräldrahemmet på den regntyngda västgötska landsbygden. Resan gick så smidigt till att jag knappt märkte hur många timmar som passerade, och skönt var väl det!

Det är först när man kommit hem och landat på ”basen” som man kan knyta ihop säcken och blicka tillbaka på sitt äventyr. Som man förhoppningsvis kunnat uttyda från mina inlägg här på bloggen har höstens resa varit mycket lyckad och gett mig långt mer än jag anade när jag för snart ett år sedan började knåpa ihop min ansökan om utbytesstudier. Inte bara har universitetet hållit en hög klass, utan också aktiviteter, upplevelser och de människor jag träffat har varit fina källor till inspiration och glädje. Jag hoppas verkligen att mina rapporter från sagoön i nordväst har lockat fler lärarstudenter att söka sig utomlands under kommande terminer och att de lärt varenda läsare åtminstone lite mer än de tidigare visste om vårt nordiska grannland. Om inte så har det i vart fall varit en sann fröjd att få skriva här och berätta om mina månader som utbytesstudent.

Men nu är det alldeles strax jul, och med det några välförtjänta lediga dagar. Jag ska passa på att njuta av mat, godis och härligt sällskap så mycket det går, vilket jag hoppas att alla andra får möjlighet att göra också. Vi hörs och ses i januari igen!

God jul!
Gott nytt år!

IMG_0938_1 IMG_0946_1 IMG_0921_1 IMG_0929_1

december 21, 2013

Inlägget postades i

Utbytesstudier

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Takk fyrir, Háskóla Íslands!

Efter lite dryg tre och en halv månads studier vid Háskóla Íslands är det nu alltså ett avslutat kapitel. Det var med lika delar sorg och lättnad jag klev ut från min sista examination igår eftermiddag, ut i snön och kylan som lagt sig över landet årstiden till ära. Även om det egentligen inte rör sig om så särskilt lång tid jag faktiskt läst här, är såklart tanken på att det är över för den här gången ganska vemodig. Samtliga kurser har varit oerhört intressanta, och jag känner verkligen hur mycket jag fått med mig från dess innehåll. Både lärare och annan personal har varit rakt igenom tillmötesgående och sett till så att framför allt vi utbytesstudenter har trivts bra. Kort och gott, jag har haft en alldeles strålande termin här på Island!

Flyget hem till fastlandet lyfter däremot inte än på en vecka. När jag bokade min biljett visste jag varken hur mycket tid jag skulle behöva till uppsatsskrivandet eller exakt vilket datum sista tentan skulle äga rum, så jag valde att hålla mig på den säkra sidan. Nu känner jag dock att den här tiden ändå är ganska bra att ha, eftersom jag i och med detta hinner köpa julklappar, rensa ut lägenheten tillsammans med mina två sambos samt bada i de underbart varma utomhusbassängerna en eller två gånger till. Dessutom skadar det ju inte att kunna lägga lite tid på att gå igenom sina ägodelar ett par gånger och kanske skänka bort eventuellt överflöd. Men framför allt ska jag bara försöka se till att njuta så mycket som möjligt av de saker jag uppskattat mest här på Island. Snart är jag ju tillbaka i Helsingborg och vår kära lärarutbildning igen, och då förmodar jag att det blir full fart från första dagen!

Sjáumst!

december 13, 2013

Inlägget postades i

Utbytesstudier

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Julstämningen på Island

Precis som i de flesta länder med västerländska jultraditioner har också Island och Reykjavík fyllts av granar, belysning och diverse pynt. Julhandeln är i full gång redan såhär tre veckor före dopparedagen och turistströmmen verkar har tagit ny fart, trots mörkret och kylan. Folk är med andra ord och helt väntat lika slagna av stämningen som varje år, men även jag själv har hunnit låta mig dras med i några vanliga, mysiga traditioner.

I lördags var vi ett gott gäng utbytesstudenter som gjorde förfesten till ett juligt knytkalas, med hemmagjord glögg, pepparkakor och helt rätt musik. Själv tänkte jag göra ischoklad, men lyckades tyvärr inte åstadkomma riktigt den varianten som vi är vana vid där hemma. För det första glömde jag klantigt nog att köpa kokosfett, och när jag väl upptäckte detta var det försent att springa iväg och rätta till saker. För det andra hittade jag inga sånadär traditionella aluminiumformar, så det fick bli vanliga småkaksformar av papper istället. Tack och lov säljer man däremot apelsiner här i landet, så resultatet av hela den här processen blev nedsmält blockchoklad med apelsinskal i, serverade i ett lite ovanligt format. Tack och lov uppskattades godiset av samtliga provsmakare på kalaset ändå, så jag behövde inte sörja särskilt länge.

I söndags ordnade Svenska Föreningen här på Island med adventsgudstjänst i Reykjavíks domkyrka. Det är alltid lika härligt att få lyssna till gamla julsånger i kyrkomiljö, speciellt om det framförs av jätteduktiga musiker och sångare. Dessutom fick jag och två andra äran att läsa upp varsin text ur Bibeln, inte så mycket för att jag personligen är särskilt religiös av mig som för att det var ett trevligt och vackert inslag. Efter gudstjänsten var det fika hemma hos Sveriges ambassadör, där jag äntligen, efter en utdragen längtan, fick äta lussebullar med saffran i igen! På Luciadagen blir det ännu en kyrklig tillställning, som förhoppningsvis blir ännu större och mer stämningsfull än helgens.

Hoppas julkänslorna har tittat fram hos er där hemma också!

Visste ni att det enligt isländsk mytologi finns hela tretton olika julnissar, eller jólasveinar som de kallas? De två lite större figurerna är deras föräldrar och katten är en elak typ som äter barn som inte varit snälla före jul. Lite häftigare än de svenska sagorna i min mening!

december 3, 2013

Inlägget postades i

Utbytesstudier

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sista undervisningsveckan

Så var den här, knappt tre månader efter att bitarna föll på plats i planeringen för hösten och alla kurser drog igång på riktigt. Även om terminen inte är slut förrän den 20 december, har samtliga kurser på åtminstone min fakultet sina sista föreläsningar denna vecka. På två av dem är det dessutom bara presentationer och opponering på schemat, och på en tredje ska man visa isländsk film, så med andra ord är det inte mycket kvar att anteckna. Från och med nästa vecka är det däremot tentaperiod, så det är då jag verkligen har tid att färdigställa mina uppsatser och plugga till den enda salstentan jag har här. Som ni ser skiljer sig upplägget en del hemifrån, vilket gör att man får lägga upp en lite annan strategi för sina studier. Men det gör mig inte så mycket, jag är väldigt nöjd med vad samtliga kurser bjudit på denna höst!

Snön på marken kommer och går här borta, men på
berget Esja (i bakgrunden) har den legat i flera veckor.

IMG_0789_001

november 25, 2013

Inlägget postades i

Utbytesstudier

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Språket är komiskt kul

 

IMG_3242 (2)

En valid tanke ­– ett valitt ord?

 

 

Defekt adjektiv – svenska språkets sommarkatt

Som blivande svensklärare slutar man aldrig förvånas över språket och vilka luckor det faktiskt har. Särskrivning är ett allmänt känt problem – det finns till och med grupper på Facebook mot särskrivning, men vem har hört talas om defekta adjektiv? Jo kanske man skakar på huvudet och tänker – vad rör de mig? Men den lilla skaran av små ord kan vålla bekymmer och istället kan man roa sig lite med dem liksom med särskrivningens komiska tolkning.

Ordet defekt som är synonymt med trasig definierar ett trettiotal adjektiv som inte klarar av svenskans kongruensböjning-defekta adjektiv. Underförstått måste något som benämns trasigt lagas. Så redan vid ordvalet när just denna grupp av adjektiv omnämns insinueras det att vi har att göra med en utstött grupp som inte följer normerna. Det finns således ingen normativ kongruensböjning för dessa stackars adjektiv. (Kongruensböjning är när adjektivet böjs efter om substantivet är ett n-ord eller ett t-ord. Exempel: En glad katt och ett rött hus.) Utstötta liksom sommarkatten på landet.

sommarkatt

Det ironiska i sammanhanget är att många förfäras över språkets kommande förfall men inte över det som redan är trasigt. Borde man inte fokusera på att laga det gamla staketet innan man förfäras över att den lite nyare grinden flagnar färg.

Att svenska språket skulle vara trasigt redan innan skärmens intågande tycks vara en löjeväckande tanke för många fyrtiotalister. Men fråga en fyrtiotalist vad lejonet är om kaninen är kåt. Ett kått lejon?

Problematiken härrör sig som kan anas kring böjningen av adjektiv som beskriver neutrumord och då framför allt ord som benämner varelser.

Språkriktighetsboken har valt att dela upp dem i fyra grupper:

1)      Flerstaviga adjektiv med betoning på sista stavelsen som slutar på –d, t.ex. frigid, gravid, likvid, morbid, paranoid, rigid, stupid, timid, valid och retrograd.

2)      Ett fåtal enstaviga adjektiv som har lång vokal och slutar på -t eller -d, t.ex. lat, flat och kåt; pryd, snöd och vred.

3)      Ett fåtal enstaviga adjektiv med kort vokal och som slutar på –dd , t.ex. rädd och fadd

4)      Flerstaviga adjektiv som slutar på lång vokal, t.ex. disträ, cendré och blasé

Alla dessa ord är låneord, de tre första grupperna främst från engelskan och tyskan. Stigmatiseringen ligger i ändelsen av t och d och dd, men gäller långt ifrån alla adjektiv med dessa ändelser. Ordet beredd får kongruensböjningen berett framför ett neutrum ord. Således är böjningsmönstret oklart, och det finns gott om exempel på adjektiv med liknande uppbyggnad som inte har dessa böjningsproblem.

Ingen har ännu lyckats åstadkomma en vettig förklaring till de defekta adjektivens sommarkatt-status.

Det kan spekuleras i huruvida vi saktat efter engelsmännens språkutveckling eftersom de tycks kunna undvika adjektivens kongruensböjningsproblem. Engelsmännen säger a timid human and a timid child. En förenkling som hade gjort de defekta adjektiven rättvisa. Vi strävar hela tiden mot förenklingar, om tolkningen av språkbrukets utveckling gestaltats rätt.     Då torde simpliciteten ligga i att avskaffa alla kongruensböjningar till en början för att sedan avveckla kasusformerna, eller?

En upprepad felsägning blir oftast rätt och satt i bruk. Hen-debatten eller rättare sagt debatterna har lett till att flertalet skribenter använder sig av ordet hen både i tidningar och i akademiska texter. Om han och hon ändå skall bli hen kan lika gärna kanin och lejon vara likställda inom språkets sfär och inte behöva skapa huvudbry när de är kåta eller lata.
Eftersom våt och kåt har samma stavningsbild torde de kunna kongruensböjas på samma sätt vått och kått. Ett envist brukande av denna form skulle kunna innebära en ny reform av de defekta adjektiven. En ny ”vinterboning för sommarkatten.”

Den huvudsakliga problematiken ligger i att böjningen -tt bryter mot människors språkkänsla, annars torde den böjningen vara mer normal. Jag hämtade ett rätt barn på dagis. Tur att jag inte hämtade fel … Eller, var det så att mitt barn var uppskrämt av något som hade inträffat på dagis.

Svenska språket är redan fyllt av homonymer så varför rädd inte skulle kunna bli rätt har ingen normativ förklaring. Vred som adjektiv har redan ett homonymt substantiv.

Hur gör folk i allmänhet för att hitta en lösning på problemet defekta adjektiv? Antagligen på samma sätt som vi alltid annars gör när vi stöter på ett hinder vi inte kan hoppa över vi går runt. Vi gör omskrivningar. Ett rätt barn blir ett räddhågset barn. Ett vrett lejon blir ett ilsket lejon osv. även om den semantiska innebörden omvärderas. Tänker vi ens på att vi gör omskrivningar för att undvika dessa trasiga adjektiv? Att vi har olika strategier för att undvika att göra en felaktig kongruens? Svaret är lika individuellt som färgvalet på våra kläder. Ett barn hade kanske haft enklare för andra ändelser. Liksom när substantiv får en adjektivisering blir -ig en naturlig ändelse. Snuva blir snuvig, blomma blir blommig osv. Vad är det som säger att -ig inte får användas som kongruensböjning? Och således bli -igt före neutrumord? Latigt, vredigt och gravidigt. Faller inte heller så naturligt på läppen. Men hur gör vi vuxna?

Nog tänker vi på det alltid men vi kanske väljer att gå förbi det trasiga staketet för att istället reta upp oss på den färgflagnande grinden. Själv hade jag anlitat proffs för att fixa båda.

Petra Carnert

 

 

 

 

 

 

november 22, 2013

Inlägget postades i

Svenska

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Lärarstudentbristen

Idag publicerade Skolvärlden ett debattinlägg där skribenten tar upp frågan om bristen på lärarstudenter som väljer att läsa något naturvetenskapligt ämne. Även om jag själv av förklarliga skäl inte hunnit följa den här diskussionen särskilt många år, förstår jag ändå såklart varför det är en såpass akut fråga. Precis som artikelförfattaren skriver i sitt inlägg kommer denna brist på sikt bli ett ganska stort hot, om det inte till och med redan är det. Den stora frågan är väl förstås hur man lockar fler att välja den naturvetenskapliga vägen när de bestämt sig för att bli lärare, eller till och med få själva området att attrahera folk till utbildningen. Personligen håller jag med debattören i hans argument och tror på ganska dramatiska åtgärder, men å andra sidan tycker väl jag som de flesta andra lärarstudenter att en det finns hel del saker som behöver förbättras rörande skolväsendet.

Har jag inte redan nämnt det tidigare, så läste jag faktiskt Elprogrammet på gymnasiet, med inriktning mot elteknik. Med andra ord har jag inte studerat något naturvetenskapligt ämne sedan högstadiet, bortsett från matematik (som tack och lov ännu är obligatoriskt) samt a-kursen i naturkunskap, vilken åtminstone då jag gick på gymnasiet ingick i alla program. Nu när jag själv läser till lärare, är jag som bekant fullt fokuserad på de humanistiska ämnena svenska och engelska. Med dessa två kan jag tänka mig att jag sitter hyfsat säkert när jag senare går ut och söker jobb, men tillhör ju samtidigt den skara som egentligen aldrig ens haft biologi-, kemi- eller fysikstudier i tankarna. Huruvida jag valt någon av dessa inriktningar om ett djupt naturvetenskapligt intresse funnits hos mig från början går väl förstås inte att spekulera i, men man får ju nästan lite dåligt samvete när man läser vederbörande debattartikel. Varje hösttermin finns det studenter som inte får plats i svenskklasserna, medan flera kemilärarutbildningar uppenbarligen står helt tomma. Vad gör man åt saken?

november 19, 2013

Inlägget postades i

Svenska

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg