VFU på Olympiaskolan – del 2

I förra inlägget gav jag en ganska generell bild över hur jag upplevde mina första veckor som lärarkandidat ute på fältet. Nu borde det ju för de hugade också vara på sin plats att berätta lite mer om vad jag faktiskt använde min lektionstid till, och hur jag fick utlopp för mitt starka språk- och litteraturintresse.

Till en början var jag faktiskt lite försiktig när min handledare ville avsätta hela lektioner åt mig. Man vill ju inte gärna som liten lärarkandidat komma och stjäla värdefull tid från en erfaren lärare som säkerligen planerat och funderat kring sitt upplägg sedan länge. Men där misstog jag mig! Min gode förebild hade minsann räknat friskt med att jag skulle hålla i åtminstone sex eller sju lektioner på egen hand, och ytterligare ett gäng tillsammans med övriga kandidater. Naturligtvis vände detta min försiktighet till ett mycket inspirerat tillstånd, och jag började forma mitt upplägg genast.

Med utbytesterminen på Island i ryggsäcken, tillsammans med ett flerårigt intresse för de germanska språken, de nordliga i synnerhet, var valet av tema ganska självklart. I läroplanen för gymnasieskolans svenskämne finns till min stora förtjusning sedan LGy11 en mycket god förankring för undervisning om Norden och dess språk, kulturer och samhällen. Det faktum att många av dagens lärare inte verkar ge så hemskt mycket utrymme för detta område i sin lektionsplanering tycker jag förstås är ganska synd, men just i det här fallet var det nog till min fördel. Får man, precis som jag fick, chansen att introducera och arbeta med någonting relativt nytt för vetgiriga gymnasieklasser är det minst sagt bäddat för framgång.

För att på ett lättsamt sätt kolla av lite vad mina kära elever redan kunde om Norden i lite grundläggande fakta, lekte vi tillsammans på tavlan en stund. Jag målade upp en tabell med dimensionen åtta rutor bred och fyra rutor hög, varpå jag fyllde i de fyra rutorna längst till vänster med “Sverige”, “Stockholm”, “9.5 miljoner” samt “svenska”. Ni förstår nog upplägget, där jag bland annat fick möjlighet att snabbt förklara varför Norge faktiskt har två olika skriftspråk (bokmål och nynorsk), samt att Norden innefattar åtta landområden, om man räknar med Grönland, Färöarna och Åland, som alla har olika grader av autonomi. Medelst en livlig budgivning högljudda gissningar lyckades vi till slut fylla i hela nätet, och blev således lite klokare på detta fält. Att till en sådan grad ta hjälp av tavlan verkade dessutom krydda tilltaget ytterligare.

Följande lektioner fyllde jag med ett antal olika berättelser och övningar, både genom filmer, musik och den traditionella klassrumskartan man med lite ansträngning kan rulla ned från taket. Ofta tog jag hjälp av Skolverket, som på sin hemsida har många bra övningar färdiga för de som undervisar om våra grannspråk, och andra internetbaserade plattformar som på ett eller annat sätt kan stå till tjänst inom detta område. En del inspiration fick jag dessutom från de mycket pedagogiska böckerna “Nordens språk med rötter och fötter” och “Expedition: Språk i Norden”, samt antologin “Nordisk litteratur till tjeneste”, där kanoniska texter på originalspråk från hela Norden är samlade.

Dagens stora visdomsord är helt enkelt de, att man som lärare så långt det bara går i första hand borde undervisa om det som intresserar en själv mest. Under mina sammanlagt sex lektioner på tema Norden fick jag chansen att arbeta med något som ligger mig varmt om hjärtat, och dessutom förhoppningsvis locka ungdomarna att vända blicken mot våra grannar här uppe i norr lite oftare än innan jag gjorde entré på Olympiaskolan. Att inspirera sina elever är i sanning viktigt för läraren!

Norden i klassrummet

Det här inlägget postades i Gymnasieskola, Språk, Verksamhetsförlagd utbildning/praktik. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt