Lärarstudentbloggen

112 i Sverige. Men hur gör jag när jag är i Thailand? När jag tänker efter så inser jag hur ansvarslöst det egentligen är att befinna sig i ett främmande land och inte ens veta vilket nummer man ska ringa i nödsituationer. Annan kunskap så som hur försäkringen kan användas när du är utomlands är också viktig kunskap som man borde ha innan en olycka väl inträffar.

Jag hade en liten olycka 5 veckor sedan. Jag ramlade och skadade högra handen. Två lokalbor, Blue och Star,  var på plats och hjälpte mig upp. Jag fick följa med in till huset intill för att skölja av handen med vatten. De envisades med att jag borde åka iväg till sjukhuset för att rengöra de såren på långfingret respektive ringfingret. Efter några minuter började fingrarna svullna upp och jag insåg att min ring på ena fingret måste tas bort.

Men var ska jag ta vägen ? Hur går det till? Jag visste att jag har försäkring, men hur fungerar det i praktiken ? 
Jag kände inte till något sjukhus i närheten. Blue och Star sa att de kunde hjälpa mig till närmsta sjukhus. All hjälp jag kunde få var välkommen, så jag hoppade in i bilden och vi körde iväg till sjukhuset. På väg till sjukhuset berättade Blue om sig själv och hans roll i samhället. Han var tydligen ansvarig för det området jag  befann mig i just nu och han visade upp några dokument bevisa att han talade sanning. Jag lyssnade lite halvt på vad han berättade men jag var distraherad av smärtan i handen som bara blev större och svullnaden lika så.  Eftersom han är ansvarig över området innebar det tydligen att han har samma fördelar som polisen. Medan han berättar detta tar han upp sin pistol och säger att han har rätt att äga en och jag ska känna mig trygg.
Jag vet inte om detta fick känna mig trygg eller otrygg, allt jag ville var att komma till sjukhuset och ta bort ringen som nu satt alldeles för tight på det uppsvullna fingret.

Sjukhuset var slitet och sjuksköterskorna förstod enbart några få ord på engelska. Blue och Star översatte och hjälpte till med pappersarbete.
Sjuksköterska försökte kapa av ringen, men det fanns inte tillräckligt utrymme för det. Istället tog de en tråd och började snurra tråden runt fingret tills det svullna fingret pressades ihop tillräckligt för att kunna ta bort ringen. Gjorde det ont? Yes!

Det är lätt att i efterhand döma och säga att det var dumt att följa med i två främlingars bil. Men efter att ha tillbringat flera veckor i landet hade befolkningen vunnit min respekt och mitt förtroende. Återigen bevisade de att det är det de förtjänar. Blue och Star hjälpte mig i 1,5 timme och körde mig hem efter sjukhusbesöket. De vägrade ta emot någon ersättning för besväret.

För några dagar sedan fick jag frågan: Vad är skillnaden mellan att undervisa på en internationell skola utomlands och att undervisa i en skola hemma i Sverige?.
Jag hade inte riktigt hunnit reflektera över frågan och kunde därför inte ge ett bra svar. Samtidigt som jag hade en känsla av att jag lätt borde kunna besvara den frågan insåg jag att det trots allt inte var så lätt! Skillnader finns det alltid; oavsett om vi jämför två skolor i två olika länder eller om vi jämför två skolor i Sverige.

Min första VFU utförde jag i en skola i Landskrona. Andra VFU-perioden spenderade jag i American high school of Kosova. Den tredje, och allra sista VFU:perioden ska spenderas i en skola här i Chiang Mai. Alla tre VFU-perioder har varit väldigt lärorika och betytt mycket för mig och min roll i mitt framtida yrke. Jag var nervös inför min första VFU. Jag ifrågasatte mig själv: hur kan jag lita på min magkänsla som sagt till mig att jag kommer bli en bra lärare, redan sedan jag var 10 år, när jag egentligen aldrig hade undervisat en klass på riktigt!
VFU perioden var egentligen mitt första möte med mitt framtida yrke. Jag hade visserligen undervisat privatlektioner innan, men aldrig stått inför en klass. Att få möjligheten att stå framför klassen och undervisa var en klar bekräftelse på att mitt drömyrke verkligen är att bli lärare! Det var bra att jag hade litat på min magkänsla och valt rätt utbildning! Däremot kände jag mig i det här stadiet osäker i mina ämneskunskaper. Inte för att jag inte kunde fysiken och matematiken utan för att jag villa ha räknat alla uppgifter i böckerna för att alltid kunna ge eleverna rätt lösning och rätt svar. Jag var rädd för att improvisera och göra misstag i beräkningar. Att räkna alla uppgifter inför alla klasser kan bli väldigt utmattande. Min handledare försökte ge mig självförtroendet för att inte jag skulle överbelasta mig själv. Som lärare finns det så mycket annat som ska göras och planeras, att inte lita på sina ämneskunskaper är bara en onödig belastning. Det var inte förrän sista veckan, vecka fem, jag kände att jag vågade improvisera mer i undervisningen.

Jag jobbade som vikarie i en skola några veckor innan det var dags att bege mig till Kosovo för att utföra min andra VFU. Mitt självförtroende hade ökats och jag litade mer på mina ämneskunskaper. Detta  medförde att jag kunde lägga större fokus på andra delar av undervisningen. Min största utmaning blev att anpassa lektioner till 40-45 minuters lektioner. Jag provade olika metoder att anpassa undervisa till de alldeles för korta lektionerna. Som lärare måste man ibland bara anpassa undervisningen  utifrån de förhållanden som är givna.  I den här skolan var det även mycket fokus på disciplin. För att jag över huvudtaget skulle ha möjlighet att undervisa eleverna krävdes ett samarbete från elevernas sida.
Jag fick lära mig hur en lektion kan startas upp fort och hur en lektion kan avslutas. Jag fick observera vilka strategier olika lärare(från olika länder) hade för att skapa ett bra och lugnt klassrumsklimat.  Vissa av lärarna hade utfört sin utbildning i USA andra lärare var lokalbor från Kosovo.

Min tredje VFU här i Chiang mai: Mitt självförtroende angående ämneskunskaper har ökat. Eleverna i skolan är mer disciplinerade. Detta ger läraren möjlighet att lägga fokus på andra delar av undervisningen. Bland annat läggs mycket fokus på att utföra praktiska experiment, speciellt i naturvetenskapliga ämnen.
Jag tycker inte att ett klassrum är bra bara för att det är lugnt och stilla i klassrummet. Jag har därför försökt få elever mer aktiva i undervisngen. Bland annat att eleverna i jämna mellanrum har fått förklara viktiga begrepp för varandra. Genom att få tala får eleverna möjlighet att själva göra kopplingar mellan de begrepp som används i undervisningen och kan därför själva upptäcka vilken förståelse de har fått.

Här är en inspelning från min förra lektion när jag använde leken ”med andra ord” i undervisningen . Alla elever har en liten ”white-board” framför sig. Jag gav en förklaring och eleverna skulle skrev på sin ”white-board” vilket begrepp jag förklarade.
Detta gav mig möjlighet att se vilka elever som hade förstått begreppen och vad jag som lärare behöver lägga mer fokus på. Dessutom får leken eleverna vara aktiva! Även om eleverna inte kan svaret har leken i allafall satt igång tankeprocessen.!

Nedanför kan du 45 sekunder av undervisning. Lektionen inleds med ”warm up”. Warm up innbär  2-3 uppgifter som är kopplade till förgående lektion; detta ger eleverna möjlighet att repetera och få en mjukstart av lektionen.  Andra inspelningen är bara en liten del av genomgången. och tredje inspleningen visar leken.

”Sweden, and its education, is like heaven. Can you please tell my sociology class about the swedish school system.”

En av lärarna på skolan kontaktade mig förra veckan och undrade om jag kunde dela med mig av lite information om Sveriges skolsystem. En vecka senare stod jag inför en nya klass och fick möjligheten att  gäst-undervisa. Många av eleverna kopplade Sverige till ABBA, Zlatan och Ikea, men de hade inte hört så mycket om svensk utbildning. Eleverna blev positivt överraskade av  skolsystemet och framförallt att det är helt gratis.

Sveriges utbildningssystem är ett gott exempel för många länder. Utåt sett är utbildningen perfekt i Sverige, eller som läraren själv sa det; ” Sweden is like heaven” . Svenska utbildningen är bra, men vi som bor i Sverige vet att det är långt i från perfekt. Det finns mycket inom skolvärlden som vi kämpar för att förbättra.

Respekt. Disciplin. Tacksamhet.
För en lärare betyder dessa begrepp mycket och de är avgörande för en lärares dagliga arbete i skolan. Dessa begrepp kan ge en uppfattning om klassrumsmiljön. De gånger jag undervisat i Sverige har det varit en del av utmaningen att försöka respektera eleverna och få deras respekt. Det har varit en utmaning att försöka hålla lagom ljudnivå och få elever att vara fokuserade för att inte störa klasskamraterna. Men i skolan i Chiang mai upplever jag något helt annat. Eleverna respekterar lärarna på ett helt annat sätt. Det kanske förklarar varför alla lärare trivs så enormt bra här. Vissa av lärarna har varit här i 3-8 år och säger att det kommer vara en stor skillnad när det flyttar tillbaka till England, Australin, Tyskland och var de nu ursprungligen kommer ifrån. Det förstår jag. Man blir nog ganska bortskämd som lärare efter en lång period med så fint bemötande av elever.

I dag var det en speciell dag i skolan; teachers appreciations day.
Cermonin varade i ca 60 minuter och alla skolans lärare och elever deltog. Eleverna gav blommor till sina lärare och tacktal hölls av eleverna.
I Thailnad används inte handskakning för att varken hälsa eller tacka. Istället annvänds Wai. Det innebär att föra samman händerna i bröshöjd och bocka. Beroende på vem man hälsar/Tackar ska händerna hållas på olika nivåer. Lärare är rankande som något högt för eleverna vilket innebär att eleverna idag höll händerna i höjd med hakan och tackade lärarna för deras hårda arbete.