Lärarnas Riksförbunds kartläggning av villkor för VFU-lärare
Den verksamhetsförlagda utbildningen, eller VFU, framhålls ofta som den viktigaste delen av lärarutbildningen. Ändå finns det brist på praktikplatser. I Skolvärlden kan man läsa om Lärarnas Riksförbunds kartläggning av villkor för VFU-handledare. Det är ganska dyster läsning. Det finns en enorm variation i om och hur mycket tid lärarna får för att handleda studenter, om de får ta del av den ekonomiska ersättning som skolorna får för att ta emot VFU-studenter, och om handledarskapet är meriterande för karriären.
VFU lägger grunden
Under utbildningen till lärare används VFU-erfarenheterna för att reflektera över praktiken, hitta exempel från verkligheten och som inspiration. Det är lätt att märka att vi lärarstudenter har väldigt olika erfarenheter från praktiken. Till viss del är det en naturlig reflektion av den variation som finns bland skolor, lärare och arbetsplatser – men en stor del speglar den variation i villkor som lärarhandledare jobbar under.
Slumpen avgör var man hamnar
Som en lärarstudent som står inför en ny praktikperiod är det ovissheten som skapar mest oro. Kommer universitetet hitta en praktikplats åt mig som matchar min inriktning och mitt ämne, och som samtidigt ligger inom rimligt pendelavstånd? Kommer min handledare ha tid för mig? Hinner vi ha återkoppling innan och efter lektionerna?
Jag har haft tur att hamna hos handledare som är engagerade, som tar sin tid med mig och som tar sitt uppdrag på allvar – och ännu mer tur som får återvända till dem för alla tre praktikperioderna under min VFU. Men det ska inte vara tur som avgör om man får en bra praktikplats, med tanke på hur viktig del av utbildningen den är. Lösningen är att förbättra lärarnas villkor när de tar emot lärarstudenter – och förbättrade villkor generellt – för att värna om likvärdighet och kvalitet i lärarutbildningen.
/Amanda Morrill