Nu i tre dagar har vi vaknat upp till regn och åska. ÄNTLIGEN!Hur något så primitivt kan göra mig så lycklig idag är helt otroligt. Jag bor på ett studenthostel med andra studenter som pluggar på universitetet här. Universitetet är alltså vår närmsta granne och mitt boende kallas för Candidas. Det kan liknas med vilket studentområde som helst i Lund eller Helsingborg, fast på ett tanzaniskt vis.
På vår innergård har vi fyra vattenpumpar (under jord) och fem stora vattenbehållare (som samlar regnvatten), dit går vi med våra hinkar och fyller på med vatten så att vi har till att bada oss, matlagning, koka te osv. Dessa ska förse oss med vatten och har aldrig under Candidas tid varit ett problem, just för att Bukoba ligger i en region som aldrig har problem med vattentillförsel. Med andra ord, det regnar här. Mycket.
Från sen augusti till november är det vanligtvis regnperiod här och folk planterar majs och bönor för att kunna försörja familjen med mat. Sedan jag anlände i september har det inte regnat, jo kanske någon enstaka gång, men ingen regnperiod. Majsen har blivit brun innan den ens har kommit upp till midjan och priserna på mat stiger. Här kan vi prata om att klimatförändringar är väldigt påtagliga och visar sig mer än tydligt.
Men tillbaka till vattenproblemet. Det regnar inte. Det finns inget vatten. För att se till mig själv då, hela Candidas är snustorrt. Pumparna är torra, behållarna är torra. Mina hinkar är torra. Jag har ju privilegiet att jag kan ta till externa medel som att köpa dunkar med vatten.
Det kommer alltså en kille med motorcykel som säljer dunkar med vatten. Det kan jag och några andra studenter göra, men alla andra måste vandra för att hämta vatten 5-10 km bort, nere i dalarna där floden rinner. Barn, elever, mammor ja alla går med hinkar på huvudena för att hämta vatten. ”They are really struggling”. Men vatten är livsnödvändigt, så det finns inget annat att göra, men jag ser konsekvenserna med mina egna ögon och det gör ont i mig.
Vidare så finns det fler konsekvenser med vattenbrist. Kossorna dör, de får inte i sig nog med näring. Toaletterna stinker, utan vatten i systemet så flyter inte allt på som det ska, utan stockas på varann tills det blir igentäppt. Inte så fräscht. Alls faktiskt. Städa inne gör en inte så gärna, vill du bada dig själv och hålla dig fräsch eller slösa vattnet på att göra rent ett golv? Ja ni förstår, vatten behövs till allt. Och nu har jag fått känna på hur det fungerar att vara utan.
Men som sagt – NU REGNAR DET & jag hoppas det fortsätter, i alla fall ett litet tag till.
MALIN FORSLUND