Ut på tur, aldri sur!

Att Fuengirola och hela Andalusien sitter inne på en lång och härlig kuststräcka med finfina sandstränder har nog framkommit i olika sammanhang tidigare. Att det dessutom är ganska bergigt i den här delen av landet kanske däremot inte är riktigt lika känt. Bara några timmar bort från Fuengirola hittar man bergskedjan Sierra Nevada, vars populära skidsäsong (!?) snart sätter igång. Även en bit sydvästerut, alltså här runt Costa del Sol, finns det gott om berg att vandra på, så i helgen hakade jag på mina kära handledare från praktiken för en kortare morgontur upp i kullarna bakom Mijas. Hyfsat najs utsikt va?

20151107_081542-PANO

20151107_082946

20151107_114427

Nu när det fräcka jippot Tapa Erotica, som omnämndes i föregående blogginlägg, pågått i lite drygt en och en halv vecka kanske ett par bildbevis bör delas. Detta årliga event 20151107_18361120151031_004628arrangeras alltså av Fuengirola kommun i samarbete med de barer och restauranger som är intresserade av att delta. Vid inköp av första tapan plus glaset (som kostar ofattbart låga 2€ överallt) får man ett litet häfte. Om detta häfte fylls med tio stämplar, en för varje besökt krog, erhålls tydligen en liten present samt inträde i utlottningen av exempelvis en kryssningsresa. Hela jippot lockar säkerligen några extra besök på ortens krogar, men själva kvaliteten på maten och graden av erotisk inspiration får nog sägas variera en hel del. Jag har i vart fall inte sett något liknande tidigare, så det ger väl pluspoäng ändå!

Till sist vill jag bara i lingvistiknördighetens namn berätta om veckans språkupptäckt. Ni vet den där härliga maträtten med ris och skaldjur som kallas paella? Enligt spanskfröken min är ordet en sammansättning av para, som betyder ‘för’, och ella, som betyder ‘henne’. Traditionellt sett (eller förmodligen “så som man gärna framställer historia på ett lite anekdotiskt vis”) får frun i varje familj vila från matlagningen på söndagar, då mannen istället tar över. När han lagar man blir det alltid paella, alltså någonting för henne. Oavsett sanningshalt i sådana här historier blir jag av någon anledning alltid lika upprymd när jag hör dem. Språk är fina grejer det.

¡’ta luego!

Det här inlägget postades i Ämneslärarstudent. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt