Detta är mitt första inlägg här på bloggen, och jag tänkte skriva om hur rädd jag är inför kommande termin. Jag ska börja läsa Svenska. Hjälp!
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot höstterminen. Jag har nu gått ett år på Lärarutbildningen vid Campus Helsingborg, och har hitintills läst Historia, som är mitt ingångsämne och sedan har jag läst utbildningsvetenskaplig kärna tillsammans med alla i min årskull.
Att läsa historia var underbart, för jag älskar ämnet historia ut i fingerspetsarna och det är detta ämne och min kärlek för det som är en av anledningarna att jag vill bli lärare. Utbildningsvetenskaplig kärna är allt som rör läraryrket och riktigt roligt och utvecklande. Men sen kom det här med andraämnet in i bilden. När vi i våras skulle välja andraämne var jag inte alls säker på vad jag skulle välja, men tillsist blev det svenska. Och nu sitter jag alltså här under sommaren och funderar över hur det här ska gå…
Mina tankar kring svenskämnet är följande: Jag stavar som en kratta, jag särskriver och är riktigt dålig på grammatik, jag kan ju inte bli svensklärare! Vad har jag gett mig in på? Och: Svenskämnet! Wow! Tänk att få jobba med litteratur, skrivande, ORDET! Tillsammans med ungdomar. Tänk att öppna upp deras ögon för litteratur, poesi och drama! Tänk att inspirera dem till att skriva! Gud vilket häftigt jobb!
Så går mina tankar, från och till. Men ska jag vara ärlig är jag mest otroligt peppad på att få börja nästa termin och bita i denna stora kaka av sött och surt! För stavningen kan jag bemästra, grammatiken kan jag lära mig. Och framförallt jag har kärleken för det skrivna ordet, för språket och vilket fantasiskt och kreativt verktyg det är!
Så till alla er som läser detta och precis har blivit accepterade till lärarutbildningen, kör på det! Läraryrket tycker jag verkar vara det mest fantastiska yrket någonsin, och även om vägen dit kan kännas skrämmande så är den extremt utvecklande och lärorik och alldeles, alldeles underbar!