Snart är det tentaperiod, midterms 期中考试, och det kommer bli extremt intensivt då vi kommer att ha fem tentor på bara tre dagar(mån-ons)! Så det gäller verkligen att börja i tid med pluggandet, speciellt för mig då mina föräldrar och ena syster kommer hit på dag 1 av mina tentor, vilket betyder att jag inte lär plugga speciellt mycket på varken måndagen eller tisdagen. Som tur är så verkar jag ha hittat en kompisgrupp som är likasinnad, dvs alla var redo att plugga ordentligt inför tentorna och hittills har vi verkligen det!
Igår blev det dock lite av en ofivillig paus. Jag satt på ett café och hade precis beställt en mangovåffla när min kompis ringer och säger att han skurit sig i fingret och det slutar inte blöda, han vet inte riktigt vad han ska göra och undrar om jag snälla kan komma över. Jag tar min våffla to-go och cyklar så snabbt jag kan, han lät väldigt väldigt orolig när han ringde så jag kände att jag nog skulle skynda mig.
När jag kommer dit har han virat kanske 3-4 plåster runt sin tumme och jag ser att blodet försöker ta sig igenom. Jag berättar att vi måste tvätta såret och desinficera det, men han vill inte för att det kommer ju att göra ont… vi kompromissar genom att gå till apoteket och köpa en svagare version då han inte ville ha min 85% alkoholsversion. Det visade sig vara rätt beslut för när vi sedan tog av plåsterna och sköljde av såret så var det ganska mycket värre än vad jag först trodde. Det var inte bara ett djupt hack men det var faktiskt en hel BIT av tummen som saknades! Det var som om någon tagit en liten spade och grävt bort en liten bit i mitten av tummen!! Och det blödde SÅ mycket! Efter att ha plåstrat om det på nytt så diskuterade vi ifall vi skulle åka in till sjukhuset för att få stygn eller ej, men problemet var att det fanns omöjligt tillräckligt med skinn för att sy ihop med. I slutändan åkte vi ändå in och kom till riktigt snabbt. Jag skickades ut ur rummet och de började sy.
När Simon kom tillbaka ut så hade både Shujun och Guo anlänt till sjukhuset och Simon berättade hur de hade haft svårt att sy ihop såret. De hade fått dra ihop skinnet från olika håll för att få det att räcka, och någon bedövning hade han inte fått. Läkaren hade bara sagt, ”ja asså, det kommer göra ont att få bedövning och det kommer att göra ont att sy, så vi kan lika gärna bara sy direkt”. Stackars Simon säger jag bara…