Lärarstudentbloggen

Sköna gröna fristad

På Facebook idag hade en väninna lagt ut en bild på sin son i ett par neongröna hörlurar fullt upptagen med spel på datorn. Resten av familjen skulle ge sig iväg på utflykt, medan han föredrog att stanna hemma och stänga in sig i sin spelvärld med hjälp av sina gröna, sköna hörlurar. Och visst är det skönt att kunna göra så, stänga in sig i sin egen värld ibland och avskärma sig från omgivningen en liten stund. Min dotter tog även hon hjälp av ett par neongröna hörselkåpor för ca 8 år sedan för att göra just detsamma. Vi hade åkt hela familjen till Ullared för att bedriva lite storshopping. För att göra dottern nöjd började vi på leksaksavdelningen där hon sprang sig trött inom en halvtimme varpå hon hoppade upp i vagnen och såg ganska hängig ut. Ja, eftersom mannen också var med kände väl jag att nu var det hans tur att finna lite glädje i shoppingen så vi styrde direkt stegen mot verktygsavdelningen. Ögonen lyste på min man och dottern såg fortfarande ganska hängig ut. Plötsligt sken vår lilla 2 åring upp som en sol, hon hade fått syn på ett par lysande gröna hörselkåpor! Hon kämpade för att få pappa att förstå vad det var hon ville ha, och lyckan var total när hon äntligen fick tag på dem. Fort åkte de på och hon var superlycklig. Hon upptäckte genast hur tyst och skönt det blev i det stora varuhuset och det tog inte lång stund innan ögonen gick på kors på den lilla. Inom tio minuter sov hon gott i högen av kläder i vagnen, vilket hon gjorde i ytterligare 3 timmar och shoppingen gick underbart lugnt till. Kvittot blev i och för sig lite längre än tänkt, men vad gör det? De neongröna hörselkåporna fanns ju med!

När jag sex år senare började läsa på ämneslärarutbildningen blev de gröna hörselkåporna min nyckel till en egen värld. Trots att familjen stökade och stojade runt omkring mig fick jag fullständig studiero. Satt till och med och läste framför tvn tillsammans med resten av familjen. Vi var tillsammans, de såg en bra film och jag satt med, lycklig över att kunna vara tillsammans men ändå plugga. För det är inte alltid det man gör som är det viktigaste, utan att man är tillsammans. Detta har ju även inneburit att jag aldrig behöver säga nej till min dotter när hon vill ta hem kompisar, trots att jag sitter mitt i tentapluggandet. Jag har ju min gröna ”fristad”. Visserligen sitter jag då nere i vardagsrummet vid våra stora fönster och är till allmän beskådan inför våra kära grannar och visst har de dragit på smilbanden när de kikat in och sett mig sitta där med lysande gröna hörselkåpor med ett saligt leende på läpparna, men vad gör det?