Igår fredag, cirka 03.30 lokal tid, lämnade jag lägenheten på Laugavegur i Reykjavík för sista gången. Jag släpade min över 30 kg tunga packning längs den i stort sett öde huvudgatan för att ta mig till flygbussen. Endast några sent hemgångna krogbesökare och en trött arbetarsjäl kunde skymtas, och snön låg lätt och tunn på hustaken. Sen var jag helt plötsligt hemma hos min efterlängtade familj igen, i föräldrahemmet på den regntyngda västgötska landsbygden. Resan gick så smidigt till att jag knappt märkte hur många timmar som passerade, och skönt var väl det!
Det är först när man kommit hem och landat på ”basen” som man kan knyta ihop säcken och blicka tillbaka på sitt äventyr. Som man förhoppningsvis kunnat uttyda från mina inlägg här på bloggen har höstens resa varit mycket lyckad och gett mig långt mer än jag anade när jag för snart ett år sedan började knåpa ihop min ansökan om utbytesstudier. Inte bara har universitetet hållit en hög klass, utan också aktiviteter, upplevelser och de människor jag träffat har varit fina källor till inspiration och glädje. Jag hoppas verkligen att mina rapporter från sagoön i nordväst har lockat fler lärarstudenter att söka sig utomlands under kommande terminer och att de lärt varenda läsare åtminstone lite mer än de tidigare visste om vårt nordiska grannland. Om inte så har det i vart fall varit en sann fröjd att få skriva här och berätta om mina månader som utbytesstudent.
Men nu är det alldeles strax jul, och med det några välförtjänta lediga dagar. Jag ska passa på att njuta av mat, godis och härligt sällskap så mycket det går, vilket jag hoppas att alla andra får möjlighet att göra också. Vi hörs och ses i januari igen!
God jul!
Gott nytt år!
