På resande fot

När man skriver en uppsats kan man känna sig ganska ensam. Speciellt om man inte skriver i grupp. Man träffar inte klassen så ofta och har helt plötsligt ganska mycket tid att förfoga över själv. Fördelen är ju att man är väldigt mobil! Så länge man kan ta med sin dator och några böcker klarar man sig bra var som helst. Jag tog vara på just det och begav mig till Spanien.

Låt mig presentera Estepona: en lagom liten och lugn by på Solkusten. Här ska jag tillbringa fem dagar på egen hand innan jag möter upp min familj i Córdoba och till sist Madrid. I Estepona kan man få ro att läsa och skriva på det lilla biblioteket där små barn går i flamenco-skola. Emellanåt kan man ta sig en liten promenad längs med stranden eller en café cortado på någon av alla små torg. Men mest av allt strosar jag runt och fotar vita, putsade väggar.

Att resa själv har många fördelar och den främsta är förmodligen att man hinner så mycket! Och jag har alltid med mig en bok att läsa om jag skulle känna mig uttråkad. Men så är ju spanjorerna väldigt pratsamma också, så det känns verkligen inte särskilt ensamt.

Undrar hur det skulle vara att turista på egen hand i Sverige. Är vi så introverta som ryktet säger? Fast idag har jag träffat på två sällskap med svenskar som skämtade med kyparen och tog sig fram på mer eller mindre knacklig spanska: ¿Una mesa con sol? Por favor.

Nu ska jag nog sätta mig och skriva lite till på uppsatsen. Ett stort LYCKA TILL till alla andra uppsatsskrivare där ute!

/Gabriella

 

Det här inlägget postades i Ämneslärarstudent, Examensarbete, Spanska och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt