Dagen med stort D var kommen. Idag skulle jag för första gången någonsin besöka min praktikplats och påbörja mitt arbete. Det kändes häftigt att åka metron med alla andra morgonstressade franska kostymklädda/kontorsklädda människor. Vi trängdes rejält på tåget men vad gjorde det en dag som denna? Det var två byten som gällde för att ta mig till min praktikplats.
Väl framme hittade jag skolan direkt och den såg inte ut som någon vanlig svensk skola. Hela skolgården var omringad av en hög stenmur så man kunde inte ens ana att det fanns en skola där bakom. För att komma in ringde man på en klocka vid en stor grön järndörr där en tillhörande kamera fanns. Kameran skulle man titta i så att personen som satt på kontoret och öppnade dörren skulle kunna känna igen personen i fråga. Efter en lång stund öppnades dörren och jag ryckte till av det industriella ljudet.
Skolgården bestod av diverse stenlagda gångbanor med lite små gräsplättar och träd här och där. Det fanns även en basketplan och en grusfotbollsplan. I övrigt tyckte jag att skolgården var liten för de cirka 4000 eleverna som gick på skolan.
När jag steg in i en av byggnaderna på Saint Dominique (skolan består av tre stora byggnader) så slogs jag av hur gammal byggnaden var. Det såg ut som ett gammalt kloster och det luktade avsevärt gammalt. Skolan hade även en kyrka inbyggd i sina lokaler och innanför varje klassrum hängde det ett kors ovanför dörren. Många synliga tecken på att det var en katolsk skola, med andra ord.Det fanns en byggnad som var lite större än de andra två som var mer modern än de andra.
Skolans matsal låg i källaren och där serverades det trerätters varje dag. Lärarna och eleverna fick betala för maten årsvis eller per gång om man inte åt där under en längre period (som blev fallet för mig). Lärarnas avledning i matsalen var i ett separat rum längst ner i matsalen så lärarna gick förbi elevernas avdelningar innan de nådde rätt ställe. Detta var en självklarhet för de franska lärarna då de är lite över eleverna rent klassmässigt i de franska skolorna. Det roliga med maten var att det serverades vin (hör och häpna inte alkoholfritt) under lunchen till lärarna. Själv höll jag mig till vatten då jag ansåg det konstigt att dricka alkohol under arbetstid.
Jag samtalade med några lärare från den franska skolan under några luncher och de var mycket trevliga och berömde min franska (!). Lite skryt får man allt ägna sig åt. De franska lärarna förstod heller inte varför de skulle integrera sig med eleverna utanför lektionerna som under lunchen och rasterna etc. När jag under en lunch valde att lämna läraravdelningen för att sitta med mina gymnasieelever fick jag blandade blickar och lite rynkade pannor.
På Médéric deltog jag under fransklektionerna på mellanstadiet. Här var miljön mycket mer lik den i de svenska skolorna med mycket färg och prylar i klassrummen så som teckningar o.s.v.
Eleverna var integrerade med lärarna på ett helt annat sätt och hade tillgång till lärarrum och reception. I matsalen satt även elever och lärare och åt tillsammans och maten var betydligt mer svensk här. Det serverades bara varmrätt, som hemma i Sverige.
Dock var säkerheten betydligt mer avancerad än i de svenska skolorna. Eleverna och lärarna behövde en kod för att överhuvudtaget ta sig in i byggnaden och sedan skulle man ringa på en ringklocka för att komma in på rätt våning. Denna säkerhet kanske behövs i en sådan stor stad som Paris för att inga ovälkomna gäster ska kunna ta sig in.
Jag undrar om vi i Sverige på våra skolor har alldeles för lite säkerhet så att ovälkomna lätt kan slinka in i lokalerna? Det är en tanke värd att tänka på.
Fakta om skolan: Skolans namn är Saint Dominique och är en helfransk katolsk skola med elever i många åldrar alltifrån grundskola till gymnasium. L’École Suédoise hyr in sig på denna skola och använder deras lokaler. Eleverna integrerar sig även med varandra för att gynna de svenska elevernas franska och för att gynna de franska elevernas engelska. Det är L’École Suédoise’s högstadieelever och gymnasieelever som studerar här. De andra, yngre eleverna d.v.s. förskolan, lågstadiet och mellanstadiet är i en annan byggnad som ligger cirka 20 minuters metrofärd därifrån, integrerade i Svenska Kyrkans byggnad, som heter Médéric.
Skrivet av Amanda Fischer Jenssen