Som den verkar göra då och då har debatten om lågaffektivt bemötande blåst upp i media igen. Som lärarstuderande har jag följt debatten i olika mediekanaler och försökt reda ut vad jag som blivande lärare tycker om denna omstridda metod.
Ett inslag i lärarutbildningen
Under lärarutbildningen har jag och mina klasskamrater undervisats om lågaffektivt bemötande, och Bo Hejlskov Elvéns bok Beteendeproblem i skolan har ingått i kurslitteraturlistan. Jag har, som nämnts, följt debatten som pågår nu i media med stort intresse. Trots det känner jag inte att jag kan så jättemycket om metoden – eller förhållningssättet? – lågaffektivt bemötande. Handlar det om att lärare ska göra sig underlägsna, som vissa hävdar? Eller är det ett kraftfull ledarskapsverktyg, som andra framhåller?
Bygga en egen uppfattning
Som blivande lärare vill man ta med det bästa från vetenskap och beprövad erfarenhet i klassrummet. Man vill veta vad som fungerar inom ramen för de lagar och riktlinjer som skolan lyder under. Samtidigt kan man bli vilseledd genom medias och politikens hårda och ofta svartvita skildring av vissa ämnen – till exempel lågaffektivt bemötande. Någonstans i detta myller måste man våga bygga en egen uppfattning.
För eller emot?
Så var står jag då nu? Är lågaffektivt bemötande en mirakellösning eller ett misstag? Det tråkiga svaret är, jag vet inte. Det är komplicerat. Det beror på. I varje undervisningssituation – för att inte tala om ute i korridorerna, i matsalen eller ute på rast – finns det en mängd faktorer som inte låter sig enkelt renodlas till ett gäng fasta principer eller enkla förhållningssätt. Vi pratar, trots allt, om en verksamhet som byggs upp kring relationer, det mellanmänskliga. I min mening ligger det i professionens uppdrag att styra detta samspel, och lärare ska tillåtas detta handlingsutrymme. Med stöttning, så klart, av kollegor, lärare och elevernas vårdnadshavare. Det är upp till varje lärare att avgöra om och hur lågaffektivt bemötande passar in i deras klassrum.
Som ny lärare tar jag gärna emot alla tips och tricks som jag får – med en nypa eller två salt 😉
Kent Lundgren
Kloka tankar!