Dubbelbottnade känslor

Häromdagen hade vi vårt sista seminarium för detta året. Att alla var lite lätt uppspelta och nästintill flamsiga är ingen underdrift, skribenten inkluderad. För visst är det den gamla känslan av sommarlov från grundskolan som kommer tillbaka en dag som den. Det var nästan så att man saknade att sjunga “Den blomstertid nu kommer”. Själv skall jag tillbringa dessa 3 månader, 3 månader av förhoppningsvis fint väder med min sommarlovslediga dotter och min fina familj i övrigt, och det var med den härliga känslan jag gick ut från Campus häromdagen. Solen sken och humöret var på topp. Men det var då klistret kom… Klistret som gjorde att vi stannade utanför, småpratade, hade svårt att slita oss. Något vi också konstaterade. För sommarlov innebär inte bara ledighet och sommarjobb för en del utan det innebär också en separation från de man nästintill dagligen umgås med och delar tankar med, tampas med studier med och utbyter erfarenheter med. De som trots allt eller ska vi säga på grund av allt blir som en liten familj. För det är just så man upplever sina kursare, som en liten familj där allt kan pratas om och ingen blir upprörd och lämnas åt sina egna känslor utan man finns där för varandra.

 

Så med det sagt. TACK alla fina lärarstudenter och anställda på Campus för ytterligare ett förgyllt år! Till hösten välkomnar vi nya studenter!

Petra

Det här inlägget postades i Ämneslärarstudent. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt