Nyakato är långt ifrån uppbyggt efter jordbävningen. De har mejat ner alla byggnader men de har inte börjat bygga än. Så just nu ser man från ena sidan till den andra, och den som har varit där vet ju att det är ett enormt område.
Däremot har det börjat att bygga på den andra skolan, Ihungo. Vi är – tillsammans med Ihungo – samlade med på Omumwani så det finns hopp. Vi är alltså kvar på Omumwani Sec och har våra lektioner. Det har tagit sig sedan vi började vilket betyder att alla elever har sitt eget klassrum och de har även fått en matsal så att de slipper äta ute.
De är så roliga för att de pratar om Nyakato som att ”those were the days.” Medan när de bodde på Nyakato hördes klagomål hit och dit. Den här veckan har de i alla fall suttit för examinations och jag har agerat supervisor måndag och onsdag. Riktigt hårda bud.
VFU:n i allmänhet går bra! I början var det lite klurigt med mina historielektioner för att de är 80 elever (3 klasser) varav en av klasserna är mina engelskaelever. De är vana med mig, hur jag undervisar och hur jag pratar (alltså min engelska). De andra två klasserna satt den första veckan som frågetecken, superkoncentrerade och tittade på min mun. Men så kommer man till det som är fröjden med att vara lärare. Genombrottet.
Nu ställer även de relevanta frågor, vilket betyder att vi har brutit språkbarriären. Alltså, jag älskar att vara med dessa elever, de ger mig så otroligt mycket. Har blivit assessed i historia och engelska, Sinikka borde ha de papperna hos sig snart.
När det gäller UVK5, så gör jag mer än gärna en jämförelse mellan Sverige och Tanzania i mitt paper. Det finns mycket intressant att ta upp.
MALIN FORSLUND
