Såren rengjordes varje dag för att förhindra infektioner. Efter fyra dagar hade såren börja läka men handen var fortfarande svullen. Jag bestämde mig för att göra en röntgen, bara för att vara på den säkra sidan.
Till min förvåning, och som titeln av detta inlägg avslöjar så visade röntgen ett brutet ben. Läkaren ordnade en tillfällig gipsskiva. Det var först nu jag insåg att jag måste få rätt vårt för att handen ska återhämnta sig. Jag ringde försäkringbolaget i Sverige för att få information om hur jag ska gå tillväga. Ska jag bara besöka läkare och skicka kvitton ? Nej, de sa att det är viktigt att jag får rätt vård och att de återkommer med information.
Några dagar senare hade de bokat
– taxi till flygplatsen.
– flygbiljett till bangkok
– taxi från bangkoks flygplats till stadens bästa sjukhus.
Jag hade aldrig sett ett finare sjukhus!
Läkaren sa att det finns två alternativ.
1. Sticka in två metallpinnar för att stabilisera det brutna benet, och ta ut dessa efter 4 veckor.
2. Öppna upp handen och för att rätta till benet.
Alternativ 2 ger bäst resultat men det innebär att jag för resten av mitt liv skulle behöva ha ett stort ärr på handen. Läkaren bestämde för att använda metod 1.
Samma kväll sövdes jag och opererades. Jag tillbringade 3 dagar i Bangkok och fick sedan åka hem till Chiang mai.
Att jag skulle opereras i Thailand var inget som ingick i mina planer för Thailand, men det skedde och vi fick göra det bästa av situationen.
Sedan min första vecka i Thailand har jag träffat alldeles underbara människor och aldrig känt mig ensam. Men det var först vid det här ögonblicket jag önskade att jag var hemma i Sveige. Jag kände mig ensam, osäker och rädd. Några samtal och meddelande till familj och vänner hemma i Sverige fick mig att känna mig trygg.