Vi har varit lite off med en update, men som ni kanske förstår har man som lärare en hel del att göra. Utöver det så har vi kommit många lärare och elever nära så vi sitter inte hemma och rullar tummarna som vi gjorde de första dagarna haha. Under kvällarna tycker vi det är kul att smyga upp till köket och se hur eleverna och skolpersonal lagar maten (alltid en upplevelse). Runt klockan 19.00 har solen gått ner helt och myggen börjar komma ut, men den sorten som sprider malaria vaknar inte förrän vid midnatt (som taget direkt ur en skräckfilm).
Har hänt en del sen sist och vi har hunnit göra en del. I helgen va vi en sväng i Bukoba för att köpa lite efterlängtad choklad och på kvällen åkte vi bort till Victoriasjön. Helt otroligt hur stor sjö det är! Ståendes på stranden och tittandes ut på horisonten kan man nästan svära på att det är ett hav man har framför sig. Vi får tyvärr inte bada i sjön på grund av parasiter i vattnet som vi Muzungus inte är vana vid. Men för denna gång räckte det med en vacker solnedgång.
I veckan har vi båda haft fullt upp med lektioner och Nerman har även haft prov med sina elever. Han blev tagen på sängen och hade två timmar på sig att konstruera ett så kallat månadsprov som ska testa allt de gjort den senaste månaden.
Hälften av frågorna skulle handla om sådant han inte ens har undervisat eleverna i. Nerman, som en stolt och professionell lärare, sa att absolut kan jag göra det men provet kommer vara under all kritik i och med tidsbristen. Sagt och gjort lyckades han rätta det sista provet idag och skäms lite över vissa frågor, eller ja formuleringar och tvetydligheten rättare sagt.
Däremot hävdar vi båda att detta, mer eller mindre dåliga frågor med ifrågasättbar validitet och reabilitet, är ett genomgående tema i både läroböcker samt prov. Än mer tragiskt blir det då lärare, på grund av den tydliga hierarkin, menar på att det snarare är eleverna som ej har lärt sig något eller kan det tillräckligt bra om de ej förstår frågan. Vi försöker undervisa på ett sätt som sätter eleverna i fokus, men stundtals är det tydligt att de är obekväma med att få vara i centrum.
I söndags var det pingst, vilket betyder fest på skolan. Eleverna äter oftast ugali (någon form av majssmet som mest är likt papp) och bönor, men denna dag var de väldigt exalterade över att de skulle få ris och kött. För de som vill ha kött i Tanzania gäller det inte som i Sverige att åka till butiken och köpa, utan man får oftast lösa det lokalt. Som tur är äger skolan en väldans massa djur som befinner sig på området.
Tidigt på morgonen fick jag och Nerman följa med när de skulle göra sig av med en av sina kor – en väldigt otrevlig syn som nu gjort att vi båda är tillfälliga vegetarianer. Detta mynnade sedan ut i en biologilektion där en av lärarna visade sina elever djurets organ. Mycket praktiskt och utmärkt idé, men för oss två va det för mycket på en och samma gång.
På kvällen var det dans mellan 20.00 och 22.00 i skolans matsal, och snacka om fest! Fyrahundra elever dansade och sjöng så det hördes bort till nästa by. Vi kände inte till någon av sångerna, men det gjorde eleverna som var väldigt synkade.
På tal om elever och prov, så har vi idag fått titta igenom elevernas betyg. De läser totalt 12 ämnen och i varje ämne kan man få mellan 0 och 100 poäng. Man tar sedan medelvärdet av elevens poäng och det är vad som utgör betyget (hälften, d v s 50 är godkänt). Denna linje är väldigt hårddragen och siffrorna avrundas aldrig. En av eleverna hade 49,5 poäng och om hon inte höjer det innan terminsslutet kommer hon inte få fortsätta till form 2, medan en annan har 50,2 och får fortsätta utan problem (trots att det sannolikt inte finns någon sann kunskapsskillnad mellan dem – en oortodox tolkning av förkunskapsprincipen).
Som vi nämnde tidigare är eleverna mer bekväma med att ha oss här och det är en fröjd att undervisa numera. Engelskan med form 3 idag va en av de roligaste lektionerna hittills. Eleverna håller på med poesi och vi lät dom bland annat göra sina egna ”shape poems” under lektionen. Resultatet va otroligt, och ni måste nästan se det med era egna ögon för att förstå.
Slutligen har skolan som policy att föräldrar bara i nödfall får träffa sina föräldrar under terminen. Men igår när Nerman satt och rättade prov i lärarrummet såg han hur en av lärarna ”smugglade” in en elev till lärarrummet där hennes mamma väntade. Intressant, speciellt med tanke på att läraren som tack fick en liten gåva som kompensation.
Saker och ting är annorlunda i detta magiska land, så är det bara. Ibland är det bättre än hemma och ibland kan man argumentera för att det inte alls är vida rätt eller bra. Men vilka är vi att avgöra den saken egentligen? Vi njuter av tillvaron och ser allt som en ovärderlig erfarenhet och kunskap som vi aldrig kan få på en VFU i Sverige.”