Jag lämnade Sverige för snart en vecka sedan. Nu består min vardag av färsk mango och avokado som jag köper på gatorna, 30 graders värme med stark, ihållande sol och friska fläktar från havet. Jag kan ta mig fram ganska bra med engelska och en spansk-portugisiska som improviseras fram vid behov. Mest befinner jag mig dock i den svenska bubblan som utgöras av skolan.
Den här veckan har jag fått gå bredvid min handledare och följt med på hennes lektioner samtidigt som jag parallellt jobbat med min planering för de kommande veckorna. Jag kommer att få hålla i två områden för två olika klasser. Det känns konstigt att sitta och planera och förbereda. Jag visste först inte var jag skulle börja; i en idé eller i kursplan och centralt innehåll. Det jag hittills tagit med mig är insikten av att våga prova sig fram och prova olika saker för att se vad som fungerar. Det går inte att planera allt från början – en måste vara ödmjuk och känna in eleverna. Vad funkar och vad funkar inte? Förstår de? I bakhuvudet finns ansvaret inför eleverna och deras lärande.
Den långa resan, nästan 24 timmar, gick bra med inga större bekymmer på vägen. Jag bor hos en tyska och hennes moçambikiska pojkvän – ett boende jag hittat på airbnb. Lägenheten ligger en bit ifrån skolan och det blir lite som en klassresa att ta sig från mitt boende till skolområdet. Husen, gatorna, bilarna, människorna skiftar längs vägen och därför också stämningen och känslan. Här, där skolan ligger, rör sig mer vita människor och en del av restaurangerna och caféerna och har mer av en västerländsk estetik. Bortsett från några ”you are my girlfriend”, ”Hey hey sexy” och ibland påträngande blickar kan jag röra mig relativt fritt och lätt som ensam tjej.
/Linnéa