Lärarstudentbloggen

Här bloggar lärarstudenter om livet som student och framtidens skola

Vad är logik? Vad är effektivitet? Vad är en kö?

Man hade kunnat tro att administrativa saker och organisation borde fungera riktigt bra i ett så stort land som Kina, Dock är det inte så. Det är ofta som jag går runt och undrar hur det här landet överhuvudtaget kan fungera. Saker som “logik” och “planering” verkar vara helt obefintliga.

Ett aktuellt exempel var under registreringsprocessen vid universitetet förra veckan. Redan innan jag åkte till Kina hade jag fått ett “välkomstpaket” – några sidor med information kring hur man bokar boende på campus, lite basic info kring första dagarna , och en karta på campusområdet (som är superstort!). I informationspaketet stod det att jag skulle ha Orientation 4 September och registrering 05.09.17-05-09-17

Registrering, dag 1

När jag sen väl var på orientation så sa de att vi skulle gå nu direkt efteråt och att vi hade fram till 6e på oss att registrera oss. Redan där, var det helt plötsligt något annat som gällde. Jag och en annan student begav oss mot (vad jag trodde skulle vara ett rum) för registreringen men halvvägs dit möter vi andra studenter som precis varit där men blivit bortskickade för nu var det lunchpaus (11.30-13.30) de hade fått varsin hastigt gjord lapp med en siffra på så de skulle kunna få behålla sin plats i “kön”.

“Att köa” är inte ett koncept som fungerar i Kina.

Eftersom det var lunchstängt tänkte jag att jag kunde passa på att fixa mitt e-card, ett campuskort som man använder för allt på campus (allt från att köpa mat i matsalarna till att skriva ut eller kopiera saker i kopieringsaffären). Jag kommer dit och möts av en superlång kö i ett varmt och fuktskadat hus (pga, Kina), ingen AC och bara folk. En timme senare var jag och mina nyfunna vänner (jag tror nog jag har träffat alla mina vänner här genom att ha stått i diverse köer på campus) nästan framme och vi ser att det finns en lapp där det står att de stänger om 10 minuter och jag bara tänker att “nej, vi kommer aldrig hinna fram tills dess…. inte med tanke på hur lång tid det redan har tagit.” MEN som tur var så hann vi precis in för att ta våra bilder och blev sedan slussade till rummet bredvid. Normalt sett hade man tänkt att rummet vi blev skickade till skulle ligga efter rummet där vi fotograferades men icke. Det rummet låg INNAN, vilket betydde att man var tvungen att trängas MOT strömmen av de köande, svettiga och trötta studenterna för att nå nästa rum där man plockade upp sitt kort och det här betydde nya köer.

Näst på tur var en runda till banken för att fixa ett kinesiskt bankkonto. Om du tror att du kan resa till Kina med dina vanliga bankkort (VISA/Mastercard osv) och betala med dem här, så är svaret nej. De flesta ställena tar inte emot utländska bankkort. Därför måste man antingen ha cash eller ett kinesiskt bankkort som du sedan kopplar till deras “facebook/instagram/swish/messenger/whatsapp/e-wallet- allt i ett appen WeChat som man sedan kan använda för att betala för i princip allt överallt. När vi anlände till banken väntade kaos. Det var så himla mycket folk, och så himla lite plats och alla skulle fylla ut former som var helt på kinesiska och det var i alla fall mer än 80% som inte förstod kinesiska där inne. Tillslut kommer det fram någon som jobbar där och kan liiiiiite engelska och börjar snacka om att man ska fylla ut tre olika former och så gav han oss mallar och en nummerlapp (man fick inte ta nummerlappen själv-oklart.) Sedan sa han att det var en ca 3 timmar lång väntetid så vi kunde komma tillbaka om en stund om vi ville.

I väntan på att gå tillbaka till banken bestämde jag mig för att gå till registreringen. Trots att jag redan hade köat en hel del under dagen så var jag inte beredd på den kön som väntade uppe på 4e våningen av Guanghua Towers (se bild nedan). Om det var kaos på banken, så var det ingenting jämfört med den här våningen. Folk stod överallt och det var i princip omöjligt att veta vilken kö som ledde till vilket rum och var vissa köer ens började. Jag hittade tillslut någon typ av “kö” som ledde till rummet “registration” och ställde mig där, och där blev jag stående i 2 1/2 timmar, sen kom jag äntligen in till rummet och då kändes det rätt bra, jag fyllde i några papper, gick vidare till nästa station där de skrev något i sin dator och sedan så skickade mig till steg 3. Steg 3 låg i rummet bredvid, där kön som hade lett in till rum 1 började på nytt. Med endast 20 minuter kvar till stängning insåg jag att det inte var lönt att stå kvar så jag gick tillbaka till banken istället.

Endast 10 personer framför mig! “Perfekt” tänkte jag. Men nej, där blev jag sittande i en hel timme till innan det äntligen var min tur och efter lite om och men med att behöva göra om formen då han som hjälpte oss innan hade gett oss fel information, fick jag mitt bankkonto och bankkort!

Registrering, dag 2

Dags att gå tillbaka till våning 4 och hoppas att köerna skulle vara mindre.

De var inte mindre.

Jag började kolla runt för att se om jag kunde göra klart de andra stegen så länge. Det var nämligen i princip tomt vid steg 4, 5, 6 och 7. Vissa av stegen var inte ens nödvändiga för mig. Eftersom att jag är utbytesstudent från Lunds universitet behöver jag inte betala för att gå på universitetet (steg3), det fanns även ett steg där man skulle beställa tid för “the physical examination” för de som ska vara här i över ett år. I min naiva värld trodde jag då att jag inte skulle behöva köa för de sakerna, men icke. Jag var tvungen att stå i alla köerna, i rätt ordning för att de skulle skriva en signatur på just deras steg. Med andra ord så var jag kvar på våning 4 i nästan 3 timmar.

Nu tänker man kanske “åh skönt, då var det äntligen färdigt”, men igen, nej. Nästa dag mellan 08.30-11.30 skulle jag göra ett placement test för att veta vilken nivå jag kommer att studera kinesiska på här.

Registrering, dag 3

Jag kommer dit ca 08.35 och hamnar på plats 68 i väntelistan, så där blev jag sittande i en timme innan jag faktiskt fick göra provet. Provet gick över förväntan och jag hamnade i en avancerad nivå. De berättade sen att kl 13.30 skulle jag komma tillbaka för att även göra ett muntligt prov. Jag kom dit ca 12.45 och hoppades att det inte redan skulle vara långa köer, men det var såklart väldigt naivt av mig att tro för det blev ändå ytterligare 45 minuters väntetid där… Men efter de senaste dagarna kändes 45 minuter som ingenting.

En process som skulle ha kunnat tagit max en dag har alltså helt plötsligt tagit 3 dagar. HUR?! VARFÖR?! Vissa saker här i Kina kan man bara inte förstå sig på och det är knappt lönt att ifrågasätta det heller.

Det allra bästa man kan göra i Kina är ibland att bara acceptera de knäppa situationerna, ta ett DJUPT andetag och bara acceptera det som “China things”.

Men det är vid dessa tillfällena man verkligen uppskattar Sverige.

september 15, 2017

Inlägget postades i

Ämneslärarstudent Engelska VFU i Kina

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *