Så kan det gå när inte haspen är på

Jag återkommer gärna till min VFU (praktik) igen eftersom den bjöd på så många olika känslostormar. En sak jag lärde mig på ett ganska komiskt sätt är att saker och ting sällan är som de verkar vid första anblicken. Tillsammans med eleverna skulle jag genomföra ett bildanalysprojekt. Dels analyserade vi lite bilder tillsammans, men sen skulle även de göra egna skriftliga analyser av olika reklambilder som de antingen valt ut själva eller så kunde de utgå från bilder som jag valt ut. Hemma satt jag länge och väl och valde bland tusentals bilder på internet. Många färgstarka härliga bilder hamnade i min hög. Samtidigt kände jag att jag var tvungen att ha med en bild som inte skulle vara så färgstark och som gärna också fick vara lite intetsägande. Det blev en reklambild för snus – TRODDE jag….. Jag var väl ganska nöjd med mina bilder och kände att eleverna kom igång bra med sina analyser under lektionstid. Nästkommande lektion skulle de muntligt redovisa sina bilder. Självklart var jag medveten om att några pojkar hittat reklambilder, eller rättare sagt falska reklambilder för en värktablett. Kanske var det för att imponera på klasskamraterna eller kanske endast för att genera omgivningen, ja inklusive oss lärare då förstås. Men samtidigt är det en del av läraryrket att kunna vara tillåtande och bemöta “oväntade” situationer. Vad jag däremot inte var beredd på var analysen av snusbilden. Bilden jag bidragit med!
Killen som gick upp och redovisade kring bilden började mycket seriöst kring bildens färger, fotoperspektiv och så vidare. Han fortsatte sedan med att säga att det oväntade i en bild kan chockera och att det som först verkar vara vanlig reklam sedan visar sig vara skämtsamma bilder som istället symboliserar något helt annat. Att det istället för “Ettans snus” stod “Tvåans snus” och att det anspelade på helt andra anatomiska delar än vad vanligt snus gör berättade han med glimten i ögat. Dock med helt andra ordalag än jag törs skriva.
Behöver väl inte säga att min ansiktsfärg ändrades radikalt. Men vad gör man i en sådan situation?! Finns det utrymme för något annat än att bjuda på sig själv och sen skämtsamt övergå till att låta de andra killarna med värktabletten göra sin redovisning. Jag tror åtminstone att jag lyckades ta “udden” av det som skulle kunna ha generat både från snusreklamen och värktablettsreklamen genom att skoja till det litegrann. Vi gick sedan över till att kika på att man måste vara otroligt källkritisk när man kikar på saker i olika media.
Givetvis var jag tvungen att bjuda på incidenten i lärarrummet sedan så att fler kunde få ta del av min lilla fadäs och även på så vis bli lite mer källkritiska, eller? Säkerligen var källkritiken de första de tänkte på…
Tentan av kontentan blev således att vi lyckades uppfylla ytterligare ett kriterium i läroplanen.
Källkritik…
Men visst kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv när jag tänker tillbaka.
Lev väl och bjud på era “misstag”.
Petra

 

Det här inlägget postades i Gymnasieskola. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt