Lärarstudentbloggen

Hej och hå allihopa!

Jag vet att jag inte har skrivit och det ber jag om ursäkt för, lite. Det har varit massor att göra; nya miljöer och människor, problem med internet eller problem med elen. Också när man väl har tid så vill man ibland lämna skolan för att vila eller liknande och då finns det ingen tillgång till att blogga, så det är därför jag bara ber om ursäkt lite grand. Förutom detta så har jag också uppmärksammat hur mycket tid det här med att vara lärare tar, det kommer väl förhoppningsvis att bli bättre när en lär sig lite mer och när en har en lite mer gedigen portfölj av uppgifter och exempel etc så man slipper sitta mitt i natten och dra sig i håret…

Men nog med beklagande, jag är ju här för att berätta hur allting går och så. Vi (Jag & Daniel) kom hit till Hekima för snart tre veckor sedan och det har varit mycket spännande, lärorikt och till bitar mycket nervöst här på skolan. Jag kan berätta att på kvällen vi kom hit, efter ca 30 timmars resande så ganska slitna, så stog det 420 glada elever och några lärare och sjöng och välkomnade oss. Om det är något som får en att vakna till efter att ha sovit i en bil så är det att dansa med massa elever, framför en massa elever medan alla klappar och sjunger. Jag tror inte jag har kännt mig mer välkommen till en plats i hela mitt liv efter allt sjungande, dansande och hälsande. Sedan dess så har det bara fortsatt, vi blir väl omhändertagna och kommer bra överens med både lärare och elever. Eleverna var lite blyga till en början men det är väl bara naturligt och nu i och med att jag har egna klasser och sådär så har jag lärt mig mer namn och lite uttryck på zwahili och eleverna verkar mer avslapnade och jag har haft väldigt intressanta konversationer med dem både inuti och utanför klassrummet.

Daniel är fokuserad på Engelska men jag håller mest på med Civics och i andra hand lite engelska vilka båda är väldigt spännande och mycket annorlunda. Den utbildningstradition eller relationen mellan läraren och eleven som är etablerad här är annorlunda från vad vi har hemma i Sverige, eleverna ifrågasätter inte läraren särskilt mycket och det är ibland otroligt svårt att få dem att ställa eller svara på frågor. När de svarar så är det ofta som de direktciterar från deras lärobok, detta är något som jag har lagt märke till i alla ämnen och med alla de olika lärarna som jag ar observerat eller lärt ut. Jag har också krockat lite med deras läroplan som till vissa vitar är väldigt strikt och kontrollerande, men jag gör det som jag ska men sedan lägger jag till typ 5 matskedar med problematik ovanpå det och hoppas att eleverna tar till sig detta med. Det är väldigt intressant (men ibland kämpigt) att försöka uppnå de mål som läroplanen fastställer att vi ska lära ut men att samtidigt göra det ur ett perspektiv som ställer sig kritiskt mot detta. Jag gillar inte att vara alltför instrumentell men det är det som eleverna är vana vid här så till viss del så måste jag använda ett instrumentellt tillvägagångssätt på ett sätt som jag egentligen inte hade velat. Detta är några av aspekterna för mig i min lärarroll som jag behöver tackla och det är väldigt roligt och lärorikt samtidigt som att det kan vara lite stressande och frustrerande. Det är såklart andra aspekter som också är påtagliga såsom materialbrist etc. som påverkar hur och vad en kan undervisa men det kan vi snacka om en annan gång.

Nu tänker jag gå och äta, allt gott! // Kalle

P.s Daniel lever och frodas men kom inte med på en bild idag för att jag tog dessa från hans kamera.