Lärarstudentbloggen

Här bloggar lärarstudenter om livet som student och framtidens skola

Kan man säga något om religion?

Nu börjar studierna i religionskunskap som tredje ämne i min ämneslärarutbildning för högstadiet. Hela terminen spenderas vid institutionen för humaniora och teologi i Lund och knappt har terminen hunnit starta förrän vi tentat av både judendom, islam och det intressanta området “människan och hennes religion”. Tre områden på tre veckor. Jag tror att vi alla på kursen känner att en vecka till judendomen och en vecka till islam är en väldigt kort tid för att fördjupa sig i två stora världsreligioner, men det blir svindlande, nästan komiskt när man tänker på att avhandla ämnesområdet “människan och hennes religion” på en vecka.

Det finns naturligtvis anledningar till att en grundkurs blir så här komprimerad och jag är helt på det klara med att ambitionen inte var att göra en heltäckande undervisning om religionen i världen som helhet på en vecka. Jag antar att syftet var att väcka nyfikenhet, skapa nya frågeställningar och inte minst dementera förenklade uppfattningar om vad religion är, med en sorts negativ religionsvetenskap inriktad på att förklara vad religion inte är.

Trots denna sunda ambition rymmer ändå ansatsen i titeln “människan och hennes religion” en problematisk antydan om att det går att säga saker om religion som fenomen i världen. Under en föreläsning konstaterades att det är svårt att säga något om hur frikyrkor i Sverige praktiserar sin religion eftersom det svenska frikyrkliga landskapet är brett och det finns stor variation mellan samfunden. Det är korrekt, och om det är svårt att säga saker om svensk frikyrklighet som utgör en försvinnande liten del av världens alla religioner, hur mycket ökar inte risken att missta sig när man ska göra en utsaga om religion generellt?

Detta blir först och främst ett problem när religion avhandlas i samhällsdebatten och ett lysande exempel på detta finns i Bo Rothsteins (2015) debattartikel i DN om att religion inte gör samhället bättre. Man måste fråga sig om det inte finns skäl att skilja på t.ex. Al-shabaabs verksamhet och PMUs (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete) verksamhet när man ska analysera om dessa leder till en bättre eller sämre värld.

Lika mycket som detta är ett problem i den offentliga debatten, drabbar det också diskussionerna på fikarasten, vid middagsbordet eller var helst vi diskuterar religion som fenomen i världen. Jag skulle vilja uppmana oss alla att, varje gång någon levererar en utsaga om religion, visualisera en stor röd varningsskylt med texten “vad då religion?” ovanför huvudet på vederbörande och lyssna med kritiska öron.

Av denna anledning var det befriande att få lämna den övergripande, generella, högtflygande diskussionen om människan och hennes religion bakom sig och kasta sig in i studierna av de konkreta religionerna judendom och islam. Vilka olika grupper finns, vad skiljer dem åt och vilken är deras historia? Genom sådan kunskap ökar vi dramatiskt våra chanser att göra meningsfulla analyser av partikulära religiösa rörelser och fenomen, istället för svepande utlåtanden om religion som någon sorts helhet.

/Josef Mineur

Referenser

Rothstein, B. (2015, 1 mars). Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle. Dagens Nyheter [DN]. Hämtad från http://www.dn.se

september 27, 2018

Inlägget postades i

Okategoriserade