Ålder stoppar inte vänskap

”Ålder stoppar inte vänskap”. De kloka orden uttalade min snart 10 åriga dotter nu i veckan. Inspirerad av dessa ord kommer mitt första inlägg handla just om vänskap.

solnedgång

Min sommar har varit minst sagt händelserik, ändå har jag inte satt foten utanför Sveriges gränser.  Lägg märke till att ordet händelserik saknar affektiv klang. För min del har det varit händelserik både i positiv och negativ bemärkelse. Under en föreläsning i maj fick jag ett samtal från min fina pappa, min farmor hade förts med ambulans till sjukhus.  En svår stroke. Midsommarafton dog min älskade farmor, tillika en av mina bästa vänner.  Trots åldersskillnad på 48 år är detta möjligt. Hon har varit vännen jag alltid kunnat vända mig till med stora och små bekymmer utan att döma, utan att ifrågasätta och alltid med ett gott råd till hands, alltid med mycket kärlek och omtanke. Jag satt hos henne när hon dog, höll hennes hand när hon tog sitt sista andetag. På begravningen sa jag endast ”tack farmor”.  Detta tack innehöll så mycket. Man får inte glömma att säga tack till sina nära och kära och vänner. Tack för att de finns i ens liv och tack för att de står ut. Ja det är väl inte alltid man är så lätt att handskas med, handen på hjärtat. Tack för att man själv får vara en god vän och finnas till hands, det är kanske till och med mer värdefullt.

Djupa tankar kanske, men ibland är det tillåtet att stanna upp i vardagen och vara lite djup. Något jag och mina klasskompisar ofta erfar. Vid olika seminarium är det både tillåtet och pluspoäng på att vara djup, men inte för djup så att man drunknar. Alltid en svår balans, men väldigt kul. Det är ju så roligt att ironisera över sig själv i efterhand och skratta tillsammans med sina vänner, tillsammans, inte åt. A fine line att skilja på kanske, men det är också en typ av vänskap, att veta var gränsen går för den andre.

När jag började studera vid universitetet mötte jag en ny sida hos mig själv. Första föreläsningen vi hade handlade om att vi skulle lära känna varandra. Jag slog mig lugnt till ro och insåg att jag inte var äldst i klassen, men väl att jag bidrog till att höja medelåldern. Insåg även att många av mina klasskompisar endast var två år äldre än min bonusdotter Clara. In kom då en brud, ja jag såg henne som en typisk brud då. Blond, välsvarvad med plutmun, väldigt söt. Stockholmsbrud som hälsade på alla festarkompisarna med kramar och glada tillrop. Oj, tänkte jag, vad snabb jag var att döma. Skämdes lite, men just då kunde jag inte hjälpa att jag tänkte ” henne kommer jag nog inte ens prata med”.  Kände även då känslan, ”vad gör JAG här???!!!!, Oj alla tittar nog konstigt på mig nu för att jag är så mycket äldre”.  Javisst var det många tankar som snurrade just då och jag som trodde att jag inte dömde någon vid första anblicken. Nu gör jag inte det längre och jag känner mig berikad av den vetskapen. Tilläggas kan att redan efter en vecka var de tankarna som bortblåsta. Snabbt formade sig en gemenskap i klassen som varken såg till ålder, kön, utseende eller etnicitet. Vi bara var, och alla hade vi samma mål. ”Bruden”, ja tro det eller ej, hon och jag blev jättegoda vänner. Hon kallade mig sen sin ”skånemorsa”, vilket gjorde mig alldeles varm i hjärtat.  Det är definitivt en av de största fördelarna med att studera på universitet, man möter så många underbara och fantastiska människor. Många blir vänner för livet.

Kom ihåg ålder stoppar inte vänskap!

lovisaanna

Nu i sommar, med det fantastiska väder som det faktiskt varit, har vi fått nya jättegoda vänner. Vår dotter har länge umgåtts med en klasskamrat, en jättego och väluppfostrad tjej. Hennes föräldrar är otroligt trevliga och vid ett tillfälle pratade vi om min mans föräldrahem som är uppe i skärgården och hur vackert det är, hur bra vi trivs däruppe när vi hälsar på. Ett rent infall fick oss att bjuda med dem upp trots att vi egentligen inte kände varandra så väl. Det visade sig bli ett vällyckat infall och vi hade en enormt trevlig och rolig vecka och vi hade vunnit nya härliga vänner.

Av det lärde vi oss att man måste våga för att vinna.

Så kom ihåg att våga, låt inget stoppa vänskap och glöm inte att säga tack!

Tack!

Det här inlägget postades i Studera med barn. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Du har så rätt Petra, ålder stoppar inte vänskap för mellan oss är det väl mer än 50 år. Vill på det här sättet tacka dig för din otroligt fina insats den 24/7. Vilken skön tjej Lovisa är och vilket härligt uttalande från henne, och så kan hon förmedla sitt budskap med sin vackra sång. Mellan henne och mig är det 75 år så där har vi beviset: Ålder stoppar inte vänskap.

  2. Gulliga ni! Vi känner också att vi funnit nya goa vänner. Kramar
    Från “den väluppfostrade flickans” föräldrar

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt