Lärarstudentbloggen

Vecka två innebär undervisning på våra villkor! Eller nästan i alla fall, men vi har i alla fall börjat hålla egna lektioner. Kul, tycker vi såklart!

När man är nischad inom en profession och kommer till en ny kultur där allting görs annorlunda så reflekterar man väldigt mycket över både det onda och det goda.

Bland de saker vi finner relativt häpnadsväckande är att skolklasserna i Form 3 och Form 4 delas in efter prestationer. De elever som gör bra ifrån sig hamnar i A-klassen medans de som presterar sämre placeras i B. Här gäller det inte bara en uppdelning av redan befintlig kunskap utan även om vilka ämne de får läsa; medans A-klassen läser Fysik och andra naturvetenskapliga ämnen läser B-klassen bibelkunskap (lärarens egna exempel).

Under lektionerna arbetar vi väldigt mycket med att få eleverna engagerade. Då hela deras betyg baseras på prestationer vid särskilda examinationstillfällen så känner de inte att det finns något syfte i att räcka upp handen eller delta i undervisningen även om de kan svaren på frågorna.

Vidare kan Tanzanias nationella läroplaner ibland motverka lärarens arbete. Detta fick Nerman erfara under sin senaste lektion. Enligt läroplanen skall eleverna lära sig att uttrycka känslor. Relativt fritt för tolkning om det inte vore för att de måste lära sig eller på något sätt utgå från orden hungry, angry, happy, anger och thirsty.

Den alltid närvarande detaljstyrningen gör det svårt att skräddarsy lektionerna efter elevernas behov, intressen och kunskapsnivå. Intressant tycker vi, och en valid fråga är kanske varför dessa fem orden lyfts fram som särskilt viktiga.

Utöver att John håller lektioner med Form 3 i Historia och Nerman har Form 1 i Engelska håller vi också gemensamt undervisningen för Form 3 klasserna i Engelska (2 klasser á 87 elever!). För de klasserna har vi inlett ett arbete som baseras på creative writing och the writing process – något som både vi och eleverna tycker är roligt men som de ännu inte riktigt har stenkoll på (men syftet med utbildning är ju att lära sig!).

Vi har kontaktat en nunna i Mwanza som ska hjälpa oss med planering av sista veckan då vi ska på exkursion till andra delar av Tanzania för att kunna sätta våra erfarenheter på Hekima i kontext. Vi hoppas mycket på att få besöka landssymboler som Serengeti och Ngorongoro.

Slutligen vill vi bara nämna att även om vägen från och till skolan inte är lång så leder den en genom skolans egna plantager (de odlar bananer, sötpotatis, majs samt håller både kor, getter, grisar och höns) – en syn man aldrig skulle finna i Sverige.

JOHN och NERMAN