En ämneslärarstudent i Lund som vill föra det vidare*

Nu sitter jag här på min kammare, vid min dator, som så många gånger förr. Skillnaden nu är att jag nu försöker skriva mitt examensarbete i samhällskunskap, och i och med det snart är klar med min ämneslärarutbildning(!). Fem år går så galet mycket fortare än man tror! Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på mina första år i Lund, men det är det värt, för alla ni underbara nya studenter förtjänar alla tips och all info ni kan få för att er studietid ska bli minst lika bra som min!

När man träffar blivande ämneslärarstudenter på mässor undrar de ofta över två saker. Dels hur det är att vara ämneslärarstudent: Hur är utbildningen upplagd, hur väljer man ämnen, vad kan man räkna med för studietakt? Och dels hur det är att vara student i Lund: Hur skaffar man sig bostad? Vad är ens nationerna? Vad vet jag inte ens om att jag behöver tänka på? I det här inlägget fokuserar jag på den första delen, men nästa del kommer om någon vecka.

Upplägg:
När du läser på ämneslärarutbildningen så är själv ämnena i stort upplagda på samma sätt som om du skulle läsa en fristående kurs, men en fördel som jag ser det med att läsa på programmet, istället för ämnena var för sig och sen kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), är att man under alla fem år tar del av samma gemenskap.

Lärarsittning med Disney-tema. Nerman (som också kommer blogga) och jag som Anden i flaskan och Mad Hatter för ca 4 år sedan.

Du kanske inte har samma kursare under alla fem år, men de allra flesta av dem har åtminstone samma mål: att i framtiden bli lärare.
Ämnena varvas med utbildningsvetenskaplig kärna (UVK) som mer berör den allmänna pedagogiska biten, och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Eftersom studenter med olika ingångsämne också tar sig an innehållet i UVK:n på olika sätt brukar det bli riktigt bra diskussioner under dessa kurser!
När det kommer till VFU:n är det skönt att ha läst så pass mycket av sitt ämne innan man kommer ut att man faktiskt kan vara trygg i det när man håller i lektion, så att det inte bara är en nervös, utan också kul, upplevelse.

Ingångsämne:
Att välja är ju ofta svårt, inte minst för att det innebär att välja bort något annat! Jag skulle säga att det viktigaste är att välja ett ämne du är intresserad av, men man kan ju t.ex. också tänka taktiskt och undersöka vilka ämnen det är störst brist på lärare inom. Värt att veta är att man kan komplettera med andra ämnen (jag läste japanska innan, och andra jag känner har/kommer läsa psykologi och geografi t.ex.).

Templet runt knuten från mitt hus i Mitake, Gifu prefektur. Med mina nyförvärvade språkkunskaper tog jag en termin i Japan för att befästa och bättra på dem. Hela resan var också som ett stort sociologiskt experiment – räcker den kunskap som tre terminers studier givit mig till att (socialt) överleva på den japanska landsbygden? Svar: utmärkt!

Det är också trevligt att många ämnen till viss del överlappar och att man ofta kan ”vinkla” ämnet i en riktning som intresserar en. Jag var ganska säker på vilka ämnen jag ville läsa dock, så jag valde helt enkelt det jag trodde skulle bli lättast först!

Studietakt och annat:
Lite beroende på vilket ämne och vilken period är det relativt lugn studietakt, vilket gör att det går utmärkt att kombinera med exempelvis engagemang i kår och nation och liknande.
För min egen del är fritid inte något jag lider brist på direkt, vilket gör att jag kan sluka böcker, filmer och spel (tack Lunds stadsbibliotek!), gå på konserter och teater (närheten till Malmö ökar verkligen utbudet) och ta mig ut i naturen på utflykter (trolska skogar och vidsträckt vyer är bara ett Jojo-kort bort – med studentrabatt, såklart).

Söderåsens nationalpark är bara ett av många resmål som man inte behöver bil för att nå. Lätt på tio-i-topp-listan hittills!

Det måste dock sägas att det intresse som jag lagt mest tid och energi på de gånga åren är nationen. Av någon anledning hade jag missat Hälsningsgillet, där alla nationer presenterar sig, så de första åren såg jag bara dem som festlokaler i princip. Men mitt engagemang, det började lite oskyldigt med att jag hade en vän som var förman – hovmästare – som insisterade på att jag skulle jobba för hen. Det var allt som krävdes för att jag skulle sugas in i den varma famn som är nationsgemenskapen! Sex år och oräkneliga arbetstimmar, otaliga förmannaposter, fester, medaljer, erfarenheter och vänskaper senare kan jag konstatera att det är bland det bästa som har hänt mig.
Nationen har för mig tagit väl hand om den sociala biten, men kåren har kompletterat med viktiga bitar som varit mer kopplade till mina studier. Det är skönt att som student veta sina rättigheter och att kunna prata med någon om något inte känns bra med föreläsare eller tentor etc. Det är också väldigt kul att ha en budget för att kunna bjuda in gästföreläsare, anordna event och annat trevligt.

*Tips: kolla in Skolverkets ”För det vidare”

Det här inlägget postades i Ämneslärarstudent och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt