Igår, onsdag, var en ledig dag här i Mocambique. Den 3 februari 1969 avlivades Eduardo Mondlane – d
en första presidenten för FRELIMO (Mocambique liberation front) som drev på självständigheten från Portugal. Först 1975 efter en attack i Lisabon lämnade portugiserna landet och FRELIMO kom till makten. FRELIMO var från början ett socialistiskt initiativ vars arv en kan se på gatorna här. De bär namn efter Karl Marx, Fredrich Engels, Ho chi min och vår egen Olof Palme. På wikipedia kan en läsa att arvet från Marx avslutades när det blev demokrati i landet. Det vill säga att det finns flera partier som medborgarna kan rösta på. FRELIMO sitter fortfarande vid makten och har gjort så sedan inbördeskriget 1976-1992.
Jag tillbringade dagen i Catembe som är en by mittemot Maputo i Maputobukten. Efter en solig och lång promenad spenderades dagen på en solstol i skuggan, på en liten brygga. Den lediga dagen firades av många unga med att dricka alkohol vid strandkanten och spela musik från bilarna. Det känns så himla lyxigt att glida runt på stränder och läsa böcker. Allt är inte glid, sol och bad. Jag har problem med mitt visum som går ut snart och det verkar inte lika lätt att förnya här på plats som ambassaden i Sverige gav uttryck för. Visumet gäller i 30 dagar och sen måste en förnya och/eller lämna landet. Kanske blir det en tripp till Swaziland i helgen istället för det inplanerade besöket på Inhaca (googla!).
Nu är jag i mitten av praktiken. Två veckor bakom mig och två veckor framför mig. Det känns bra. Jag känner mig trygg framför grupperna och har lärt mig en hel del. Jag har den här veckan fokuserat på talturen i klassrummet och min egen närvaro när det kommer till vad eleverna svarar och hur återkopplingen sker. Jag ser fram emot nästa moment som är bedömning och utvärdering – från eleverna och min sida. Men det är först sista veckan.
/Linnéa