Allt har ett slut, eller…?

Idag är det vår sista dag på Hekima, och känslorna är blandade såklart. På grund av den lilla tid vi har kvar kommer detta bli vårt sista inlägg. Vi kommer sakna eleverna, personalen och den varma gemenskapen som finns här – men det ska samtidigt bli skönt att återse de gamla vännerna och ha stabil tillgång till vissa varor och tjänster.

Igår hade vi båda vår näst sista lektion och började få in anonyma utvärderingar från eleverna, och de flesta verkar ha trivts på våra lektioner. Eleverna är överens om att vi vet vad vi talar om och att ämneskunskaperna är på plats, det som skiljer oss två åt är hur vi är som personer – stränga, snälla, seriösa, coola etcetera. Intressant, i och med att det är en helt ny sorts elevkår som får tycka till om delvis sådant vi redan vet (vi har haft VFU samt jobbar redan som lärare sen tidigare hemma i moder Svea). Även handledarna verkar nöjda då omdömesblanketterna är ifyllda och innehåller mestadels positiva kommentarer. Extremt kul tycker vi och kan pusta ut lite haha.Bild 3

Utöver undervisningen så har vi fått en del gjort gällande skolan (bara för att man är i Tanzania slipper man inte hemtentamen etcetera), så nu känns det verkligen som att sommaren är på ingång.

 

 

Bild 4

Skolan har även i veckan engagerat sig i att hjälpa ett hem för människor med olika former av svårighet, till exempel äldre, handikappade och unga barn utan familj. Eftersom välfärden i Tanzania inte är lika utvecklad som i Sverige, får människorna på hemmet bara de mest nödvändiga för att överleva. Det var mycket påfrestande för oss två att behöva se människor leva i extrem fattigdom, men en minimal tröst var i alla fall att de har något slags hem. I många delar av Afrika kan det vara ännu värre.

Eleverna och resten av oss på Hekima hjälpte till med allt möjligt. Vi klippte gräset, nya grödor odlades med mera. Det mest uppskattade av allt var nog att bara finnas där och lyssna samt tala med människorna.Bild 1

Vi båda hade roligast med barnen, som aldrig hade sett vita människor innan och till en början var rädda för oss. De trodde nämligen att vi hade tappat vårt riktiga skinn. De hade heller inte tidigare sett vår typ av hår varken på huvudet eller armarna, vilket de väldigt gärna drog i för att se vad som hände.Bild 2På lördag ska vi ta ännu en sväng inom Bukoba med vår handledare och ta en sista titt på stan. Vi har ännu inte prövat den lokala bananölen heller, vilket nästan är ett måste innan hemresan.

Tack till alla som läst,simma lugnt och allt det där. Tutaonana Badade!

NERMAN och JOHN

VFU i Tanzania 1

12-19 maj 2016

Vi har varit lite off med en update, men som ni kanske förstår har man som lärare en hel del att göra. Utöver det så har vi kommit många lärare och elever nära så vi sitter inte hemma och rullar tummarna som vi gjorde de första dagarna haha. Under kvällarna tycker vi det är kul att smyga upp till köket och se hur eleverna och skolpersonal lagar maten (alltid en upplevelse). Runt klockan 19.00 har solen gått ner helt och myggen börjar komma ut, men den sorten som sprider malaria vaknar inte förrän vid midnatt (som taget direkt ur en skräckfilm).

untitled

Har hänt en del sen sist och vi har hunnit göra en del. I helgen va vi en sväng i Bukoba för att köpa lite efterlängtad choklad och på kvällen åkte vi bort till Victoriasjön. Helt otroligt hur stor sjö det är! Ståendes på stranden och tittandes ut på horisonten kan man nästan svära på att det är ett hav man har framför sig. Vi får tyvärr inte bada i sjön på grund av parasiter i vattnet som vi Muzungus inte är vana vid. Men för denna gång räckte det med en vacker solnedgång.

I veckan har vi båda haft fullt upp med lektioner och Nerman har även haft prov med sina elever. Han blev tagen på sängen och hade två timmar på sig att konstruera ett så kallat månadsprov som ska testa allt de gjort den senaste månaden.

untitled5

Hälften av frågorna skulle handla om sådant han inte ens har undervisat eleverna i. Nerman, som en stolt och professionell lärare, sa att absolut kan jag göra det men provet kommer vara under all kritik i och med tidsbristen. Sagt och gjort lyckades han rätta det sista provet idag och skäms lite över vissa frågor, eller ja formuleringar och tvetydligheten rättare sagt.

Däremot hävdar vi båda att detta, mer eller mindre dåliga frågor med ifrågasättbar validitet och reabilitet, är ett genomgående tema i både läroböcker samt prov. Än mer tragiskt blir det då lärare, på grund av den tydliga hierarkin, menar på att det snarare är eleverna som ej har lärt sig något eller kan det tillräckligt bra om de ej förstår frågan. Vi försöker undervisa på ett sätt som sätter eleverna i fokus, men stundtals är det tydligt att de är obekväma med att få vara i centrum.

I söndags var det pingst, vilket betyder fest på skolan. Eleverna äter oftast ugali (någon form av majssmet som mest är likt papp) och bönor, men denna dag var de väldigt exalterade över att de skulle få ris och kött. För de som vill ha kött i Tanzania gäller det inte som i Sverige att åka till butiken och köpa, utan man får oftast lösa det lokalt. Som tur är äger skolan en väldans massa djur som befinner sig på området.

untitled2

Tidigt på morgonen fick jag och Nerman följa med när de skulle göra sig av med en av sina kor – en väldigt otrevlig syn som nu gjort att vi båda är tillfälliga vegetarianer. Detta mynnade sedan ut i en biologilektion där en av lärarna visade sina elever djurets organ. Mycket praktiskt och utmärkt idé, men för oss två va det för mycket på en och samma gång.

På kvällen var det dans mellan 20.00 och 22.00 i skolans matsal, och snacka om fest! Fyrahundra elever dansade och sjöng så det hördes bort till nästa by. Vi kände inte till någon av sångerna, men det gjorde eleverna som var väldigt synkade.

untitled4

På tal om elever och prov, så har vi idag fått titta igenom elevernas betyg. De läser totalt 12 ämnen och i varje ämne kan man få mellan 0 och 100 poäng. Man tar sedan medelvärdet av elevens poäng och det är vad som utgör betyget (hälften, d v s 50 är godkänt). Denna linje är väldigt hårddragen och siffrorna avrundas aldrig. En av eleverna hade 49,5 poäng och om hon inte höjer det innan terminsslutet kommer hon inte få fortsätta till form 2, medan en annan har 50,2 och får fortsätta utan problem (trots att det sannolikt inte finns någon sann kunskapsskillnad mellan dem – en oortodox tolkning av förkunskapsprincipen).

Som vi nämnde tidigare är eleverna mer bekväma med att ha oss här och det är en fröjd att undervisa numera. Engelskan med form 3 idag va en av de roligaste lektionerna hittills. Eleverna håller på med poesi och vi lät dom bland annat göra sina egna ”shape poems” under lektionen. Resultatet va otroligt, och ni måste nästan se det med era egna ögon för att förstå.

Slutligen har skolan som policy att föräldrar bara i nödfall får träffa sina föräldrar under terminen. Men igår när Nerman satt och rättade prov i lärarrummet såg han hur en av lärarna ”smugglade” in en elev till lärarrummet där hennes mamma väntade. Intressant, speciellt med tanke på att läraren som tack fick en liten gåva som kompensation.

Saker och ting är annorlunda i detta magiska land, så är det bara. Ibland är det bättre än hemma och ibland kan man argumentera för att det inte alls är vida rätt eller bra. Men vilka är vi att avgöra den saken egentligen? Vi njuter av tillvaron och ser allt som en ovärderlig erfarenhet och kunskap som vi aldrig kan få på en VFU i Sverige.”

VFU i Tanzania 0

Reflektioner kring framtida yrket

I skrivandes stund har vi avklarat halva vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) på Hekima. Lektionerna flyter på och vi trivs mer för varje dag som går! Numera känner vi oss hemma här i Kibengwe och hänger med personalen så fort tid finns. Även eleverna börjar se oss som en del i Hekima-familjen och är inte längre blyga för att hälsa och/eller prata.

Vi tänkte en del på vad vi kan tänkas skriva om i detta inlägg och inleder med en konversation vi hade på lunchen i måndags. I vanlig ordning åt vi med resterande lärare (7 pers), men samtalet handlade mycket om hur det var att jobba som lärare i Sverige. Vi berättade att det är en viss skillnad, men en specifik punkt har fått oss att reflektera mycket över vårt framtida yrke. Vi berättade att i Sverige är det mycket mer fokus på eleven och att hen är likvärdig läraren. Svenska elever skulle aldrig få för sig att hälsa en lärare välkommen och tacka för en lektion, eller ja inte en majoritet i alla fall. Svenska elever förväntar sig inte heller en utskällning eller direkt disciplinering om de missköter sig eller stör undervisningen, i Tanzania har lärare den befogenheten och tar den för given. Våra kollegor här säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att jobba i Sverige på grund av bristen på tydlig hierarki. Även om de erfarna lärarna här bara får 2250 kronor i månaden har de en väldig status i samhället – en lärdom som vi i Sverige kan dra nytta av där läraryrket behöver stärkas och inte bara genom ett inskjut av pengar.

Samtal_TanzaniaTanzania_eleverNerman

Här händer även en del lustigheter. Bland de roligare händelserna var när vi stod i köket och inledde en tävling om vem av oss som var längst. Under diskussionen kom Syster Anastella in och tog rollen som domare med repliken: ”Nerman är längre. Men oroa dig inte John, du är tjock” – vilket i Tanzania är en komplimang men som inte var särskilt tröstande :D.John

Nerman har predikat sedan ankomsten för över två veckor sedan om hur han ska ut på bakgården och gräva upp sötpotatisen som odlas där, vilket nu äntligen har blivit av. Även om Tanzaniansk kost är spännande så är det då och då kul med smaker som påminner om hemma. För att komplettera vår nyfunna gröda var vi igår inne hos den gamla damen i plantagen bredvid som säljer frukt och grönsaker. John försökte på krasslig Swahili att pruta så att vi kunde få 7 tomater för 7 kronor, men hon körde sitt eget race. Det hela slutade med att vi, förvirrade om vad som egentligen pågick, köpte 15 tomater för 5 kronor (dock så var Nerman en god medmänniska och sa hon kunde behålla växeln som motsvarade 2 kronor). Win-Win!

Tanzania_jordbrukI lördags tog vi även ännu en tur in till den närliggande marknaden där John beslutade sig för att köpa ett par sandaler som var utskurna ur ett gammalt bildäck. De är tydligen populära hos lokalbefolkningen då de tål slitage väldigt väl samtidigt som de har bra grepp. /Nerman & John

Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Tanzania 0

”…nationella läroplaner ibland motverka lärarens arbete”

Vecka två innebär undervisning på våra villkor! Eller nästan i alla fall, men vi har i alla fall börjat hålla egna lektioner. Kul, tycker vi såklart!

När man är nischad inom en profession och kommer till en ny kultur där allting görs annorlunda så reflekterar man väldigt mycket över både det onda och det goda.

Hekima 2016 a

Bland de saker vi finner relativt häpnadsväckande är att skolklasserna i Form 3 och Form 4 delas in efter prestationer. De elever som gör bra ifrån sig hamnar i A-klassen medans de som presterar sämre placeras i B. Här gäller det inte bara en uppdelning av redan befintlig kunskap utan även om vilka ämne de får läsa; medans A-klassen läser Fysik och andra naturvetenskapliga ämnen läser B-klassen bibelkunskap (lärarens egna exempel).

Under lektionerna arbetar vi väldigt mycket med att få eleverna engagerade. Då hela deras betyg baseras på prestationer vid särskilda examinationstillfällen så känner de inte att det finns något syfte i att räcka upp handen eller delta i undervisningen även om de kan svaren på frågorna.

Hekima 2016 b

Vidare kan Tanzanias nationella läroplaner ibland motverka lärarens arbete. Detta fick Nerman erfara under sin senaste lektion. Enligt läroplanen skall eleverna lära sig att uttrycka känslor. Relativt fritt för tolkning om det inte vore för att de måste lära sig eller på något sätt utgå från orden hungry, angry, happy, anger och thirsty.

Den alltid närvarande detaljstyrningen gör det svårt att skräddarsy lektionerna efter elevernas behov, intressen och kunskapsnivå. Intressant tycker vi, och en valid fråga är kanske varför dessa fem orden lyfts fram som särskilt viktiga.

Utöver att John håller lektioner med Form 3 i Historia och Nerman har Form 1 i Engelska håller vi också gemensamt undervisningen för Form 3 klasserna i Engelska (2 klasser á 87 elever!). För de klasserna har vi inlett ett arbete som baseras på creative writing och the writing process – något som både vi och eleverna tycker är roligt men som de ännu inte riktigt har stenkoll på (men syftet med utbildning är ju att lära sig!).

Hekima 2016 cVi har kontaktat en nunna i Mwanza som ska hjälpa oss med planering av sista veckan då vi ska på exkursion till andra delar av Tanzania för att kunna sätta våra erfarenheter på Hekima i kontext. Vi hoppas mycket på att få besöka landssymboler som Serengeti och Ngorongoro.

 

Slutligen vill vi bara nämna att även om vägen från och till skolan inte är lång så leder den en genom skolans egna plantager (de odlar bananer, sötpotatis, majs samt håller både kor, getter, grisar och höns) – en syn man aldrig skulle finna i Sverige.

JOHN och NERMAN

 

VFU i Tanzania 1

Kravet på lärarens kunskap är högre här än i västvärlden

Bukoba_TanzaniaEn vecka har nu gått sedan vi anlände till Hekima, och nu börjar vi förstå hur saker och ting fungerar i detta mycket natursköna land. Som vi tidigare skrev är det annorlunda från Sverige och det skolsystem vi är vana vid. Men nu när vi lärt känna personalen och eleverna inser vi att det mesta beror de byråkratiska bitarna. Varken eleverna eller personalen kan påverka det som staten kräver av dom. Men som vi vet finns det alltid tolkningsutrymme i lagar, styrdokument och system ;).

Efter en veckas iakttagelser är det tydligt att eleverna är minst lika duktiga som de svenska. Skillnaden är att de skolas till att veta rätt och fel, och att det inte existerar ett mellanting eller tolkningar. Även religionen (katolsk kristendom) får ta plats i undervisningen och stundtals blir det minst sagt intressant men även lite komiskt. Religion och vetenskap går nämligen inte alltid hand i hand.

Från och med måndag håller vi i våra egna lektioner och den största utmaningen som både jag och John står inför är väl brist på resurser. Hemma har vi datorer med allt vad det innebär, skrivare, kopiatorer, all möjlig litteratur etcetera. I Tanzania får man nöja sig med enstaka läroböcker och en blackboard. Kravet på lärare och deras ämneskunskaper är på så vis mycket högre och spelar en större roll, till skillnad från västvärldens skolsystem (se Synligt lärande av John Hattie för mer info).

BukobaI veckan har vi även åkt in till den närliggande staden Bukoba. Det tog cirka en kvart med taxi men vi behövde endast betala 10,000 shilling (runt 18 kronor). Staden i sig var väldigt liten – det är möjligt att gå runt hela och se allting på endast ett par timmar. Trots att området bestod till största del av små butiker eller stånd så köpte vi enbart lite kurslitteratur och ett par läslampor för strömlösa nätter. Som Europé i Tanzania behöver man vara väldigt noga med att pruta. Lokalbefolkningen kallar en för ”Muzungo” och fyrdubblar gärna alla priser.

Tanzania besöker Sverige
I morse åkte två av skolans anställda samt två elever till St. Petri skolan i Malmö, Sverige för att få sig några nya upplevelser. Det hölls en mässa för dem och på kvällen fick de två eleverna äta tillsammans med lärarstaben (vilket normalt inte sker). Det märktes att de var nervösa över att vara bland lärarna och pratade endast om man ställde direkta frågor till dem. Ingen av dem hade tidigare varit längre hemifrån än Uganda och vi tror att de nog kommer bli överraskade av hur diverse världen kan vara. Vi önskar hela delegationen ett stort lycka till och ser fram emot att få höra vad de tycker och tänker om Sverige och allt där hemma när de väl kommer tillbaka. /Nerman och John

Hekima Tanzania vt2016

Ämneslärare/Praktik/VFU/VFU i Tanzania 0

Skolsystmet här är raka motsatsen

I skrivandes stund är dag 2 avklarad och en hel del kan sägas om den. Till och börja med är skolsystmet här raka motsatsen till vårt system hemma i Sverige. Detaljstyrning är bara förnamnet. Förutom att alla lektioner är planerade av staten så skriver de även proven samt kräver att lärana bokför exakt vad som planeras att undervisas innan själv undervisningen. De hävdar själva att de har ett kunskapsbaserat betygssystem, men betyget beror enbart på elevernas prestationer under prov. Frågorna som proven innehåller är faktabaserade och gjorda för att det ska vara lätt att sätta poäng, och höga poäng innebär ett högt betyg. Man behöver därav inte som lärare översätta elevprestationer till  några kunskapskrav.

Tanzania frukt

Tanzania skolaÅ andra sidan hyser elverna en mycket imponerande respekt gentemot lärarna. Som lärare på Hekima är hierarkin tydlig, elever ifrågasätter inget(!) och är alltid noga med att hälsa artigt samt tacka för föreläsningen.

Vi har fått många nya intryck och måste nu äta middag samt bearbeta allt vi har fått se, höra och ta del av idag. Allting går inte att få med i ett inlägg, men det kommer mer om ett par dagar! //Nerman Hopovac och John Steiner

Praktik/VFU/Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Tanzania 0

400 elever som välkomnade oss med sång och dans

Nu sitter vi här och skriver det som blir vårt första inlägg i bloggen från Tanzania. Vi kommer här beskriva både våra upplevelser från en professionell ståndpunkt om skolsystemet i Tanzania men även våra egna erfarenheter om saker och ting här borta.

I fredags började vår resa från Köpenhamns flygplats och bara under den lilla tid vi varit iväg har vi upplevt så mycket att det känns som en övermänsklig uppgift att kunna bearbeta allt vi kommer uppleva under de kommande sex veckorna. Efter att ha rest i många timmar och mellanlandat I Doha (Qatar) kom vi trötta fram till flygplatsen i Uganda där vi möttes av en bekant till skolchefen på Hekima. Hon försäkrade oss att det var väldigt nära till motellet där vi skulle övernatta (bara på andra sidan staden), så efter en tretimmars bilfärd var vi där.

Hekima Girls Secondary SchoolDagen därpå fortsatte resan ner mot gränsen till Tanzania. Även denna korta sträcka tog fem timmar. Vi var förvånade över att bostäderna var så annorlunda ifrån Sverige – I både Uganda och Tanzania bygger man i princip alla bostäder längs med vägen (något de sa härstammade från tidiga problem med infrastrukturen).

Väl vid gränsen mellan de båda länderna möttes vi upp av syster Esther, som är vår kontaktperson samt högst ansvarig på Hekima Girls Secondary School. Återien blev det några timmars bilfärd, och väl framme vid skolan möttes vi av 400 elever som välkomnade oss med sång och dans.

Vi fick en välkomstmiddag och packade upp våra väskor, men orkade inte göra någon större aktivitet utan pratade en stund med personalen och prövade på att äta gräshoppor (något de sa var väldigt dyrt! John och NermanHela 3 kronor per skopa). Vi fick bo i gästrummen som faktiskt är av relativt hög standard och slipper även dela. Skolan hade hyrt in två stycken Maasaier som skulle patrullera området på natten för att jaga bort ovälkomna gäster.

Det är problem med elnätet. På en bra dag har vi några timmars elektricitet, vilket gör att vi saknar varmvatten men att all mat är färsk då kylskåp inte fungerar.

/Nerman Hopovac och John Steiner

lärarutbildning/Praktik/VFU/Uncategorized/Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Tanzania 0

Lämnar Tanzania

Nu är Malin Forslund klar med sin fem långa VFU-period i Tanzania i regionen Kagera utanför staden Bukoba och på skolan Nyakato.

Nyakato är en gymnasieskola för pojkar. Malin har bott på Hekima Girls’ Secondary School, som ligger ca 6-7 km från Nyakato. Hekima är – som namnet antyder en flickskola – och är också den skola som lärarstudenter på Lunds universitet tidigare gjort sin VFU.

Lärare och elever från Hekima har också besökt LU:s lärarutbildning i Helsingborg.

VFU i Tanzania 0

”…är superduktiga på HUR”

Här är det fullt upp! Jag har det fortfarande underbart, kan inte
förstå att det bara är 10 dagar kvar. Tiden har gått så fort.

Varje dag bär något nytt med sig och igår fick jag tillskott i huset på Hekima: Gästerna från St:Petri skola har kommit!! Känns jätteroligt!

För tillfället håller jag på att förbereda min lektion som jag ska hålla i morgon bitti – den ska nämligen bli bedömd. Är smått nervös måste jag säga, en lärare och rektorn ska vara ”supervisors”. De kommer att bedöma mig utifrån våra kursmål, men även deras. Deras utbildning för eleverna är på en imponerande hög nivå.

De är absolut i samma klass som svenska gymnasieskolan. Innehållet i syllabusen (läroplanen) påminner mycket om det vi undervisar i. Däremot är utförandet lite annorlunda, då de lär sig mer instrumentellt. De är superduktiga på HUR, men behöver utvecklas i VARFÖR-tänkandet. Måste säga att jag har så kul och att jag åker till skolan varje dag med ett stort leende på läpparna.

Här är det sol! Inget regn på några dagar nu!!

MALIN FORSLUND

 

VFU i Tanzania 0

Inte ensam i Tanzania…

Malin Forslund, som gör sin VFU på Nyakato men bor på Hekima-skolan i Tanzania, är från och med i går inte ensam svensk där. S:t Petri skola besöker under tio dagar Tanzania och bor på just Hekima-skolan. Sex elever, två lärare och en studierektor från denna gymnasieskola besöker Hekima och vistelsen ligger som grund för elevernas gymnasiearbete.

Se också S:t Petri skolas Tanzaniablogg:

https://petritanzania.wordpress.com/

????????????????????????????????????

Elever och personal på Hekima Girls’ Secondary School i Tanzania.

 

VFU i Tanzania 0