Sjukhusvistelse i Kina

Min resa till Moganshan blev inte riktigt som jag hade hoppats då jag blev sängliggandes med över 40 graders feber redan andra dagen.

Vi bodde i en liten liten by uppe i bergen där det knappt fanns ett ordentligt supermarket,så jag var tacksam över att jag i alla fall hade tagit med mig några ipren på resan. Jag är ganska säker på att jag måste haft viruset/bakterien i kroppen och att det var onsdagsaktiviteten som sedan satte spiken i kistan. Vi var nämligen på en Adventure Park, som förvisso var superkul, kanske eftersom att jag triggas av adrenalinfyllda aktiviteter och så fort jag fick höra att det fanns medaljer för de som klara hela banan så gick jag såklart in i ”tävlings-Lynette-mode” och var en av två som faktiskt klarade hela banan (då var jag också den enda tjejen som klarade av det)

Jag vaknade mitt i natten till torsdag och febersvettades och insåg väl då att det inte skulle bli någon bergsklättring dagen därpå. Jag sov istället bort hela torsdagen och mådde riktigt dåligt, både pga hög feber och ont i halsen, samt att det kändes extrahemskt att vara på ett litet guesthouse mitt ute i ingenstans, sovande på en säng hård som en träbänk (rätt säker på att jag fick blåmärken från den sängen…). Fredagen kom och jag hade lite mindre feber men fortfarande jätteont i halsen, vilket tydde på att jag fått halsfluss. igen. Tror det är i alla fall tredje gången det här året. Det här betyder också att det enda sättet att bli av med det är genom att få penicillin, vilket jag i sitt led betyder att jag måste ta mig till ett sjukhus. Här i Kina.

Enda sedan min första vända till Kina, 4 år sedan, har jag endast hört mardrömshistorier om att vara på kinesiska sjukhus så jag var ju beredd på K-A-O-S men möttes av ett modernt och fräscht sjukhus, inte helt olikt ett svenskt – mer köande bara. Eller ja, det var så första halvan av besöket upplevdes.

Som tur är har jag ju en kompis som med kinesiska föräldrar är uppväxt i Nederländerna men som då pratar i princip flytande kinesiska och ändå varit fram och tillbaka i Kina hela sitt liv som ställde upp med att följa med mig till sjukhuset och hjälpa mig igenom det. Som sagt så gick första halvan av vistelsen bra, vi kom dit och fick vår nummerlapp och gick till rätt väntsal, det var plats 33 då vi kom dit och jag hade plats 116 så det var bara att sätta sig ner och vänta, vilket ändå var lugnt. Jag fick sedan träffa läkaren som då skickade mig för att ta blodprov, men först var vi tvungna att gå ner till första våningen igen för att betala för att ta blodprovet, sedan upp igen några våningar, ge dem lite blod, vänta 30 min och sedan skulle jag gå tillbaka till den första läkaren som konstaterade att ”ja, du har halsfluss”.  Han skrev ut antibiotika och något annat och skickade iväg oss till apoteket. 1500kr senare hade jag betalt för några paket okänd medicin och blev återigen iväg skickad, nu till något nytt ställe i en byggnad bredvid.

 

 

 

 

 

 

 

Vi går in i den andra byggnaden och möts direkt av en tjock vägg av sjukdomslukt och av folk som verkligen inte såg att må bra… Folk låg på bårar med brutna ben för alla att se, gamla människor på bårar som inte såg ut att ha många dagar/timmar kvar i livet, och bara riktigt sjuka människor. Det var extremt obehagligt att vistas där inne och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Jag och Simon trodde fortfarande att jag bara skulle hämta

mina antibiotikatabletter, men blev istället skickade till ”the infusion room” – ett stort rum med rad på rad av folk som satt och fick diverse dropp och det enda jag tänkte var att jag verkligen inte ville vara i det här rummet med dessa döende människorna och få okändmedicin insprutad direkt i min kropp, och när de sa att jag skulle vara där och få dropp i minst 2 timmar, höll jag på att krevera på riktigt. De skickade mig till stol nr 95 och där blev jag ledsamt sittandes tills de kom med FYRA påsar vätska/medicin/okänt som skulle in i min kropp. Klockan var ca 13.50 och utöver stressen av vad jag redan gått igenom så skulle jag vara på flygplatsen senast 16 för att hämta min kompis Linnéa som åkt hela vägen hit för att hälsa på mig. När jag då inser att jag ska vara sittande på sjukhuset till ca 16, plus då all den andra stressen så bröt jag ihop totalt och satt bara och grät. Stackars Simon som var tvungen att försöka lugna mig, han erbjöd till och med att åka ut till flygplatsen och möta min kompis ifall det verkligen skulle krisa. Snällare människa får man ju leta efter. 

Någon gång halvvägs igenom (eventuellt pga något av innehållen i medicinen?!) blev jag helt plötsligt jätteglad och positiv. Simon sa att det var som natt och dag, för bara några minuter tidigare hade jag ju suttit och gråtit?? – Som så mycket annat i kina, väljer jag att bara observera och acceptera. inte ifrågasätta. Jag blev klar med mina påsar, sattes i en taxi (av Simon) och åkte till flygplatsen där jag kunde möta min kompis med endast 15 min väntan för hennes del!

Nu kanske ni trodde att jag var färdig med sjukhuset? Men ICKE. Jag var sedan tvungen att åka tillbaka till sjukhuset varje morgon vid 07.30 i tre dagar för att få min dropp-medicin på samma sätt som den första dagen. Simon följde med andra dagen igen och höll mig sällskap och såg till att allt flöt på (ha..ha..) men sedan fixade jag de andra dagarna på egen hand. Men att behöva åka tillbaka in till den delen av sjukhuset och sitta i det rummet som verkligen bara luktade sjukdom och något som jag hoppas inte var död, var verkligen inte kul och jag hoppas innerligt att jag ska slippa behöva åka in igen. Den här upplevelsen rikare är ännu ett sådant moment där jag inser hur jäkla bra vissa saker ändå är Sverige…

Mvh,

En nu frisk men ärrad för livet Lynette

Ämneslärarstudent 0

Lektion på en lördag och bakåtsträvande klasskompisar

Ett mycket intressant och spännande fenomen här i Kina är lördagslektioner.

-Varför har man lektion på en lördag??

Grejen är den att, ifall en helgdag eller klämdag sker på en vardag så måste vi ”make up for the lost lesson” på en annan dag, normalt sätt blir det då på en lördag. Man kan ju fråga sig då ”är det ens lönt att ha den helgdagen/klämdagen då?!” asså, typ inte? Det enda är väl som i detta fallet, då vi nu har hela denna veckan ledig. Söndag 1 oktober – 8 oktober istället för att ha ledigt 30 sep – 5 oktober och sedan helg lö-sö.

Jag kommer ihåg den allra första gången läraren berättade om lördagslektionen (4 år sedan på min förra utbyte till Kina). Jag trodde helt seriöst att de skämtade med oss och som svensk att behöva gå till skolan på lördag…Det händer ju inte. Och det gjorde det inte heller. Jag stannade hemma i protest. Dock fanns det en hel del annat som redan låg och grodde ilske-mässigt under den utbytesterminen.

Den här vändan till Kina har varit ganska mycket bättre och jag har lärt mig från min förra runda till Kina att ifall man försöker slåss mot Kina så kommer du förlora. 100%. Den här gången så går jag med the flow istället och då fungerar saker mycket bättre.

Vi hade lektion 08.00-11.35, snabbläsningslektion och muntlig-färdighetslektion. På den första lektionen var inte ens vår lärare där, utan vi fick en vikarie istället. tycker att det känns kanske lite fel av läraren att ta ledigt men tvinga oss andra att vara i skolan? eller?? På den andra lektionen hade vi ingen vanlig lektion heller, endast en väldigt frustrerande debatt.

Det började med att läraren visade oss en video på en väldigt välutbildad kinesisk tjej som precis gift sig och hennes man vill att hon ska ge upp sin karriär och utbildning för att bli en hemmafru. Videon slutar med hon känner sig kluven över vilket beslut hon bör ta, hon har ju lagt så mycket tid, energi och pengar på sin utbildning ovh är extremt stolt över vad hon åstadkommit, men samtidigt vill hon göra sin man glad. Läraren skriver då på ena sidan av tavlan ”waste (浪费)” och ”not waste (不浪费)” på andra sidan tavlan och ber oss sätta os på den sidan vi identifierade oss mest med.

Frågeställningen: ”Is it or isn’t it a waste if she gives up her education and career to become a stay at home wife?”

Jag trodde det skulle vara rätt uppenbart vilken sida som skulle ha flest människor då vår klass består av mestadels Europeér och västlänningar. Men oj så chockad jag blev. Majoriteten (blandat tjejer och killar) tyckte tydligen att ”det är väl klart att det inte är en waste, det är så det skavara.”. Min haka var nere på golvet och jag har nog aldrig känt mig så engagerad och arg som då. De hade heöt seriöst argument som ”kvinnor är som tjej djur, de finns för att föda barn och mannen ska vara den som fixar pengar osv”, en brittisk tjej sa på fullt allvar ”men tänk så mycket bra kunskap hon kan ge barnen” – precis som om man kommer lära barnen så avancerade saker i den åldern?!

När vi kom med argument som gällde exempelvis jämställdhet, tyckte det inte att det hade med saken att göra. Och när vi diskuterade omvända roller så var det heller inte aktuellt då frågeställningen endast handlade om kvinnan. Det positiva var att vår lärare i alla fall var på vår sida – ovanligt med tanke på Kinas kultur och traditioner. I Kina är det här ett ämne som blir mer och mer aktuellt men som fortfarande har en lång väg att gå, men det har tydligen många länder i Europa också……. Jag skulle kunna älta denna ´debatten i ca 100 sidor till men väljer att avsluta där.

Vänder mig istället till er läsare, vad tycker ni?

Klassen, innan debatten – innan den härliga stämningen ändrades…

Nu tar jag i alla fall lov! Jag och en kompis åker imorgon till Moganshan 莫干山, ett berg norr om staden Hangzhou 杭州. Vi ska vara där i tre dagar och utforska gamla byar, bestiga berg, bada i fina turkosa sjöar och ha det allmänt trevligt!

Ämneslärarstudent 0

En dag i Suzhou 苏州

I söndags tog jag och några kompisar snabbtåget in till en närliggande stad i Kina som heter Suzhou. Staden kallas för Kinas Venedig och jag förstår absolut varför.

Vi möttes upp vid tågstationen där, surprise surprise, vi stod i en kö för att hämta våra biljetter, en annan kö för att gå igenom säkerhetskontroll, sen ytterligare en kö för att komma in till terminalen och en sista kö för att gå på tåget.

25 minuter senare var vi framme i Suzhou där vi möttes av sol, värme och en blandning av

moderna och traditionella byggnader. Vi tog en buss till Suzhous kända park ”The Humble Administrator’s Garden”. Vi gick runt och njöt av grönska och små dammar innan vi gick till en Suzhou restaurang och åt en massa god kinesisk mat. Det var också vid den restaurangen vi verkligen fick se Venedig-delen och det var verkligen vackert!

Vi började snacka om göra en ”boat tour” längs med floden och begav oss mot hamnen. Påväg dit stötte vi på en ”阿姨-auntie (En äldre dam/tant i Kina kallas för Ah-yi)” som sålde biljetter till precis en sådan båttur som vi ville ta. Normaltvätt skulle det kosta 100RMB (ca 130kr)/person menför någon anledning så behövde vi bara betala 100RMB totalt och vi var fem så det kostade bara 20/person. Vi blev sedan ledda till en random buss på en parkering och då började man tänka ”okej antingen blir det båttur eller så säger jag hejdå till mina njurar 😂”. Vi åkte som tur var ner till hamnen! Vad jag inte riktigt hade väntat mig var att vi skulle få en guide på köpet. En guide som inte var tyst en enda sekund. Jag har nog aldrig någonsin hört någon prata så snabbt, så mycket och framför allt så högt i en mikrofon förut. När vi gick av bussen trodde jag, naivt, att vi skulle slippa henne. Men nej, hon följde med på båtturen och pratade NON-STOP i 50 minuter. Den mysiga båtrundan blev helt plötsligt allt förutom mysig och fridfull. Jag försökte verkligen att njuta av den fina omgivningen och den vackra solnedgången men det var omöjligt att njuta på riktigt. När vi gick i hamn och lämnade båten kändes det precis som när man varit på en nattklubb en hel kväll där det spelats hög musik så att när man plötsligt möts av den tysta natten så känns det jättekonstigt i öronen. Precis så kändes det när hon äntligen slutade prata.

Resten av kvällen spenderade vi genom att promenera längs med floden i de fina (renoverade) grönområdena och de stora runda broarna som man ofta förknippar med Kina och Asien. Vi åt lite street food i form av en ”pannkaka” med lite grönsaker med stark sås, grillad majs och grillad sötpotatis innan vi tog tåget tillbaka till Shanghai.

Om ni någonsin är i Shanghai eller reser runt i Kina, så är Suzhou 苏州 definitivt värt att åka till! Ovanligt rent för att vara Kina, vacker natur och god mat!

Utbytesstudier 0

Vad är logik? Vad är effektivitet? Vad är en kö?

Man hade kunnat tro att administrativa saker och organisation borde fungera riktigt bra i ett så stort land som Kina, Dock är det inte så. Det är ofta som jag går runt och undrar hur det här landet överhuvudtaget kan fungera. Saker som ”logik” och ”planering” verkar vara helt obefintliga.

Ett aktuellt exempel var under registreringsprocessen vid universitetet förra veckan. Redan innan jag åkte till Kina hade jag fått ett ”välkomstpaket” – några sidor med information kring hur man bokar boende på campus, lite basic info kring första dagarna , och en karta på campusområdet (som är superstort!). I informationspaketet stod det att jag skulle ha Orientation 4 September och registrering 05.09.17-05-09-17

Registrering, dag 1

När jag sen väl var på orientation så sa de att vi skulle gå nu direkt efteråt och att vi hade fram till 6e på oss att registrera oss. Redan där, var det helt plötsligt något annat som gällde. Jag och en annan student begav oss mot (vad jag trodde skulle vara ett rum) för registreringen men halvvägs dit möter vi andra studenter som precis varit där men blivit bortskickade för nu var det lunchpaus (11.30-13.30) de hade fått varsin hastigt gjord lapp med en siffra på så de skulle kunna få behålla sin plats i ”kön”.

”Att köa” är inte ett koncept som fungerar i Kina.

Eftersom det var lunchstängt tänkte jag att jag kunde passa på att fixa mitt e-card, ett campuskort som man använder för allt på campus (allt från att köpa mat i matsalarna till att skriva ut eller kopiera saker i kopieringsaffären). Jag kommer dit och möts av en superlång kö i ett varmt och fuktskadat hus (pga, Kina), ingen AC och bara folk. En timme senare var jag och mina nyfunna vänner (jag tror nog jag har träffat alla mina vänner här genom att ha stått i diverse köer på campus) nästan framme och vi ser att det finns en lapp där det står att de stänger om 10 minuter och jag bara tänker att ”nej, vi kommer aldrig hinna fram tills dess…. inte med tanke på hur lång tid det redan har tagit.” MEN som tur var så hann vi precis in för att ta våra bilder och blev sedan slussade till rummet bredvid. Normalt sett hade man tänkt att rummet vi blev skickade till skulle ligga efter rummet där vi fotograferades men icke. Det rummet låg INNAN, vilket betydde att man var tvungen att trängas MOT strömmen av de köande, svettiga och trötta studenterna för att nå nästa rum där man plockade upp sitt kort och det här betydde nya köer.

Näst på tur var en runda till banken för att fixa ett kinesiskt bankkonto. Om du tror att du kan resa till Kina med dina vanliga bankkort (VISA/Mastercard osv) och betala med dem här, så är svaret nej. De flesta ställena tar inte emot utländska bankkort. Därför måste man antingen ha cash eller ett kinesiskt bankkort som du sedan kopplar till deras ”facebook/instagram/swish/messenger/whatsapp/e-wallet- allt i ett appen WeChat som man sedan kan använda för att betala för i princip allt överallt. När vi anlände till banken väntade kaos. Det var så himla mycket folk, och så himla lite plats och alla skulle fylla ut former som var helt på kinesiska och det var i alla fall mer än 80% som inte förstod kinesiska där inne. Tillslut kommer det fram någon som jobbar där och kan liiiiiite engelska och börjar snacka om att man ska fylla ut tre olika former och så gav han oss mallar och en nummerlapp (man fick inte ta nummerlappen själv-oklart.) Sedan sa han att det var en ca 3 timmar lång väntetid så vi kunde komma tillbaka om en stund om vi ville.

I väntan på att gå tillbaka till banken bestämde jag mig för att gå till registreringen. Trots att jag redan hade köat en hel del under dagen så var jag inte beredd på den kön som väntade uppe på 4e våningen av Guanghua Towers (se bild nedan). Om det var kaos på banken, så var det ingenting jämfört med den här våningen. Folk stod överallt och det var i princip omöjligt att veta vilken kö som ledde till vilket rum och var vissa köer ens började. Jag hittade tillslut någon typ av ”kö” som ledde till rummet ”registration” och ställde mig där, och där blev jag stående i 2 1/2 timmar, sen kom jag äntligen in till rummet och då kändes det rätt bra, jag fyllde i några papper, gick vidare till nästa station där de skrev något i sin dator och sedan så skickade mig till steg 3. Steg 3 låg i rummet bredvid, där kön som hade lett in till rum 1 började på nytt. Med endast 20 minuter kvar till stängning insåg jag att det inte var lönt att stå kvar så jag gick tillbaka till banken istället.

Endast 10 personer framför mig! ”Perfekt” tänkte jag. Men nej, där blev jag sittande i en hel timme till innan det äntligen var min tur och efter lite om och men med att behöva göra om formen då han som hjälpte oss innan hade gett oss fel information, fick jag mitt bankkonto och bankkort!

Registrering, dag 2

Dags att gå tillbaka till våning 4 och hoppas att köerna skulle vara mindre.

De var inte mindre.

Jag började kolla runt för att se om jag kunde göra klart de andra stegen så länge. Det var nämligen i princip tomt vid steg 4, 5, 6 och 7. Vissa av stegen var inte ens nödvändiga för mig. Eftersom att jag är utbytesstudent från Lunds universitet behöver jag inte betala för att gå på universitetet (steg3), det fanns även ett steg där man skulle beställa tid för ”the physical examination” för de som ska vara här i över ett år. I min naiva värld trodde jag då att jag inte skulle behöva köa för de sakerna, men icke. Jag var tvungen att stå i alla köerna, i rätt ordning för att de skulle skriva en signatur på just deras steg. Med andra ord så var jag kvar på våning 4 i nästan 3 timmar.

Nu tänker man kanske ”åh skönt, då var det äntligen färdigt”, men igen, nej. Nästa dag mellan 08.30-11.30 skulle jag göra ett placement test för att veta vilken nivå jag kommer att studera kinesiska på här.

Registrering, dag 3

Jag kommer dit ca 08.35 och hamnar på plats 68 i väntelistan, så där blev jag sittande i en timme innan jag faktiskt fick göra provet. Provet gick över förväntan och jag hamnade i en avancerad nivå. De berättade sen att kl 13.30 skulle jag komma tillbaka för att även göra ett muntligt prov. Jag kom dit ca 12.45 och hoppades att det inte redan skulle vara långa köer, men det var såklart väldigt naivt av mig att tro för det blev ändå ytterligare 45 minuters väntetid där… Men efter de senaste dagarna kändes 45 minuter som ingenting.

En process som skulle ha kunnat tagit max en dag har alltså helt plötsligt tagit 3 dagar. HUR?! VARFÖR?! Vissa saker här i Kina kan man bara inte förstå sig på och det är knappt lönt att ifrågasätta det heller.

Det allra bästa man kan göra i Kina är ibland att bara acceptera de knäppa situationerna, ta ett DJUPT andetag och bara acceptera det som ”China things”.

Men det är vid dessa tillfällena man verkligen uppskattar Sverige.

Ämneslärarstudent/Engelska/VFU i Kina 0

Första veckan i Kina

WOW säger jag bara! Kan knappt förstå att det redan har gått en hel vecka sedan jag satte mig på flyget ner hit och allt har verkligen gått i ett! Säger också ”WOW” för att Shanghai är så himla fantastiskt! Jag har bara varit här i en vecka är jag helt såld, mina 5 månader här kommer att gå alldeles för fort.

Vad har jag sysslat med i en hel vecka då?

Mina första dagar så bodde jag på ett hotell mitt i stan. Efter att ha bott i Kina tidigare var jag redan väl medveten om att man måste kasta bort alla sina vanliga krav och förväntningar och sätta på sig sina ”China-goggles” (filtret som gör att man bara observerar vissa saker och sen accepterar det och går vidare). I detta fallet, mitt lilla hotellrum som inte riktigt såg ut som på bilderna och som var extremt fuktskadat. Jag hade till och med svårt att andas på natten då luftkonditioneringen inte riktigt fungerade heller. Men bortsett från det var det perfekt att bo så nära staden och bara kunna snöra på sig skorna och gå ner till The Bund.

Shanghai skyline as seen from The Bund

Då under de första dagarna innan jag flyttade in på campus (mer om det i nästa blogginlägg!) gick jag totalt 52,1 km. Att säga att jag hade ont i fötterna är nog en rejäl underdrift! Men så himla värt att bara gå runt och njuta av en stad som erbjuder allt från höga skyskrapor till små trånga gränder i sann Asien anda. Det finns alltid en ny gränd att upptäcka eller en ny marknad som man hittar inne i de mest osannolika byggnaderna, riktigt häftigt är det! Onekligen har jag ju då redan lyckats köpa en ryggsäck, en klocka och kläder, allt under 300kr!

I övrigt har det varit värdigt varmt och skönt, ca 30 grader varje dag dock molnigt, så det är väldigt fuktigt här. Mig gör det dock inget! Jag tycker bara att det är så otroligt skönt att kunna gå runt i shorts och linne hela dagen och kvällen utan att behöva tänka på att ta med sig en tjock tröja!

I Kina kan till och med jag se lång ut! Eller i alla fall normal-storlek 😉

I Kina är det väldigt speciellt att vara utlänning ”老外 Lao wai”, det kommer fram random kineser på gatan och frågar ifalll de snälla kan få ta en bild tillsammans. Den här kvinnan ville så gärna att jag också skulle ha en bild så vi fick ta en bild med min kamera också helt enkelt. För övrigt så såg jag henne smygfota mig en stund innan, så det var ju bra att hon tillslut kom fram och frågade.

I nästa inlägg, (som jag lovar inte kommer dröja) kommer ni att få följa med in på campus, mitt dorm room och få läsa om den mest ologiska registreringsprocessen någonsin!

Utsikten från The Bund på kvällen

Engelska/Gymnasieskola/Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Kina 0

Tips till nya studenter och vad du kan se fram emot

Nu är jag tillbaka i studerandeverkligheten efter påskledigheten och det betyder nytt blogginlägg! Denna gång om vad man kan tänka på som ny (ämneslärar)student i Lund, och lite mer om kår- och nationsverksamhet.

Som jag skrev i förra inlägget har jag haft stor nytta och glädje av att engagera mig i studentsociala organisationer, men nu tänkte jag lyfta fram några exempel på hur. När det kommer till nationer måste jag bara säga detta: i vilka andra sammanhang kan man vara med och skapa fantastiska evenemang med riktigt galna människor (på det bästa sättet!… oftast) – till det låga priset av några arbetstimmar här och där, samt lite svett och skoskav?

De underbaraste kvällarna är för många för att listas, men en som ligger mig extra varmt om hjärtat är när jag var med och planerade en temaklubb som kallades Teleportalen. Den här gången skulle vi ”teleporteras” till Paris. Vi i klubbkommitteen satt en kväll hos Klubbmästaren med en flaska rödvin och brainstormade fram att förutom sammetsdraperier, fiol- och dragspelsmusikanter, kulörta lyktor etc., skulle vi – för den där riktigt autentiska känslan –  bygga ett eget Eiffeltorn på vår innergård! Sagt och gjort, under de följande dagarna sågades och snickrades ett sex meter högt torn i trä med Frankrikes flagga på toppen. Hela nationshuset var delaktigt, inte minst vid dess spektakulära invigning. Klubben blev en succé, men vad skulle ske med den magnifika skapelsen efteråt? Enligt en källa ska några gamla nationsmedlemmar ha startat en budgivning, vilken slutade med att en lyckligt lottad individ fick en riktigt spektakulär trädgårdsprydnad…

Toksnickarna med sina favoritverktyg och tillhörande nationskepsar. Och så Eiffeltornet, förstås.

Kåren har också spelat stor roll för mig, men på ett lite annat sätt. Det har varit viss överlappning dock, för fester och andra event för lärarstudenter har anordnats av Utbildningsvetenskapliga studentrådet också, men det är inte den främsta uppgiften. Här har jag istället fått gå kurs i studenters rättigheter och haft en budget för att kunna fylla ut de luckor som vi tyckte att utbildningen hade. Efter vår första praktikperiod kände vi till exempel att det skulle vara väldigt nyttigt med lite mer kunskaper i konflikthantering, och generellt om hur man bemöter en grupp med (potentiellt i alla fall) stökiga elever. Då bestämde vi oss för att bjuda in en gästföreläsare för en kväll, och en hel teatergrupp för en halvdag med forumteateraktiga lärarövningar i realistiska klassrumssituationer. Extremt givande! Och nånting som inte hade varit möjligt utan kårorganisationen!

De härliga Dramalogerna från Halmstad som kom och workshopade med oss (och som verkligen kunde konsten att spela naturtrogna högstadieelever)!

Men innan du kan ta del av allt det här härliga kan det vara bra att tänka på några saker som ny student:

Viktigast av allt är det faktum att du behöver någonstans att bo! Ställ dig i alla köer – AFB, LKF, HSB och alla nationernas egna system. Tänk över hur du kan tänka dig att bo – är andrahandskontrakt, kollektiv eller inneboende något för dig? Rannsaka i så fall Blocket, Bopoolen, Facebook och alla andra ställen du kan komma på som har annonser för sådant.

Studiebidrag! Beroende på vad du har haft för ekonomi innan kan en, ärligt talat, relativt begränsad studentbudget kräva lite planering och justering av vanor. Spara gärna alla kvitton de första månaderna så att du får koll på dina utgifter, och prioritera sen därefter. Den där termosen med kaffe eller medhavda matlådan kan utgöra hela skillnaden mellan plus och minus på kontot i slutet av månaden! Det finns också många företag som erbjuder studentrabatter, så se till att få Mecenat och/eller Studentkort så tidigt som möjligt om du har tänkt göra många inköp (t.ex. till din nya bostad).

Slutligen – studierna. Förhoppningsvis får du innan terminen börjar tillgång till litteraturlista för den/de första kursen/erna du ska gå. Beroende på vilken pluggstil du har är det inte nödvändigt att köpa alla böcker, men se till att låna dem i god tid till dess att de ska användas. Bibliotekskort på både LU och MAH samt folkbiblioteken är bra, och trevligt, att ha. Se också till att kolla din studentmail och gå på alla introduktionsföreläsningar, för där får du supermycket information!

Efter att ha gjort en djupdykning i min plånbok kom jag fram till att de kort jag använder mest förutom legitimation och bankkort är dessa, så mitt tips är att införskaffa dem bums!

 

Ämneslärarstudent Etiketter , , , , , , , , | 0

Time flies by

Förra helgen fyllde jag 27 och insåg, förutom att jag börjar åldras, att jag snart är färdigutbildad lärare. Alltså fatta grejen! 5 år, bara sådär. Jag som minns första dagen så väl, för att inte nämna allt slit och alla de kvällar jag legat i fosterställning på grund utav tentaångest. Nej riktigt så illa har det inte varit. Men hur var det då? Det blir kanske långt, om inte omöjligt att svara på en sådan fråga i ett blogginlägg. Det jag dock kan göra är att berätta om varför jag valde att plugga till lärare, samt varför just Lund Universitet är det självklara valet med facit i hand ;).

För det första, när man väljer vad man ska bli när man blir stor (läsa utbildning) är valet sällan självklart. Kan vi verkligen förvänta oss att en 20-ish årig person kan ta ett sådant beslut ens? Den diskussionen ska jag inte gå in på i och för sig, men min åsikt i frågan är att ingen i den åldern vet vad man vill bli för resten av sitt liv. Jag säger som jag alltid brukar säga till mina elever, välj baserat på ditt/dina intressen så kommer passionen med tiden. Gör den inte det så har du troligtvis valt fel eller sovit på föreläsningarna.

I mitt fall halkade jag in på ett bananskal, typ. Engelskalärare kändes givet efter att ha spenderat 11 månader i Australien. Språk verkade kul och intressant, inte minst med tanke på dess å ena sidan kraft att ena men också sära på oss. Det tilltalade mig också att kunna omringas av människor där man blir ett stöd i deras personliga såväl som professionella utveckling. Det blir mitt sätt att bidra till samhälle, tänkte jag. Jag låter andra få avgöra hur väl jag lyckas med det uppdraget.

Hur är det då att plugga till ämneslärare på Lund Universitet?

Varför inte hänga med klasskamrater utöver skolan? Sofiero slottspark fungerar utmärkt som ni kan se på bilden.

Först och främst skulle jag nog ge en shoutout till alla lärare. Dom gör utbildningen helt fantastisk! Alltså en sak ska ni veta, ni som läser detta, och det är att den kompetens som mina lärare har är inget mindre än inspirerande. Ja, i alla fall de jag fått möta. Men jag ska såklart också vara ärlig med att ingen utbildning är perfekt, detsamma gäller min. Det uppstår komplikationer i samband med praktiker, vissa föreläsare make zero sense då de har en Powerpoint om varför man inte ska ha Powerpoints som lärare och så vidare. Det är dock sällan som saker och ting inte löser sig, och det ska institutionen och personalen där ha credd för. Ett stort plus man inte ska glömma är att namnet Lunds Universitet innebär inte bara anrik historia samt en fördel på cv:et. Vårt universitet har kontakter över hela världen, och vill du ha möjlighet att studera en termin utomlands eller gör en praktik i en helt annorlunda skolmiljö än den svenska så är det inget som stoppar dig.

Man kan ju också vara fadder åt nya studenter, lärare som kommunikatörer.

Jag vill också passa på att lägga lite extra fokus på mina klasskamrater, nu har det blivit en del med åren då vi hoppar fram och tillbaka mellan första och andra ämnet samt varvar ämnesstudierna med UVK. Utan er hade det fan inte varit möjligt. Förutom att vi hjälper varandra, så är mångfalden så otroligt bra för just ett yrke som lärare. Då Lunds Universitet är ett av Sveriges främsta lärosäte för högre studier, oavsett vilka parametrar du använder eller utgår ifrån, så lockas folk hit från Sveriges alla hörn. Vidare är lärarutbildningen eller yrket i sig så pass brett så det bidrar ytterligare med att människor från livets alla vägar söker in till de många ämnen man kan undervisa i. Det jag försöker komma fram till är att jag har kunnat utvecklas oerhört som människa, då olika perspektiv, åsikter och idéer finns i överflöd bland oss. Slutligen kan vi alla enas i rollen som framtida representanter och utövare av världens viktigaste yrke, lärare.

/Nerman Hopovac

P.S. För er som längtar till nästa inlägg kan jag avslöja att jag kommer dela med mig av om hur det är att skriva ett examensarbete på 30 HP, hur en vanlig vecka ser ut för mig samt vad jag ska göra efter examen.

Ämneslärarstudent 0

En ämneslärarstudent i Lund som vill föra det vidare*

Nu sitter jag här på min kammare, vid min dator, som så många gånger förr. Skillnaden nu är att jag nu försöker skriva mitt examensarbete i samhällskunskap, och i och med det snart är klar med min ämneslärarutbildning(!). Fem år går så galet mycket fortare än man tror! Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på mina första år i Lund, men det är det värt, för alla ni underbara nya studenter förtjänar alla tips och all info ni kan få för att er studietid ska bli minst lika bra som min!

När man träffar blivande ämneslärarstudenter på mässor undrar de ofta över två saker. Dels hur det är att vara ämneslärarstudent: Hur är utbildningen upplagd, hur väljer man ämnen, vad kan man räkna med för studietakt? Och dels hur det är att vara student i Lund: Hur skaffar man sig bostad? Vad är ens nationerna? Vad vet jag inte ens om att jag behöver tänka på? I det här inlägget fokuserar jag på den första delen, men nästa del kommer om någon vecka.

Upplägg:
När du läser på ämneslärarutbildningen så är själv ämnena i stort upplagda på samma sätt som om du skulle läsa en fristående kurs, men en fördel som jag ser det med att läsa på programmet, istället för ämnena var för sig och sen kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), är att man under alla fem år tar del av samma gemenskap.

Lärarsittning med Disney-tema. Nerman (som också kommer blogga) och jag som Anden i flaskan och Mad Hatter för ca 4 år sedan.

Du kanske inte har samma kursare under alla fem år, men de allra flesta av dem har åtminstone samma mål: att i framtiden bli lärare.
Ämnena varvas med utbildningsvetenskaplig kärna (UVK) som mer berör den allmänna pedagogiska biten, och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Eftersom studenter med olika ingångsämne också tar sig an innehållet i UVK:n på olika sätt brukar det bli riktigt bra diskussioner under dessa kurser!
När det kommer till VFU:n är det skönt att ha läst så pass mycket av sitt ämne innan man kommer ut att man faktiskt kan vara trygg i det när man håller i lektion, så att det inte bara är en nervös, utan också kul, upplevelse.

Ingångsämne:
Att välja är ju ofta svårt, inte minst för att det innebär att välja bort något annat! Jag skulle säga att det viktigaste är att välja ett ämne du är intresserad av, men man kan ju t.ex. också tänka taktiskt och undersöka vilka ämnen det är störst brist på lärare inom. Värt att veta är att man kan komplettera med andra ämnen (jag läste japanska innan, och andra jag känner har/kommer läsa psykologi och geografi t.ex.).

Templet runt knuten från mitt hus i Mitake, Gifu prefektur. Med mina nyförvärvade språkkunskaper tog jag en termin i Japan för att befästa och bättra på dem. Hela resan var också som ett stort sociologiskt experiment – räcker den kunskap som tre terminers studier givit mig till att (socialt) överleva på den japanska landsbygden? Svar: utmärkt!

Det är också trevligt att många ämnen till viss del överlappar och att man ofta kan ”vinkla” ämnet i en riktning som intresserar en. Jag var ganska säker på vilka ämnen jag ville läsa dock, så jag valde helt enkelt det jag trodde skulle bli lättast först!

Studietakt och annat:
Lite beroende på vilket ämne och vilken period är det relativt lugn studietakt, vilket gör att det går utmärkt att kombinera med exempelvis engagemang i kår och nation och liknande.
För min egen del är fritid inte något jag lider brist på direkt, vilket gör att jag kan sluka böcker, filmer och spel (tack Lunds stadsbibliotek!), gå på konserter och teater (närheten till Malmö ökar verkligen utbudet) och ta mig ut i naturen på utflykter (trolska skogar och vidsträckt vyer är bara ett Jojo-kort bort – med studentrabatt, såklart).

Söderåsens nationalpark är bara ett av många resmål som man inte behöver bil för att nå. Lätt på tio-i-topp-listan hittills!

Det måste dock sägas att det intresse som jag lagt mest tid och energi på de gånga åren är nationen. Av någon anledning hade jag missat Hälsningsgillet, där alla nationer presenterar sig, så de första åren såg jag bara dem som festlokaler i princip. Men mitt engagemang, det började lite oskyldigt med att jag hade en vän som var förman – hovmästare – som insisterade på att jag skulle jobba för hen. Det var allt som krävdes för att jag skulle sugas in i den varma famn som är nationsgemenskapen! Sex år och oräkneliga arbetstimmar, otaliga förmannaposter, fester, medaljer, erfarenheter och vänskaper senare kan jag konstatera att det är bland det bästa som har hänt mig.
Nationen har för mig tagit väl hand om den sociala biten, men kåren har kompletterat med viktiga bitar som varit mer kopplade till mina studier. Det är skönt att som student veta sina rättigheter och att kunna prata med någon om något inte känns bra med föreläsare eller tentor etc. Det är också väldigt kul att ha en budget för att kunna bjuda in gästföreläsare, anordna event och annat trevligt.

*Tips: kolla in Skolverkets ”För det vidare”

Ämneslärarstudent Etiketter , , , , , , , | 0

Vattenkris

Nu i tre dagar har vi vaknat upp till regn och åska. ÄNTLIGEN!Hur något så primitivt kan göra mig så lycklig idag är helt otroligt. Jag bor på ett studenthostel med andra studenter som pluggar på universitetet här. Universitetet är alltså vår närmsta granne och mitt boende kallas för Candidas. Det kan liknas med vilket studentområde som helst i Lund eller Helsingborg, fast på ett tanzaniskt vis.
På vår innergård har vi fyra vattenpumpar (under jord) och fem stora vattenbehållare (som samlar regnvatten), dit går vi med våra hinkar och fyller på med vatten så att vi har till att bada oss, matlagning, koka te osv. Dessa ska förse oss med vatten och har aldrig under Candidas tid varit ett problem, just för att Bukoba ligger i en region som aldrig har problem med vattentillförsel. Med andra ord, det regnar här. Mycket.
Från sen augusti till november är det vanligtvis regnperiod här och folk planterar majs och bönor för att kunna försörja familjen med mat. Sedan jag anlände i september har det inte regnat, jo kanske någon enstaka gång, men ingen regnperiod. Majsen har blivit brun innan den ens har kommit upp till midjan och priserna på mat stiger. Här kan vi prata om att klimatförändringar är väldigt påtagliga och visar sig mer än tydligt.
Men tillbaka till vattenproblemet. Det regnar inte. Det finns inget vatten. För att se till mig själv då, hela Candidas är snustorrt. Pumparna är torra, behållarna är torra. Mina hinkar är torra. Jag har ju privilegiet att jag kan ta till externa medel som att köpa dunkar med vatten.
Det kommer alltså en kille med motorcykel som säljer dunkar med vatten. Det kan jag och några andra studenter göra, men alla andra måste vandra för att hämta vatten 5-10 km bort, nere i dalarna där floden rinner. Barn, elever, mammor ja alla går med hinkar på huvudena för att hämta vatten. ”They are really struggling”. Men vatten är livsnödvändigt, så det finns inget annat att göra, men jag ser konsekvenserna med mina egna ögon och det gör ont i mig.
Vidare så finns det fler konsekvenser med vattenbrist. Kossorna dör, de får inte i sig nog med näring. Toaletterna stinker, utan vatten i systemet så flyter inte allt på som det ska, utan stockas på varann tills det blir igentäppt. Inte så fräscht. Alls faktiskt. Städa inne gör en inte så gärna, vill du bada dig själv och hålla dig fräsch eller slösa vattnet på att göra rent ett golv? Ja ni förstår, vatten behövs till allt. Och nu har jag fått känna på hur det fungerar att vara utan.
Men som sagt – NU REGNAR DET & jag hoppas det fortsätter, i alla fall ett litet tag till.
MALIN FORSLUND
Ämneslärarstudent 0

Tenta i Tanzania

Malin Forslund har nu på distans genomfört salstentan på kursen Betyg och bedömning, UVK5. Malin gjorde tentan på ett universitet i Bukoba, Tanzania, och under ledning (vakt) av professor Kamugisha. Nu har hennes handskrivna tenta mailats till oss, Campus Helsingborg, och nu kan vi börja rätta tentan.

MAGNUS GRAHN

 

Allt har gått bra! Vi försökte scanna men det gick inte så det blev foton. Hoppas att det är ok. Jag har precis lämnat universitetet, jag har tentan med mig så om du vill ha scannat så kan jag försöka nere i stan istället. Fick sitta med professor Kamugisha som övervakare i deras bibliotek, gick utmärkt.

MALIN FORSLUND

Tenta 0