Börja om från början, börja om på nytt…

Nyakato Secondary School  är efter jordbävningen jämnad med marken och snart börjar uppbyggnaden av nya, bättre och större Nyakato Secondary School.

Eleverna är tillfälligt ju som sagt skiftade till Omumwani Sec. och påbörjar examina- tionerna nästa vecka.

Jag har varit på resande fot och inser hur fäst jag är vid detta ställe. I skrivande stund har de gospelövning utanför mitt fönster, bara en sådan sak.

MALIN FORSLUND

nyakato-karta

Karat över Nyakato Secondary School och alla dess byggnader. Flertalet av dem raserades i och med jordbävningen 3 september och alla förstördes så mycket att man idag har jämnat hela området med marken. Nu håller skolan på att byggas upp men dess elever har blivit tvungna att gå i skolan på ett annat ställe.

Tanzania 2016 VFU m m 0

Jordbävningens effekt på elevernas utbildning

När en naturkatastrof inträffar som det har gjort här där jag befinner mig – på en plats där det inte finns redan givna lösningar –  faller det mesta ihop. Nu har det gått tre veckor sedan jordbävningen inträffade här i Bukoba.

Jag gör alltså min praktik på Nyakato Secondary School, som drabbades hårt av skalvet. Elevernas sovsalar raserades vilket resulterade i att eleverna tog sina madrasser och sov under bar himmel.

I vanliga fall var det snart dags för ”mid-term holiday”, en veckas lov där eleverna får åka hem till sina familjer men där de flesta form 6-elever väljer att stanna på skolan för att studera. Detta beror på att de i vår ska sitta för nationella prov som avgör deras framtida studier på universitet osv. och därför känner att de vill stanna i en studievänlig miljö.

Malin 2

Många elever kommer från byar som är mer eller mindre icke-studiemotiverande, där det kanske inte finns någon annan som har studerat och därför inte ser tyngden i det och istället vill ha hjälp med sysslor i hemmet eller att eleven i fråga kanske spenderar all tid med att göra annat än att plugga.

Några dagar efter jordbävningen beslutades det att skolan skulle stänga och att samtliga elever skulle lämna skolan och åka hem. De som fick pengar skickade till sig åkte, andra väntade och tillslut gick staten in och betalade för de som inte hade råd till bussbiljett.

Sand och tegelsten till en blind man och hans familj.

Nyakato Secondary School är en stor statlig skola och känslan av att hela området var tomt på elever var konstig. En lärare sa att han aldrig varit med om att skolan varit helt och hållet tom på elever. När eleverna lämnat skolan började dagar med möten, planering och organisering. Det som bestäms är att eleverna ska skiftas till andra skolor. Form 6 ska alla samlas på Omumwani Secondary School och Form 5 skiftas till olika skolor runt om i regionen beroende på deras ämneskombination. Lärarna från Nyakato ska följa med till Omumwani.

I lördags, tre veckor senare, har eleverna fått informationen att de ska rapportera på sina nya skolor och att undervisningen ska tas vid på måndagen den 3 oktober 2016.

Sedan igår befinner jag mig i en ny skolmiljö, vilket är spännande då den är väldigt annorlunda mot de tidigare skolmiljöer jag har befunnit mig i här. Omumwani är liksom Nyakato en statlig skola, men dess skick är avsevärt sämre och skolan är mycket mindre vilket gör att elevernas undervisning inte har kunnat sättas igång fullt ut ännu.

Jag försökte mig på att ha en lektion idag, men min klass HKL sitter tillsammans med PCM och det blev väldigt rörigt. Så tills vidare får vi ha lite is i magen och vänta på att saker och ting får sin plats och att det blir lite mer organiserat. Men kort sagt går det verkligen att se att skolan och undervisningen har förändrats och påverkar elevernas möjlighet till utbildning och studiero. Inte enbart för att undervisningen har uteblivit i två veckor utan även för att eleverna måste anpassa sig till en ny miljö.

MALIN FORSLUND

 

Tanzania 2016 VFU m m 1

Malin följer upp hur det går med Tanzanias återuppbyggnad

Idag när vi var och hälsade på så fann vi ett helt hus. Lycka.

MALIN FORSLUND

Tanzania 2016 VFU m m/VFU i Tanzania 0

Uppbyggnad

Det blir sällan sm vi tänkt oss. Fråga Malin Forslund, som är i Tanzania för att bl a göra VFU där under ht 2016, men jorbävningen har gjort att hon har fått arbeta med helt andra saker än hon tänkt sig. Det beskriver Malin här:

Idag har jag och Januarius vart runt till olika familjer och kollat vad de behöver för att kunna börja bygga upp sina hem igen. Efter det har vi skickat efter rundor med tegelstenar, cement etc.

19-september

En familj vi besökte för några dagar sedan fick två rundor med tegelstenar och en runda med sten. Efter lunch ringde mamman i familjen för att berätta att det hade kommit en runda med sten och en med tegelstenar. Hon var lyrisk och kunde inte tro att det var sant och att det dessutom verkligen skulle komma en vända med tegelstenar till?? Vi sa ja, det kommer en till vända med tegelstenar och då började hon gråta och frågade om jag ville ha en höna som tack.

Sedan har vi träffat en man vars hela hus låg på backen, så vi gav honom 500 blocks (större än tegelstenar) så att han kunde komma igång. Min vän Januarius pratade med hans granne senare under dagen och grannen berättade att mannen hade varit utom sig av lycka. Jag berättar för dem att det är mina vänner i Sverige som har samlat in pengar och de kan inte förstå att det är sant. Här kommer ett sms jag fick av mannen jag skrev om ovan:

SALAAM. THANKS A LOT. 500 CEMENT BRICKS WERE DELIVERED YESTERDAY.GOOD DAY

Tanzania 2016 VFU m m 0

Kaos

14-sept-3

Som många av er vet så befinner jag mig just nu i Tanzania i en stad som heter Bukoba. I lördags drabbades området av en jordbävning som raserade stora delar av staden och skolan där jag praktiserar.

Chock

I dagsläget har 17 personer omkommit och hundratals har skadats. Från att ha haft så lite har de nu ingenting kvar. Under nätterna går familjer runt med madrasser på gatorna för att hitta någonstans att sova. Det är kaos. Alla är i chock. Många har ingenstans att ta vägen. Barnfamiljerna har förlorat allt och framtiden ser dyster ut då inget av dt som har förlorats kommer att ersättas.

Sover ute

Alla kämpar hårt för att klara sig genom denna tragedi men förvirringen är stor. Det jag vet är att jag vill hjälpa till och att jag inte är ensam om det. Det är inte hållbart att familjer med små barn ska sova ute, men dt finns inget annat för dem att göra då deras hem är förstörda.

14-sept

Nu startar jag en insamling. Pengarna kommer främst att ge barn någonstans att sova, klara sig genom dagen samt ge mina elever möjlighet att fortsätta sin utbildning.

De som känner att de vill hjälpa till kan swisha mig på nummer +4673-738 83 08,+4673-738 83 08, så kommer jag se till att pengarna hamnar på rätt ställen. Minsta krona kan göra skillnad.

MALIN FORSLUND

VFU i Tanzania 1

Omtumlande start för Malin i Tanzania

Malin Forslund ska senare i höst göra sin VFU på Nyakato Seconday School och arbetar just nu med en NGO-organisation som hon själv har startat och ska bygga upp. Nu har Malin fått annat att tänka på, och här följer hennes beskrivning:

MAGNUS GRAHN (doktorand och lärare på LU-Uvet)

”Kaotiskt, människor skrek och grät i förtvivlan”

Som många av er vet så befinner jag mig just nu i Tanzania i en stad som heter Bukoba. I lördags drabbades området av en jordbävning som raserade stora delar av staden och skolan där jag praktiserar. I dagsläget har 17 personer omkommit och hundratals har skadats.

14-sept-9a

Det är bra under omständigheterna. Jag är ok, alla nära och kära här är ok. Många har fått sina hus förstörda. Igår var det kaotiskt, människor skrek och grät i förtvivlan. Många skadade. Tre av mina elever ligger på sjukhus. Saker och ting har lugnat ner sig idag. Två elever på grannskolan Ihungo Secondary har omkommit. Vi har haft besök av premiärministern här på Nyakato Secondary School. Rektorn försöker lugna eleverna. Hekima Girls’ Secondary School är ok förutom ett hus som har spruckit.

Mina elever sover ute för att deras dormitories är förstörda. Folk går runt med madrasser på gatorna för att hitta någonstans att sova. Usch. Förstår inte hur det här ska bli för de som hade så lite och nu ingenting.

MALIN FORSLUND

 

 

Tanzania 2016 VFU m m 0

Allt har ett slut, eller…?

Idag är det vår sista dag på Hekima, och känslorna är blandade såklart. På grund av den lilla tid vi har kvar kommer detta bli vårt sista inlägg. Vi kommer sakna eleverna, personalen och den varma gemenskapen som finns här – men det ska samtidigt bli skönt att återse de gamla vännerna och ha stabil tillgång till vissa varor och tjänster.

Igår hade vi båda vår näst sista lektion och började få in anonyma utvärderingar från eleverna, och de flesta verkar ha trivts på våra lektioner. Eleverna är överens om att vi vet vad vi talar om och att ämneskunskaperna är på plats, det som skiljer oss två åt är hur vi är som personer – stränga, snälla, seriösa, coola etcetera. Intressant, i och med att det är en helt ny sorts elevkår som får tycka till om delvis sådant vi redan vet (vi har haft VFU samt jobbar redan som lärare sen tidigare hemma i moder Svea). Även handledarna verkar nöjda då omdömesblanketterna är ifyllda och innehåller mestadels positiva kommentarer. Extremt kul tycker vi och kan pusta ut lite haha.Bild 3

Utöver undervisningen så har vi fått en del gjort gällande skolan (bara för att man är i Tanzania slipper man inte hemtentamen etcetera), så nu känns det verkligen som att sommaren är på ingång.

 

 

Bild 4

Skolan har även i veckan engagerat sig i att hjälpa ett hem för människor med olika former av svårighet, till exempel äldre, handikappade och unga barn utan familj. Eftersom välfärden i Tanzania inte är lika utvecklad som i Sverige, får människorna på hemmet bara de mest nödvändiga för att överleva. Det var mycket påfrestande för oss två att behöva se människor leva i extrem fattigdom, men en minimal tröst var i alla fall att de har något slags hem. I många delar av Afrika kan det vara ännu värre.

Eleverna och resten av oss på Hekima hjälpte till med allt möjligt. Vi klippte gräset, nya grödor odlades med mera. Det mest uppskattade av allt var nog att bara finnas där och lyssna samt tala med människorna.Bild 1

Vi båda hade roligast med barnen, som aldrig hade sett vita människor innan och till en början var rädda för oss. De trodde nämligen att vi hade tappat vårt riktiga skinn. De hade heller inte tidigare sett vår typ av hår varken på huvudet eller armarna, vilket de väldigt gärna drog i för att se vad som hände.Bild 2På lördag ska vi ta ännu en sväng inom Bukoba med vår handledare och ta en sista titt på stan. Vi har ännu inte prövat den lokala bananölen heller, vilket nästan är ett måste innan hemresan.

Tack till alla som läst,simma lugnt och allt det där. Tutaonana Badade!

NERMAN och JOHN

VFU i Tanzania 1

12-19 maj 2016

Vi har varit lite off med en update, men som ni kanske förstår har man som lärare en hel del att göra. Utöver det så har vi kommit många lärare och elever nära så vi sitter inte hemma och rullar tummarna som vi gjorde de första dagarna haha. Under kvällarna tycker vi det är kul att smyga upp till köket och se hur eleverna och skolpersonal lagar maten (alltid en upplevelse). Runt klockan 19.00 har solen gått ner helt och myggen börjar komma ut, men den sorten som sprider malaria vaknar inte förrän vid midnatt (som taget direkt ur en skräckfilm).

untitled

Har hänt en del sen sist och vi har hunnit göra en del. I helgen va vi en sväng i Bukoba för att köpa lite efterlängtad choklad och på kvällen åkte vi bort till Victoriasjön. Helt otroligt hur stor sjö det är! Ståendes på stranden och tittandes ut på horisonten kan man nästan svära på att det är ett hav man har framför sig. Vi får tyvärr inte bada i sjön på grund av parasiter i vattnet som vi Muzungus inte är vana vid. Men för denna gång räckte det med en vacker solnedgång.

I veckan har vi båda haft fullt upp med lektioner och Nerman har även haft prov med sina elever. Han blev tagen på sängen och hade två timmar på sig att konstruera ett så kallat månadsprov som ska testa allt de gjort den senaste månaden.

untitled5

Hälften av frågorna skulle handla om sådant han inte ens har undervisat eleverna i. Nerman, som en stolt och professionell lärare, sa att absolut kan jag göra det men provet kommer vara under all kritik i och med tidsbristen. Sagt och gjort lyckades han rätta det sista provet idag och skäms lite över vissa frågor, eller ja formuleringar och tvetydligheten rättare sagt.

Däremot hävdar vi båda att detta, mer eller mindre dåliga frågor med ifrågasättbar validitet och reabilitet, är ett genomgående tema i både läroböcker samt prov. Än mer tragiskt blir det då lärare, på grund av den tydliga hierarkin, menar på att det snarare är eleverna som ej har lärt sig något eller kan det tillräckligt bra om de ej förstår frågan. Vi försöker undervisa på ett sätt som sätter eleverna i fokus, men stundtals är det tydligt att de är obekväma med att få vara i centrum.

I söndags var det pingst, vilket betyder fest på skolan. Eleverna äter oftast ugali (någon form av majssmet som mest är likt papp) och bönor, men denna dag var de väldigt exalterade över att de skulle få ris och kött. För de som vill ha kött i Tanzania gäller det inte som i Sverige att åka till butiken och köpa, utan man får oftast lösa det lokalt. Som tur är äger skolan en väldans massa djur som befinner sig på området.

untitled2

Tidigt på morgonen fick jag och Nerman följa med när de skulle göra sig av med en av sina kor – en väldigt otrevlig syn som nu gjort att vi båda är tillfälliga vegetarianer. Detta mynnade sedan ut i en biologilektion där en av lärarna visade sina elever djurets organ. Mycket praktiskt och utmärkt idé, men för oss två va det för mycket på en och samma gång.

På kvällen var det dans mellan 20.00 och 22.00 i skolans matsal, och snacka om fest! Fyrahundra elever dansade och sjöng så det hördes bort till nästa by. Vi kände inte till någon av sångerna, men det gjorde eleverna som var väldigt synkade.

untitled4

På tal om elever och prov, så har vi idag fått titta igenom elevernas betyg. De läser totalt 12 ämnen och i varje ämne kan man få mellan 0 och 100 poäng. Man tar sedan medelvärdet av elevens poäng och det är vad som utgör betyget (hälften, d v s 50 är godkänt). Denna linje är väldigt hårddragen och siffrorna avrundas aldrig. En av eleverna hade 49,5 poäng och om hon inte höjer det innan terminsslutet kommer hon inte få fortsätta till form 2, medan en annan har 50,2 och får fortsätta utan problem (trots att det sannolikt inte finns någon sann kunskapsskillnad mellan dem – en oortodox tolkning av förkunskapsprincipen).

Som vi nämnde tidigare är eleverna mer bekväma med att ha oss här och det är en fröjd att undervisa numera. Engelskan med form 3 idag va en av de roligaste lektionerna hittills. Eleverna håller på med poesi och vi lät dom bland annat göra sina egna ”shape poems” under lektionen. Resultatet va otroligt, och ni måste nästan se det med era egna ögon för att förstå.

Slutligen har skolan som policy att föräldrar bara i nödfall får träffa sina föräldrar under terminen. Men igår när Nerman satt och rättade prov i lärarrummet såg han hur en av lärarna ”smugglade” in en elev till lärarrummet där hennes mamma väntade. Intressant, speciellt med tanke på att läraren som tack fick en liten gåva som kompensation.

Saker och ting är annorlunda i detta magiska land, så är det bara. Ibland är det bättre än hemma och ibland kan man argumentera för att det inte alls är vida rätt eller bra. Men vilka är vi att avgöra den saken egentligen? Vi njuter av tillvaron och ser allt som en ovärderlig erfarenhet och kunskap som vi aldrig kan få på en VFU i Sverige.”

VFU i Tanzania 0

Reflektioner kring framtida yrket

I skrivandes stund har vi avklarat halva vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) på Hekima. Lektionerna flyter på och vi trivs mer för varje dag som går! Numera känner vi oss hemma här i Kibengwe och hänger med personalen så fort tid finns. Även eleverna börjar se oss som en del i Hekima-familjen och är inte längre blyga för att hälsa och/eller prata.

Vi tänkte en del på vad vi kan tänkas skriva om i detta inlägg och inleder med en konversation vi hade på lunchen i måndags. I vanlig ordning åt vi med resterande lärare (7 pers), men samtalet handlade mycket om hur det var att jobba som lärare i Sverige. Vi berättade att det är en viss skillnad, men en specifik punkt har fått oss att reflektera mycket över vårt framtida yrke. Vi berättade att i Sverige är det mycket mer fokus på eleven och att hen är likvärdig läraren. Svenska elever skulle aldrig få för sig att hälsa en lärare välkommen och tacka för en lektion, eller ja inte en majoritet i alla fall. Svenska elever förväntar sig inte heller en utskällning eller direkt disciplinering om de missköter sig eller stör undervisningen, i Tanzania har lärare den befogenheten och tar den för given. Våra kollegor här säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att jobba i Sverige på grund av bristen på tydlig hierarki. Även om de erfarna lärarna här bara får 2250 kronor i månaden har de en väldig status i samhället – en lärdom som vi i Sverige kan dra nytta av där läraryrket behöver stärkas och inte bara genom ett inskjut av pengar.

Samtal_TanzaniaTanzania_eleverNerman

Här händer även en del lustigheter. Bland de roligare händelserna var när vi stod i köket och inledde en tävling om vem av oss som var längst. Under diskussionen kom Syster Anastella in och tog rollen som domare med repliken: ”Nerman är längre. Men oroa dig inte John, du är tjock” – vilket i Tanzania är en komplimang men som inte var särskilt tröstande :D.John

Nerman har predikat sedan ankomsten för över två veckor sedan om hur han ska ut på bakgården och gräva upp sötpotatisen som odlas där, vilket nu äntligen har blivit av. Även om Tanzaniansk kost är spännande så är det då och då kul med smaker som påminner om hemma. För att komplettera vår nyfunna gröda var vi igår inne hos den gamla damen i plantagen bredvid som säljer frukt och grönsaker. John försökte på krasslig Swahili att pruta så att vi kunde få 7 tomater för 7 kronor, men hon körde sitt eget race. Det hela slutade med att vi, förvirrade om vad som egentligen pågick, köpte 15 tomater för 5 kronor (dock så var Nerman en god medmänniska och sa hon kunde behålla växeln som motsvarade 2 kronor). Win-Win!

Tanzania_jordbrukI lördags tog vi även ännu en tur in till den närliggande marknaden där John beslutade sig för att köpa ett par sandaler som var utskurna ur ett gammalt bildäck. De är tydligen populära hos lokalbefolkningen då de tål slitage väldigt väl samtidigt som de har bra grepp. /Nerman & John

Utbytesstudier/Verksamhetsförlagd utbildning/praktik/VFU i Tanzania 0

”…nationella läroplaner ibland motverka lärarens arbete”

Vecka två innebär undervisning på våra villkor! Eller nästan i alla fall, men vi har i alla fall börjat hålla egna lektioner. Kul, tycker vi såklart!

När man är nischad inom en profession och kommer till en ny kultur där allting görs annorlunda så reflekterar man väldigt mycket över både det onda och det goda.

Hekima 2016 a

Bland de saker vi finner relativt häpnadsväckande är att skolklasserna i Form 3 och Form 4 delas in efter prestationer. De elever som gör bra ifrån sig hamnar i A-klassen medans de som presterar sämre placeras i B. Här gäller det inte bara en uppdelning av redan befintlig kunskap utan även om vilka ämne de får läsa; medans A-klassen läser Fysik och andra naturvetenskapliga ämnen läser B-klassen bibelkunskap (lärarens egna exempel).

Under lektionerna arbetar vi väldigt mycket med att få eleverna engagerade. Då hela deras betyg baseras på prestationer vid särskilda examinationstillfällen så känner de inte att det finns något syfte i att räcka upp handen eller delta i undervisningen även om de kan svaren på frågorna.

Hekima 2016 b

Vidare kan Tanzanias nationella läroplaner ibland motverka lärarens arbete. Detta fick Nerman erfara under sin senaste lektion. Enligt läroplanen skall eleverna lära sig att uttrycka känslor. Relativt fritt för tolkning om det inte vore för att de måste lära sig eller på något sätt utgå från orden hungry, angry, happy, anger och thirsty.

Den alltid närvarande detaljstyrningen gör det svårt att skräddarsy lektionerna efter elevernas behov, intressen och kunskapsnivå. Intressant tycker vi, och en valid fråga är kanske varför dessa fem orden lyfts fram som särskilt viktiga.

Utöver att John håller lektioner med Form 3 i Historia och Nerman har Form 1 i Engelska håller vi också gemensamt undervisningen för Form 3 klasserna i Engelska (2 klasser á 87 elever!). För de klasserna har vi inlett ett arbete som baseras på creative writing och the writing process – något som både vi och eleverna tycker är roligt men som de ännu inte riktigt har stenkoll på (men syftet med utbildning är ju att lära sig!).

Hekima 2016 cVi har kontaktat en nunna i Mwanza som ska hjälpa oss med planering av sista veckan då vi ska på exkursion till andra delar av Tanzania för att kunna sätta våra erfarenheter på Hekima i kontext. Vi hoppas mycket på att få besöka landssymboler som Serengeti och Ngorongoro.

 

Slutligen vill vi bara nämna att även om vägen från och till skolan inte är lång så leder den en genom skolans egna plantager (de odlar bananer, sötpotatis, majs samt håller både kor, getter, grisar och höns) – en syn man aldrig skulle finna i Sverige.

JOHN och NERMAN

 

VFU i Tanzania 1